Grekiska 2

Finita verbformer är böjda verb.Vi måste bestämma tempus, presens imperfekt futurm vanliga osv. Dessutom ett tempus som heter auristus.
Tempus – presens – pres- imperfekthalva kursen används för att arbeta med presens och imperfektsedan finns det också auristus, futurm och perfekt.
Att kalla det för tempus i grekiskan kan vara missvisande, vi tänker oss att det är tidsformer. I grekiskan så handlar tempus om aspekt, det handlar inte om nutid eller dåtid att göra, men vi kommer upptäcka och det kommer ta lite tid. Olika tmepora kan användas både för nutid och dåtid. Men olika tmepora har med aspekt att göra framförallt, presenssystemte handlar om durativ handling en påggående handling, handlingar som har en utsträckning i tiden.
Aurustisu brukar användas i punktuella handlingar.Perfekt handlar om handlingar i det förflutna med fortsatt verkan i nutiden. Det behöver ni inte komma ihåg nu, men bra att ha i bakhuvudet.
Futurum är i framtiden. Det är också ett verb vi inte har is verige, vi säger jag ska cykla eller jag kommer att åka, det är hjälpverb.Grekiska har ändelseböjning för alla tempus.
Perfekt är samma sak på svenska, jag har ätit. Men på grekiska så lägger man bara till ändelser.
Sedan har vi modus. De verben ni har tränat på böjer ni i presens indikativ. Det är en påståendesats, ”jag läser”. Sedan finns det något som heter konjukativ. Det känner vissa igen från svensk grammatik, eller från franskan. t.ex. verbet läsa. (skulle läsa)Imperativ, (Läs!) om man har uppmaningen i imeprativ det säger man till någon annan. Man säger inte till sig själv. det kan vara andra person singularis eller pluralis. I grekiska kan man ha till 3dje person singularis, det går int epå svenska man skulle säga han måste läsa. Man måste istället använda konjukativ ”jag måste läsa”:
Dessutom så finns det optativ, men det kommer vi inte ha så mycket att göra med efterosm det är koine grekiska som vi ska läsa oss.


Sedan har vi det vi kallar för huvudform, som ibland kallas för vebgenus i vissa grammatikor, eller diates. (enklast med huvudform tycker jag)
Där har vi aktivum och passivum. Aktivum, ”jag badar barnet”. Då är det jag som badar ett objekt. Barnet badas, det är passivum. Det är skillanden mellan aktivum och passivum.
Vad är då jag badar? Det är ett ex på medium, som inte finns i svenska. Men det finns på grekiska.Jag väcker någon är aktivum och jag väcks är passivum. Vad är jag vaknar? På svenska har vi ett annat verb. Men grekiska kan man använda samma verb fast mediumform. Det kan vara reflexivt. Vi går inte in på dem detaljerna.
Sedan böjer vi förstås i person och numerus.
Vi har 1-2-3 personen singularis och pluralisJag han/hon den/det.Ni vi dem

Det som gör ett verb finit är att man personböjer dem.Men det finns också infinita verbformer. Ex på det?Det är particip, vad är det? Något pågående (badande), t.ex. singing på engelska.Vi använder particip sällan på svenska, grekiska använder massor.
Hur böjer man perticip? De böjs i tempus modus och huvudform.Sedan måste man också böja ett particip i genus och numerus. Det beror på om hon är badande och hon är badande så får den annorludna ändelser. Den böjs i genus, men det böjs inte efter person. Skillanden är att finita verbet böjs efter person. Men particip böjs efter genus.
I ordlistan står ordne i jagform. Det är den fomr man bäst ser hur verbet är konstruerat.
§133-135 om verbets böjning (detta visar han för översikt)för er som är grammatiskt och språkhistoriskt intresserade läs det här, för er andra låt den här texten vara tills vidare. Det finns inget som fattar en sån paragraf i grammatik första gången man läser det, jag får ofta läsa 4-5 gånger innan jag fattar. Men det finns alltid ngåra studenter som tycker det är jättekul, varför heter det så och inte så...
övning på verbet ”paidev-o” och genomgång av läxan.

NominalsystmetBöja substantiv efter 2a deknilationen. Om ni inte känner att det sitter, jobba vidare med verbet några timmar till sdet sätter.
NominaBestår av substantiv och adjektiv.Dessutom så finns det ngåra fler ord som böjs av nominalsystmeet, nämligen pronomina och particip. (det dröjer länge innan ni ska lära er)Men de stora ordklasserna är substantiv och adjektiv, substantiv är sak och ajdektiv är ett beskrivande ord.
Substantiv böjs dels efter genus, dels maskulin femnin och neutrum.Man böjer också efter numerus, det finns singularis och pluralis (grekiska har också dualis, men det behöver ni inte lära er)Sedan böjer man också substantiv och adjektiv efter kasus, (det är bra om ni läst tyska)Där har vi nomantiv genetiv dativ och ackusativ.Detta är den stora utmaningen till er nu. Sedan är det att adjektiv följer alltid sitt huvudord och det kallas kongruensböjningen (allt detta stor i boken). På svenska säger man en fin stol och ett fint bord. Och pluraal fina möbler. Jag säger inte ett fint stol. Jag måste böja adjektivet samma som jag beskriver substantivet som jag böjer efter.
För att fårstå kasus måste vi gå igenom lite syntax. ”jag är grek”. Vad är ”jag” i den här meningen. Jag är subjekt. Verbet är ”är”, det kallas för predikat, om ni itnekänner till temrerna plugga svensk grammtik. Vad är då ”grek” det är predikatsfyllnad. Om det är en predikatsfyllnad så ska grek stå i nominativ. AOm man skriver ”jag ser en grek” S P AOVad för objekt är jag ser en grek? På svenska är det ingen skilland i form. Varför är det ackusativ objekt? För att det är direkt objekt. D AJag ger en grek bröd. S p do ao (DO = dativ objekt) G AJag ser grekens bröd.S p ao D G AJag ger dig grekens brödS p do ga ao V(vocativ)D G AGrek! Ge mig ditt bröd. P do ao
Om ni tittar på sidan 14 ska vi börja med den bestämda artikeln. I engelska heter den ”the”. (2.1.2.2)Vilket ändras från vilket form ordet står i.
Två saker kan ni se i tabellen. En sak är att maskulinum och neutrum är väldigt lika. I genetiv och dativ är maskulin och netrum lika. Den lilla u cirkeln över alfat och långa – strecket struntar ni det är för att markera långa och korta vokaler.
Andra deknilationen är för att böja substantiv och adjektiv. De flesta är maskulina och neutrala och vi tittar bara på dem nu.Då heter brödet ”ho artos”. Om det handlar om brödets smak, då skulle brödet stå som ”to artos” i genetiv. Om det är att jag ger åt brödet, om det skulle stå som dativobjekt. Kryddorna ger smak åt brödet då skull det stå ”to artos”. Jag ger dig brödet då skulle det stå ”ton artos”.
Ni behöver lära er att böja artikeln i maskulinum och substantivum.2.1.3.2 vi har ton ergon som är verk/gärning. Ni måste rabbla det här högt, annars lär ni er inte. Det finns inget annat sätt än traggla. Förklaringen varför accenter flyttar på sig får ni på nästa sida, vi går igenom det nästa gång.
Vi ska läsa all text i kapitlet och gör övningarna i 2.1.4Sedan ska ni precis som till idag ska ni bestämma formen av listan av ord som ligger ovanför 2.2. t.ex. angelos, att det är ackusativ plural av angelos t.ex. när vi definerar orden säg ho angelos. När ni lär er in ordlistan så behöver ni lära in artikeln, då har ni också lärt er in genuset (maskulin och neutrum här).
Sedan ska vi titta på läsövning 2.2. (tita på de första 4)Anabainomen (vi går upp) eis är preposition (till) herosoloma (jerusalem).Blepo (jag ser) tous (ackusativ pluralis) antropous (människa pluralis)Varför står det i ackusativ pluralis. (jag ser människor, det är ett direkt objket, det är ett ackusativ objekt därför står det i ackusativ.Egerosin (dem väcka) auton (han ackusativändelse)Estiomen (äta) tous artous (bröd) (((((((((- inte helt klar denna)
På meningen 5 skiljetecknet som ser ut som kolon är frågetecken.Mening 8 är to pilato (vem kan det vara??) pilatus. Det står i kausus, dativ singularis.
Vi ska läsa hela kap göra övningar 2.1.4 och 2.2 1-9 (10-13 sparar vi) alltid när vi översätter läsövningar ska vi lära oss glosorna. När vi översätter kommer jag be olika personer översätta. Lär er det så att ni kan översätta utan att titta i anteckningarna. Fuska ås mycket ni kan hemma, men här försök redovisa utan hjälpmedel då pushar ni er själva att lära er riktigt bra.
2.2.2 står det kommentarer, där hjälper blomquvist saker som är svårt med läsövningarna. Läser ni så blir det lättare.

Grekiska 1

Försen
Det intressanta är att de olika dialekterna förknippas med olika litteratur. För epik och vetenskap användes en för prosa en annan. Det som hände var, eoliska joniska och doriska. Attiska utvecklas ur dem. Attiskan blir den viktiga litteratur språket. Det fina litteraturspråket. Som vi sade användes joniska för vetenskap, men sedan händer något. Under hellenistisk tid, från alexander den store, från 330 och framåt så blir grekiska ett världsspråk. Det blir förvaltningsspråket, tioll alla områden österut som han erövrar. Ända bort till babylon och ner i egypten.
Vad är det för grekiska? De tär en modiferad attiska, en enklare. Inte en lika fullt utvecklad literarä stil. Det kallar vi koine, en allmän. Det gemensamma samtalssrpåket, och de överiga dialkterna försvann.Det händer något strax före jesus födelse, den klassiska attiskan blir åter igen norm för literaturen. Detta kallas för kalssisimen eller atticismen, den är inte samtalssrpk utan litterär språk. Man rensar ut hellenistiska nymodigheter. Många av hellenitiska författarna försvinner, efterosm de var skrivna på fult språk. Och nya skrifter skrevs på attiska och man överdrev dem attiska dragen, och man har en lucka.
Det fick ett lustigt resultat, när man sedan under renässansen började studera grekiska. När man började intressera sig för NTs grundspråk. Istället för att bara använda vulgata den latinska översättningen. Vad händer då? Nästan all greksika litteratur är skriven på attiska. Men så har vi NT som är skriven på koine, det är normalspråket. Man vet inte riktigt vad skillnaderna beror på.Förslagen är allt ifårn att nt är skriven på semitisk klantgrekiska, till att det är heliga andens diealekt. Men på 1800 talet hittar man papyrus i stora mängder. Men kvitton räkningar enkla brev osm har överlevt i egyptens ökensand allt detta är skrivet på koine.
Allra först med tyska forskare udner romantiska epoken så får man för sig att det är folkets språk. Det är det på sätt och vis, men man kan säga att det är normal sakprosa som man använder för hela området. Även när romarna komme rså fortsätter grekiskan vara förvaltningsspråket. Latinet får aldrig samma roll i öst. När vi läser nya testamentet på grekiska så är det skrivet på koine. Sedan finns det många varianter, det finns semitismer, uttrycksformer som är påverkade av hebreeiska arameiska som författarna har i huvudet. Ibland kand et vara medvetet, gt översattes några århundranden före kristus till grekiska. Det är septuaginta.
När nt skrevs så hade septauginta blivit helig skrift. Alla judar som levde utanför palestina så är det grekiska gt som är den heliga skriften. För paulus är det septuaginta som är den heliga skriften. Och nt skrivs på grekiska av folk som känner septuaginta. Lukas märker det eftersom han härmar septuaginta. Då är det inte så att språket är påverkat av arameiska traditioner. Han börjar verket i klassisk stil i 4a verser, sedan skriver han medveten septuagintagrekisika. Då han talar om sin religions födelse och barndom, han tycker att det är heligt, men efter detta så är han minder septuaginta stil och är mer koine.Österländska kyrkan accepterade inte uppenbarelseboken först efter 1000 år. Den är skriven på sån hemsk greksika, det var ett av skälen. De hade svårt att se att den passade som helig skrift. Man kan jämföra paulus, han har grammatisk korrekt grekiska. Men han har speciell stil och han är svårt att förstå.Markus är närmast talspråket, han har många semitismer. Grekiska spelar roll inte bara för nt, det är också septuaginta och fortstäts använda i flera hundra år innan latinet tar över.
I grammatiken som ni kommer köpa strax så vill jag att ni läser paragraf 1-11, då får ni repition till det som vi har gått igenom nu.
Grekiska texter skrevs med majuskler de första århundranden.
Rast
Om man har ett gamma frammför en annan guttural så blir det en ng, det finns inte något ng ljud. Man stavar ng med hjälp av gamma.Dubbel gamma blir ng-gGamma plus kappa blir ng-kGamma plus psi blir ng-xGamma plus chi blir ng-ch
Ex i ordet: anggelosAngkyra – betyder ankare
Sedan har vi konsonanterna kappa pi och tau. De har motsvarighet i chi phi och zeta. Skillanden är att den ena har luft och den andre inte luft. Släpp in luft i k ljudet, då är det stängt innan du öppnar. Om du släpper in luft i p blir det ph osv.
Sigma har vi gott igenom 2 former, sedna har vi korta och långa vokalerEpsiolon etaOmikron omega
Det finns 2 sorters psiritus, spriitus aspir och spiritus lenis. Ett bakvänt c är spiritus lenis.Vad betyder det när man sätter flugskit ovanför en vokal? Det betyder ingenting. Men man måste sätta en spiritus ovanför en vokal i början ett ord. Om det är över en majuskel så sätter mans piritus efter.Men är det ett ord som börjar med minuskel så sätter man spiritus ovanför minuskel.Om det börjar med en diftong, det är att man kombinerar 2 vokaler. Då sätte rman spirtisu ovanför den andra vokalen i diftongen.
Sedan finns spiritus asper (normalvänt c), det är hård andning. Då blir det om man andas hårt blir det ”pheh”. Man vil markera ett ”h” ljud. I gamla skrifter finns det inte såna anteckningar men vi läser inte såna texter.Framför rho som begnnelsboksat så ahr man spiritus asper men man utalar inte den. Ibland kommer vi se dubbhel rho att det är dubbel spiritus att det ser ut såhär bakvänt c + c (skit i det).

