Kristendomen i sverige 9 inför uppsalaresan

Praktiska saker
I uppsala, så ska vi besöka museumet, det hette inte museum från början utna historiska centurm. Inte så många föremål. Det är mer ett centrum för historia, med skyltar osv.

När vi kommer på de olika församlingsbesöken, så har jag ställt en fråga till var och en. Varför är du pastor präst osv i det här församlingen. Inte varför du blev, utan varför du är kvar. Då får man det specifika. Det brukar ta en minut för dem att redogöra. Det gör att vi har väldigt gott om tid för frågor. Redan i somras, tidigt sa att vi ska ha läst boken i samfundskunskap. Ni ska vara förberedda frågor. Det är vad det är uppbyggt på. Ta tillfället i akt. Exemationen består i aktiva momenten i kursen t.ex. det här. En student som inte ställde någon fråga hade svårt att få VG.

Jag fördelar frågorna, det har visat sig bra. Dels så slipper den, avbryta sig själv. den personen upprättar inte talarlista, utan det har jag.

När det gäller kyrkbesöken ska jag säga. Livets ord besöket är väldigt annorlunda. Ett vanligt möte går till så att, det finns en grupp som inleder lovsång. Efter det så hälsar någon välkommen. Sedan blir det kollekttal sedan blir det predikan. Efter den så blir det inbjudan. Den som brukar vara, är att man ska komma fram och ställa sig sida vid sida. Och en pastor lägger händerna och be. Och en bakom om den personen skulle ta emot och ramla av andens kraft.
Det är en poäng att inte alla sitter i en klump. Sprid gärna ut er. Så att inte alla sitter på samma ställe. Är det så att ni vill sitta kvar när andra reser sig upp, så är detne poäng att sitta längst fram.
I lovsången på livets ord, så kan det mycket väl hända att efter en stund börjar pianisten spela lite annorlunda. Så går lovsången in i sång i tungor. Det kan för den som inte varit med vara främmande. Det pågår en liten stund, sedan kommer pianisten in på lovsång.

Efter samlingen på livets ord så träffas vi i fojaen.

Katolska kyrkan är en mässa vi är med om, i princip ingen predikan. Om det är så är det någon minut. Det är nattvarden allting riktar sig framåt. Det är konstigt, då jag antar att de flesta inte får delta i nattvarden. Det är bara katoliker och ortodoxa som får ta nattvarden. Utan vi som ickekatoliker, ni får inte ta nattvarden. Däremot så väljer ni själva om ni vill ta emot välsignelsen. Vill ni så kan ni ta emot välsignelsen. Då är det sedan uppsala ekumensika möte 98, man går fram till den som ger vinet så lägger man högra vinet på vänster axel. Då får man välsignelsen. Sedan går man och sätter sig. Nu är det kanske så att prästen delar själv ut bröd och vin. I vilket fall så är det bara en att gå fram till. Delar en ut vin och den andra brödet. Så går ni till den första.

I katolska kyrkan lägg märke vad som händer efteråt. Speciellt när det är slut. Vad gör prästerna när gåvorna är över. När nattvarden börjar, vad händer då? När man kommer in i kyrksalen. Så märks man av vigvattenskålen. På vänster sidan finns oblater, den som tänker ta nattvarden tar en oblat ur en ask och lägger i en annan ask. Så att de ska få rätt antal.
I katolska kyrkan är det ingen kollekt, på livets ord finns det förmodlingen.

Rast

Det som jag skulle ha sagt om livets ord, om det blir en kollekt så lyssna särskilt noga på kollekttalet. Är det någonstans man kan höra framgångsteologin på livets ord så är det i kollektatalet. Det var exakt så förra gången. Det var dråligt framgångsteologiskt. Det gick ut på att enbart att du blir lycklig av att ge. Inte att det finns behov.

Jag tycker att ni ska ta med er penna och anteckningsblock.

Vi besöker som gäster i kyrkorna. De ställer upp gratis år efter år. De har de gjort i 10 års tid några av de. Vi är gäster, det jag vill ha sagt. Är att du får gärna ställa svåra frågor, och du får ställa följdfrågor. Men det blir oändligt bättre, men det blir bättre om du inte argumenterar med personer. Det säger jag för det har behövts. Ni kommer att bli irriterade och bli besvikna och frustrerade av svar. Det är en rad olika kyrkor, ni kommer inte att hålla med alla. Då är det lätt att man börjar käbbla emot. Omedelbart så kommer personen dra sig innanför sitt skal, och ni kommer inte veta så mycket.

Toalettbesöken, det är därför om vi skulle när vi har varit på ett församlingsbesök 5-6 gå på toaletten då klarar vi inte tidsschemat. Eller så lämnar vi personen på toa. Utan den irrar runt i några veckor. Det är ett problem att ni inte alla hittar, vi måste följas åt. När ni behöver gå på toa. Så gå när ni kommer till ett ställe, eller gå ut under församlingsbesök. Vi har varit med detta så många gånger.

Ekumeniken
Den är ett särskilt studieobjekt för oss. Det är särskilt ekumeniken som vi ska intressera oss för. Det finns ett ekumeniskt råd i uppsala. Den heter uppsala kristna råd. Precis som det finns på många andra ställen. Den förkortas UKR. Den omspänner i princip alla församlingar. Livets ord fanns inte från början. Den började 83, under uppseendeväckande former, med mycket kritik och debatt. År 2000 så skickade församlingen livets ord en skrivelse till uppsala kristna råd, med en önskan att tillhöra uppsala kristna år. Det står bara ”härmed ansöker livets ord försmaling medlemskap i uppsala kristna råd”. Det väckte många frågor hos de andra församlingar. Fler andra församlingar hade splittrats genom bildnignen av livets ord. Andra tog emot många besvikna människor som varit del av livets ord. Kan man bara så rätt upp och ner släppa in någon. Man ansöker medlemskap i ekumensikt råd, när man varit med och splittrat ekumeniken. Ordföreskapen alternerar mellan olika kyrkorna, just i det här tillfället så var hans lindholm ordförande. Det var just från lötenkyrkan ulf ekman och hela ledargälnget hade gått för att bilda livets ord. Hans lindholm har varit chef över ulf ekman. Han har tidigare varit studentpräst i SESG sveriges evangeliska student rörelse. Här var han generalsekreterare. Hans lindholm hade varit med konflikten kan man sälja böcker från framgångsteologer osv.
För honom person var det en väldigt svår fråga. Efter diskussionen så enade man sig om ett uttalande. Det är svaret man gav i april 2000, på ansökan.
Uppsala kristna råd har som syfte att främja kristen enhet. I ljuset av detta har vi tagit med en ansökan från livets ord. Därmed har en mångårig isloiering brytits. Ansökan har utlöst en process med många tankar. Olika erfarenehter och synsätt bryter isg mot varandra. Vi tror att den processen behöver fortsätta både i ukr och livets ord. Vi vill inte skapat splittring i försmalingar. Vi har historiska saker som gör det komplicerat. Livets ord anser att ukr bygger isna uppfattningar på fördomar. De flesta inom ukr att livets ord hittils inte tagit ansvar för sin verksamhet och förkunnelse. Det tar tid att bygga förtroende, försvårande saker, är livets ord tillvägagångssätt vid internationella kontakter. Och behandlingar av medlemmar som lämnat försmlaingen. Ukr vill inte ta beslut som hindrar evangeliets spridning. I sammanhang så kan det bli problematiskt att låta livets ord komma med. Inom ukr så blir det stor teologisk spännvidd. Därvid vi lär oss se med repsekt med varandra. Med sina gemensamma insatser är ukr med än ett mötesplats. Beslutet är att inte nu bevilja medlemskap, men fortsätta dialog. Att främja dilagoen, att sända framtida förslag på remiss hos medlemsförsamlingarna.

Det man beslöt var nej till medlemska, och ja till fortsatta samtal. Det blev inte så mycket samtal, men det blev en del. Man började bjuda in en reprsentant till föreståndarlunchar det man har 1 gång i månaden. Sedan så pågick samtalet ett antal år. De som var motståndare 2000 (det var en klar majoritet). Det starkaste motståndet kom från methodistkyrkan, den som nu har upplöst. Däremed så var det så att ulf ekmans svärfar sten nillson var methodistpräst. Så han tillhörde denna kyrka, samtidigt så var det han som tagit initiativ till lviets ord, han har tagit trosförkunnelsen från usa till sverige. Det fanns en anledning. Den andra församlingen som var så kritisk var missionskyrkan. Där fanns det andra orsaker. Missionskyrkan inne i uppsala, där fanns det vissa personer som var oerhört kritiska mot livets ord. Men livets ord var också väldigt tuffa mot missionskyrkan. En gång så vandrade man 7 varv runt missionskyrkan. Då var föreståndaren på plats. Kan ni inte komma in så vi får prata. De ville de inte. Om det är intierat av ledningen så vet ingen. Då är det intressant att följa utvecklingen på missionskyrkan på området.

2006 på UKRs årsmöte så avgjordes medlemskapet. Den som var ordförande var missionskyrkopastor. Man sa ja till medlemskap. Det var 27 församlingar som röstade ja och 12 som röstade nej. Våra frågor, hur har det här funkat? Har det gått bra, eller har de risker man såg visat sig vara stora risker. Det man beslutade på styrelsens förslag, var att anta församlingens livets ord ansökan och välkomna dem till ukr för fortsatt dialog. Nu tar vi dialogen inne i UKR. En församling som röstade emot var lötenkyrkan EFS samarbetskyrkan.

Det är också en speciell händelse mellan baptistförsamlingen och Efk församlingen. Efk bildades för några år sedan som en sammanslutning av 3 gamla samfund. 2 av samfunden kommer direkt ur svenska baptissamfundet, örebromission fria baptistsamfundet. De har gått tillsammans med helgelseförbundet och bildat efk. Det har funnits tidigare förslag attförsamlingarna har gått ihop. Men för 2-3 år sedan så dök tanken upp igen att församlingarna ska gå tillsmamans. Baptistförsamlingen är ålderstigen församling. De har en fin gammal kyrka som inte är så funktionsduglig. Korsskyrkan hade vid den tiden en riktig risig lokal, den höll på att sjunka ner i leran. Det var tvunget att byta lokal. De byggde i ett bostadsområde, det var en stor kyrka. Studenterna som var troende gick i stor utsträckning i korskyrkan. I och med det var en ung kyrka så hade de problem att betala den enorma kyrkan. Ur den ekonomiska aspekten så hade det varit smart att sälja, och gå in i en ny gemensam kyrka betald till sista kronan. Men det var baptistförsamlingen som föreslog att man gick samman. Nu skulle man försöka, man hade gudstjänster ihop, fram till den dag man skulle rösta. När röstningen kom så skulle den ske samtidigt i båda kyrkorna, och man skulle ha 2/3 majoritet för att kunna ta beslutet. Då blev det i korskyrkan att man hade 2/3 ja. Några var oerhört besvikna över det som röstade nej. Nu blir vår unga friska församling död. I baptistkyrkan röstade man samtidigt och det visades att de inte fick 2/3 majoritet, de fick bara 47% ja. Det här blev jätteknepigt för den här församlingen som skulle ringa bort till korskyrkan att vi som föreslagit detta blev nej. Jag vill att ni ska veta om det här, våra frågor som vi ska ställa, hur orkar man gå vidare. Inte minst i baptistkyrkan.

Grekiska 11

Meningar
5.2
13: Om någon inte vill arbeta, ska han inte heller äta.
14 dem ska lära sig vörda sitt eget hus
15 vi hoppas komma till dem
16 judarna vill inte bli syndare utan vandra guds vägar
17 jesus uppmanar oss att älska våra fiender

självtest 5
Ord och deras betydelse
1 - död
2 – ni tackar (indikativ och imperativ)
3 – han/hon ska känna/veta (3 person imperativ aktivum)
4 – femininum av honom (missade lite här dock)
5 – presens medium infitiv passivum (av följa)
6 – dem använder (deponensverb 3 person pluralis)
7 – (vilseleda) presens infintiv aktivum verb, infinitiv
8 – (dem måste välkomna) deponens presens imperativ 3 person pluralism medium passivum
9 – (kalla till sig) imperativ aktivum 2 singularius
10 – persens infintivi aktivum av (tro)
11 – sova (1 pl, med passiv)
12 – presens infitiv aktivum av (att leva)

meningar
1 de falska profeterna ska kastas ut och ni ska inte lyssna på de.
2 vi vill inte arbeta
3 vi vill inte komma till honom
4 vi vill inte att han ska komma
5 jakob anser paulus vara ond (jakob anser att paulus är ond) OBS svår mening
6 säg inte åt profeten: du vill inte känna Guds lag, du vill inte utföra hans gärningar.

