Temakurs historia deltentamen 2

Fråga 2, Utgå ifrån Bartletts källmaterial och koppla det till liknande källmaterial i van Houts. Diskutera varför det var viktigt att skriva ner vittnesmål och hur dessa värderades.
Fråga 3, Vilken makt hade kvinnor under tidig medeltid, enligt Mate? Hur avspeglas denna makt i de exempel Ney tar upp i sin bok. Lärare; Mats Hallenberg
Fråga 2
Källmaterial till Bartlett
Historian utspelar sig vid en hängning och händelserna som skrevs efter hängningen. Den förklarar också hur det har bidragit till att kanonisationsprocessen av Thomas de Cantilupe gick igång. Eftersom det ansågs att han var kraften bakom att William Craghs överlevde hängningen. Kännedomen kring miraklet som utspelar sig i Wales sprider sig snabbt i trakten och bygger vidare på Cantilupes redan växande helgonstatus. Att han hade en sådan status kan man se bland annat eftersom Cragh tillber honom redan som ett helgon vid hans hägning vilket utspelar sig innan kanonisationsprocessen.
Det är viktigt att här notera att källmaterialet som Bartlett har använt sig av endast kommer från de anteckningar som Påvens sändebud har fört vid förhören. Vilket betyder att inga formella anteckningar har först över miraklerna innan de utsända kommer in i bilden. Tills dess så har endast muntlig tradition bidragit till spridandet (vilket kan ha påverkat historian si och så när den berättats fram och tillbaka). 17 år senare efter miraklet har utspelat sig så anländer de påvliga sändebuden för att förhöra invånarna angående Craghs mirakel och andra som har utförts i Cantilupes namn. De förhörda personerna som nämns består enligt boken av 9 vittnen, en av dem (Lord William de Briouze hade dock avlidit). Bland de andra vittnena så fanns det utöver honom en kvinna, (Lady Mary), den hängde, klerker, rikare ’laymen’ samt en daglönare. Utifrån befolkningen så var andelen fattiga och daglönare en stor majoritet av befolkningen. Kvinnor är dessutom minst 50% av befolkningen. Frågan vi ska svara på här är då varför är då så gott som alla vittnen rikare män, ädlingar eller klerker när de utgör en så liten del av befolkningen?

Källmaterial van Houts
Van Houts bok talar om hur vi kommer ihåg händelser från medeltiden, hur ’minnet’ lever vidare. Något som i högsta grad också har att göra med Bartletts bok, eftersom på sitt sätt så är det också ett minne från medeltiden. Men målet med van Houts bok är att belysa mäns och kvinnors roll i detta hågkommande av historia och beskriver mer generellt olika situationer än Bartlett som djupdyker ner in i en händelse. Därför kan vi från van Houts lära oss mer om generella föreställningar från tiden berörande kvinnor/män och deras bevarande av historia. Speciellt så tar van Houts upp män och kvinnors roll kring mirakler i Normandie, bevittnelser under ed minnen kring fantastiska händelser i Angliska-Normandiska områden samt kön och hågkomst i medeltidens Italien. Alla dessa kan ha påverkat hågkomsten kring Craghs historia och hur man såg på vittnena i kring William Craghs hängning. Vad kan vi då lära oss av detta? Vi kan få mycket information genom rubrikerna på de olika kapitlen. Som att den har att göra med t.ex Britany och Anglo-Norman eftersom händelsen utspelade sig i angliskt område. Italien är dock också ett viktigt område eftersom påvens delegater kom därifrån och de påverkades säkert mer av förhållanden från sin hemstad än av tankar och föreställningar som man hade på landsbygden i Wales.