Nu kommer vi till avdelningen accenter. Det jag kommer ta upp nu är minimalt kring accenter. Hela första kapitlet i läroboken diskuterar egentligen accenter och spiritus. Man kan bli sjösjuk av att börja så. Det är roligare att lära sig lite ord och ta sig fram. Det jag kommer säga nu är minimum med accenter, sedan kommer vi gå tillbaks till kap 1.Vi ska kasta oss över kap 2.
Á = akut accentÀ = gravà = silikonflex
Vad händer då om accenten är i början, då kommer spiritus först och accenten sen.
Diftonger Kort vokla plus iota och ypsiolon blir kort diftongerAi ei oi yi
Det finns också difotinger med ypsilon ev, ou
Det finns också långa alfa? Hur ser man om ett e är långt då är det eta. Om ett o ljud är långt är det omega.
Man måste sätta iota subscription under vokalerna när de är långa. I vissa ord ser vi dem. Uttalar man det iotat? Nej man uttalar inte det iotat.
Om det är en stor bokstav, majuskel. Stort Eta eller Omega så sätter man iota till höger om den. (men man uttalar det inte), det kallas då iota adskriptum.
Två punkter ovnaför ett i, så betyder det att det ska uttalas som en separat stavelse.


Grekisk ordlista köper vi av biblitokarienAbsolut nödvändig är grekiska för teologerOckså nödvändig är grekiska grammatiken (den har jag)Grekiskt nt är bra att ha till vt (olika utgåvor), den röda har engelska underrubriker. Det går lite lättare att orientera sig.
Grammatisk vers, talar om vers för vers och böjning osv. Nu finns det dataprogram där man kan peka och få samma information.Tyska boken är nt ordbok, men åter igen finns datorhjälpmedel.


Grekiska verbet (läxa tills på måndag)Det finns 3 delar i språkundervisningenGrammatiska formerOrdförårrd Läsa text
Det är viktigt att vi begriper grammatiska termer jag ska försöka förklara, men om ni inte kan skilja på verb adjektiv och substantiv så måste ni hitta det. Vi måste utgå från basala gymnaisekunskaper i grammatik.
Grammatiken kan vi dela upp i 2 delarFormlära och syntaxFormälra handlar om hur ord böjs, syntaxt hadnlar om hur ord sammanfogas i en mening så att betydelse uppstår.Svenska är inte så svår med formlära, men större delen av grekiska handlar om formlära. Det som handlar om syntaxt kommer jag smyga in under tiden. De mesta i kapitlen kommer vi ha behandlat när vi kommer fram.
De stora ordklasserna är nomen. Vi kan dela upp det i substantiv och adjektiv. Nomina böjs på olika sätt. Man böjer nomina i singularis eller pluralis. En bil eller flera bilar. Det besvärliga på grek är att iv har olika kasus. På svenska är det väldigt enkelt vi har nästan avskaffat detta.Nominativ är grudnformen, bil, bilen. Om bilen är studenten, om studenten har en bok så säger vi studentens bok. Datus och akusativ så har vi inte detta.
verbVi ska titta på kasusböjning på måndag. Verbet har också olika formkategorier, vi har tempus, presens imperfekt. Vi talar om modus, konjukativ, vore är konjukativ, vi har väldigt lite av modus på svenska.Vi har diates eller hvuudform, Vi har personNumerus
I det grekiska verbet så måste man ta hänsyn till alla dessa faktorer när man böjer verbet. Finita verbformer handlar om när en person böjer. De böjs på det här viset. Sedan har vi infinita verbformer, där har vi infinitiv och particip. Dom personböjer man inte. Men för övrigt så behöver man ta hänsyn till det här när man böjer ett verb.
Ni får själva läsa grammatiken och titta lite på hur verbet är uppbbyggt. Titta på paragraf 135 och 133, titta så att ni får pejl på hu verbsystemet fungerar.
Vi ska nu lära oss den allra enklaste verbböjningen.
Det är presens indikativ av paidevo (uppfostra typverb).det är påståndeformen, det är personen som uppfostrar inte utsätts för uppfostran.I presens Indikativ eis (du)aktivum, ei /han hon den det)
er läxa tills på måndagträna på alfabetet och titta på paragraferna som vi har pratat om 1-11vi ska lära oss böja verbet paidevo
vi ska gå igenom verblistan och analyserar orden, allting är presens indikativ aktivum. Men det är olika person. Ordlista på verben hittar ni längst bak i kapitlet. Skriv upp det så tränar niså läs frma till 2.1.1.4sedan finns det läsövningar längst bak.
2.2 läsövningdet gör ni bara med de första fyra raderna. Gå igenom listorna med verb.