Grammatik
Presens, på svenska är presens nutid. På grekiska är presens pågående handling ”durativ aspekt”.
Om man berättar om något i nutid, då berättar man i presens indikativ. Det är nutid. Man kan använda presens indikativ för dåtid, då är det historisk presens. (det finns på svenska också)

För att tala om förflutna kan vi tala i imperfekt, men vi kan också använda aurusti indaktiv. Vi kan också använda pluskvamperfekt det hör till perfekt systemet.
Aurist indaktiv tillhör till Aoristus.
Det som förenar de olika är att de kallas för augmenttempus. Ett augment är ett tillägg, vi kan tala om en tilläggsvokal framför ordets stam. Om vi ska tala om en pågående handling, som har utsträckning i tid använder vi imperfekt. Men om vi ska tala om punktuella handlingar. Om vi ska tala om detaljer talar vi i pluskvamerpfekt.

Vi ska lära oss imperfekt. Vi ska inte tro att det är det vanliga. I övningarna, som vi kör nu så är det så. Men det är inte så att det är förfluten tid, men det ska finnas pågående aspekt. Den kan ta olika former, en handling som brukar upprepas. När en grek ska säga, han brukade äta på kvällen. Då använder greken imperfekt för att beskriva detta brukade. Om han i en tidpunkt åt en stor måltid 26 jan, så använder man aoristus för att uttrycka handlingen. (Det hör till ett senare stadium).

På svenska tänker vi presens imperfekt och perfekt. Jag går jag gick jag har gått. Men på grekiskan kan vi säga att imperfekt hör med presenssystemet. (egentligen ser systemet ut så).

Imperfekt bygger på presenssystmet. Vi kan kalla det eget tempus, men det har ingen egen imperativ eller infinitiv.


Imperfekt:
Vi har ändelser i imperfekt
I aktivum
Sg 1 -ον
2 - ες
3 – ε(ν)

pl 1 - ομεν
2 - ομεν
3 – ον

medium passivum
sg 1- όμην
2 – ου (-ε- σο)
3 - ετο

pl 1 - ομεθα
2 - εσθε
3 – οντο

det som gör det här till en imperfekt är att den har ett augment. Då finns det 2 sorts augment. Den ena kallas för stavelseaugment. Det är ett epsilon som lägger framför stammen. Om stammen börjar på en vokla, då funkar det inte att lägga ett epsilon. Då lägger man istället ett förlängningsaugment, då förlänger man vokalen som finns där.
KOLLA boken 42, 6.1.4.1, 6.1.4.2, 6.1.5

ÖVNING 6.1.6 (finns några sammansatta verb, ni kan välja om ni vill pröva dem eller lämna) typ εκ-βαλλω. Gör NR 1-4, 6, 7, 11, 14-16

Antikens religioner 3

Egypten
Fram till 1800 talet kunde man inte läsa egyptens texter. Det var bland annat en svensk (åkeblad) inblandad sedna kom Champollion och knäckte. Han hade fördelen att hitta något med 2 språk.
Det främmande och konstiga, det var något som redan romarna insåg. Att egypterna är annorlunda, facinartion skräck förtjusning osv. Det har fortsatt. Något av de mer besynnerliga yttringarna kom på 1800 talet när apotekare malde ner mumier och skulle hjälpa mot allt.

Det är en missuppfattning av kulturen. Att mumierna i nedmald form skulle ha undergörande läkande funktioner. När man försöker se på egypten som kultur, religion så kan man inte helt frigöra sig från det här. Allt som finns med. Men man måste förhålla sig till det och vara beredd att ompröva det man tror sig veta. En hel del av kunskapen kommer från bibeln.
Man har under många århundranden sagt att bibeln har företräde. Det sättet har man inte så ofta längre. Men man har en tendens att vilja hitta det man letar efter. Man utgår från bibeln och hittar det man tycker sig se där. de som skrev avsnitten om egypten, har gjort tolkningar och kan ha missuppfattat. Något som inte är för egyptens förmån. För att tränga djupare så måste man gå igenom det här.

Egyptens historien är lång, 5000 år tillbaka i tiden så kan man tala om egypten. Runt 3000 fkr. Sedna har man en förhistoria, en period då man inte skrev ner saker. Källorna vi har är skrivna och arkeologiska. Både inhemska skrifter, och observationer gjorda av ickeegyptier. Mycket kom från ganska sen tid, greker och romare. De ser saker och tycker det är konstigt, det här är inte trovärdigt, men det är va de tror på. Hur ska man förhålla sig till det? De kan missuppfatta, ha ett polemiskt syfte. Det är knepigt, självklart alla trodde inte likadant under alla dessa årtusonden.

Det är klart att det har skett förändirngar. Men vi kan tala om en egyptisk kultur, och religiösa föreställningar som är relativt bastanta.



Det finns en utveckling, men också kontunuitet. En sak man kan se ur det perspektivet är skriftens betydelse och utveckling. Hur den i viss mån demokratiseras. Det kan man se är paralellt till väldigt mycket i egyptiska tänkandet. Att det utvecklas så det kommer allt fler till del.

Som Land
Man har en medvetenhet att det är ett enat land, som består av övre och nedre egypten. Man vänder sig mot nilens källa, det är utgångspunkten. Hela livet i egypten kretsar kring Nilen. Kanske i ännu högre grad än 2 flodslandet. Man är fullständigt beroende av vattnet. Och det regleras i kanalsystem för att kunna ge skördar under stora delar av året.
Man menade också landet var delat i 2 rikshalvor, övre och nedre egypten.
Det manifesterades genom att kungen hade 2 kronor. Ibland båda två, ibland en av dem. Det med att man hade enats kom man ihåg. Att egypten var 2 men det var 1. det är en nyckel till filosofiska tänkadet, att det finns flera aspekter och 2 sidor av allting. Sedan har man tanke vilken sida av nilen man är på, ma bor på ena och begravs på den andre.

Det egyptiska filosofiska tänkandet är otroligt systematiskt, och genomreflekterat. Kanske mer än vad man till en början tänker sig.

Död och begravning.
Här kan vi se att texterna som i början bara finns i pyramiderna är något som under århundranden demokratiseras. Det är samma texter som i någon bearbetad form hamnar i sarkofagerna, dödskistorna och sedan dödsboken.

Pyramiderna. Så stora monumentala gravar är inte till för vem som helst. Därför kunde till en början bara kungarna ha såna byggnadsprojekt. De är enorma.

Men att vi ser den här utvecklingen från pyramidtext till sarkofagtext till dödsboken. Det visar att man går från stort till mycket mindre. Det man har i pyramiderna förminskas i defacto i utvecklingen till en bok. Inte bara omfångsmässigt, det kan vara ungefär samma. Men det är också en tanke att i pyramidtexterna så är det bara till för kungen och hans närmaste. Och sarkofagen har flera råd, och dödsboken har nästan gemene man råd med.

Tidsmässigt så har vi gamla riket för pyramidtexterna, och sarkofagtexterna i mellersta riket och dödsboken i nya riket och framåt. Det att man väljer att ta med sig texter in i graven i olika former men ändå samma tanke, är att hieroglyfer är heliga tecken. En tanke med det var att varje avbildning betyder något. Det har ett speciellt värde, det är inte våra bokstäver som bara finns där. varje hieroglyf har en riktig existens i sig själv. därför så väljer man att ta med sig texterna. När man har bilderna och texterna som man förväntas få i dödsriket, så är det anledning att tro så för bilderna ljuger inte. Genom att ha bilder och texter som visar hur man vill ha det så får man det också. Det gäller i andra sammanhang också, att det som är avbildat är.

Det är lite annorlunda mot västerländska tänkandet som säger att bilder mycket väl kan ljuga. Har ni tänkt på perspektiven i egytpisk konst. Man har en aspektiv konst. Man har valt att ta med aspekterna som man tycker är viktiga. Det betyder att man avbildar sidorna som behövs.
Det visar sig också i bilder på föremål hus osv. De visar sidorna som är nödvändiga. Man visar alla sidor. Om någon visar en korg med grejer så måste man se allting på en gång. På samma sätt om man visar en damm så måste man visa alla.

Varje bild måste ses från flera aspekter på alla håll. Ibland säger man att de inte förstod perspektivläran. Men de kunde dem, bilderna var väldigt viktiga. När man avbildar saker i ett tempel så kan man se att hela universum finns med. Från urhavet till stjärnhimmelen.
Det man avbildar äger existens. Om det var så viktigt att få med bilder och texter in i dödsriket. Dels behövde man kunskap och man behövde försärka sig att man skulle få det som de sa. Det kunde också ske genom statyer. Döden var en förändring av livet, inte slutet.

Man måste vidta en hel del åtgärder. Man behövde gravar, man behövde fixa så att man blev en mumie. Och man åste ha en den gåvor. När man ser på gamla riket så var det viktigt att ha en jätteståtlig grav. Så fort han tillträder så börjar han bygga grav.

Det gäller också att avsluta föregångarens grav, man lever för att dö. Väldigt mycket av ekonomin och samhällslivet kretsar kring dödden. Att bygga mycket av pyramiderna kräver mycket arbetskraft och resurser. Det funkade inte längre att bygga så många jättepyramider. Sedan blev de rädd för gravplundrare. Man var väldigt rädd för det, sedan gömde man det i konungarnas dal. Och gömde ingångarna så ingen skulle hitta. Det funkade sådär eftersom många visste hur det fungerade
I extrema fall gjorde man sig av med arbetare som hade nyckelkunskap.

I den första delen har vi mest vittnesbörd till hur det går. Men att få en ordentlig begravning var viktigt. På samma sätt som det var för en person av icke kungligbörd att ordna en ordentlig begravining. Det man beöver är hushållsföremål. Möbler kläder, mat och folk som passar upp en om man ha råd med det. Är man v an att ha tjänstefolk så kan det vara sskönt at ha en eller flera figurer,, att ha en figur som kan gå i ens ställe in i dödsriket. De hade som enda uppgift att när någon ropar på en att den säger härä r jag, komma

Under orostider, under krigsperioderna. Så kunde det vara tryggt att ha med isg soldater i graven och något sill

Ju fler såna man har med sig despo bättreär det. Vem har råda med det i graven. Hushållsföremål och möbler kan man trixa till.

Figurer fick sköta jobbet. Skullle de inte fixa det, så kulle de lita på målningarna. Det kan bli enahanda kost. Det kan bli trisst. Annars riskerar man att ha samma sak hela tiden.

Att få en ordentlig mumie är det viktigt. Om det ska bli en ordentligt så tar det 70 dagar. Det handlar om att torka ut kroppen på all vätska, eftersom vätskan gör att det föruttnar. Om det är helt torrt så kan de inte förrutna. Idéen fick man från naturliga mumier, där folk hade dött i öknen. Att de låg i sanden. Det försökte man efterlikna, och det gick sådär. Man utvecklade konsten mer och mer. Uppåt 70 dagar tog det att fixa en mumie. Man la den i natronbad (salt). Man la dem i stora bassänger.

För att det ska funka måste man ta ut inälvor. Man börjar med att ta ut inälvorna, och ta ut dem och lägga i speciella kärl. Med djurhuvuden som lock. Hjärtat måste bevaras, eftersom det är med hjärtat man tänker och känner och det är hjärtat som ska dömas.

Det är i hjärtat personligheten sitter, det är där man är sig själv.
Hjärtat ska också läggas tillbaka in i mumien.

Det blev också mer och mer demokratiserat, från början hade bara kungen råd med det. Framåt det hellnestiska tiden så fanns det budgetvarianter av det här. Man kunde få 2 vänsterben osv. Men det är ingen som kollar. Det är uppenbart en lågbudgetvariant.

Kistorna genomgår också förvandlig, det gäller att ha in så lite luft som möjligt. Det ska också vara relativt lufttätt. Inom hellenistisk romersk tid så blir det poppis.

Människans olika själar.
Den första själen: Ka själen
Det är en osynlig vital kraft. Människans kraft att vara levande, när människan dör så går den till sin Ka. Det är en själsaspekt. Det innebär att hon uppsöker sin egen livskraft för att kunna fortsätta existera. Den här Ka själen finns utanför människan, men också inuti. Det är den här Ka själen som mottar offergåvor och som behöver dem för att hålla sig vid liv. För att det här ska vara möjligt måste själen ha någonstans att vara, i mumien. Men om mumien förstörs så går den till en staty, och i värsta fall en målning.