Varför är det viktigt att skriva ner vittnesmål?
Varför behöver man egentligen skriva ner vittnesmål, räcker inte hörsägen? Svaret som vi finner kommer från de utsända delegaterna. Varför? Eftersom de skrev ner händelsen. Innan så har det inte funnits någon nerskriven version av händelseförloppet (i alla fall ingen officiell och pålitlig eller någon som är åtkomlig i våra dagar). Vi får då reda på att innan påvens utsända kommer dit så har det inte funnits ett starkt intresse av att utförligt skriva ner händelserna kring miraklerna. Vi kan undra varför ingen har gjort detta. Jag som utomstående kan där se två förklaringar. 1) Miraklerna var redan ”allmänt kända” (ett begrepp som flitigt användes för att bevisa att något var sant under medeltiden) och 2) Thomas de Cantilupe ansågs redan vara helgon i områden och krävde ingen officiell bevisning. Vi kommer här fram till att det inte var enormt viktigt för lokalbefolkningen att skriva ner vittnesmål kring händelse. Detta må verka konstigt ur våra ögon men kan verka faktiskt vara mer naturligt ur deras, ty under medeltiden så var läskunnigheten låg vilket betyder att skrift därför inte var det enda och självklara sättet att bevara information. Men också innan händelsen så var för en stor del av befolkningen i Wales Cantilupe redan ett helgon. Dock så var inte fallet det samma för påvens utsända. Deras uppgift var därför att samla in all information kring Cantilupe och presentera det för påven bevis om han var/inte var ett helgon. Det i sig självt är nästan ett skäl som kan användas för att förklara varför det är speciellt viktigt att skriva ner informationen. Dvs. den blotta mängden av information som de behövde bearbeta. För att Cantilupe skulle bli ett helgon krävdes många mirakel. Detta kräver i sin tur många vittnen som måste förhöras och gör det väldigt svårt för de stackars klerkerna att komma ihåg allt som sägs. Viktigt är det också att förstå den historiska bakgrunden och varför påven skickade ut ämbetsmän för att undersöka mirakel. Under den tidigare medeltiden så hade helgon förklarats vitt och brett efter den lokala viljan. Men påven ville hindra detta så att sanna och falska helgon kunde urskiljas och det var därför man sände ut sina klerker för att undersöka händelserna. Man ser här redan ett drag av att vilja ’standardisera’ processen och att få mer kontroll över förloppet. Uppenbarligen så är det skrivna ordet det viktigaste ’vapnet’ för att kunna genomföra denna reform. De utsända hade därför med sig ett standardiserat formulär på 25 frågor som de ställde till de intervjuade. Genom detta så kunde man fastställa att alla hade frågats samma sak. I stor grad så skedde den här typen av utfrågning urskillningslöst och man ville inte att de intervjuade försökte förklara allt som de sätt hända utan bara besvara frågorna. Man kan få bilden att formuläret mest liknade ett 1-X-2 formulär, men det är viktigt att förstå hur de utsända hela tiden ifrågasatte vad som sades för att försöka hitta naturliga förklaringar till händelserna. Målet var att genom dessa processer sålla ut vetet från ogräset vilket kunde förstärka påvens makt över kristendomen och rent av att förstärka sin position. Påvedömet hade också stora problem med kättare så proceduren kan också ha varit en anledning att fastställa att allt skett enligt punkt och pricka. Man kan också se historiskt till det hela, där man genom att skriva ner historia om mirakler och helgon kan föra vidare Guds verk till kommande generationer genom att fortsätta att skriva sin tids Apostlagärningar.