Kristendomen i sverige 2

Olika historiska genrer
Översikter är t.ex. en lärobok. En översikt kännetecknas att den inte styrs av en frågesätllning. Utan behandlar kyrkohistorien i allmänhet. Ibland kan översikten beskriva ett kort perspektiv än hela svenska kyrkohistorien. Det viktiga är att översikten inte bygger på ny forskning, det är inte nytt utan har sagts förut. Den argumenterar inte för en viss ståndpunkt. Där framförs fakta som om det vore självklart. Man ska inse att allting är int elika självklart som det är i en lärobok, det finns forksare som säger andra saker.
Vetenskapliga undersökningar, man arbetar med spec frågeställning och vill skapa ny kunskap. Primära syftet är att skpaa ny kunskap om det förflutna. Här måste forskaren följa vissa regler för att säkra kvlaitén.
En lärare tyckte att man bara fick välja doktorsavhandlingar. Poängen med det är att man får lära sig en ny genre.
När det gäller ordet historia använder vi det på 2 sätt, det finns 2 innebörder av historia. Det ena är att historia är det förflutna.Det andra är att historia är läran om det förflutna. Det förflutna förändras aldrig, men historien om det förflutna förändras alltid. Historeskrivningn blev gammal och förlegad.
Arkivforskning. Här finns det inget om i era läroböcker, men något kan komma på tentan.Arkiv finns för 3 typer av användare. Den ena är arkivbildaren. Det kan vara ett företag som skapar ett akriv, då är de tledningen som är arkivbildningen. Då behöver man arkivet för att se hur man behandlar sakerna förr. Men också politiska partier och kyrkor.Sedan har vill allmänheten, som behöver arkiv för att få uppgifter om en person en org osv. Så finns arkiven i bästa fall för dem, men det beror på arkivbildaren. Sedan är det också forskaren som behöver akriven, som behöver det för att skaffa ny kunskap. Arkivforskning tycker jag är det roligaste inom kyrkohistoria.
Det första man behöver veta är vilket akriv man behöver leta efter. Var finns sakerna. Förr i världen var det den svåra nöten att knäcka. Det finns säkert i ett valv men var letar vi efter detta.Ex på detta, jag sökte uppgiter om en spec person som hade vistats i småland och senare uppsala. Han var bekant person, han borde finnas på riksarkiven, men icke. Jag började leta på landsakriven, tills jag hittade nere i skåne på landsarkiven. Varför låg allt hans mateiral där.
Det visade sig att det i lund funnits en arkivarie som var intresserad av hans material, dvs konserativ lutherdom. Det kunde ha varit ett enskilt arkiv. Nu är det inte lika svårt. För man började för ett antal år sedan med ett stort forskningsprojekt som heter NAD.Det utläses nationell arkivdatabas. Det är ett datoriserat sökregister, över krigsarkiv komun och landsting näringslivsarkiv m.m.m.m. allt sånt försöker man samla där, så att man kan söka på det och se var man kan hitta. Målet är att man kan utnyttja arkivbeståndet. Man vill helt enkelt locka användare. Man gav ut det man fick fram på en cdrom som man sålde. År 2000 började man lägga ut det på nätet. Man går lättast via riksarkivet.Det intressanta nu är att det finns ett ännu större projekt som gör det ännu enklare oc roligare att forska.
Det som finns nu är Sondera. Man kan leta i 3 nationella källor. Du kan gå in på sondera på nätet och då får man upp 3 olika kolumner och NAD är en, och de 2 andra är libris och svensk mediedatabas.Libris: man har skrivit upp en bok, men man skrev inte upp exakt vad den hette och trycktes osv, där finns allt. Det är en nationell söktjänst med information om titlar på böcker som finns i framförallt forskningsbibliotek osv. Det finns pliktbibliotek, som är pliktade att ha allt svenskt material. Först var det 7, som var pliktiga att ta in allt som trycktes på svenska. Man satte inte och valde, utan man köpte in allt. Tryckerierna är skyldiga att skicka till alla 7 ställena. KB är idag den viktigaste. De lånar inte ut böcker för att det är viktigt att det finns bevarade. Ett annat är Lunds bibliotek, men där får man låna.Det kan finnas sammanfattningar och länkar till fulltext infomraiton osv. Idag finns det närmare 6 miljoner titlar i libris. Utav det så är det inte bara böcker det är artiklar, i tidsskrifter. Det finns kartor afficher noter osv. I stort allting som ges ut på svensak sedan tryckerikonsten började på 1500 talet finns där. sedan finns det utländska titlar, som man köper in, det läggs på libris också. Man har inte gått tillbaka i tiden utan det är från 1968.
Svensk mediadatabasDet är svenska nationalakriv för audi och visuella medier SMDB. Det är samlingar utav tv radio biofilm skivor multimedier m.m. det finns där drygt 7 miljoner timmar audio/visuella medier.Det är från 79 som man har samlat det här, men det finns skivor osv. Video, fonogram, radio osv. Dessutom så finns det äldre reklamfilm video fårn svensk teater. Det är så speciellt så att man måste ha ett syfte för att få låna. Antingen så är man forskare eller bedriver efterforskings. Jag tolkar det som man kan skriva ett examensarbete.
Det finns också SVAR; svensk arkivinformation.Det ligger också under riksarkivet, det ger ut skrifter, men framförallt så lånar det ut och säljer microfilmer Svars material som man kan låna, växer med 20 000 bilder per dag. Det är släktforskningens guldgruva alla kyrkoböcker läggs ut på det sättet. Om man betalar 300 per kvartal så får man tillgång till alla sveriges kyrkböcker, när ni ska forska om farmors morfar, så behöver man inte åka. Då ärdet som en bild som kommer upp. Som är oerhört mycket bättre än att får upp en rulle.
Största arkivet är riksarkivet, finns på kungsholmen. Oansenlig byggnad 4-5 våningar, men det är mycket mer än så, riksarkivet inrättades 1610 talet, det har högsta överinseende över landets offentlighetsväsenhe. På riksarkivet så ska det finnas det som är av riksintresse. Adet andra får ligga i landsakrivet. Riksarkivet är inte bara kungsholmen, men under marken finns hyllmil av arkivhandlingar. Det mest finns inte där nu, utan också Arninge. Det som kan finnas är de stora kyrkornas arkiv. De ser olika ut volymsmässigt, svenska alliansmissionen finns det inte så mycket, svenska missionskrkan så finns det massa sparat. (pga eskatologi)
Sedan finns det landsarkiven under riksarkivet, de finns unde rlänen, det första inrättas i vadstena. Som har samma uppgift som riksarkivet fast för sitt län. I stockholm finns inget sånt utan istället så finns stockholms stadsarkiv.I värmland finns inte heller något landsarkiv utan värmlandsrkivet.Här finns all gammal folkboföring husförhörslängre, vigsel död och begravningsböcker osv. Men också företag och föreningar också.
Här var de statliga arkiven.
Sedan finns det andra, här har vi 70 folkrörelsearkiven. Sedan finns företagsarkiv och privata arkiv osv.
Rast
När man vill gå till ett arkiv:Riskarkiven, man går till en lånedisk där man bestäler material. Nu går det bra att hitta genom NAD, och lämnar in till personen för att hämta. Sedan väntarna man i forskarsalen tills någon ha rkommit med materialet. Det beror på hur gammalt mateiralet är, om det är 1900 talsmaterial, om det är äldre material. Så sitter det en tentavakt, som bevakar så att man inte klipper loss frimärken. Man har bomullshandskar på sig, för att det inte ska förstöras. Man får tänka sig att det här materialet ska finnas över fullkomligt oöverskådligt tid framåt. Nu digitaliseras det nu. Det facinerande är att komma och få tag på orginalmaterialet när man helt plötsligt har materialet som ngåon skriver. För sin inre syn kan se att materailet fanns här och där, det finns väldigt mycket materialsom är fårn missionsländerna.
Så går det också till på andra arkiv. Man kan inte ha forskarsalsvakt på landsarkiv. När man kommer till ett mindre arkiv, och så kommer det en student och sätter sig vid ett bort, och brevid orgionalhandlingarna en termos och smörgås, de får spasmer. Fattar de ingenting.
Svenska kyrkans arkiv med folkbokföringar, det är väl bevarat och hur det ska skötas. Och när de ska flyttas till landsarkiven, man får inte gå in i en bok och titta på uppgifter äldre än 1930. det är mycket noggranhet kring detta.När det gäller frikyrka så är det annorlunda. Det finns inte folk som kan det eller lagar som reglerar. Men kommer ni som föreståndare till en frikyrka, men var uppmärksam på arkiven och se till att samla arkivmaterial medans tid någon kommer att tacka er. I en församlingen så fanns det ingenting arkiverat, men när man började feterforska sig, men Einar 83 han hade ett överskåp hemma. Arkiv de är de nog, och så hade en annan ute i garaget så fanns det från församlingen. Så då såg man till att det blev kategoliserat.De mest facinerade är ofta samtalsprotokollen, inte bara beslutsprotokoll. Det handlade om etiska frågor, om det var möjligt för en kristen att åka skridskor. Det fanns många väl bevarade protokollsböcker. Ofta så är de i förvar till folk som inte tillhör församlingen. Där får man lirka för att få fatt på det här.
Handlingarna är också ordnade på ett speciellt sätt. Det finns något som heter almänna arkivschemat. Det är inte så svårt att hitta på nätet,m en bra att känna till att det finns. Alltid så är det att protokollen har bokstaven a. Det äldsta boken heter a:1, nästa a:2 osv.
Brev som alltid är intressant ska ha signaturen E, inkomna handlingar. Det är i arkivkartonger. Det får inte vara stål och läggs i arkivkartonger som inte lämnar någon syre. De första är e1 nästa är e2 osv.
Sedan kan det vara så att när man får in ett arkiv till landsarkiv eller folkrörelsearkiv, nu har de ett arkiv ett par banankartonger. Och så har de ordnat det på tet speciellt sätt. Och man bröt det och satte in det efter schemat. Så gör man inte, med äldre materialet. Man försöker bevara ursprungsprincipen hos materaliet (proviniens principen). Man bryter inte sönder strukturer eftersom de säger något, det bör arkiveras den kan säga saker om hur man såg på vissa saker om vad som varviktigt och inte var viktigt.
KällkritikNär man har hittat en källa, ett brev eller en dagbok, så måste man ägna sig åt källkritik. För att fundera på om detta är något man kan lita på eller inte. Det har ni stött på inom exegetiken. 1. äktheten. Det är första frågan man ställer, man måste lyfta sig från exegetiken. Men om vi nu tänker inte 3dje johannes brev, utan dagbok från en känd person som plötsligt dyker úpp och är till salu. Då börjar det bli intressant att ägna sig åt källkritik. En del handlaringar strider man fortfrande om. Man försöker se är det förfalskning elle rinte.Framförallt så kan man gå på innehållet. Man kan säga att det är en dagbok från hitler, den måste varit avslutad senast 1945. finns det sådant som visar att den är skriven som tänkte i banor som först fanns efter 1945. använder den personen ord eller uttryck som inte fanns 1945. Något annat är att se om materialet kan tyda på om det är äkta eller falskt. Hur ser det ut hur är det tillverkat. 2. representativiteten.Då handlar det inte om äkta eller inte, det som står är det repesentativt för den perioden som vi talar om. Det är en äkta källa frågan är inte om det är sant eller falskt, frågna är om det är representativt för tiden.Om vi i ett väckelseskrift, talar om en präst som var alkoholpåverkad i predikstolen. Så var det på 1800 talet, men hur representativt var det? Man måste gå längre. Jag forskade på 1900 talsmaterial här finns det hundratusentalssidor. Här finns det brev bevarade. Här finns det en brev och så står det i slutet det finns många som tycker det. Hur vet vi det kan vi vara säkra på det.
Ett annat ex, det var en schism i samfundet och många gick över till pingströrelsen. Det var 15 församlingar som gick över itll pingströrelsen. Men ingen har forskat på hur många som gick i missionskyrkan, och det var 79 så helt plötsligt var inte krisen lika stor.
3. sanningshaltenvi har konstaterat att det är en äkta källa, den är äkta så att den är skrivne från den oc den är orginalhandling. Men säger människan sanning och vad vet vi om det. Vi måste hitta oberoende källor flera, oberoende osm säger samma sak. Det måste man hitta för att veta om det är sant eller inte.
4. tendensiöst.Finns det anledning att tänka att det är tendensiöst. Ex är farmor som skriver brev till 2 barnbarn. Då visade det sig att det är uppenbart att ena är ordentlig men den andra är en slarver hur kan vi vara säker på om det är sant eller inte, man får reda på att det är intervjuer med henne. Hon tyckte om ena barnet me inte andra, då var källan inte värd ngåonting. Men om vi vill veta vad farmor tyckte om pojkarna så är källan ovärdelig. Det beror också på vårt syfte, den kan vara tendensiöst men värdefull beroende på vår fråga.I en krigssituation så är nästan alla källor tendensiösa. Men om vi är ute efter vad polacker tyckte om tyskar så är alla dessa tendensiösa källor jätteviktiga.
Det var så att 3000 personer lämnat missionskyrkan vid 1 tillfälle. Jag måste veta vem som har sagt det, det synst inte i församlingsböcker. Vem har skrivit detta, kan iv veta att det är sant eller är det överdriviet hög siffra eller tvärt om. Av en slump upptäckte jag i boken 3000. vem skrivet det? Samma person han som var andlig ledare.Oavsett hur ärlig den mannen var, så har han omedveten en vilj aatt få den så låg som möjligt. Det är tendensen, en speciell fråga är dagböcker. Forska på dagböcker är hur kul som helst. En fråga måste man ställa sig, skriver den personen för omvärlden eller för sig själv.Tanken är en del dagböcker skra brännas när människan dör, men andra är int edet. Jag fick långa dagböcker från riksarkivet, 6000 sidor dagboksanteckninar. Jag märker att i början så hade han inte tänkt sig att någon skulle läsa det, han skrev intima saker om sin fru. Men på sidan 3000 så har han börjat tänka om. Han börjar sakta men säkert skriva för en publik, frågan är var hämntar man saker från den källan.
5. närhetsfaktordet handlar om tid och geografi. Det är en viktig sak, är den skriven strax efter eller mitt i den sak som den eskrive.r är den skriven på samma plats eller på en helt annan plats. Den behöver inte handla om en medveten lögn, men långt senare elller annan plats så behöver vi vara försiktiga.
6 enkelheten, man måste titta på om den är schematisk så är det saker som man som forskare borde ta reda på en annan stans. Vid ett tillfälle skulle man välja ny missionsföreståndare, först läste jag att alla var överens, också gud. Det fanns en andligprägel så att man upplevde att det fanns andens sanktion. Jag gick på det, tills jag såg en lapp med 2 reservation. 2 av 15 distriktsföreståndare tyckte jag det var ganska stor oenighet.
6. rimligheten. Någonstans måste man göra på matte på gymnasiet, efter man har räknat är det rimligt svar. Är det rimligt det här. När det gäller källkritik så blri det problem när man lägger det här på bibeln. Om man inte tror på gud så är det inte rimligt med jungfrufödsel bespisningsundren osv. Då blir källkritiken 4kantig. Men det är samma ska med kyrkligt fenomen, en prästs verksamhet under 1200 talet. Men någostans måste man ha respekt att saker ur ett agnostiskt perspektiv inte är rimligt men kanske förekommer. För forskare är det ett delikat problem hur man ska rapportera sin forskning. Andra kan se på rimligheten helt annorlunda, men det måste man stå för, men uttrycka sig så att det inte förleder andra.

Texten till övningen nästa vecka ligger på kurshemsidan

Kristendomen i sverige 1

Runar – lärare i historisk teologi

Kurshemsida: där allting ligger. XXXXX lösenord
Vad finns där
Schema, examination, mapp för uppsalaresa och vem som tillhör vilken grupp.


Historiskvetenskaplig forskning
1 Den vill för det första fastslå fakta.
Vad är då fakta? I latinksa betydelsen är det allt som gjorts eller har hänt. Kommer från latinska göra.
Det låter fullständigt självklat för de flest. Vad skulle annars historievetenskapen göra om inte fastslå fakta. Fast så har det inte alltid varit, utan det var först på 1800 talet att det är vad historikerna ska göra.
En av pionjärerna var Leopold von Ranke, han hade som målsättning att klargöra historiens förlopp som det är i själva verket. Detta var utmanande, formulerades medvetet i kritik mot samtidens historieforskning. Den tjänade i stor sett som propaganda, antingen så skönmålade man eller svartmålade man för det egna och mot det andra. Det nya som kom var den historisk kritiska metoden.
Sen lånar såsmåningom exegeterna det begreppet och applicerar det på bibeln, men först är det historiskt.
Det som man var kritisk mot va rpropagandan som historien har varit. Men också så försökte man bevisa någon slags lagbundenhet, att historien styrdes av drivkrafter, att det fanns historiesyner. Nu var det primära inte att hitta märkliga fenomen som gör att historien går åt ett visst håll utan nu vill man veta hur det var. Man vill inte ha övergripande teoribildningar.