Eftersom man har flera själar så har man också flera aspekter på sitt liv.
Akh, befinner sig i ovanför utanför i olika dimensioner. I sfärer som människan inte har förståelse för. Bortom den mänskliga existensen. Därför kan den inte avbildas. Det är ett svar på frågan, hur kan det finnas ett dödsrike men i graven. Hur går det? Det är olika aspekter på människans själ eller olika själar.


Ba själ. Det är en mer materiell form av själen. Ordet betyder, det som visar sig, syns, gjorts levande. Det som är. Det här är något som uppenbarar sig i formen av en fågel, gärna ett människohuvud, så att visa att det inte är vilken fågel som helst. Genom denna så kan människan ta kontakt med den levande världen. En själ i graven, en själ i en ny dimension och en som kan ha kontakt med de levande.

Alltihopa är samma del av människorna.

Rast

Det med att man byggde så omfattande gravar, och man la ner så mycket ekonomi på gravarna betydde också att man skulle behålla graven i evighet. Målet var att evighetsperspektivet ska komma till uttryck i gravarna. Precis som i tempeln att man bygger för att det ska hålla, man bygger så att det ska kunna stå emot tidens tand. Det visar hur vitkigt det är för den döde och den efterlevande. Att ständigt kunna omges av döden.

Det är fint att vara präst vid en grav. Om en släkt har råd att betala en heltidspräst är det bättre. Att vara offerpräst vid en grav var en tjusig syssla. Det kunde gå i arv från far till son. Det var en förtroendesak att behålla det sålänge som möjligt, för att försäkra sig om att den döde hade allt som den behövde.
Hela ekonomin var inriktad på döden, byggnadsprojekten.

Man har gjort rekonstruktionsförsk för att se hur lång tid det tar att göra en pyramid. Tekniken var inte så lysande som än idag, att baxa upp stenblocken var projekt hur ma än gör. Man har också funderat på hur man har lyckats få dem perfekt i olika vädersstrecken.

Att baxa upp stora stenblocken krävde mycket råstyrka. Man har funderat på terrasser, som man sedan tog bort. Det här var enorma projekt som krävde stora arbetskrftsinsatser. Man hade roterande scheman för befolkningen. Några var inte alltid byggjobbare, utan man var det några veckor på året. Det var välorganiserad, men totalitär stat. Där man tar ut folk i arbetstjänst för att bygga kungens grav. Man hade koll på befolkningen. Att vara borta ett par veckor går ganska bra.
Det blev att så att folk bytte bort arbetsperioder med varandra osv.

Om döden är hela tiden närvarande och templen är byggda för evigheten, så är inte bostadshusen det. De är byggda av enkla mateiral och kungens material är byggda för att hålla 1 generation. Varje kung ska bygga sitt hus. Palatsen ska vara 1 generation, men tempel och gravar ska vara i en evighet. Det säger en mentalitet kring gudarna, de är odödliga, fast människan inte är så förrän hon dör.

Om man ska jämföra det här med vad som står i gamla testamentet. Dör man så händer inte så mycket.
I egytpen så är alla gravmonument en återspegling av livet fast mer grandiost. Ska man se det som att man har 2 parallella system.
Det är i alla fall en kontrast av föreställningar.

Kungen har en otroligt central position. Han är den enda som offrar, han leder i alla situation. I praktiken så är det andra präster som gör jobbet. Men det är alltid kungen som leder i krig åt allas vägnar. Om han inte sköter sitt jobb så går hela egypten under. Alla är beroende av kungen. Man är beroende av att han får en ordentlig begravning, annars kan det rucka på jämnvikten.
När kungen fullgör alla kultiska uppgifter, men andra gör det i praktiken så är det avbildat som att kungen gör det. Kungen är alltid en segrare. Det får inte ske att en kung avbildas som en förlorare. Oavsett hur ett militärt slag har gått så avbildas den som den har vunnit.

Det handlar om att ska man avbilda kungen som förlorare, så skulle han förlora. För bilden äger existens. Det kan ha efterverkan för hans efterträdare som blir förlorare. Kungen är inte bara sig själv utan främst sitt ämbete.

Det handlar om att man assoicerar kungadömet med sakrala kungadömet. Är det vi vill ha. Ska vi ha ne kung som i egypten och mesopotamine. För en kung är så. Från ett teologiskt perspektiv så kan man inte ha en kung. Men alla andra har det så. Jag tror det är en teologisk reflketion som ligger bakom motståndet. Kungen i egypten sa att ämbetet var gudomligt. Kungavärdigheten var gudomlig. Att man blev odödlig och mer eller mindre till en gudomliggjord person efter sin död. Är det något man kan bejaka från israels religion? Det blir jättejobbigt, ska vi ha ne sån där kung. Är det betydelsen av en kung, så är det inte konstigt att man säger nja.

När man väl får kungar så leder de kulten och de bygger tempel. Är det vad man är ute efter. Alla har tempel kanske den måste ha någonstans att bo. Vi måste få ihop det på något sätt. Det finns klara tankar från samtiden. Man har svårt att tänka kring. Ska vi bara ta det rätt av? Nej. Hur gör man. Det här med kungar är inte helt självklart. Man ser på kung david, som är utmålad som en idealkung, det finns berättelser som visar att något gudomligt ursprung har vi inte här. Hans farmors mor kom från moab vilket var ett ställe man föraktade. Berättelsen om kung david visar också att han är en ganska svag människa, bl.a. batseba. Det är knappast ett gudomligt sätt att bete sig på. Man är mån att visa upp, ok vi har kungar. Men de ska inte efterliknas i alla stycken. Idealisera dem inte för mycket. Tänk inte att de är lika höga som de andra kungarna. Som har kultiska uppgifter, och har nästan gudomlig sida. Det är man mån om att tona ner, och säga så är det inte.

Jag tror personligen att man ska försöka se det some n reaktion. En polemik mot det som finns runt omkring. Och att vara kritisk mot kungadömet som institution i isreal. Är att vara kritisk mot sin omvärld, ett politiskt ställningtagande. Även om många inser att man inte klarar sig utan en central kungamakt.
Om man ser på individens roll i hela samhällssystemet. Nu har vi pratat om kungen gansksa mycket. Först kan man konstatera, att individen spelar väldigt liten roll. Det är kolektivet som spelar störst roll i egypten. De kontrollerar den med skatter, och kontrolelrar vad de gör.
Här kan man se i konsten. Få gåner så avbildas folk på ett individuellt sätt. Det är roller, och mallar man iklär sig. Det är hela tiden ett symbolspråk i detta.

På religionens område är det samma sak. Att man inte talar om personliga religiösa erfarenheter. Utan vad människor erbjuds är att ta del av den offentliga kulten. Och det är processioner och man kan se saker i templen och man offrar. Men den personliga innerliga fromheten hittar vi inte. Den finns åtminstonde inte omnämnd eller bevarad i skrift. Vi har inga belägg på att folk skulle vara mystiker.
Kungen ansvarar för att världen upprättshålls genom kulten. Det har alla glädje av men man kan inte ta del av det.

Självklart har det funnits en privat och personlig fromhet. Men den är inte så väldokumenterad. Det man inte tycker är viktig dokumenterar man inte.

Folk måste ha fått utlopp för religösa känslor. Det gränsar på magi. Det finns belägg på det att det fanns många amuletter osv. Många hade små gudabilderl, ofta gudabilder. Amuletter var vanliga, de skulle skydda. Man läste välsignelser, man hade gudabilder med sig. Då talar man om hantverkare och affärer. Templen fick inte vem som helst besöka och när som helst. De var tillgängliga bara för präster. Och de var så konstruerade att längst in bodde guden i statyn. Den skulle ha sin dagliga kult i form att man väcker den klär på den och ser till att den får mat. Den ska vallas runt ibland.

Här har man samma system som i arbetskraft. Att många män var involverade i tempeltjänst. Att man hade roterande tjänst, (för de lägre tjänsterna). För de högre tjänster krävdes de mer professionella typer som kunde hålla på längre. Templen är i allmänhet avbildade så att hela världen finns representerat. Och att genom att hålla på med kulten och att se till att den utförs, så kan man försäkra sig om att världen kan bestå. Det handlar om jämvikt och balans. Om man inte utför kulten så kan världen rubbas och det leder till katastrofer. Människor även om de inte har tillgång till kulten så känner de sig delaktiga, så är de del i ett par veckor per år.


Den enskilda fromheten som skymtar fram då och då. Det kommer fram genom ett ideal som heter ”maat”. Det är en avgörande princip, det handlar om rättvisa och jämnvikt. Maat är en gudinna som ofta avbildas i en fjäder eller fjäder på huvudet. Det är fjädern som ens hjärta vägs emot i dödsriket. Då kommer hjärtat vägas på en balansvåg med 2 skålar, där hjärtat läggs mot fjädern. Blir det jämnvikt så klarar man sig.

Jämnviktsprincipen är avgörande i hela kosmos. Går det åt skogen så går det åt skogen för alla. Det finns vishetsläror och olika idealbiografier som plockar fram det här och visar hur en människa ska vara för att uppnå balansen, de är väldigt lika ordspråken i ordspråskboken.

Egyptiska skrifterna är skrivna av läror bevarade från far till son. Man ska inte komma på nytt utan det ska gå från far till son. Ofta så motiveras lärorna, genom att det lönar sig inte att göra dumheter. Gör man gott kommer goda konsekenser, alltså lönar det sig att göra det goda.
Det är inte moralen i sig som är viktig, utan handlingens konsekvenser.

Ibland säger man dock att vissa handlingar är felaktiga, eftersom det är gudomliga perspektiv inblandande. Då är det maat som rubbas, det är också utifrån ett nyttighetsperspketiv olönsamt att satsa på det onda, eftersom det kommer att straffas.

Sanningen och rättivsan och jämnvikten är vad man eftersträvar. Det medför en självklar konsekvens om man bryter mot det här, att det kommer gå dåligt.

Man vill ha lugn och ro, det är ett ideal. Att inte brusa upp, man har ett ideal av att tiga. Man ska inte låta sig provoseras, och man ska inte säga saker i vredesmod. Man ska inte låta sig styras av känslor.
Att njuta när man blir gammal är ett ideal. Hetsporrnen, den som brusar upp är en person som man ser ner på. Det ska kvävas. Hämnd ska man inte ägna sig åt. Den som har gjort onda gärningar kommer att straffas.

Man ska underordna sig gudarnas och kungens vilja. Man ska veta sin plats. Man ska inte eftersträva att få pengar, eller högre social ställning. Man ska känna sig tillfreds med det. Stick inte upp.
Man kan vara hetsig, är en realitet. Men det finns inget syndamedvetande som man hittar i GT. Att kommer gud att förlåta mig. David ångrar sig djupt, och utgjuter sig ordentligt. Men den typen av syndamedvetande hittar man inte i egypten.
Vi har syndabekännelser, i negativ form. Att det har jag inte gjort, inte det eller det där. man påpekar det man inte gjort. Det är syndabekännelser som sker i samband med inträdet till dödsriet, då är det viktigt att säga att man inte gjort fel. Det ska man tolka som ideal. Syndamedvetandet, finns inte här. Kanske också för att individen inte är det viktiga, då gäller det också att alla hittar sin plats, jag har inte begått synder jag har upfyllt kraven som ställts på mig. Jag har inte stulit osv.

Trots allt så är det en ganska optimistisk livssyn. Man menar att det finns en gudomlig ordning. Det går att uppnå den här balansen. Om man anpassar sig kan man leva lycklig och nöjd. Man behöver inte vara rädd för den kommande domen, utan det går att fixa. Det råder alltid jämnvikt i avbildningar där hjärtat vägs mot sanningens fjäder.

Man hade också tid för festligheter, bland annat festligheter, parfym smink. Och man åt väl. Man hade gott om handel med området. Man hade export och import från olika medelhavsöar. Från det som idag är libanon. Det verkar som man hade kontakter med grekland, och kreta hade man det.
Cypern hade man också kontakter med.

Man hade landkrabbor, även om man levde vid vattnet. Att ge sig ut på medelhavet var otäckt. Det var fruktansvärt om man råkade dö utomlands. Då kunde man itne få en ordentlig begravning. Man vet inte hur de handskas med lik utomlands. Om man inte får en ordentlig begravning så vet man inte hur det går i ens efterliv.