Hur vittnesmål värderades
På den första introduktionsföreläsningen så sade Gabriella Bjarne Larsson att vi under det här kursmomentet ska besvara frågeställningarna genom två saker: genus och klass. När vi läser genom texten kan vi urskilja vissa element som talar för särbehandlingar enligt de två kriterierna, men också vissa element som motverkar. T.ex. på detta är som jag nämnde ovanför att vittnena utfrågades samma frågor, och generellt sett så ifrågasattes de utfrågades svar. Dock så var det långt ifrån en sann jämlikhet när det gällde hur vittnen värderades. För det första så var det klerker (universitetsutbildade) som frågade ut lägre utbildat folk som hade lärt sig att se ner på bönders djuriskhet (från tidigare böcker) och de vistades samtidigt i en stort sätt kvinnofri miljö. Synen de hade på bland annat Lady Mary kan ha påverkats av detta, samt på grund av deras kulturella och urbana bakgrund från Italien. Bartlett skriver, ”eftersom denna fru saknade erfarenhet I jura och av rättsliga procedurer då mycket av hennes vittnesmål bestod av hörsägen och när hon hördes som vittne om blott detta mirakel avstod kommissionen att förhöra henne ytterligare” vilket han pekar ut är felaktigt och han säger att de utan grund bortsett från henne. Vad kan då från vårat perspektiv varit skäl för förhörsledarna att bortse från hennes vittnesbörd? Enligt van Houts så var speciellt mäktiga kvinnor i Italien känsliga för ryktesspridning, speciellt genom det skrivna ordet. Jag kan personligen anta att det har funnits massor av rykten kring henne i trakten speciellt efter att hon lämnat platsen. Allt detta kan ha påverkat dem. Houts skriver också ” It is noticeable that wherever authors have a choice as to whom they cite as witnesses to a miracle, their list is exclusively male” och “The general absence of women reporters that they, in contrast view distrusted as witnesses.”, vilket också skulle kunna beskriva en generell attityd. Istället så var istället seden att endast i nödfall använda kvinnors vittnesmål och då i grupp, något som också kommer tillbaka när man ser på vittnesmål från folk ur de lägre klasserna. Ensamma så var inte deras vittnesmål speciellt mycket värda utan istället så kunde de som en grupp ha en åsikt. Från Bartlett så ser vi att nästan alla vittnen som förhördes var av hög börd eller av klerkstatus, vilket utgör en väldigt liten %halt av befolkningen. Enligt Houts så stämmer den här bilden in efter att ha undersökt 29 olika mirakelberättelser från vilka jag kan summera upp genom att nämna de 3 grupperna som ansågs passande för vittnen i de fallen ” Laymen of some standing in the community, clergy from local religious establishments, and men of advanced age.” vilket också stämmer väl in på bilden som vi får från Bartlett, dvs. att till stor grad så värderades kvinnors och bönders vittnesmål lågt.

Fråga 3
Tidiga medeltiden
Medeltiden kallas på engelska ”the Dark Ages”, vilket förklarar sig självt delvis genom bristen på skriftligt material från speciellt den tidiga medeltiden. Skriften återkom genom kristendomens spridande och förstärkande. Skrift kunskap var något exklusivt som reserverades för eliten. Källorna följer det här mönstret och talar uteslutande om den rika politiska makteliten och om prästerskapet. Även om frågeställningen är ”kvinnor” i allmänhet så måste jag poängtera att det inte är kvinnor i allmänhet som huvudsakligen berörs i de två böckerna utan denna lilla minoritet.

Kvinnors makt enligt Mate
När jag utgår från Mavis Mate och det Engelska samhället så säger hon att makt reserverades till adeln och prästerskapet bland dessa så reserverades makten i högsta grad till männen. Men även då kvinnor befann sig i samma positioner så var inte deras makt självklar Och Mate skriver i inledningen att makt inte är något som endast kommer från klassen utan som också uppenbarar sig i olika stadium i kvinnans livscykel. Utan i maktklasserna så gavs det för kvinnorna en ibland möjligheter så att kvinnor vid speciella tidpunkter kunde ha maktinflytande. I den tidiga medeltiden så nämner Mate speciellt två grupper bland kvinnor som kunde utöva makt; drottningar och abbedissor. Hon skriver där att vissa historiker ”påtrycker” att kvinnor kunde ha kontroll över egendom och att de kunde inneha viktiga roller utanför äktenskapet som missionärer och abbedissor. Historiker skriver också att kvinnor kunde ha intellektuellt inflytande genom att delta i teologiska debatter och kyrkomöten och under viss tid kunde de också ha en ”litterär utbildning som var likvärdig de manliga klerkerna”. Varför tilläts abbedissorna att utöva sådant inflytande? Sättet som Mate skriver är att de kunde utöva inflytande var dels genom den officiella positionen som de hade. Men hon menar också att vi inte får bortse från deras rikedom och deras nära förknippning med det kungliga hovet. Makten slutade dock här och kvinnor kunde inte ha positioner som administratörer i det kungliga hovet utan begränsades till att utöva inflytande över arrendatorer på sin mark.