Hur når man historiska fakta? Man analyserar. Vad analyserar man?
1 källor. Det är skrifter eller dokument som oberoende av andra skrifter och dokument ger information om det man studerar. Källor, dagböcker, brev.
2 Det andra man analyserar är literatur, det är bearbetade framställningar som bygger på källor. Josefus, det är litteratur, han måste ha haft källor som han har gått på.
3 Kvarlevor. Det är dokument som ingår i händelseförloppet, på ett konstituerande sätt. Om jag tar ex på kvarleva, en kvarleva är ett kontrakt, ett avtal, ett fredsfördrag.

Historikern ska ge en så allomfattande begrepp över historien, ibland så måste man dock göra antagare, det råkar alla forskare ut för. Jag hra forskat på 1900 talets historia oc då finns det källor för nästan allting.

Literatur kan dock ibland förvandlas till källor. Gränserna är inte självklara, literatur kan bli till källa. T.ex. när jag vill studera vad pressen skrev om en aktuell händelse, då går man till literaturen. Det är inte källor från början men blev det då.
Ännu tydligare blir det om hur man vill skriva om hur historiker skriver om jaenne darc. Då blir literaturen källa för den forskningen får då är man inte intresserad av jeanne d arc. När vi skriver uppsatser i historisk teologi, så kan ni fundera på hur ni ska presentera er literatur i slutet. Ska ni ha rubriken källor, eller literatur, eller först källor och sedan literatur.

Det andra
Är att förstå innebörden utav ett historiskt förlopp. I början framställdes det i kontrast med den första. Men så måste man inte se det, jag tycker det är ett bra komplement. Det man ska göra, är att försöka intitivt inleva sig i ett enskilt förlopp. Inte för att förstå enskilda människor, utan övergripande motiv som ligger i tiden. Varför handlar personen på det sättet, då går man in för att intuitivt för att förstå, vad är det för övergripande motiv som speglar personen gruppen och tidsepoken. Det kräver lyhördhet och förståelse, men då blir historien rolig.

Det tredje
(de ligger ganska nära) att förklara historiska orsakssammanhang. Dem 3 kommer efter varandra i tiden. Den här punkten har kritiserats mycket. När den kom så fanns det förespråkare som menade att man kunde tala om en lagbundenhet. Att det finns en drivkraft i historien, om man bara hittar den så kan man förklara skeendet, inte för vad personer har tänkt. Finns det en lagbundenhet, så komer det också att hända så igen. Det ligger något i det här, men man har övergett grundtanken att hitta historiska lagarna. Men det som återstår av det här.
Om man tar det geografiskt i vårt land, går man några århundranden bakåt så var det inte så stor kontakt mellan landsänden men det fanns saker som påverkade varandra. Sedan finns det generaliseringar som man inte kan göra. En sak är detta spännande osm har att göra med väckelsehistorien, att den ofta följer en viss struktur. Är det ett slättlandskap så blir det inte väckelse, men om det är skogit så blir det mer väckelse. Det låter knepigt. Ex är skåne ett sånt ex, ingen väckelse, tar du norra skåne så är det helt annorlunda, dalsland är tydligt, slättlandskap ingen väckelse, men norra dalsland massor av församlingar. Men det stämmer inte överallt.

Höstterminen 2009

Hej och välkomna hit till min föreläsningsdatabas.
Det huvudsakliga syftet med den här databasen är att
lätt göra det möjligt för elever och intresserade att komma åt mina
anteckningar utan massa krångligt mailande.
Föreläsningar är as-is och det förekommer felstavningar m.m,
om du mot förmodan skulle ta på dig jätteuppdraget att rättstava
någon, några eller alla??? så uppdaterar jag mer än gärna.
Mitt mål är att uppdatera sidan regelbundet under hösstterminen

dogmatik 12

Sen

Pratade om syndafallet
Äter ni av den okmmer ni att dö. När de smakar frukten, då får de en kunskap i berättelsen om skillnaden mellan gott och ont. De får insikt om att de inte har kläder, de drabbas också av döden.
Det finns oändligt många tolkningar vad syndafallet förmedlar. Man kan lätt konstatera om att det inte handlar om ett äpple. Det kommer med renässansmålningar.

Vad händer i symboliska berättelsen? Här händer något i relationen mellan gud och människa. I berättelsen bladnas det in en till kraft, hos kristna teologer. Vad det är för kraft, hur förhåller den kraften sig till människan och gud. Man kan ha olika tolkningar, syndafallet kan handla om att människan vänder sig från gud.
Observera beroende på vad vi menar innebörden i syndafallet så får vi också en idé om vad frälsningen ev betyder. När vi har vända från, en teolog handlar omatt frälsning handlar om återvändelse till gud. Människan var hos gud och vände sig ifårn och återställning skulle då handla om att man vände sig åter till gud.
Luther använde det här uttrycket.

En annan tolkning är att människan söker sig efter nåogt annat det egna istället för gud. Det själva, det egna, om man betonar att det centrala innehållet isynden ä egocentrering fokus på själva. Då kan vi säga, då har vi idén om att färlsning skulle innebära, gudcentrering eller den andre.
När hon valde självet kunde hon istället välja gud eller den andra. När ni tar emot den fattiga, när ni släpper in den andra då kommer jag. Det är väldigt komplex historia, om egoismen är kärnan i syndafallet. Då är det intressant att se vilka alternativen.

Upphöjelse är också en tolkning av syndafallet, det hör till vanlig förklaring vad syndafallet är. Medans bilden av paradiset skulle syfta på att människan ingår i naturlig symbios med gud och skapelsen. Att hon inte känner någon drift att styra och ställa så kommer synden med det här att hon ska upphöja sig. I det avseendet, så skulle man kunna tänka sig att hon ville veta det som gud vet. Upphöja sig över resten av skapelsen eller gud eller i relationen man och kvinna. Då skulle man kunna tänka sig att frälsningen innebär att det kompenseras och återställs, att människan sdriv att upphöja sig skulle försvinna.

Den trad ståndpunkten är att människan är skapad med fria viljan. Det är svårt att tala om människan som guds avbild om hon är totalt determinerad. Så hon har fri vilja. Då är nästa fråga, är det pga fria viljan som hon vänder sig från gud. Eller skadar sig den fria viljan i syndafallet. Vi kan med frihet också tala om olika skae,r vi kan tala om oberoende jag vill göra vad jag vill. Annars så kan med fria viljan förverkliga nåogt, inget om jag utan om olika skaer.
Luther menar att människan inte är fri i sitt syndiga tillstånd. Men erasmus menade att man.

Människan är skapad med fri vilja, det är vad som gör det möjligt att man drabbas av syndafallet. När man diskuterar teodicé så kommer man också in på de här att gud inte determinerade.

Vad har gud för roll i syndaflalet. Det som också komplicerar är att ormen finns där. det har alltid varit teologernas huvudsväg, det är kopplat till ondskan. Här kommer ondskan in i bildne. Gud har inget ont, skapar inget ont, från evighet från början fanns det inget ont. Här uppenbarar sig ondskan. Man kan säga plattityder att ondskan är något som har en vilja som motsäger sig gud.
Men vad är ondskans ursprung det aktualiseras i berättelsen. Det ifnns oliak teologer som har olika uppfattning. I min egen del så finns 2 huvudlinjer. Det ena är att ondskan är något varande, något som finns. Så kan man också säga att ondskan är icke-varande.

Vid varande kan iv föreställa oss ondskan som kraft, mateira, drift, eller persionifierat, då hra vi ormen satan djävul. Det finns inget, så här tycker alla kristna. Genom tiderna finns många föreställningar. Det är inte så att alla kyrkofäderna tyckte på samma sätt. Man kan personifiera och man kan föreställa sig icke-personlig.
Ickevarande kan man ha olika idéer. Här har vi teologer, som har varit och etablerade i kyrkan. Ofta föreställer man sig att ondksna inte egentligen finns,d et är icke-varande. Den vägen är motsats till gud som är varat. När profeten fråga om gudsnamnet då säger gud jag är den som är. Jag är alltet, då ärd et inte så konstigt att man föreställer isg att ondskan är icke-varat. Eftersom resultatet av syndafallet är döden, här har vi nicholas of kussa. De som influesras av nyplatonismen, de tänker att ondksan är brist i varat eller icke-varaat. Vi kan inte säga vad ondskan är för ondskan icke-är. Då är de tintressant vad synden är. Vad är t.ex. girighet, om ondskan inte är vad är våld.

Jag föreställer mig att man kan ta dem här 2 riktlinjerna. Man kan föreställa sig, från bröderna karamazhou, där kombinerar han, han har inte en djävul utan flera. Med bruna svansar på klostret. Åp andra sidan parasiterar djävulen hela tiden mänskliga tankar, ivan blir galen och eventuellt dör, inte för at djävulen är ond utan för att djväueln inte har en egen tanke. Man kan säga att det är konstnärligt begrepp för att se vad ivan tänker. Men om man gör teologi så kan man tänka att han försöker förena båda ståndpunkterna.


Tillbaka till syndafallet och begreppet arvssynd. Här är det väldigt viktigt att vi inte förenklar föresätllningen, inte minst för att det finns tveksamhet inför arvssyndstrad. Vi ska vara varsamma, att vi förenklar föresätllningen och säger att den inte duger.
Det jag framförallt vill varna för att arvssynden inte handlar om att vi gör fel, så har vi aldrig tänkt. När vi säger att vi människor ärver synd är det inte att om att vi direkt börjar göra fel.

Om vi tänker oss då arvssynd, det är inte i första hand ett moraliskt begrepp. Jag är övertygad om att det i första hand metafysiskt begrepp. Det ska säga något om vår natur, om hur vi är som människor, teologiskt i relation till gud och skapelsen. I andra hand handlar det också om moraliskt begrepp, det hänger ihop med metafysiskt begrepp. Men ibland tar man bara arvssynd på moraliska planet, då behöver vi itne ha det.
Då tappar vi metafysiska begreppet, det är något som skulel säga något om att det är speciellt med mänsklig natur som disponerar henne till vissa saker. Det är inte så att vi upplyser människan, utan det är ngåot med människan som gör att vi blir disponerad till vissa sakersom egoism rasism osv.
För att konkretisera det här begreppet. , vad är det i trad som indikierar att arvssynden i metafysiskt begrepp och inte bara i moralisk term. (det har med döden att göra, med lidande med smärta att göra). Både i bibliska berättelser, hur lever vi när vi lever i synd, handlar det alltid om döden eller eventuellt segern över döden. Döden är inte något etikhisotira utan det är metafysik. Det är människans dödlighet och all den smärta som hänger ihop med dödlighet. Som hänger ihop med att vi ärver synden, det är inte att vi har gjort något fel.

Vi har hos agustinus, i och med att han skrev så systematiskt, vi har väldigt tydligt kopplingen mellan ondskan och döden, för att det är det som är mänskliga existensens huvudproblem.
Det är något som är tecken på tat hon inte längre hos gud eftersom där finns ingen död.
Där har jag en koppling som är svår och facinerande, det är en koppling hos augustinus mellan döden och människans sexualitet. Nu är det så svårt för att det uppstod. Vi har massa berättelser om berättelser som kopplar synden med döden.

Hos jesus, för att kristus skulle fungera osm frälsare. Så har man dogmatiskt trad tänkt, att han inte är barn av den sexuella kärleken. Det handlade dogmatiskt om hans natur, det handlade inte om hans natur, inte om det sexuella. Det handlade om att det fanns en koppling om hur man blev till och hans natur. Det är en mycket intensiv dogmatisk koppling. Det blir i kristologin väldigt viktigt, att maria inte avlar jesus på det vnaliga viset. Sedan blir det viktigt, att inte maria är avlad på det vanliga viset. Jesus är inte del av arvssynden.