Teologiska systemen
Att ha flera olika teologiska system, vad handlar det om. Man förklarar hur världen kom till, vilka gudar som är delaktiga. Och vilka gudar som är viktiga idag. Det är en parallel till kosnten att man försöker avbilda alla sidor på en gång. Även om man har olika skapelseberättelse så ska man inte se på dem som konkurrerande utan kompletterande.
Om det är kompletterande så betyder det att man har tänkt, att det är väldigt svåra frågor. Hur kom världen till vad är en människa vad är en gud hur hänger saker samman. Det går inte att ha ett svar, då det skulle vara förminskande. Svåra frågor måste belysas från flera håll. Människor ska se det som både och,inte antingen eller. Det kan vi se i konsten både framifrån och uppifårn och alla sidor. Det tänkandet finns i filosofin, iv har olika system som gynnas av olika dynastier. Men som i grunden har olika inriktning. Inget system sa att de nadra var skrutt, man försökte säga att det här bidrar vi med.

Det heliopolitamska systemet.
Det har sin grund i heliopolis, man tar sitt namn i en plats. Här ingår 9 gudar. Det är Atum, han är urfadern, grunden, ursprunget. Han ger upphov till shu och tefnut. Det är luften och fukten vi har här.
Sedan har vi de som ger upphov itll Geb och Nut det är jord och himmel.
Det är gudapar som är syskon som tillsammans avlar nästa generation.

Atum som är urfadern har kommti genom chepri och urfadern Nun. Sedan har geb och nut i sin tur givit upphov till Osiris + isis + seth och neftys.

De är syskon och gifta med varandra. Syskonäktenskap backar man inte för. Det här är ett helt system där vi har dne kända berättelsen om osiris som dödas av sin bror seth. Isis blir förtvivlad så hon samlar ihop alla likdelar som seth har spridit, hon sörjer så mkt så hon blir gravid då hon umgås med likdelarna så hon blir gravid. Hon föder horusbarnet som hela tiden är jagad av seth. Horusbarnet befinner sig ofta i vassen för att undgå seths vrede.

Här har vi en helt mytkomplex som har vissa speglingar i GT. Det betyder inte att man ska sätta = mellan horus och moses. Utan mera det här är komplexa berättelser som har haft stor bäring och betydelse för människor som har kunnat tolka det. Man tar horusbarnets berättelse som är jagad av en äcklig typ, mot att en syster hjälper till att skydda den. Det betyder inte att har snott en berättelse utan att man har laddat med nytt innehåll. Jämförelsen vi har är moses och hans syster miriam.
Vi har mytkomplex som kommer upp till rom. Litet barn läggs i en flod, skyddas från att förgöras, men blir en stor statsgrundare. Moses grundar sitt folk, sargon grundar assyrierriket, han skalpar också i en flod. Romelus och rhemus skvalpar omkring på tibern.

Med det här vill jag ha sagt, som finns i egyptiska teologiska systemen. Ha rhparalell form och finns här och där. människor har använt sig v bildspråket.

Det är ett ganska komplicerat system som leder fram till berättelsen.
Vår kompis Isis är en gudinna som lever kvar långt in i atiken som en mysteiekult.
Hon är en modersgestalt till horusbarnet. Skyddar sitt bar och elendiga karl. Hon har beskyddande funktioner.
Osiris är också någon som kungarna identifierar sig mde. Efter styckmoret så uteråuppstår han och ger liv. Han är döende och återuppstånede gud i form av vegetation.

Nästa teologiska system.


Helipolitanska 1 Atum onanerar så kommer världen till

2 i memfitiska så är det guden ptah viktiga. Här är ett mer filosofiskt system. Det här säger, att ptah genom att tänka och forma orden kan skapa. Gud genom sin viljeakt och uttalade ord kan få saker att bli till. Han skapar genom att först ha i sitt hjärta och sin tunga (det är med hjärtat man tänker). Det är snubblande nära genesis. Det är ett sätt att uttrycka, det är det för tillfälliga högste guden som har det inte i sin fysisika kropp som Atum. Utan i sitt hjärta tänka och frambringa saker, inte handfast sexuellt.

Ptah återfinns ofta i formen av en mumie. Det är en filosofiska kullerbytta, att den som är död frambringar liv. Inte som osiris, att den sörjadne hustrun lyckas bli död med en kropp. Att det som ser ut som något annat blir något. Han är gift med en gudinna, han är inte död död utan död levande. Hon heter sechmet

Den här skapelseteologin har centrum i memfis. Det är också där pyramiderna finns. Guden är mumie, hans fru är läkekonstens beskyddare. Men ordet hjärtat frambringar världen. De har en son som heter neferten, han avbildas som ett barn som växer fram ur en blomma.

Vart kommer barnen ifrån? Inte är det sexualiteten.. man förnekar inte sexualitens kraft, utan man förandligar den på något sett.
Sedan har man den tebanska teologin också, från tebes. Här finns det 8 urgudar. Det är nun och naunet, ho och hauschet de står för oändligheten. Här finns också kuk och kauket, som står för mörkret. Sedan är sista amun aumaunet, eller niao och naioett. De står för osynlig luft eller intet.
Det här är gudar som bildas ur ett kaos. Amun skapar de 8 små extragudarna. Det finns också tal om ett urägg varifrån allting kommer. Den här Amun, han smälter samman med en gud som heter Re (solgud). Han kallas därför AmunRe. Det har klara implekationer, de pratar om luftet och intet, men i solen blir det viktiga. Amun och amunre gör att solen som man dyrkar. Varje kung kan identiferar sig med det här, att det är den uppgående solen som går upp och återföds varje morgon, efter den besegrat kaosdjuret.

Det här är också något som delvis återfinns i gt skapelseberättelserna, att skapa ur kaos och att skapa ur vatten. Det här med en solaspekt som blir allt mer tydlig, genom sammansmältning med re beseglar amuns öde. Den här kulten gynnas av en del mäktiga personer. Amun prästerkspaet får så mycket makt så att en del kungar känner sig som outsiders. Om prästerna har mkt makt hur kan man då agera själv. man måste kväsa och återta intiativet annars är man i prästernas händer. Jag tänkte avsluta här genom att avsluta med solkulten, som intar en särställning i egytpen från början till slut. Men får sin höjdpunkt kring amun, och amunprästerskapets höjdpunkt.
Det är den 18 onde dynastin vi pratar om. Det börjar med Amunhotep den 3dje.
Hans namn betyder amun är nöjd.

Kungen inser, det går inte. Jag är i händerna på prästerskpaet. Han inleder en förnyelserörelse. Hans son tar över det här, han heter till en början amunhotep 4, han tar över och byter namn till echnaton. Att introducera nya gudar och bygga nya tempel och en ny huvudstad. I det konservativa egypten så är det inte helt ok.
Han hävdar att han har speciell tillgång itll guden, bara han kan förmedla vad guden har att komma med. Prästerna har inte så mycket makt. Han går tillbaka till tanken att kungen står för all kult, och hans präster är ställföreträdare. Han tar det på allvar att bara han förstår guden. Amunprästerskapet blir upprörda, av att han tar ifrån dem makt. Han byter namn till echnaton, och inför kulten till aton. Det är solskivan. Det finns mängder av avbildningar, äggskalar, de står inför solskivan som sträcker ut solstrålar med händer på och ger liv. Det finns otaliga ställen där händerna håller i anch tecken (det är en hieroglyf som betyder liv) det sträcks fram. Från solen som livet kommer genom kungen. Han går så långt så att han säger att gamla gudarna inte får dyrkas. De bygger en ny stad, man bygger hela tiden på traditioner. Han lyckas få folk att komma dit, han lyckas inte utrota kulterna ens där. vi har goda ex på hur folk har smugglat in gamla gudarna.
Det är en väldigt intolerant och introvert kult. Det handlar till största delen om kungen och hans familj. Man bryter stilidealet, inte bara huvuden utan hela kroppsformen är som spagetti.

Man vet inte hur man ska förhålla sig till det här. Han får konstnärer att avbilda folk på ett nytt sätt.
Den nya teologin går ut på att det finns en gud som man ska dyrka, det är på 1300 talet. Han bygger en ny huvudstad, han kallar den för atons horisont och uppkallar den för nya guden. Han betonar att allt är nytt. Det är väldigt olikt egyptierna. Man kan se att det inte blir poppis. Så fort man har fått styrsel på regentlängderna igen, så börjar man sudda ut kättarkungens namn överallt. Man menar att han var dålig för egypten. Om man raderar ut alla så menar man att han inte fanns. Att sudda ut är ett jätteprojekt.

Man kan säga att den här kungen misslyckades. Kanske därför att han var så insnöad att han glömde bort inrikes och utrikespolitiken. Man vet att han försummade utrikespolitiken. Att de drog fördel av att man hade en svag kung i egyptien. Man ser att han lämnade efter sig ett kaos, var det gäller succession. Det har spekulerats mycket, om att det kan ha inspirerat moses och grabbarna. Man har sett stora likheter, kanske större än vad som finns. Freud skrev en bok om det här, jag har läst den och jag tycker han är ute och cyklar.

Man har velat se likheterna, i näsströms bok sid 62, finns det en solhymn. Om man läser den paralellt med pslam 104.

Kristendomen i Sverige 8

Två andra skälen till missionsförbundets bildning

Den andra frågan är försoningsfrågan. Det var nämligen så att den person som kom att bli ledande teolog och ideolog i rörelsen fick en annan försoningslära än den gängse i sverige på 1800 talet. Den manen vi pratar om är Paul Petter Waldenström. Han var präst i sverige, men han jobbade i allmänna skolväsendet som lektor. Och han var väckelsemänniska. Han var duktig inom bibliska språken plus latin.
Han gör en upptäckt, men han kom att förmedla det här bättre än nåogn annan tidigare. Han var en stor folktalare och duktig författare, och det spreds mer än någonsin tidigare.

Det som sägs är att:
PW: Det är Gud som försonar. (gud är subjektet, man kallar detta för en subjektiv försoningslära)

Den gamla läran från 1800 talet:
Gud är den som försonas. (här är gud gud objektet för försoningen, ås man kallar det för objektiv försoningslära.)

Tidigare liknande försoningsläror, det har byggt på att Jesus dör som en pedagogisk sak. Genom att jesus dör på korset, så visar han hur mycket gud älskar människorna. Det skulle vara huvudsyftet. Det är inte waldenström, han menar att det händer något i försoningne, men han kan inte förklara hur det går till. Men det viktiga är att det händer något på Golgata. Det får betydelse för oss. (Jesus förändrar förutsättningarna för människorna på något sätt så att vi kan relatera till Gud igen)


Den tredje frågan är församlingsfrågan.
Vi har snuddat vid den tidigare. I Svenska Kyrkan om vi tänker en församling i svenska kyrkan, så fanns befolkningen i sin helhet som var församling. Men inne i församlingen så fanns det en troende grupp, de tillhörde ofta EFS. Det var en förening inom kyrkan. Då säger man från det hållet, så säger man att det är inte bibelenligt. Det är inget som säger att de troende ska vara en inre förening. Det bibeln talar om är den troende församlingen. Som inte bara är en förening inom kyrkan, utan är en egen församling.
Det sa man starkt och högt. Den ivktiga personen här är inte Waldenström det är Erik Jakob. Han kom att bli intitativtagare till missionsförbundet. En av 3 intitativtavagare, han kom att bli ledare för missionsförbundet under 25 år. Waldenström var själva folktalaren men Erik var organisatören.
Waldenström sa att det är inte bibliskt med den här modellen. Men det är inte bibliskt att någon drar ut och bildar baptistförsmaling methodist och kväkare, och nu säger ni också att vi ska dra ut. Är det biblsikt, ska det vara mer bibliskt, denna splittring. Han bromsade utvecklingen för att han ville få med alla troende, han ville skapa en församlingsordnind där han kunde skapa alla. Han ville ha ekumenik från början. När kyrkans världsråd bildades, så var det svenska kyrkan och missionsförbundet som var med. Den ekumeniska viljan har varit väldigt stark hela tiden.

Den har yttrat sig att när man bildade missionsförubndet, så hade man en församlingsordning där man kunde ha dop på flera sätt. Att man kan låta döpa sina barn, men man kan även låta barnvälsigna sina barn. Och ha att barnen väljer dopet när de blir äldre. Dopsätt och ålder varierar än idag. Det är facinerande att det kunde fungera på 1800 talet när striderna var så oerhört hårda.

Det är 3 viktiga orsakerna till missionsförubundets bildande. Om vi ska säga något mer så är det en kyrka som från början var noga med att organisera sig. Om vi jämför med baptistsamfundet så kom missionsförbundet att få missionsstyrelse missionsföreståndare (efter 10 år) och distriktsförståndare (kom snart) de delades upp som svenska kyrkan här i stift. Missionssamfundet har aldrig splittrats som baptistsamfundet, EFS har också splittrats. Samtidigt så har man den kongretionalistiska inriktningen, nämligen att den lokala församlingen är suverän.