Kvinnor kunde via abbedissans roll ha politiskt inflytande, men också drottningar kunde utöva makt. Abbedissornas kunde under den tidiga delen av den tidiga medeltiden ha ett större inflytande och drottningarna en mindre. Under 600-700 talet så skriver Mate att drottningar inte hade en erkänd roll och hon förklarar detta med att säga att konkubinat fortfarande var ett utbrett förhållande som medförde att drottningens söner var tvungen att kämpa mot övriga tronvärdiga söner. Dessa förhållanden ställde drottningen i en svag och inte självklar position att föda kungens arvinge, utan var beroende av kungens ständiga stöd.
Senare under medeltiden så försvann dock det här fenomenet och under 1000 talet så hade drottningämbetet som maktposition förstärkts på grund av detta men också som ett ”resultat av deras kontroll över sitt eget hushåll och över stora landområden”. Men notera också att när drottningarnas makt stärktes så försvann abbedissornas. Men även då kvinnor i höga positioner kunde förvärva stora landområden så levde de i en värld där mod i väpnad kamp värderades högt, och kvinnor som inte hade tillgång till den exklusivt manliga riddarsfären sattes i en svag position. Detta resulterade till att även om kvinnor tilläts att kämpa i sin herres plats i försvar, så var det otänkbart att delta i offensiva handlingar.
Det fanns möjligheter för kvinnor att förvärva makt men de led alltid av begränsningar. Mate pekar ut att i de här förhållandena så lyckades vissa kvinnor att ha stort maktinflytande. Hon beskriver där Matilda och ’Eleanor of Aquitaine’ som exempel, vilka både hade stort inflytande, men deras makt begränsades tillslut båda när en manlig släkting framträdde.

Enligt Agneta Ney
Det är här samma sak som Agneta Ney återkommer gång på gång i sin bok. Att det var okej för kvinnor att träda över gränsen ett visst tag men, alltid så förväntades dem att träda tillbaka till sin rätta plats när en manlig arvinge framträtt.
Sköldmölegenderna beskriver en liknande kategori av mäktiga kvinnor som Matilda och Eleanor. De hade alla höga positioner inom sitt rike och de kunde från sin höga position utöva makt i brist på manlig företrädare. Det är ingen kvinnlig guldålder som beskrivs utan snarare, så öppnades vägarna för kvinnor när det saknades män. Ney skriver till exempel om böter, att den skall gå till en manlig arvinge, inte till den drabbade kvinnan. Men om en sådan saknas så kunde en ”ringkvinna” ärva i dennes plats även om böterna var avsedd hennes manliga släkting. Hon tar också upp kvinnans viktiga kulturella roll under den tidiga medeltiden, en position som försvagas senare allt efter tiden. Mate talade om kvinnornas roll som Abbedissor och deras vikt, något som Ney också tar upp drottning Rothild och hur hon verkade för att kristendomen skulle bli antagen och för byggnationen av kyrkor och kloster. Intressant nog så följer Neys frankiska drottningar och sättet som de kunde utöva maktinflytande samma linje som Mate beskriver under den tidiga delen av den tidiga medeltiden. Ney beskriver att de inte använde ”konkreta yttre symboler”, utan baserades istället på drottningens förmåga att manipulera kungen och att skapa politiska allianser. Vi kan se att drottningarna alltid var i underläge i makt och i inflytande jämfört med männen något som Mate också beskrev under konkubinatets tid eftersom de tvingades följa samma tillvägagångssätt. Makt krävde att kvinnorna skiljde sig från sitt kön vi kan se detta från sköldmörna som kämpade vid männens sidor så var också kvinnornas jungfrulighet som var ett viktigt krav. Förutom kvinnorna som kämpade för sina spädbarn så var just jungfruligheten något viktigt, (som Mates sade så var det okej för kvinnor att kämpa i sin mans plats i vissa situationer). Men jungfruligheten är något som båda författarna påtrycker, Mates skriver att abbedissornas makt kunde accepteras dels på grund av att de hade sagt ifrån sig sin kvinnlighet genom att lägga celibatlöfte. Genom celibatlöftet så avlade sig kvinnorna sin kvinnlighet, vilket också är något som Ney säger många gånger när hon talar om ”kön överträdelserna”. Dvs. hon talar om kvinnor som överträder sitt kön och blir till män och båda författare menar att genom att säga av sig sitt kön på det sättet så var det okej att ta del av den manliga sfären.