Jag vill inte mena hur det ska förklaras. Utan att det är en oerhört intressant komponent i kristna uppfattningar. Altl efterosm man kopplar ihop sexualitet och all slags elende. Men en annan sak, vad innebar döden och sexualitet.

Rast

Ondskan vi har i arvssynden, trad så handlar det inte om något individuellt, utan det handlar om människans natur, och människan osm släkte. Som hör till att vara människa. Det handlar inte om en som individ, det är väldigt viktigt. När jag tänker som ex, hur skulle det visa sig. Om vi kopplar tillbaka med arvssynden.

När jag täkner på vad synden skulle vara, och hur man trad beskriver det, är egoism. Det är inget som vi väljer, utan det handlar om ett itllstånd som är oundvikligt, som hon kan kämpa emot. Jag brukar betrakta alla former av rasism som arvssynd. Vi hela tiden uppfinner nya grunder om att se att människor är mer värda än andra. Är det inte ras så är det etnicitet, är det inte det så är religion osv osv osv.
Gränslöst så uppstår det nya sätt varför vi kan behandla människor så eller så. Då handlar det inte om att individer är elaka, om de visste bättre så kunde det vara så. Med rasism så kan de vara hur trevliga som helst och göra hemska saker ändå. Det är inte något som individ råkar göra. Vi verkligen ärver det, vi kan inte välja bort. Vi kan inte säga jag vill inte vara rasist, det är något som luther har jobbat med. Hur jag än sliter, så går det inte, det är något i mig som är övermäktigt.


Superbia – högmod
Avaritia – girighet
Luxuria – kättja /lösaktighet
Invidia – avund
Gula – frosseri
Ira – vrede
Acedia – svårmod

Det var ganska många teologer som studerade sydnerna, hur man ska bekämpa dem. När vi läser äldre berättelser, då verkar djävulen mer intresserad att fresta de fromma. Djävulen uppenbarar sig i öknen och i klostren. Mycket möda läggs på hur vet vi. Den kommer inte som djävul den kommer som jesus som maria. Eftersom han paristera på andras ord och gestalter, så var det ganska viktigt att se hur vet vi när de tär äkta eller inte.

Vi har dödssynderna, begreppet dödssynd det indikerar att här finns en kopplng tilla rvssynd och döden. Här är allvarliga saker, det är inte saker som vi bara gör fel. Det är de farliga sakerna. Man studerade ganska mycket ofta så menade man att det var högmodet som födde allt annat. Det var hennes högmod och henens strävan att upphöja sig, att det leder till andra synder. Synder leder till handling, men de är inte i första hand hadnligngar utan tillstånd.

Acedia, ju mer vi är ute efter att jaga lycka så kommer depression. Fixiering på det egna jaget är problematiskt, ett bra knep mot deppresision är att hitta en annan som behöver ens engagemang. Jag märker att jag mår sämst, när jag går och tycker synd om mig själv, när jag tänker jag hra inte tid med det här utan nu gör något meningsfullt.


(PARANTES)
Lev Karsavin, men ar att ondska inte finns utan det är brist på gud. Synder ifnns inte, bekämpar vi synd måste vi veta vad som vi gör bristfälligt. Högmodigt är att vi vill vara oss själva och vi gör de tpå felaktigt sätt. Girighet är också en brist på något, vi pratade tidigare om dygder, att det är i melaln 2 laster. Men carcave menade att man ska dra till det extrema, från det negativa till det positiva. För att bekämpa laster ska vi inte säga gör inte sådär. Utan det som du gör, gör det fullt ut. Det är en intressant psykologi.

Vi kommer gå tillbaka till tanken om fria viljan, den är viktig för syndbegrepp och frälsning. Det lutherska syndbegreppet så är det viktigt, för vad jag förstår så var det biografiskt centralt för reformationen. Han var inte nöjd med katolska tanken om att människan kan erövra sig plats i himmelen. Inte för att han inte ville utan för att han inte mäktade sig. Kampen blev hela tiden nederlag, hur han än försökte så blev det hela tiden fel. Lagens 2a bruk leder oss till teologisk insikt. För luther är det också så, han tillhörde trad hur kan jag bekämpa mina synder. Mycket av klosterlivet gick ut på att kämpa mot synderna. Men han var i alla fall klassisk och han följde augustinus, kärnan i arvssynden är egenkärlek. Det är min favoritkandidat, om man skulle säga vad är arvssynden.d et är fixeringen på självet. Man kan säga att det är probelmatiskt, eftersom det är omöjligt.
Vissa filosofer menar dock att egenkärlek är omöjligt. Man kan törsta efter att bli älskad, men ma kan inte ge kärlek itll sig själv. det kan förklara, varför egenkärlek är svåra problemet, efterosm man letar efter något som inte finns. Man lägger kraf tpå något som är omöjligt. Man kan ge kärlek och få kärlek (filosofen heter Michail Bachtin). Han jobbar fenomenologiskt, hur erfarar vi kärlek, vi kan få kärlek fårn andra människan. Om det är någon som älskar mig, då känner jag mig vacker trygg älskad, man kan inte ge till sig själv. man är aldrig ett objekt, var sk aman rikta det? Spegeln. I spegeln ser vi egentligen inte vårt jag, i spegeln ser vi något annat, i mitt riktiga jag så ser vi vårt riktiga jag. Och iv kan käna den andres jag till den andre. Det är facinerande att egenkälrke är problematiskt, inte för att det är problematiskt vara.
Då associerar jag tillbaka till ondska som icke vara. Det är först när man inte söker det egna som man får, den som är beredd att ge bort den får annars så får man inte.


Superlång rast


Fortsättning kringArvssynden
Människan har förlorat sin genuina relaiton till gud, hon är i behov till frälsning. I den mån som det är en bruten relation så är hon i behov av försoning. Det är kompakta termer, vi diskuterar och säger några ord om de stora modeller inom frälsningsterminologi. Men här gäller, när man går vidare så får man läsa de olika teologerna. När vi säger klassisk försoningslära, så generaliserar vi.

Om vi inte har en fri vilja, hur kan vi då ställas till svars för någonting? Om vi verkligen är så fria, (vi har just talat om arvssynden hur går det ihop). Om vi föds i sociuala, genetiska strukturer, som gör att vi drabbas av omöjliga egenkärlek. Eller strävan efter något som gör att vi drabbas av synden. Det här är en appori, det är goda argument för att vi har fri vilja och goda argument för att vi inte har en fri vilja.
Det är oerhört att se när luther och erasmus skriver, när den ena argumenterar för att hon har och att lutehr menar att vi både har och inte har. Det handlar om dilemmat, om det är meningsfullt att tala om synden så måste vi ha fri vilja.

På vilket sätt kan man tala om synd om vi är determinerade. Särskilt svårt juridiskt och moraliskt. Vi har många erfarenheter, att vi inte är helt fria i våra val. Vi har syndbegrepp som begrensar friheten, men på adnra sidan kräver frihet. Men det är ganska inspirerande. Vi hävdar ju vår frihet som gör att vi inser vårt ansvar som gör att vi borde gjort mer.
Men idén om arvssynden bevakar rättvisan lite grann, vi vill ha den vi ska kämpa för den men vi kan inte hävda att här är det, vi har gjort det (hennes tes, sista).
Av de filosofer som jag har läst så är det en som har fångat upp den dialektiken, texten heter lagens kraft. Han diskuterar inte arvssynden utan frågan om rättvisans omöjlighet, för mig som teolog är tanken samma ska. Rättvisan måste skipas. Om det är rättvisa som inte leder till handling är det ingen rättvisa. Min poäng är att spänningen i frågna huruvida människan har fri vilja eller inte har fri vilja är oerhört konstruktiv. Det är förvirrande att man har goda argument för att man är fria och inte är fria. Arvssynden och behovet av frälsningen är ett sätt att visa spänningen.


(frihetsbegreppet som hon talar om är friheten att göra val, hurvida man genomför det är en annan tanke. Den grova formen av determinsim är att alla våra val är determinietiska, att vi har inga fria val.) Ofta ser vi på andra som säger att andra inte har fria viljor, som muslimska kvinnor som bär slöja, men korta kjolar är mitt eget val.



När vi talar frälsning, och försning mellan människa och gud, vi måste ha någon uppfattning från någonting till någonting. Vi måste säga, frälsas från vad, till vad och genom vad. Det ena frågan har vi redan diskuterat ganska mycket, att vi resonerar kring kristna föreställningen arvssynden brytningen gud människa och hur vi kan tolka det.

Till vad, vad innebär frälsning. Vad är det vi får i frälsningen och sen hur. Jag skulle säga att de vanligaste svaren känner ni till. Vi frälses från synden och döden. Det har vi i trosbekännelsen. Det som frälsningen ger är livet. Det är hela människan, inte nåogn del. Och inom den krisnta läran så är det kristus som får en särskild roll i den här processen, för att vi har en hel historie i det judiska arvet och gt. Att relation mellan gud och människa inte slutar vid syndafallet, det görs ösmesidiga försök att återupprätta relationen. I kristna trad så hra man en tanke att det blir aldrig riktigt radikala. I den kristna så blir kristologin central. I och med guds människoblivande, att kristus död och återuppståndelse där mysteriet får en lösning. Vi ska greja med några begrepp.

På något sätt är kristus död och uppståndelse människans väg tillbaka till Gud. Då tänkte jag att vi skulle göra något schematiskt och tala om klasisk försnongslära, abelar och luther.
Det finns olika tolkningar, Abelard läser vi. Den kan vi läsa, vda det gäller anselm kan vi göra samma sak. Sen är det svårt med klassisk försoningslära vi vet inte vem som är representant. Den finns hos kyrkofäderna, och augustinus osv. Vi ska inte gå in på det nu. Vi nöjer oss med en schamatisk framställning.

Man kan tänka sig den klassiska och anselmska föreställinngen om försoning burkar man betrakta som objektiv lära. (detta och klassisk är objektiv).
Det är en scchematisk tanke, det är gud osm utför den försonande handlingen. I den klassiska läran så segrar Gud över det onda.
I den klassiska så är det en strid mellan gud och det onda, som ses hos vissa kyrkofäderar som strid mellan gud och djävulen. Det blir annorlunda hos anselm, där blir det ofrtfarande guds verk. Men det är för människans sydner som Gud ska agera. Här är det männsikans synder, men det är åter igen Gud genom lidande återlöser människan. Det som förenar dem, när vi hör objketiv försoningslära att det är båda formerna, det är Gud osm agerar inte människan.

Hos abelard så har vi en subjektiv försoningslära. Det som försning handlar om är att människan vänder tillbaka till Gud. Gud visar ett ex och människan vädner sig tillbaka till Gud. Då kommer männsikans handling i fokus. Korset blir mer en symbol. Det är inte gud som är i fokus för kampen.

Det som är intressant med den klassiska modellen är att Gud segrar över det onda. Det kan vara olika former, det kan vara djävulen men det behöver inte vara det.
Hur segrar Gud? Genom uppståndelsen. Man besegrar döden genom uppståndelse.

Rast

Låt oss en gång till säga, att försoningslärorna ersätter varandra, utan alla finns sida vid sidan nu. Den klassiska är int edöd efter anselm, ävenom kristus har segrat över döden så har anselm inte segrat över klassisk teologi.
Vi har sagt att det finns många olika tankar, men klassiska så segrar gud över den onde och man fokuserar på uppståndelse. Det är ivktigt att gud uppstår, för att frälsningen ska fungera ksa det vara sann gud och sann människa.
Hos anselm så är det några skillnader. Själva frälsningsakten ses inte som i fornkyrkliga läran, som kamp mellan gud och djävulen, utan hur gud ska sonas. Det är gud inte djävulen som är objekt för kristus försoningsgärning. Här ska gud sonas.
I och med det så blir det viktigt att kristus är sann människa. Jag brukar säga att båda delarna är lika viktiga, men betoningen kan vara lite olika.