Nu lämnar vi 1800 talet


Det jag skulle vilja gå in på nu är nästa stora frikyrka. Den kom att bli den största under en period. Och är det än idag i antal medlemmar. Det är pingströrelsen.
Det här föds i stor utsträckning i USA. Den senare tidens forskning, (mycket forskning pågår där), det visar att det finns flera olika källor till pingströrelsen. Förut så har man ensidigt pekat på Los Angelse och Asousa street. Och så tittar man på trådarna fram till Asousa street. Men man har idag sett att pingströrelsen uppstod på flera ställen ungefär samtidigt. Precis det skeendet har vi i Sverige. Vi har velat peka på en härd av väckelser där allt spirar ur. Men det kommer från flera olika håll.
Om vi pekar på det internationella, så får på 1700 talet, John Weasly vara med om ett ”andedop”, man kallar den där den andra välsignelsen. Han har beskrivit det utförligt på en nyårsnatt när han får vara med om det här. Många methodister har varit med om det. Det är ingen större skillnad mellan pingströrelsens andedop och methodismens andra välsignelse.(det är andra delar än tungotalet, det är vissa som faller till golvet, många ropar högt av glädje över syndernas förlåtelse, tungotalet finns inte vad jag har hört)

Om man tar svensk mark så talar man ofta om Lewis Pethri, då är man 1907, om man lyssnar på honom så upplever han tungotal redan 1902. han förstår inte vad det handlar om, och upprepar det inte. Men han gör en sån upplevelse 1902, när han senare möter pingströrelsen så känner han vad han har varit med om.

Skövde
Det fanns en svenskamerikansk sjöman som hade varit med i den stora väckelsen i Asousa street i LA. Han hade erfarit andens dop, och gjort erfarenheterna som fanns där. Den mannen heter massa olika saker, AG Jansson, kan man kalla honom. Men också Andrew Ek, men det finns fler variationer. Han kom nästan direkt därifrån, och kom till baptistförsamlingen, och där bröt det ut en lokal väckelse. Här blev pingströrelsen högljudd. Det var den inte i amerika. Där gick det lågmält till. På Asousa street, på övervåningen. Att det bara var tillåtet visskande samtal. Det blev mycket högljutt. Det var flera som var positiva till väckelsen blev avståndstagande, på grund av att det blev hysteriskt högljutt. Fromt = riktigt högljutt.
(1907).

En annan plats är Arvika.
Det är en annan person som kommer att förmedla väckelsen.TB Barratt, han var methodistpräst i Oslo. Och Baratt hade också gjort erfarenheter i USA av anden, det hade blivit ett lokalt nedslag där i Oslo i hans methodistförsamling. Han kallas för den gråtande predikanten. Han var så berörd av Gud, att det hände vid flera tillfällen och han får inte fram ett ljud. Han bara börjar gråta. Särskilt en ande kring detta, så att andra upplevde det han upplevde utan att han sa ett ord. Han kom inte bara dit, utan han kom till Arvika.

Rast

Den tredje platsen är stockholm. I stockholm är det en annan händelse som äger rum, det är att det är en kvinna av folket. Inte en svenskamerikans sjöman eller från norge, det rä en medlem i methodistkyrkan som bär fram ett profetiskt budskap. Det betyder mycket, efter Barrat kommer. Han har jättemöten i stockholm (på Cirkus!). Pressen gör sensationsskriverier om det hela.
Han är inte troendedöpt (det är något som är viktigt för pingströrelsen), eftersom han kommer från methodismen.

Lewi Pethrus var baptistpastor utbildad på betelseminariet. Han var baptistpastor i lidköping. Där mottar han väckelsen, han läser om den och gläds om den och påminns om sitt tungotal 5 år tidigare. Han reser till Oslo och vill uppleva på plats. När han berättar det som händer och han förkunnar då bryter det fram en väckelse i Lidköping. Den väckelsen är kopplad till personen Lewi Pethrus.

Nu återvänder vi till Stockholm, i de olika Baptistförsamlingarna så har man tagit emot andedopsförkunnelsen. Inte minst i Elim på östermalm, så var det ganska livliga möten. Man gjorde erfarenheter av det slaget. Nu hösten 1910 så bildade de den 7de baptistförsamlingen i stad. Man fick tag på en sal i ett hus som höll på att byggas, den salen kallade man för filadelfiasalen, det är uprsprunget till filadelifa. Det var den snabbast växande baptistförsamlingen runt de 3 åren. Man var väldigt öppen för andens verk. 1913 så hade församlingen redan vuxit till 440 personer. Då hade man kallat som pastor Lewi Pethrus.
1913 så sker en förändring därför, att man gjort en ändring i stadgarna. Baptisterna hade den ordningen för att kunna ta nattvarden så måste man tillhöra den församlingen. Det räckte inte att vara baptist, utan man måste vara det i den församlingen. Så var de i de flesta friförsamlingarna. (det handlar om sockenbanden), det är för att församlingstukten inte kan gälla om man går till en annan församling. Det var en väldigt viktig ordning i baptistförsamlingen. Men nu ändrar man, bara man är troendedöpt så får man ta emot nattvarden i filadelfiaförsamlingen. Det är inte man öppnar nattvardsbordet, som det är idag. Det är en liten förändring. Det var inte möjligt att samfundet som sådant kunde utesluta dem utan stockholm distrikt. Utan de hade överläggningarna med lewi petrhus, och det slutade med att de uteslöts från baptistsamfundet.

Nu inträffar det samtidigt att Lewi Pethrus får en klarhet, och en upplevelse att det inte är rätt att tillhöra ett samfund. Han får teologin om den samfundsfria församlingen. När de väl blir uteslutna så gillar han läget, och han klagar inte utan tackar gud. Vi ska inte ha något överordnat församlingen. Pingst är ett nätverk om helt fria församlingarna. När Pingst startar mission så sänds de ut av församlingen. Talar man om nationellt intiativ så blir det församlingen. Filadelifaförsamlingen skötte alla de sakerna.

Sedan kom pingst att utvecklas från det här, väldigt mycket i filadelfia. Och man växte ur lokal från lokal. Man byggde på 30 talet filadelfiakyrkan.
Den rymde från början 3000 personer, då blev det den största kyrkan i sverige (sittplatser). Den rymmer inte lika många idag, men den rymmer massa. Det var ett trosprojekt av enorma mått. Han vågade enormt mer än andra vågade, och det allra mesta lyckades han med.

Sven Lidman, han var en uppburen författare. Tillhörde kulturetablissamanget. När han kom in i rörelsen, det väckte ett uppseende. Tidningarna skrev ner pingströrelsen, men en i kulturetablissemanget och går in med hull och hår, i detta. Då fick den mycket goodwill. Han fick direkt hand om tidningsutgivningen i rörelsen. Han blev redaktör där och var under många år. Det betydde mycket för rörelsen och hans förkunnelse. Det var nog inte många i stockholms kyrkor som slog sven lidman i förkunnelsen. Ett rikt språk med eftertanke. Det betydde kollosalt mycket för rörelsen. Han skrev också sånger, o salighet o gåtfullhet o kristi törnekrona.

Det som är det tråkiga, och det är en geniun omvändelseprocess. Sedan tar han avstånd från Lewi Pethrus 1948. det blir en brytning, den är så omskriven. Vi ska inte gå in i detalj. Men Lewi Pethrus och Sven Lidman är 2 starka personer och lyckas inte komma överens tillslut. Det är Lidman som skäller ut Pethrus först ”resan till domen”, sedan svarar Pethrus med boken ”den anständiga sanningen”. Det är ett så tragiskt splittring för 2 män som betytt så oerhört mycket.

Den som går segrande ur striden är Lewi Pethrus, han kommer att stå kvar som den oerhört starke. Jag minns att Sven Lidmans änka tillhörde missionsförbundet.

Sedan är pingströrelsen känd för att de har skapat många organisationer, LP stiftelsen för vård av alkohol och drogmissbrukare. Som har betytt fantastiskt mycket. Här finns den enormt stora missionen som är större än de andra kyrkornas mission. Rent statiskt så var det så.
Men man skapar samarbetstillfällen, ett av dem är den stora Nyhemsveckan. Det har blivit stora samlingspunkten för pingströrelsen. Sedan har vi en motsvarighet uppe i norr, Lapplandsveckan. Den förekommer fortfarande och samlar väldiga skaror.
Sedan för att samla förkunnarna så har vi predikantveckan, i december.

Det som inte förkommer i Pingst är pastorsutbildning. Det var Lewi Pethrus själv som ansåg att man inte behövde någon utbildning annan än allmän. Annars var det livets skola, osv. Sedan lärde man sig under tjänsten. Det har förändrats först långt senare av PTS. Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium. Det var knutet till olika församlingar och folkhögskolan kaggeholm.

Det verkligt nya i rörelsen för att kunna ställa frågor. Det är att den 8 december 2001 så bildades Pingst – fria församlingar i samverkan. Ni hör våndan här bland dem som tagit intativ till detta. Det togs redan 1998. våndan är i detta är att Lewi Pethrus så tydligt talade för att man inte ska ha ett samfund. Det man bildar är att det inte är ett samfund. Men här tänker man sig att överföra en del organ, det är tv radio och mission. Att överföra dem fårn lokala församlingarna och bolagen. Det bildades företag som var pingstanknutna. Det överförs till fria församlingar, det var först kritiserat men det har. De har senare bildat ett trossamfund, pingst fria församlingar i samverkan. Det har att göra med kyrkoskatten. För att vara med i detta, som staten erbjöd när svenska kyrkan blev fri 2000. är att de fria församlingarna kunde ta kyrkoskatt. Först bestod det bara av filadelfiaförsamlingen. De var mån att ingen skulle lägga beslag på ordet pingst. Bilda detta, i tron att det kommer ersätta riksföreningen. Det är senare det som har växt. Dessa saker ändras ganska snabbt.


Lewi Pethrus är med att starta krist demokratisk samling numera kristdemokraterna. Det är en av de enormt många projekt som han drar igång. Det har varit en rörelse för entrepenörer.

Grek 10

Läsövningar 5.2

1 gå bort till byn.

2 för människan till mig

3

4 ångra er och tro på evangeliet

5 hjälp mig med min otro ///////// avhjälp min otro

6 (ni) prisa herren

7 vilseleds inte

8 frukta inte, endast tro

9 ingen för beställa till besvär för mig

10 (älskade, efterlikna inte det onda utan det goda)

11 ingen ska förakta dig dig, utan bli en förebild för dem troende.



Till på måndag, gör färdig kap 5, det består av presens infitiva av o verben. På svenska är det ”att verben” att läsa, sjunga osv.
I grekiskan finns det infintiv former i aktivum och i medium passivum. Att uppfostra eller att uppfostras. Formerna hittar vi på s 38. O verben slutar på ein i aktivum, och evesai i passivum.
Agapao, observera agapaein, när detta dras ihop så tycker man att det borde bli iota subskriptum, eller något. Vart tog iotat vägen? Den har försvunnit.

Ni ska läsa resten av läsövningarna (efter 11). När ni gjort detta och repeterat kap 1-5 så gör självtestet som vi ska titta på måndag.

Antikens religioner 2

Först ska vi se bakgrunden (daniels bok)

Om vi tittar på daniel först, så är det frågan om en grov avgudapardio, man ironiserar och parodiserar avgudar. Det är en del av genre som är reprsenterad i bibeln på flera håll. Jag plockar ut det som paradex. Vad är det man kan säga om andra folks gudar? Genom att se på de bibliska texterna. Det är värt att problematisera lite grann.

Om vi har GT texterna och försöker utläsa vad som sägs om andra religioner.

Vad kan man säga åt dem bibliska texterna? Om man ser på GT så ger de en syn på andra religioner, men det säger inte va de säger om sig själva. Det är väldigt enkelspårig kommunikation här. Om man från Gt säger att deras avgudar är bluff, det är inte så att deras företrädare skulle säga det. Därför är det viktigt att ta reda på hur såg man på sig själv, hur når man fram till den självbilden.

Vad har vi för möjlighet. Det är omöjligt att vara fri från sin självförståelse, vi är hela tiden påverkad av vår egen tradition. Det är helt omöjligt att inte låta sig påverkas av sin egen tradition. Det gäller alla tider, nära mesopotmaiska traditionen eller långt därifrån. Vi har lite olika förutsättningar. Om vi ser på GT texterna så är det ganska starka reaktioner man kan se. T.ex. daniels bok men också andra skrifter. En enkel tumregel, ingen rök utan eld. Vad menar jag? Man reagerar bara när det finns en anledning att reagera.
Det är ingen idé att förbjuda saker som de inte kommer på tanken att göra det. T.ex. så finns det ställen där man förbjuder folk att gå till främmande gudar, det betyder att någon har gjort det. På samma sätt är det självklart är det ingen poäng att det är obligatoriskt med ett visst beteende om det finns en risk att de gör annorlunda. Om alla gör så så behöver inte påpeka det.

När man läser GT texterna även parodierna, så finns det en anledning till varför man anser att man behöver gå till så pass hårda angrepp. Det är för att man tycker att det finns risk att folkk går på det där. om man har det i bakhuvudet när man läser texter är det en sak. Men om vi förösker gå mer djupt in på religionernas egna uppfattning om sig själva, så finns det en del nyckelbegrepp.

Något som är viktigt överlag i det här, det är att man har en ganska bestämd syn på kulten och därmed också en gudsbild. Det hänger samman, eftersom kulten tillägnas en eller flera gudar. Det är ett viktigt begrepp som botero tar upp, det andra är öde, och det vill jag också koppla till gudsbild.
Hur uppfattar man gudsbild och det är starkt påverkad av ens bild av gudavärlden. Vi kommer tillbaka till begreppet gudsbild 2 ggr i det här.

Men kulten är det synliga uttrycket till hur man förhåller sig till sin gud, den paralellen finns i alla religioner. Om vi tar nedtramp i sverige idag, hur är förhållandet till kulten idag. Det är en ganska splittrad bild.

När ni ser på bilden av antikens värld så är det omöjligt att folk skulle göra cermonier fast de inte tycker att det spelar någon roll. Att var ateist är ganska modernt fenomen, man tog för givet att folk skulle ha ett förhållande till gudavärlden. Man ska inte räkna med att det var en slentrianreligiositet.

Kulten som man har som är mycket knuten till gudarna, som har sina gudabilder som är placerade i templen. Det handlar mycket om gudarnas dagliga behov, de har samma behov som människorna. De behöver mat, dryck, kläder, underhållning, smicker.
De kan tycka att det är trevligt med lite lyx.

Detta är helt klart antropomorfa tendenser. Gudarna är som människor men större starkare och bättre och odödliga. Vilket inte människorna är. Maten och dryck, det är grundläggande för gudarnas existens och tillvaro. Människornas skapades för att serva gudarna.
Människans uppgift är att vara en tjänare. Då kan man undra, om man har den bilden av gudarna som krävande. De har skapat människorna för att få sina behov fyllda. Vad säger detta om människan.

Man offrade ansenliga mängder i templen. Det ingick i ekonomiskt system, man gjorde inte av all kött grönsaker osv. Utan man återanvände det så det gikc tillbaka till tempelkontexten till hantverkarna osv. Det var ett system som gick runt.

Gudarna har väll mänskliga behov. Vad säger det om gudarna.

Det finns ex där gud vill förgöra människorna, anledningen är att människorna låter för mycket när gudarna har festat och behöver sova.
Det betyder inte nödvändigtvis att man inte hade ett förhållande, även om det inte var nära och kärleksfullt förhållande. Man var tjänare/slav. Den rätta inställningen är ödmjukhet inför sin mästare. Man säger inte emot, man argumenterar inte. Det finns andra sammanhang där den inställningen kommer in väldigt mycket, och det är Islam. Det är det väldigt tydligt att människan ska vara underkastat en gud, den rätta inställningen är underdånighet och underkastelse.
Inom judendomen och kristendomen finns det diskutioner med gud. Moses när han diskuterar med brinnande busken, Aron skullek kanske fixa det bättre.

Det finns inte i det här systemet. Det finns inte en sån tendens. Hur komemr det sig att man lyckas få in det i GT. Det kan vara smart att smickra gudar för då optimerar man chansen att bli bönhörd. Man får vara lite diskret. Här kan vi också se att det är mänskligt beteende, om man är sur på chefen så säger man inte att jag kommer tala med din chef. Utan man försöker vara smidig.

Det är så det fungerar här också, det man kan säga ytterligare är systemet med Gudar i mångt och mycket avspeglar sammhällssystemet. Om underdånigheten handlar också om att man är underdånig kungen och hans kungar. Det finns en helt klar hierarki.
Där folk vet sin plats. Det avspeglas väldigt mycket i det här.

Någon sorts system behöver man ha för gudarna. När man har idéen att reform sker genom tillägg. Man får alltså fler och fler gudar. Vi har exempel på gudalistor som är kilometerlånga. Då kan man ifrågasätta vem gjorde de här listorna, varför har de ordningen. Någon sorts system finns det i det här. Men vi vet inte riktigt vad det är för system man har tillämpat. Är det geografiskt, är det efter vilken betydelse det har. Är det kronologiskt är det efter att ha ett system där de hör ihop. Är det ett system som anpassas efter funktion. Och vilken ordning har man funktionerna.

Det man också kan se är den form av synkretism man tillämpar, som är mer nödvändig när man har fler gudar. Det är att man låter vissa gudar sammansmälta, det är egentligen samma gud. Ofta är det synligt eftersom de har ofta samma sumeriska och babylonska namn. Vissa kan vara självständiga och vissa kan sättas samman med en tidigare gud.

Det blir nåogt knepigt, om man ska försöka jämföra. Vad gör att gudarna som gö r att de är sanna. När iv har hudratalsgudar är det knepigt att hålla isär dem. Många av gudarna, är ganska lokala. De behöver inte vara oviktiga för den delen. Det är lätt knepigt. Gudarna har olika ansvarsområden, väldigt ofta förknippat med naturfenomen. T.ex. åska, regn växtlighet. Andra är knutna till berg, floder, städer, stadsgudarna.

Här har vi olika funktioner. Listor är något som är otroligt vikitgt här. Astrala aspekter är också vitkiga. Vissa gudar förknippas med himlafenomen och himlakroppar. De sågs som manifestationer av astrala aspekterna. Te.ex. solen månen och venus. Det betyder inte tat man identiferar någon gud med solen, månen osv.

Det är en väldigt komplicerad bild som man får efter ett tag. Man kan också notera att ordet för gud på akkadiskaär det ilu. Det finns också i namnet bab-ilon. Det är samma saom namnet EL, och hebreeiskans Elohim. Vi har också tillslut i namnet Allah. Vad kan man dra för slutsatser av det här. Den enda säkra slutsatsen man kan dra är att språken är besläktade, så fort vi har El är det samma sak som Allah. Språkligt finns det paraleller, men det kan finnas paraleller, men de är inte lika självklara.

En intressant fest, tilldragelse är Akitu-festen. Den firas varje år. Den består till stora delar av att man har procession till lokala tempel.
Processioner kan vara väldigt ståtliga till de som inte brukar gå till templen.

Ritualerna som genomfördes ur tempet. Var att man såg skapelseberättelserna.
Genom skapelseberättelsen så skpapade den på nytt. Den gick i korthet till att han blir utsatt till kung, någon måste se till att tämja urhavets monster. Hon har blivit förbannad på gudarna och hotar med att förgöra dem. Men marduk lyckas besegra timat och återställa ordning i ksapelse.
Och det är bra att högtidlighålla genom att läsa berättelerna varje hår, man får känslan att makterna upprätthölls. Man dels ihågkommer och aktualiserar. Också genom skådespel.

Det finns med länge i olika kontexter. Det att en hjältegud besgrar kaosmakter är klassisk. Det kommer i många kontexter, att världen från början hotas av kaos, som måste besegras och som har besegrats igen och igen.

Det med att besegra en drake. Det finns i nordisk, indisk kultur det finns i indra. Drakdödande finns lite här och där som motiv. Drakar står för kaoset, någon osm man inte ger sig på i första taget. Motivet finns i många sammanhang.

Den gode vännen Marduk. I bibeln har vi mordachai, han vill slåss mot haman. Och han kämpar mot haman och förgör haman. Ester har en paralella, Marduk har ihop det med någon som heter Ishtar. Mordhacai och Ester jobbar ihop.
Oavsett om de är ihop som ett par så fungerar de i en parfunktion. Här ser vi väldigt tydligt synen på den ickejudiska ondskan.

Rast

En annan intressant paralell, mellan det bibliska och det främre mesopotamiska är Noah. Han bygger sin båt när alla andra drunknar. Vatten är centralt i den berättelsen. Sedan en man med sin familj och massa djur och så räddas mänskligheten. Samma berättelse, eller en likartad berättelse finns i gilgamesh eposet. Här har ni utanipishdin, han blir utsatt för ungefär samma sak. Han bygger en jättebåt. 6 däck

Han bygger sig en jättebåt, den har stora lastutrymmen. Han tar med sig massa mat också. Så förgörs inte mänskligheten och han räddar djur och människor. Det som han får som tack för detta, han och hans hustru blir odödliga. Sedan fortsätter gilgamesheposet berätta hur en hjälte söker örten som ger evigt liv men han tappar bort den.
Allt det här finns i mytskatten. Vad är det som gör att man gör att man har så mycket gemensamt.
Spektakulära berättelser kan ju också spridas av intresse, närhet, kulturellt och religiöst närhet. Att det finns eng emensam berättartradition. Man behöver inte se det som att man snott något utan det har varit i omlopp. Man har tolkat in lite nya grajer, men grunden/basen är ur en gemensam berättartradition.


Gudarna och hur man förhåller sig till gudarna. Vi har pratat om hur att man är underdånig och att man är skapad för att fylla ett behov hos gudarna, att tjäna dem. Öndskan att vara till lags är huvud, gudarna är avlägsna och auktoritära. Man kanske inte vill eller kan komma nära dem. Det är en paralell till världen. Men trots detta och den bilden man har, så är det många personnamn som innehåller gudanamn. Detta innebär att man har någon sorts förhållande till gudarna. Det betyder att man är den gudens tjänare, att man har en specialrelation. Man kan uttrycka det som tjänare-mästare förhållande eller barn föräldra förhållande.

Även i kristendomen så finns den här typen av förhållande, man pratar om förälder och barn relation. Inte minst i vår fader. Man kan se en skillnad mellan gudsbilden i mesopotamiska området och det som framkommer i genesis. Skillnaden är att i mesopotamiska området så finns det inte så starka belägg på att man har en relation som är lagstadgad. Som är på något vis manifesterad och kodiferad, som det är i genesis att man sluter förbund. Inte jämnlika förbund, det är så att den ena är starkare, men det är 2 parter som har skyldigheter och rättigheter som man måste respektera. Det är inte samma rättigheter inte samma skyldigheter, men det finns ömsesidighet. Detta ser man inte i mesopotamien. Inte lika tydligt i alla fall.

Att ha en gud eller flera gudar. I mesopotamien har man hur många som helst men i gt talar man om en gud. (henoteism).
Möjlighetvis är det att abrahahm går in i samma mönster. Monoteismen som man tolkar det senare, är en utveckling. Så har man länge velat se det. Problemet är att man graderar saker. Polyteism lägsta, henoteism lite högre, monoteism bättre ateism bäst. Man kan göra såna värderingar. I en polyteistisk religoin är den nödvändigtvis sämre och mindre utvecklad. Under väldigt lång tid så har forskarvärlden oproblematiserat.

Gudabilder och tempel hör ihop. Man menade att gudarna befann sig i templen. Man menade att gudabilderna innehöll gudarna. Inte direkt att det här var gud, utan att det innehöll det gudomliga. Det är inte samma sak som en direkt identifikation.

Här vill jag åter be er damma av indienkunskaperna. Man tänker inte att gudastatyerna är gudar i sig själva. Men i dem finns gudomliga representerat på ett särskilt sätt. Därför behöver man offra till gudarna. Man kan offra ljus blommor osv.

Gudabilderna gjordes främst i sten och i trä. Och placerades företrädesvis i tempel. De var inte åtkomliga för alla, de kunde inte gå dit att glo. Men det som hände då och då var att man förde gudarna i processioner. (både egypten och mesopotamien)

Hieros gamos, (heligt bröllop) de får ligga i deras sovrum. Det kunde åskådliggöras genom att kungen och drottningen också tillbringade natten tillsammans. Det var inte bara något som var bara för att utan det gjorde att naturen fortsätter. Utan den typen av fertilitetesfrjämjande åtgärder så risker naturen och djuren att dö ut.
Det är sammanvävt, kungamakt och religiöst makt. Det ålägger prästkungen att se att det händer och upprätthålls. Det är lite intressant. Vad är skillnaden mellan människan och gud?
Människan är inte gud och guden blir inte människa. Men människan kan spelas Guds roll. Vilket inte är samma sak som att man är en gud.