Det som är det mest annorlunda är det juridiska som kommer hos anselm, att de tär skuld som ska betalas, den återgäldningen finns inte. Både synd och försoning, och fattas främst i juridiska kategorier. Det är guds förhållande som är kränkt och ska återställas. Det är orätt och det ska återställas.

Då kan vi säga att det är människans synd inför Gud. Sedan blir det den juridiska tolkningen. Hos anselm blir fokusen inte på uppståndelsen, utan på lidandet. Det är inte uppståndelsen som är i fokus utan lidandet.
Det handlar fortfarande om gud, som agerar.

Om vi går vidare till Abelard. Han var obekväm med idén om oskyldig offer som gud skulle kräva. Att priset , att guds återupprättelse skulle betalas av oskyldiga offer. Krin g offer att man oftast offrar djur. Han är sociolog och han talar om offrets betydelse. I vår terminologi så finns det koppling mellan offer och heligt. Dett som finns kadesh, i judisk tanke, att offerdjuren skulle vara rena från andra djur. Det finns jättegamla tankar kring offer och relation till Gud.
Men abelard börjar probelmatisera om att det inte finns andra tolkningar. Kan det vara så att gud vill ha oskyldiga offer för att få återupprättelse. Han har en annan modell. Han menar att kristus död är framförallt inte något som betalas för någon skull, han vägrar att gud skulle kräva ett offer. han menar att det är ren symbolisk kärlekshandling som visar att så här mycket går det att älska. Korset säger inte att vi betalar en skuld, snarare säger det att så här mycket är människan älskad. Och det är inte för guds skull detta sker, utan för människans skull. Resultatet är inte en segrande gud utan det är att människan vänder sig tillbaka.

Dogmatik 11

Antropologi och eskatologi

Antropologi
Hur den kristna antropologin ser ut då är det ofta så att det blir klarare när vi jämför mellan trad. För att kunna säga något om kristna i största allmänhet så relaterar vi till adnra trad. Vem människa är vad betyder det att vara människa, de frågorna ställer adnra trad, det kan vara religiös trad, det kan vara olika judiska trad. Det kan vara sekulära humanismen. I jämförelse med trad åd kan man få fram vissa inslag i den kristna männskosynen som särskiljer den, eller som det blir likt.

När vi studerar människosyn, vad vi anser att hon är. Så är det ivktigt att vi tänker på end istinktion som vi gör tidigt. När vi uttalar oss om ngt, kan vi uttala oss deskreptivt eller normativt, eller så finns det både det ena och andra.
Deskreptivt är beskrivande, då syftar vi något prövbart, att människor brukar ha 2 ben. Det är mer prövbart, det är beskrivning hur ngt är. När vi gör normativa utsagor, då är dem istället värderande. Dem är värderande eller så har de någon annan form av modalitet, bör kan borde. Inte bara beskriver, utan gör anspråk på värdering, det har vi mycket inom människosyn. Det är inte mycket vi kan säga om människor utan att lägga in värderingar. Samtidigt som det finns inslag i olika människosyner som är mer deskreptiva.

Det finns vetenskaper där man har arbetsmetoder där man menar att det finns dem här gneerna hos människor och det finns itne heller skillnader mellan olika grupper. När man bedömmer människosyner så kan vi inte avgöra att det finns vetenskapsyner där man forskar med genetik osv.
När vi utformar människosyn så är det ganska bra kritierer, att ta hänsyn till att ta hänsyn tillv etenskapliga utvecklingen. Det måste inte hela tiden stämma, det får gärna gå emot. Sverige var på 20 talet framme i rasforskningen. Vi var ledande forskarland när det gäller ras, i uppsala kunde man mycket om nordiska rasen och deras fortlevnad. Man skickade specialister från tyskland hit. På den tiden så var de tmånga forskare som på fullaste allvar att man kan mäta skallar ohc att det har med utvecklingen av mentala och psykiska. Med den vetskapen så är det hur viktigt som helst, att lyssna på vetenskapen och hela tiden vara kritiska. En bra människosyn är inte den samme som säger vad vetenskapen säger. Men en männskosyn som helt ignorerade skulle vara mer problematiskt. Det är min tes.

När vi studerar kristen människosyn så är det viktigt att veta på vilka grunder vi säger är bra och dåligt. Något är tydlig relation till kunskapsmassa iv har i världen. Vi har ex på rasismen.

När vi bedömmer mäniskosyn så är det ganska vanliga om man ser på människosynen som optimsitisk realisitiskt pessimistisk. Om vi jämför humanism med libertianism eller kommunism. Då kan vi laborera, kommunism har alltför naiv människosyn säge rman. Och neoliberalism har alltför pessimistisk människosyn.
Det är ganska vnaligt att man använder koherens, att den är att föredra som ger bättre svar på frågor. Den som är mer smmanhållen, den som är mer koherent. Skälet till att jag bollar är att det är ställningstagande, varför vi väljer något framför något annat.

Man kan jobb amed pragmatiska kritierum. Kan vi åstadkommanågot av värde, politiskt socialt teologiskt med en. Någon människosyn är förmalande å människor inte kan agera utfirån det.

Hur den kristna människosynen trad ser ut. Här finns det ingen skillna dmed andra frågor. Det är inte så att det finns en syn som alla kristna måste dela. Vad vi måste titta på, vad är det för frågor osm man arbetar mde. Vad är det att fövänta sig när man använder sig av människosyn. Det är ganska givet, när vi talar om människan i teologiska sammanhang, så föreställer vi oss att vi har.


GUD------SKAPELSEN
Någonstans i skapelsen har vi människan.
Vi måste säga något hur människan realtear sig tillr esten av skapelsen. Och vi måste också säga något om hur människan är relaterat till gud. Här har vi ett språk som är skillnad mot andra trad. Här är det lite speciellt, alla religoiner som har skapelsetro har den modellen.

Vad gäller nästa steg, det kommer vi också diskutera. Vi har också en föreställning om, att människan i sin relation till Gud. Det finns etapper i henens relation till gud. Jag säge rinte att de är i tiden, människan var hos gud. I ett paradis
Sedna kom synd.
Förlåtelse, frälsning.

Det är begreppen vi har från kristna trad. Att människan i förhållande med gud är att vi är skapad if örhållande mde gud. Hon syndar faller i från gud. Sedna finns det hopp om förlåtelse och frälsning.
Observera att den här tankemodellen inte är extremt unik. När iv jämför med andra trad.

Muslimerna har inte arvssynd, när är det intressant att jämföra med kristne. De har inte arvsynden. Men var kommer strukturella onskan. Itne den vi kan förklara. Men den strukturella hur iv än flaxar, det är en relevant fråga för muslimska teologer, men arvsynden finns inte inom islam.
Kristne antropologi är relaterad till andra komopenter, att gudsbild och människosyn hör i hop.

Men om vi börjar i relatione mellan människan och skapelsen. Människan är inte enda skapelsen.
Om vi tänker oss bibliska berättelser så är det gemensamma arvet, både för kristna judar och muslimer till en del. Så var gud också nöjd med skapelsen, det var inte människan naturen, oc ickelevande i naturen.
Då är intressant vad är människans relation till skapelsen i övrigt. Vad är människan i förhållande i övrig.t blir också skapelsen i övrigt frälst. De tär intressant. De som jobbar med djuretik, bioetik, eller med biocentrisk teologi.

Om man ska generalisera så finns det 2 modeller, den genom tiderna att människans är skapelsens krona. Och människan är också herre över övrigt. De övriga skapelse, har inte tt egenvärde utan är till för människan.
Gud skapar världen och ger den till människan för människans skull, antroprocentrism. Det som kännettecknar att allt annat har instrumentellt värde för andr.a djuren och naturen offras för människans skull. Här hänger det ihop med att det specifika med människan är att hon är lik gud vilket andra inte är. Min egen känsla är att hon kan dominera, och lägga jorden under sig. Tvinga naturen under sig, det är symbol för dominans. Man skulle kunna säga att människans sätt att styra och härska gör henne nrämare gud de som inte kan dominera är mindre, de står längre bort från Gud.

I den modellen, det som händer människan det speglar sig på skapelsen. Det är sällan gud har direkt relation till skapelsen, det är mäniskan som förvaltar. Sedan finns det andra sätt, och ahr funnits andra sätt o se på relation mellan människan och andra skapelsen. Det finns en modell, som säger att människan för förvalta från gud. Vi har ansvar för dem svaga. Dem svaga är inte till för oss utan för guds skull, det kan beskrivas som biocentrism, att livet är heligt, eller att gud har direkt relation till skapelsen, och vi får inte kränka skapelsen då kränker vi gud. Vi har ex i alla trad, vi känner till franciskus, som verkligen visade att gud hade direkt relation till andra, fåglar och andra var bröder för andra i tron. Och inga som man skulle härksa över. Man har massa helgonberättelser. Om människan bygger en relation så kan djuren svara på andra sätt, att helgon får besök av björnar. De har också varit duktiga på att dominera, då har man ikoner. Ett helgon som får besök och delar bröd med björn, man tror att det går att bygga en relation till djur, som inte gör att dne är djurisk.
Det finn sen variant på andra modellen, inte ksa kränka och dominera, utan att det finns enhet mellan människan och skapelsen, att de tär problematisk uppdelning.h är är människan och här är övriga skapelsen, det finns olika varianter av personlaism, att hon finns inte utanför enheten. Hon är en bit i kosmos, i henne så finsn microkosmos. Människan som är microkosmos, att människan inom sig bär hela kosmos. Det är också en variant, franciskus var också åt lite åt det hållet, att han förhöll sig inte till bara djur utan också hela skapelsen.

Rast

Gud
Vi har sagt att gu dskapar människan enligt den kristna trad. Och han skapar henne till sin avbild och likhet, det är olika affär man gör av begrepp. Det klassiska är både avbild och likhet. Gud är ikon för människan. Och gud är vad människan syftar på. Hon är också gudalik som hon är skapad.
Och vad betyder det? Att människan är skapad till guds avbild och likhet? Det betyder att när vi säger något om människan så hänger det ofta ihop med vår gudsbild. På gott och ont, de som kritiserar religioner säger ofta att vi förflyttar vår egen skapelse och säger till gud. För det vi går på är människor. Vad är det som är centrum som är människan som är avbilden. När vi studerar teol hist så ser vi av vissa av mänskliga egenskaper som får oss ha likhet med gud

Ett förnuft, den fria viljan, kärlek (agape) självuppoffrande självutgivande kärlek som liknar gud, hon kan skapa vara kreativ vara självutgivande. Om man säger, att det finns en motpol, att när människan är kapabel att helt ge sig för den andre, att hon är värd i sin gud. Andra skulle säga att hon är gudalik när hon är makthavare. Där finns det en koppling mellan rationalism och dominanskulturen, gud är allsmäktig, allvetande, det är inget konstigt, om vi täkner oss historiskt inte första hand i teologiska skrifter. Den människan anses mer vara människa, som har mer makt styrka, mer vilja mer förnuft. Barn är mindre människor, minoriteter är mindre människor. Även om inte explicitet, så även i praktiken, att ta makten och få andra att göra som en vill, fattas som den här gåvan somen del i bilden.
Hennes förmåga att skilja mellan ont och gott.