I konsten är det viktigt att hålla isär vem som är vem. Då finns det särskilda attribut för gudar och gudinor. Det kan vara hattar och djur. Man ska inte se det som att guden manifesterar sig i djur. Utan djuret är en symbol och en föreslagare inte en uppenbarelseform. Vi har lite samma fenomen i indien. Att många gudar har följeslagare, riddjur. Ganesha har en liten mus som han rider.
Man kan tänka sig att det inte är en totalparalell utan det finns en likaratat tanke.

Samma sak kan man säga om gudanamnen när man skriver om dem så måste man markera att det är en gud som det talas om. På samma sätt så gör man i egypten så har man markörer som säger att det är gud man talar om.

Det som också kan hända som är tristare i en sån kontext. Det är om en stad blir erövrad av en fiende. Så måste det markeras på det religiösa planet. Antingen kan nya härskaren skaffa legitimetet gneom att delta i kulten och visa att den är herre på täppan. Eller om han är sur, så tar han med sig gudabilderna därifrån. Då är det tomt templet har ingen gudabild längre.

Det finns återspeglingarna i den gammaltestamentliga literaturen. Finns han kvar i templet. Här har man inte en gudabild att refera till. Man kan säga att lagtavlorna vördas men de har inte en gudomlig status. Man räknar också att det finns en speciell gudsnärvaro i templet i jerusalem.

Det inte bara ett tempel i största allmänhet. Men för de som räknar att guden har sin boning där, så blir det en trauma att inte längre ha guden där. för då kan man inte längre ge till gud. Då tänker man vad gör man nu. Nu har jag gett en skissartad bakgrund till den mesopotamiska gudavärlden.

Jag täntke att vi skulle kolla på hur man från bibliskt håll angriper detta.

Daniel
De hamnar i situationen och får nya namn, nytt namn = nytt identitet.
Man blir tilldelade det här. Sedan kommer drömmen som neubchadnezzar har. Den stora statyn och han fattar inte så mycket, daniel förklarar för honom.
Inte så kul typ. Alla rådgivarna som han omger sig med ”kaldeerna” det är folk från mesopotmaiska området. De klarar inte det så bra, de är specialister just på stjärntydning och drömtydning. De smickrar och har sig men de klarar inte det här.

Om man läser från vers 46 när kungen begriper att Daneil har klarat det här. Han tillber daniel och att man ska frmabära offer till honom.
I kap 3 så har han glömt bort vad som har hänt. Här är det en överdrivft i saker och ting.
Alla ska falla ner och tillbe på en given signal, i vers 7. alla typer av instrument.

De som går emot det här är daniels vänner. Vi får inte reda på vad daniel gör den här dagen. Sedan kommer hela den berömda berättelsen om hur han kastar in 3 yngligarna i elden. Det blir väldigt varmt i ugnen, sen råkar de titta in och då ser de att det är 4 st. Åter igen så faller nebuchadnezzar till föga, och han säger att det är det riktiga.
Sedan komer kung belchazzar som inte vet något om daniel (som josef). Sedan kommer mystiska skriften som bara daniel kan tyda.

Sedan hamnar daniel i lejongropen. I den grekiska verisonen så kommer han 2 gånger.

Tilläggen, bel och ormguden. Man ger inte riktigt mycket för dem. Avgudarna är inget att ta på allvar. Någonstans så kan man läsa det här som en väldigt stark reaktion mot mesopotamiska traditionerna. Kung nebuchadnezzar kommer fårn babylon. Det är generalangrepp på systemet. Genom att förlöjliga systemet och prästerna och kungen. Han fattar inte ens ekonomiska systemet som gör att dem kan äta av det här. Det är lurendrejeri på hög nivå. Men vad är det för kung kan man säga då?

Så hamnar han i lejongropen 1 gång till.


Ester
Den är också ett paradexempel på angrepp mot främmande makt. Här är det inte så mycket religionerna det är kritik mot som mot makten. De dricker massa utan att äta.
Kungen är lättstyrd. Han är också lullig genom att han är alkoholpåverkad. Med tnake på att kungarna har så central roll i kulten. Inte bara politiskt. Så är det inte så smickrande att ha en kung som är bortom all sans. Dessutom så är han lättstyrd. Han är också styrd av sina lustar och passioner.
Man har 2 fester kvinnorna på ett håll och männen på ett håll, och det sups vilt. Den enda lagen är att det inte ska finnas restrektioner på hur mycket man ska få dricka. Det finns 127 provinsföreståender. Och de ska partaja i 180 dar. Vad är det för kung som partajar då.
Vid något tillfälle får de för sig att drottningen ska komma och visa upp sig. Det har hon inte lust att göra. Man har tolkat detta att man förväntar sig striptease show, och det anstod inte en drottning. Här ser vi också samspelet mellan religion och politik. Hon vägrar gå in i det här heliga bröllopet, hon ska visa upp sig vem hon är. Det finns en vägran att ha med kungen att göra, hon är stark och säger nej. Och trotsar kungen

Han blir ursinnign och utfärdar en lag som säger att hon inte får komma inför hans ögon. Men det ville inte hon. Han är blåst. Det kommer igen och igen.
Han kallar in i princip alla kvinnor och ger dem skönhetsbehandling. Efter han tillbringar natten med dem. Är det en sympatisk person? Så här kan man inte ha det. Det är åter igen ett sätt att parodiera en kung och hans sätt att styra och religion. Han har inte ett vettigare sätt att utse gemål. Han är så ytlig, och samtidigt så utnyttjar han sin position. Och i den här kontexten så har man den traditionen, med kungen hieros gamos. Vad representerar han.

Vi går vidare. Han får sin ester tillslut. Hon blir den utvalde. Hon hamnar i en väldigt delikat situation. Hon ivll inte avsluta vem hon är men samitidgt styra över kungen. Hon är ganska smart. Hon utnyttjar honom och hans alkolism. Hon bjuder in honom på tillställningar där han får dricka. Han låter sig styras av henne. Han har just utfärdat en lag om att varje man ska vara herre i sitt hus.
Sedan kommer det med mordochai, det är en avspegling av marduk, i att han besgrar kaos. Haman kommer med onda anslag och vill ha ihjäl alla judarna, han är tom beredd att betala ton av silver för att plundra judarna. Var får han silvret ifrån? Det är judarna själva som kommer betala det som plundras från dem.
Vad mordochai gör är att han lurar haman med ester. Och haman får ju smaka på sin egen medicin. Han har ju förberett den gigantiska galgen och hoppas att mordochai kan dingla däroch han blir ärad av kungen. Är det någon som tänker på vem haman är.
Han är agagit. I den grekiska översättningen så kallas han för macedonier, den är översätt i hellenistisk tid och man hade synpunkter på alexaner den store. Agagiterna kung agag var en ärkefiende till kung david. Här ställs 2 på sin spets igen. Mordochai som har kunglig blod, han uppför sig mer kungligt än kungen. Här kommer åter igen ur den bibliska kontexten en känga mot en grupp som man anser sig ha som fiender, det går igen generation till generation.

Vad kan man säga mer om den här boken. Kungen är inte särskilt trevlig. Han är en väldigt besynnerlig man. Möjlgitvis är det enda försonande draget är att han upphöjer ester och mordochai och att de tar över regeringsmakten och styret. Han abdikerar inte men ester och mordochai tar hand om det.
Hela boken är enligt min tolkning ett kraftfullt religiöst och politiskt propagandanummer mot perserna.

Alla personerna hamnar i förhandlingsposition mot kungen, hur kan man rädda det judiska folket. Moses förösker rädda hela folket. Här har vi en paralell till exodus. Ester är en paralell till moses. Ser man paralellen så är det ett generalangrepp mot kungne. Han är inte ett uns bättre än farao.

Så här kan man se att exodusberättelsen och esterberättelsen tjänar samma syfte, att göra ner en kung och dens sätt att styra och ställa. Farao är inte en suput, men han är inte en idealkung på något sätt.
Skillanden är att i exodus så går man därifrån, här är det aldrig tal om att man ska ge sig därifrån. Man blir räddad från förgörelsen men man stannar kvar. Så länge vi blir respekterade så är vi villiga att hjälpa till att styra landet och vi gör det bättre än haman. Det finns inte antydan att man vill åka därifrån. På ena sidan föraktar man persisika kontexten, men på andra sidan så väljer man att sitta kvar i exil. Det kan man sätta i relation att vissa fortsatte att vara kvar där.

I den här boken ser man en alternativ exodusberättelse som inte utmynnar i något uttog. Det är ambivalent, på ena sidan föraktar man härksaren vilket är tydligt i boken. Man föraktar honom och religionen oc politiska systemet som han står för men man väljer att vara kvar där. det är inte alls den väg som moses väljer. Han föraktar och lämnar. Här ser vi en utveckling av synen på den icke-judiska omvärlden. Att visst man tycker inte om den religiöst och politiskt men man får finna sig tillrätta där.

Vi avslutar här. Till nästa gång. På luvit kommer jag ge läshänvisningar.

Kristendomen i sverige 7

Den svenska frikyrkligheten. Det vi gjorde sist när vi träffades ås tog vi upp George Scott.

När vi slutade den storyn, så sa vi efter 10 år så öppnades kyrkan igen. Och folkväckelsen var ett faktum på 1850 talet. Det som sker mellan i den 10 års perioden det är trots att vi fortfarande har konvetikelplakat så har vi konventiklar. De växer i antal i sverige, det är pågrund av goerges scotts verksamhet, och dessa tidningar som ständigt kommer ut med material och kristna böcker och postillor. Och pga kolportörerna som blir frimodiga och ägnar sig åt lekmannaförkunnelse ivlket var förbjudet.

(de började isn verksamhet som bokspridare och blev sedan predikanter, när skedde det? 1850 talet när EFS bildades, då är det på högsta mode att var akolportör. Det är då kolportörsintygen skrivs ut.)
det är 50-60 talet sen blir det mer och mer predikanter av dem.

1848 så sker den första splittringen av väckelsen vi talar om nyevangeliska väckelsen som vi talade om carl olau rosenius. Det var baptisten som kom till.
Den är väldigt viktig, för den blir opphovsman till olika samfund, det är inte bara svenska baptistamfundet utan evangeliska frikyrkan ochpingströrelsen. Den börjar för svensk del 1848.

Därför så är det i det här sammanhanget vi möter det första gången. Den personen som vi kan tala om som den första baptistpredikanten är F.O. Nilsson, han var lärjunge åt george scott. Han var f.d. sjöman och verkade på västkusten, på sommaren var han bland sjömännen och på vintern var det konventiklar.
Han träffar en persons som blivit baptist i usa. Han var sjökapen och amerikanska vicekonsuln som från och till vistades i göteborg. Vi har ett antal svenskar som blivit baptister utomlands.

Vi har tom baptistiskt dop före 1848, det skette rum i örnsköldsvik 1847, men vi vet nästan inget om det dopet. Skälet till att vi vet att det förekom. En av dem emigrerade inte till nordamerika. Och det bildades inte en baptistförsamling. Det som skedde där upp följde efte ren enda man döptes och blev kvar. Och han kom senare 20 år senare gå in i baptistförsmalingen gå in. Det står i medlemen att han inte döptes när församlingens bildades för han var döpt i dopet i 23 juni 1847.

F.O nillson är det speciellt med, men Schröder påverkar honom. Och han åker till den närrmsta baptistförsmalingen, den låg i hambrug. Den växer och frodas. Han besöker och blir tagen, både av kristna gemenskapen. Det är den första friförsamlingen som han har sett. Och han blir tagen av gemenskapen och av den baptistiska tanken. Han låter sig döpa där nere, i elbefloden 1 augusti 1847.

FO nillson tänker inte emigrera han tänker bli kvar och sprida baptistimen i sverige. Det gör han på västkusten, han får vara med att hemmen stängs för honom. Han är inte längre välkoen för han har baptistisk lära. Men han försöker ändå att vinna några, för detta som han tror på och han lyckas med det (några få). Det första baptistiska dopet som har koppling till baptistsamfundet.
Det äger rum 21 september 1848. det dopet vet vi betydligt mer om.

Han kan inte själv döpa vid det här tillfälet, det var ordning och reda så det vara bara de som fått handpåläggning som kunde döpa. Det hade han inte då. Då var man tvugen att ta till en dopförrättare, det fanns ne person i köpenhamn som var utsänd från hamburg. De kallade på honom och det gällde att göra så obemärkligt som möjligt, man funderar på om det går att göra vid nattetid i götaälv. Man tar över hoonm dit men man tar inte dopet där.
Men i FO Nilsson, så åker de till vallersvik. Norr om varberg.