Vad skadar då detta, vad är då sydne. Vi har trad dogmatiken, som säger att människan var skapad så att gud var nöjd, hon ar i guds närhet i ett paradisisikt itllsåtnd. Sedan händer det något som vi beskriver som syndafallet. Där händer det något med människan, det händer något som i vår dogmatik, vi har en föreställning att människan efter syndafallet behöver frälsning. Om det inte varit för syndafallet, så hade frälsningen blivit försvagad. Att jag gjort fel och ska bättra mig, det är dramatiskt. Det har vrait att människonaturen har skadats, det är inte bara att hon har gjort fel, utan här händer det något mellan människan snatur och gud. Då får vi samam problem med natur, då undrar vi vda som är skadat.
På vilket sätt skadads hennes natur, är de tnågon kunskap som skadar hennes natur. Är det viljan som skiljer henne från gud och vad är det för vilja. Vi har pratat tidigare, att hon har ett förnuft som visar på skillnad mellan rätt och fel, men vi använder inte alltid detta så då har vi skadadt natur. Det händer något mde vår förmåga att handla rätt och se det rätta.

Här talade vi om avbild och likhet.
Hat, våld, skam/skuld sex/drifter problemed med drifter är att jag inte är herre över mig själv. hur kan man se koppling mellan sex och det händer ngåot med goda gudalika naturen. Också en koppling mellan sexualitet och döden. Vi har också en teologi där gud dör på korset, så här finns det oerhört mycket att fundera över. Genom tiderna så handlar inte synd om moraliskt fel. Men människan sexualitet är kopplat till hennes dödlighet, och hennes dödlighet är sånt massivt problem.

Rast

Vi får fundera mer inför den historiska kopplingen mellan sexualitet, synden och döden. Vi kan inte reda ut, men vi kan konstatera att i berättelserna som är i syndafallet så görs det kopplingar. Det finns lite olika svar, de intressanta frågorna, vad mena smed den sexualitet vad menas med döden. Hur är döden kopplat till synden, det är inte en moralisk koppling, vad man gör i ihstorien är ett annat. Det är inget som kopplar sex till moral, det är något mer komplext än så.

Idag så ska vi börja fundera på, läs berättelsen om syndafallet, fundera vad man kan läsa ur denna berättelse. Det finns en koppling mellan människans sexualitet, och att hon blir dödligt. Det finns i många berättelse trad att människan skärlek är kopplat till döden. Döden i den kristna trad, inte bara är intet döden är något ont, döden är något ont. Döden är ett ersultaet av synden. Sedan finns det självuppoffrade döden som gud dör, det är något annat. Det är vägen till livet. Sedan när man i trad gör koppling i sexuell kärlek och döden, till vilken kopplar man det. Sexuella kärleken gör att man försvinner i andra.

Vi har bibliska texter som talar om förening med gud osm har sexuella föreninga.r min poäng var inte att förklara hur det är. Jag vill inte att det är något att göra moraliskt fel, synd är av en annan dignitet. Vi kan säga att med synden okmmer döden synden sjukdom, barnafödande i plågor. Människan får också ond vilja, fram till dess hade hon ingen vilja att hävda sig, men gneom djävulen.
Sedan vet vi också att inte heller smärta är entydig i vår trad, vi vet precis som berättelsen förvaltas, döden besegras med den plågsamma förnedrande offerdöden och smärtan har en tvåtydighet. Det är också smärta som har idén om rening, som vi kommer gå in på den kristna offertanken.

När vi har det där komplexa arvet så präglar det den krisnta människosynen genom tiderna, hur visade hon att hon var guds likhet och avbild och att hon skadade det sig. Det finns olika uppfattningar om hur illa hon är skadad. Dem inkluderar föreställningen om att syndafallet påverkar naturen och människan, det är ganska stor skillnad mellan katolska föresätllningen, den ortodoxa föreställingen och det lutherska på andra sidan. Kat och orto menar att gudslikhet är skadad men hon är fortfarande guds avbild, var fullkomliga som himmelska fadern är fullkomlig. Bikten förenas med att det kommer från människan, hennes längtan, hon spelar stor roll imötet med gud. För luther var det att människan ska göra vad hon kan men frälsningen kommer från gud allena.
Han gör en tolkning av paulus att människan inte klarar av det.

Inom ramen för det klassiska kristoloign, när vi reflekterar över människan så uppstår det en tendens, som inte är en unik histoira. Att man tänker människan som kropp själ och ande. det finns ganska mycket i den text som ni har till dagens tema i systematisk teologi i boken.
Det som görs i texten är problematiseringen av dualisme, att man gör stakr skillnad mellan kroppsliga och själsliga.
Jag tycker at det är viktigt att själ och ande inte är samma, trad iaf.
Man kan säga att redan hos grekerna att människan är 2enihet mellan kropp och något som inte är kroppslig. Det är lätt att förklara detta utan religoin det handlar om att vi sjuk och om man dör. Om man känne ren död kropp, när man står inför en död människa så är det såvrt att tänka isg. Att det som är kvar är mäninskan, något har lämnat. Det är en föreställning vi hittar hos alla kulturer. Det är någonting som lämnar kroppen, det finns skillnad mellan död och levande kropp.

I de arkaiska berättelserna, så tänker man hur skapar gud? Han tar jord och blåser in ande. det är en föreställning man kan associeras till, när man slutar andas så har något lämnat en. Det är ingen unik föreställning, man kan inte belasta kristna. Men det är något om hur vi erfar varandra. Vi är inte bara kroppar utan levande kroppar.

Vi har också ande, som inte är psykologisk natur, utna en ytterligare abstrakttion. Det kan vara helig ande osm speglar isg i människan .det kan vara i själen finns nivåer och högsta är ande.

Om vi tänker oss rent dogmatiskt, så skulle man kunna säga att den tidiga kristna trad probelmatiserar grekiska dualismen, vi har tidigt en föreställning om kroppslig uppståndelse. Här är det svårt att säga att kristna sätter kropp mot ande. vi har en föreställning där man talar om kroppslig uppståndelse. Många hedningar menar att man ska bränna kroppen, men kristna vårdar kroppen. Det lever starkt i många kulutrer. De tär starkt hos seukulära människor, att man ska lägga kroppen på speciella sätt.
Men det är en sak att ha föreställningen och att det finns ett hopp om kroppens uppståndelse, men i vår trad blir koppling mellan kropp och materia. Och själ är något som står över. Då blir det snarare, så att kroppen blir det materiella, så har vi medvetande, som blir själen och anden.

Så ärver man och utvecklar föreställinngen att i kropen finns probleme, men det är i medvetandet som vi kan lyfta oss ur beroendet av kroppen. Vi har talat om djur, ju längre ner i social hierarki desto mer kropp är man. Mde olika undantag, tänk t.ex.
Feministisk teori argumenterar att ju mer kropp ju lägre social hierarki och det med kropen skulle vara mer probelmatiskt. Om det från början är rädlsa till döden och sjukdom.

Vad man också kan säga, genom historia, att våra begär är också kroppsliga, de lägsta begären emdans medvetande har förmåga att styra. De mer utvecklade kan behärska sina begär. De mindre utvecklade följer sin kroppslighet. Det är något som inte finns i alla former. Den formen av rationalism är starkare i moderniteten, man föreställer sig att progress gör att vi blir mer andliga. Att man ska låta bli att sjuk.


När vi kommer till smärta och döden, då är vi också inne på frågan om eskatologin.

Det finns ju en koppling med att vi har förlorat enhet med gud, teckne på det är att vi lider och att vi dör. Den kristna eskatologin handlar mycket om att döden så som vi får den inte är slutgiltig. Det finns ett hopp om uppståndelse, frälsning, här har vi massa myter om hur det hela ska utveckla sig.

Vi ska raportera modellerna, man kan säga såhär, genom historien och i förmedlningen så har kristna haft och har en föreställning om att vi lever i en tid. Vi är tidsliga varelser, när vi dör då finns det en föreställning då händer ngåot efter döden i en annan tid eller dimension. Vad är det som händer här enligt klassiska föreställningar. Tidiga kyrkan hade inga konkreta uppfattningar, de man hade om korset om kroppens uppståndelse, men det runtomkring växer fram allt eftersom.

Vad händer när man dör om man ser på fresker. Vi lämnar livet på jordet och vaknar på en annan ställe. Det finns en föreställning om att man ställs till svar ganska omedelbart. Man kan läsa dante, där får han vandra. Och han får se dem som syndat mycket, får straffas. Sedna hamnar han i skärselden prövotiden sedan goda kristna som är i himmelen. De uppfyller många sociala och psykologiska funktioner.
Mycket som gjorde att luther var missnöjd med kat kyrkan agerade. Var att man kunde samla åp sig fromheten i kyrkan. Vi har kopior av avlatsbrev i skolan. De tjänade massa pengar, den teologiska tanken var att här fanns helgon som har förtjänster inför gud och maria. Deras böner räcker för att andra ska bli förlåtna. Sedan kan kyrkan dela med sig. Sedan att du offrar till kyrkan. Du offrar frivilligt till kyrkan men sen får du. Kyrkan har det, och kan dela med sig av förtjänster. Familjer som ahr förlorat nåogn att tiden av ilidande kortas.
Sedan ska vi inte föreställa oss att folk före oss var mer benägna om. Ganska tidigt fanns de teologer osm menad eatt paradiset var inte fortsättning på ting utan det är en annan dimension som är utanför tiden, att det är inte en händelse på den linjära utan vi slits ur det dödliga varat, till en anann dimension. Där är vi på gärnsen till kristna mystiken, det försöker jag inte förklara.
Thomas muntzer ledde bönderna, han menade att vi inte ska vänta på något efter. Här ska vi agera. Eskatologiskt en viktig poäng. Man kan placera hoppet bortom, sdan finns det teologer som menar att det sätmmer inte. Vi kan inte vänta, vi måste göra ngt. Vi måste bidra till processen vi befinner oss i. Om vi ska se på kristen utopi. Det är en komplex term vi har guds rike, det har en konnontation som ahr eskatologisk karaktär.

Var har vi guds rike? Redan i bibliska texter och trad spänningar. Guds rike ska komma, samtidigt så finns det texter som säger guds rike är. Redan nu och icke. Det är ngåot som är men något som ännu inte är. Stark cymbol, om vi skulle plågas i 1000 år och sedan kommer det en punkt. Det är väldigt svårt att ta till sig om man föreställer sig om man inte tänker att gud är ond mot människor. Guds rike kan vara här, men guds rike kan vara en annan dimension. När vi är beredda att gör auppoffringar, när vi älskar självuppoffrande, dä rhar iv guds rike inte feter vi har dött.
Min teolog jag har skrivit avhandling om sysslade med medeltida tysk och itealiensk etik. Hans punkter var framförallt extatisk kärlek. det är i de studner vi kan uppleva kärlek osm vi kan uppleva det egna, och uppleva guds rike.

Men man kan också utforma eskatologi som muntzer och befrielseteologi att man menar att guds rike uppnår man inte efter, vi kan nå dimensionen. Eskatologin har man använt socialt. Det finns böcker att läs.a
Eller tvärt om finns de krafter som kväser detta.


Rast



Eskatologin är intressant att studera med deras soicala konsekvenser, vi kan inte studera med döden och paradiset, vi kan bara studera texterna. Däremot kan vi jobba mer med hur utformar vi eskatologin med dess konsekvenser. Det finns viss eskatoloig hos kristna, och liberalteologer och muslimska teologer.
Vi sitter inte och väntar, utan vi jobbar för guds rike här och nu.

Nu vill jag gå tillbak till det vi började med. När vi jbobade med den människosyn vi har ärvt. Det är inte klara svar, utan arv av berättelser, när vi ändå har det, och när vi ska utforma det så är det ganska mycket jobb. En sak som vi måste göra det är att relatera dena människosyn so vi får förvlata till andra tyerp av människosyn som andra människor har. Det är viktigt att förstå egen trad människosyn genom att jämföra muslimska föreställningar vi har mycket gemensamt. Men där finns ingen idé om arvssynden, hur förklara man utvecklingen det är en intressant jämförelse.

Det jag tänkte refletkera över. Samtidigt som vi i vår kultur, vi har explicit. De ärver från sinda föräldrar, kristen människosyn. Vi hra också humanistisk människosyn, att människor är lika och bör ha lika rättigheter. Vi har en utmaning här, man kan säga att det finns inga prob mellan kristen och humanistisk människosyn.