Det var 5 som döptes, ytterligare 3 hade tänkts döpas. Men de fegade ut. Vilka döptes? Det var FO nilssons hustru 2 av hans bröder och 2 män. Dessa män gick samma kväll sent till den lilla huste, som FO nilssons bröder ägde. Det hette Borekullastugan, där sent på natten bildades sveriges första baptistförsamling.

Det är inte baptistsamfundent som bildads, utan 1 församling. Men tanken var att det skulle bli landsomfattande. Sedan kom förföljelsen igång omedelbart. 1850 så blev det klart med landsförvisning för honom, frågan gick upp i högsta domstolen. Det var vädjanden från utlandet 12 st om begäran om nåd för denna man. Svenska myndigheterna var eniga i alla 3 rättsinstanser, och han kom att vistas i köpenhamn till en början. Vi kan nämna för det har samband med vad som händer sen, det som hände när han blev förvisad. Försmalingen löpte risken att bli utplånade. Räddningen om man säger så för svenska baptismen, var en annan person Anders Wiberg. Han var också medarbetare till George scott. Han utbildades sig sedan till präst, han blev präst i norra hälsingland. Han blev en väckelsepräst. Han betedde sig på ett sånt sätt att han fick varningar och han avasde sig prästämbetet. Men han fick höras talas om den baptistiska idéen. Han blev tillfrågad att följa med ner till hamburg, i samband med affärsresa det var en som kunde tyska.

Där nere stöter de på församlingen. På samma sätt som FO nilsson så blir han helt tagen av den kristna gemenskapen det är något nytt han får se. Dopet är han inte intresserad över. Han skriver försvarsskrift för barndopet. Medan han läser texterna i bibeln så tänker han att han har fel. Det är en bok som pläderar för troendedopen. (vilken bör döpas och var består dopet)

När han skriver och publicerar boken så är han inte döpt som troende. Men så får han dålig hälsa, han får rådet att åka på älngre sjöresa. Han åker därför över till nordamerika. Han går ombord på en båt, den lägger till köpenhamn. Och vem finns i köpenhamn? Det är FO nilsson, det han om. När båten lastar så söker han upp FO Nilsson (det är anders wiberg som söker upp honom).

Anders Wiberg blir borta i 3 år, (1852-1855) det han gör i nordamerika är att studera frikyrkorörelsen, den är stark där borta. Det är baptismen och frikyrkan. Det är inte självklarheter, hur organiserar man en frikyrka. Det visste man inte vi den här tiden. Han behöver lära sig detta innifrån. Han skriver mycket brev hem och undervisar om hur man lägger upp verksamheten.
(denna baptistgrupp på västkusten har lyckats få med sig fler människor, finns i stockholm bland annat.)

genom att han har publicerat boken och att han ahr kontakt så leder han verksamheten fast från USA. Från att han sätter sina fötter så väljs han till svenska baptismens ledare, han dör 1887. han är den självklare givne födde ledaren. Man brukar säga att 1857 så har man den första konferensen då är det ett antal församlingar redan. Det är 40 församlingar med sammanlagt 2000 baptister. Det brukar man se som samfundsbildningen. Det kallas förenade svenska baptistsamlingarna. Innan dennna organisation bildades så fanns det ett nätverk.
Ett par år senare så är det 95 församlingarna. Trots förföljelsen eller pågrund av förföljelsen.

De brukar ge ut en tidning 1866, så kommer pastorsutbildningen igång. (betelseminariet). 1966 så flyttade det från innerstan hit vid skolan.

Den första ledaren för skolan hette Broady. Han var ledare för skolan i 40 år. Han hade bakgrund inom den reformerta traditionen. Det finns många inflytande, det finns kontinentala baptismen, vi har ameirkanska frikyrkligheten genom anders wiberg. Genom wiberg så har vi också lutherodmen. Han var ändå präst. Men genom borady så har vi reformerta inslag. Det kan man fortfarande se inom baptismen både inom baptismen och inom pingströrelsen. Ett av dragen är att man inte ha rnågra bilder. Luther bevarade bilderna, calvin rensade ut alla bilder.

Om man jämför en EFS eller missionskyrkolokal med en baptist eller pingstlokal så ser man tydligt skillnad. Generellt så är det beytdligt ovanligare att se bilder inom baptist eller pingst än inom missions. Man har ofta altarmålning, i pingst har man det så gott som aldrig.

Rast

Den svenska baptismen hade under en lång följd av år ekonomiskt stöd från USA. I och med att anders wiberg hade varit där, så uppfattade man från USA, att han sändes tillbaka. Som en slags missionär, både via broady och anders wiberg. Som sträckte sig in på 1900 talet. Det var också anledningen till att man fick igång med pastorsseminarium en tidning osv.

Den svenska bpatismen kom inte att organisera sig förrän den första styrelsen som kom 1914. innan så hade man 4 olika kommitéer, och den ena gjorde saker som den andra inte visste om. 1914 så fick man ett missionshus och det blev ett samfund. 1932 så fick man den första föreståndaren (typ biskopen).
Man hade en ordförande. Men det funkade inte så bra.

Det vi ska göra är att titta på vad som händer stort i sverige, vi skrev upp konventiklar och kolportörer. Det som händer är att liberalismen kommer. 1858 så får vi en ny konveltikellag. Lindrigare straff och man kan inte döma som går dit. Fler blev fällda nu för det var lättare att väcka åtal. Man tror ofta att nu försvann konventikellagen nu blir det fritt, men det var tvärtom.

Det nya var också att de som upplät sitt hus, att de kunde dömas. Och missionshusverksamheten kom igång.

Vi kan bara säga att från 1858 så börjar man bygga missionshus överallt (det startade 1854). 1859 så upplöses sockenbundet, vilket innebar att man kunde gå till grannes kyrka och ta nattvaraden. Man var inte bunden till den egna socken. Man kunde också döpa sitt barn i en annan sockenkyrka. Sedan fick vi 1860 med förtydligande 1876 de sk dissenterlagarna. Det innebar att om man var främmande trosutövare, gå ur svenska kyrkan. Om man gick till ett godkänd kyrka. Man kunde inte gå ur o man va ateist men om man var methodist t.ex.
Sedan fanns det dem som sa att jag ska gå in i methodistkyrkan och därför gå ur svenska kyrkan, men sedan gick de aldrig in i methodistkyrkan.
(det var bara methodistkyrkan och katolska kyrkan, inga andra frikyrkor begärde att bli godtjända).

Baptisterna och missionarna, sa att vi tänker inte ansöka att bli dissentersamfund, för då menar vi att fvi är främmande trosutövare. De ansåg att de följde bibeln mer än svenska kyrkan, så de kunde inte begära att bli dissentersamfund. Och om man gick med i något sånt kunde man inte sitta i sveriges riksdag, sedan kunde man inte bli skollärare osv. Därför ville de inte. Utan de ville hellre vara otillåtna, ett porlbem i sammanhanget var att de inte kunde gifta sig.

Kommunallagarna kom 1862. vilket sa att prästen är inte självskriven ordförande i sockenstämman. Och de 2 skiljs åt.

1873 så inför man civiläktenskap. Det tillåts civiläktenskap, man kan gifta sig utan att gå till prästne. För baptisten var det jätteviktigt. De hade problem att de inte var döpta, och de vägrade döpa sina barn. Prästen vägrade viga dem. De första svenska samboförhållanden eller samvetsäktenskapen de var baptistiska.

Dem hade lovat inför gud och försmalingen och de upplevde sig vigda men enligt svensk lag var de inte. Deras barn var oäktingar, med den förfärliga domen som var åp det. Sedan fanns det vissa undantag mot det här.

Det fanns vissa baptister som lämnade svenska kyrkan trots att de inte gick in i något samfund. Det finns ingen lagparagraf, men trots allt så gjorde det så.

Men jag upptäckte när jag släktforskade. Det stod tom i husförhörslängderna, hur man ska förhusförhörslängderna. Det stod att baptister inte skulle finnas med. Det var vedertaget att baptister ändå kunde lämna svenska kyrkan. Inte bara här och där utan det stod i förordningarna för kyrkböckerna.


Methodismen (återkomsten!)
Det var den amerikanska methodismen som kom tillbaka. Då är vi på 1868. efter det så förblir den här. Vi vet enligt forskning att det fanns methodistisika grupper som levde underjoridskt och samlades i hemmen. Det fanns en tråd från george scott, den kom från amerika. Den har den episkopala grenen.
Methodismen kom framförallt till städerna. Utom 1 ställe det är gotland. Där kom den också att hamna på landsbygden. EFS blir väldigt mycket landsbygdsrörelse, detta blir en stor stadsrörelse. I uppsala är den nerstängd, men vi ska gå förbi där.
Det är en annorlunda frikyrkorörelse ”konnektionalism”. I 1an lärde ni kongretionalism, att varje församling är fri. Konnektionalism är att kyrkan som sådan har mycket större inflytande över församlingarna. Det tar uttrycket om en församling ska anställa en pastor så måste distriktföreståndaren vara där. kyrkan ägs centralt av samfundet. Det gör att växande samfundet är väldigt liten, fast väldigt rik.
När det gäller pastorsutbildning i methodismen så har den valsat runt. Den var i örebro sedan stockholm sen uppsala. Nu finns den i Överås och nu till THS. Methodistkyrkan är också huvudman i THS. De är huvudman här.

Vi ska säga något om EFS.
1856 så kommer EFS. Det är i stor grad en norrlandsföreteelser och i Skåne. Rosenius kommer från norrland. Så det är inte så konstigt. Där EFS är missionsförbundet svagt och vice versa. Missionsförbundet kom ut ur EFS och många efs församlingarna blev till missionsförubndet. EFS är väckelsen inom svenska kyrkan, det är för att inte fler ska bli baptister. För att inte fler samfund ska komma till så bildade man EFS. För att bevara väckelsen inom kyrkan. Det är en inomkyrklig rörelse.

Sedan ser EFS lite olika ut beroende på vart man reser i landet. På en del sätt så är det frikyrkoförsamling. Att man har möten under högmässotid och egna sakrament, men på andra ställen går till svenska kyrkan under högmässan och har möten på söndagskvällarna.
Sedan de saker som kommit och gått är samarbetskyrkorna. Det är en sån vi ska besöka i uppsala, det är en samarbetskyrka mellan svenska kyrkan och EFS. Det har blviit så på flera håll, och det har upplösts också.

Nästa stora splittring av väckelsen är svenska missionsförbundet.
De bytte namn 2003, till svenska missionskyrkan. Vi har varit inne på flera saker som var orsak till att missionsförbundet bildades.
En av frågorna är, man upplevde på 1800 talet. Att nattvarden var så kringgärdad med lagparagrafer. Man fick inte ut av nattvarden det man ville. Tidigare så var det lagstadgat att man skulle gå till nattvarden 1 gång per år. Det fanns spalter i husförhören. Nu fanns det dem som tvingades till nattvarden. Man tvingades av polisen att gå till nattvarden. Det var också människor som inte ville gå dit, de som inte var troende. Utan som kände att det vara bara på grund av lagen, efter så skymfade man det man var del av. Detta uppfattade man inom väckelsen som väldigt besvärande att ta nattvarden med dem som inte menade något med det. Det var den innersta gemenskapen. Och kanske inte prästen var av virken man tyckte. Det fanns duktiga präster, men fanns också statstjänstemän. Som uppfattades som raljerande. Man ville ta emot nattvarden av en som trodde, och tillsammans med dem som verkligen trodde. Det var ett jätteproblem. Och man skrev en petition till myndigheterna, men man fick inte genom något av detta. Då bildades detta märkliga som kallades för nattvardsföreningar.

Om vi tänker socknen med dess befolkningar. Så var alla med i svenska kyrkan, utom 1 eller annan methodist. Inom detta så finns troende efs föreningen. Innanför det skalet har vi ytterligare en grupp, det är nattvardsföreningen. 1860 så bildades den första nattvardsföreningen i sverige, i riseberga. Det är ett väldigt underligt begrepp, dessa föreningar fanns bara för att man skulle fira fria nattvardsfirande med troende. Det hade alla möjliga paragrafer, ibland så fanns det en troende präst då gick det annars fick man gå till grannsocken. Och såsmåningom så blev det så att lekmän delade ut.

I nattvardsföreningen så fanns bara sånna som var med i missionsföreningen. Nattvardsföreningen var dem som ville gå längre. De hade egen kassa matrickel protokoll osv. Sedan bildades det nattvardsföreningar i värmland närke östergötland osv.
Då är det första anledningen till att svenska missionsförbundet bildas. Här har vi dem som såsmåningom bildade egna missionsförsamlingarna.

Det är de yngre ur EFS som vill dra ut och bilda missionsförsamlingar.