Om vi går tillbaka lite och repeterar det som ingår i humanistisk människosyn och hur vi tänker kring det idag.. om vi tänker på människosyn som mer humansitsikt, så föreställer vi oss människor som
Individ.
Hon är autonom.
Hon är rationell.
Hon har egenvärde och lika värde.

Människan är god
Det är där kritiken mot humanismen ofta kommer, det är inte efter medkänsla som driver människan utan det är efter makten. Om man tänker på hur många som dras med i folkmord. Det är inte alltid såhär att människan är god. Det är skillnad mellan människan att vi inte klarar tortyr. Massmord är en annan sak, folk som upplevt folkmord är inte lätt. En by där man har bott. Då våldtar och dödar grannar, inte för att man riskerar tortyr, utan masshysteri. Det är klart då undrar man, inte mints när vi tänker, kristen människosyn.
Arvssynd, personal, relationell, läran om den naturliga lagen

Här blir idén om arvssynden kommer som kontrapunkt, människan har förmåga men den är skadad. Ingen är till den graden god så man kan säga jag kommer aldrig göra.
Det är problematisering av vår förmåga att inte göra värsta saker. Det finn sen skala till hur man tänker.


Jag skulle inte vilja lägga bort att jag är autonom, eller individ. Svenska lärare ska förvalta en människosyn som är i humanismen och kristendom.

Det är inte bara så att vi på rkisten människosyn har alla rätt aås ska vi kritisera utåt. Föreställningen om att vi är relationella används för att undertrycka människor, du menar att du har dåligt men du fyller viktiga plikter egentligen borde du vara lycklig. Då kan det vara problematiskt med relationella. Man kan tänka att man inom islam så jobbar man hårt med att hårt med att kvinnan inte kan vara jämställd med mannen för att hon har viktiga plikter inför gud men mannen har i samhället.

Vad gäller autonomi så skulle inte helt att man tar bort och människan är god tar vi nästa vecka.


Uppritning av vad som stod på tavlan:

Dogmatik 10

Fortsättning, den heliga anden

Rubriken är anden och skapelsen.
Det har att mycket att göra med att pneumatologiska reflektionen i samtiden är relaterat till skapelseteologi och ekoteologi. Teologins reflektoin över skapelsen med den framväxande medvetenheten sedan 3-4 deceinner tillbaka. I och med att prata hur teologin lever hur den svarar på sin tid, så har det varit naturligt för teoloign att förhålla sig till detta, med en självrannsakande process. Och som en del har sanktionerat västerländska synen på naturne. Om det är så som finns skäl att tänka så hur kan man göra konstruktivt av det.

Förra föreläsningen gjorde vi en lång odysee´av andebegreppet. Där vi började med andebegreppet rûach och undersökte det på en rad sätt. Sen går vi vidare till Pneuma grekiska begreppet som används i NT. Sedan följde vi hur tankarnar har urkristilliserat sig i hitstiroien, och sedan hur det okm i konstantinopel 381.

Det som jag villt a fasta på med begreppen är integrationen ande materia. Nu är de ten återerövring inom samtidia pneumatoloign och teologin, att man inte har ett dualistiskt täknande. Där ande och mateira står i kontrast med varandra. I descartes så var hans dilemma hans body mind problemet. På samma sätt finns det i decartes ett problem med gud som oändligt andliga och mateiran som oändligt skapande. Den problemformuleringen kräver är att det blir ett problem, det har att göra med att ngåot har hänt. Decartianska verklighetesklyvningen, det har ägt rum mellan descartes och thomas av aquino. Just svråigheten att få ihop aspekterna med varandra, då har det blivit just detta, att man har ande/materia kropp/själ den ena är icke materiellt spökligt skilt fårndet materialla. Det finns en värderingsskala, andliga är tänkande och gudomliga. Och materialla är det förgängliga, det finns rötter bakåt hos platon. Man brukar peka på att dikotomin har varit könad. Att det manliga har varit knutet itll det tänkande andliga gudomliga, och kvinnliga kroppsliga och fysisika, det har att göra mde födandet osv.

Men om vi repeterar ruach så är det väldigt svårt att tryck in i ande materia modell. Även om senare teologer har gjort det. Vi har en tendens att projicera oss tillbaka på texter, men vi har blivit mer medveten om det. Faktumet att vi projicerar oss tillbaka.

När ruach översätts till istället för ande så är det livskraft, livsande. När simson slagits mot filiseteerna och livet rinner ut. Då låter gud vatten sprigna fram ur markern, då får simson tillbaka sin ruach. Andra ex är att människor får bröd och vatten, det är inte bröd och vatten som är ruach, det är ingen panteism. Men det är integrerat inpregrerat med guds ruach, genom bröd och vatten så återvänder livskraften ruach. Distinktionen med att materian inte är gud, men om man tar rauch och grekiska pneuma. Så är begreppen, hur begreppen används att det är integrerat med materian, det är oåtskiljbart. Det gör något med hur man ser på mateiran. Moderna idén med mateiran som oförtrollad är ljusår från skapelsesynen i bibeln.

Intro och rekaputilation.
--

samtiden
vi ska se lite grann på hur samtida pneumatologer täkner och vad som diskuteras där. pneumatoloign är ett av fälten inom systematisk teologi där det sker mest. Vi ska prata lite om olika skälen teologin går i vågor. Under 1900 talet blev det en renässans för 3enighetes teologi. Vi talade om skillnadstäknnande och relation okom genom postmoderna. Det kom det att bli mycket av en rsurs. Under senaste deceinner så har man lagt mycket energi på dogmen anden.
I dogmverk så står det om kristus uppenbarelsen, men anden är nedtonad, och inträngd under ecklesiologi. Men det håller på att ändra på sig. Det har att göra om man tar andens äldre rötter, det är oerhört rikar esurser inom ekoteologi.
För att förstå det så behöver vi fundera över dualismen anden materia, det kan man säga föregrips inom romantiken. Där dyker namn upp som Schelling. Det är de stora idealistiska filosoferna, det som filosoferna hade gemensamt vvar att de reagerade mot upplysningen.
De var en överbetoning av mateira som mateira. Det rådde en kulmen. Hos flera hoss upplysningstänkande, så fanns det en materialism, det finns inget andligt eller guodmligt i den. Hegel och Schelling som var naturromantiker, så var det mycket natursvärmeri.
Hegel hade geist, världsande, folkande som genomsyrar det vackra hos ett folk. Ändå man ska beskylla historiskaa gestalterna, att man åter igen fyller naturen med anden. En ny sorts natursyn. Under 1800 talet upptäcker man elektromagnetismen.
Så hela kraftbegreppet blir väldigt viktigt inom 1800 talet, men kommer att påverka filosofin, vi får att naturen är fylld, den är levande. Något sker under romantiken, som kommer i kontrast med materialismen. Men just återerövringen av andebegreppet som kommer att färgas av kraft och energibegreppet, då händer det ngåot. Någonstan sär man tillbaka närmare Ruach och ett andebegrepp som inte så tydligt är defineriet i oppositoin. Det finns på 1800 talet, det behöver man vteta i och med vad som händer i samtida teologi och filosofi och ekoteologi ekofilosofi. Vi kan se en neoromantisk våg, att man återvänder till romantiska tänkarna.

Om vi har 1800 tals tänkrna i hvuudet, om vi närmar oss penumatologin smatida horisiont så kan vi reagera att det sker en renässans. Även om anden har tenderat att tonas ner i den väserländska teologiska historien, även om anden alltid har varit haltande benet i västerländsk dogmatik så kommer det förstärkas ytterligare under moderniteten. Vi kan erinra utvecklingen vad osm får stryka foten modern upplysning, alltid osm inte rymmar väl med förnuftet. Man får en rationalistisikt teologi, man stryker underverk, mirakel. Man odlar mer deism, mer som en princip som styr tillvaron.m en saker som uppenbarelse och tereeing det tonas ner. Naturligtvis så får anden samma öde. Allat de personer som krocka rmde förnuftet kommer naturligt stryka på foten. Anden om den har varit nedtonad och bortglömd i äldre västerländsk teologi så kommer det stärkas inom modern teologi.

Under 1900 talet och under de senaste decennier så skrivs det mycket inom pneumatoloig. Dåå är det intressant hur det kommre sig varför. För att skissa på några av skälen, jag har kanske skrivit den övergipande. Men flera av skälen till att refleketionen av den heliga anden har kommit tillbaka. Så måste man inte minst peka påd en ekumeniska rörelsen. Ett skäl till att 3enigheten kommer tillbaka på 1900 talet, är att man får ett växande intresse för östkyrkan och dess teologi. Den kommer på många sätt innebära ömsesida teologiskt utbyte. Den har varit strkare från öst till väst än tvärt om.

Om vi vet med ortodox teologi, varje trad är dynamisk och lever i historien som en organism. Men öst teologin är mer, och tydligare fastlänkad vid patristisika fäderna. Man gör teologi, men man förhåller sig till kappadokiska fäderna. Det finns mer av en konstatans att man är rotad i teologenra. Mycket av katolska teologerna, vi har vissa presoner i historien som vi betonar som thomas och luthers teologi.
Man har kyrkofäderna som de viktigaste auktoriteterna, som man gör teologin av. Det har inneburit att i östkyrkan så har man en del som har förlorat i väst har varit permanent i öst, dit har 3enighetestänkandet. Det har varit kosntant och centralt. Där kommer inte upplysningen och rationaliseringen där man tonar ner icke rationella värden. Det kan ha att göra med att de inte genomgår upplysningen på samma sätt.
Samma sak emd anden, pneumatoloigns roll för hela teologin. När man i kölvattnet av ekumeniska rörelsen och nya utbytet mellan dem så kommer man att hämta influenser av att man tar tillbaka 3enighetes tänkandet och pneumatologi. De tär en vitkigt strömming som man återgruper.
Det skrivs mycket, ett ex som vi nämner i boken som är trevligt att känna till.
Sigurd Bergmann, han har skrivit penumatologi utifrån östfäderna. Bl.a. kappadokierna, 3enighetens arkitekter, gregorius av nacien som är väldigt trinitarisk. Han lägger många puselbitar. Där skriver Bergmann en studie, och försöker läsa in en nutida skapelseteolgi. Det är symptomatiskt teologi. En luthersk västteologi skriver teologi utifårn patristiska fäderna det skulle inte skett för 50 år sedan.



Om ni minns thomas av aquinos syn på natur övernatur förnuft och gudomligt förnuft. Denna natur är inpregnerad av guds nåd. Så sent som thomas aquino så brukar man tala om en sakramental syn på tillvaron, skapade naturen är i varje milimeter inpregnerad av guds närvaro. Det ägller att se guds närvaro genom allt detta, den skapade tillvaron.
Integrerade synen lever kvar. Men det som kommer tillbaka, som sker under senmedeltiden. Det har att göra med striden mellan kejsaren och påven. Ochkam tar seklära makten mot kyrkan. Idén om en sekulär sfär växer fram succecivt från sen medeltiden och framåt. Där är långt ifrån naturen osm avtrollad.
Någonstans så börjar idén om en avskild sfär där kyrkan inte rör på. Sedan kommer 1600 talet, med vetenskapliga revolutionen fram. Människans nuvunna förtjusning man kan kontrolelra, att läsa bacon osm tänkande, retoriken att naturen är som en obändig kvinna som ska spännas fast. Bemästra besegra och ta kontroll över, sedan blir det ruset hos moderna människa. Där sker allting gott som också sker inom vetenskapliga revolutionen att naturen avförtrollas och man förlroar greppet om grundidén att den är inpregnerad av gudomlig närvaro.
1700 finner vi inom filosofin materialister, gamla atomteorin som fanns en underström inom grekiska filosofin. Vilket får bekräftelse att man forskar fram i fysik, att de tifnns mycket inom atomteorin, men inte påd et förenklade mateiralistiska planet.
Sedan sker en pukntuell motreaktion romantiken.

Om vi minns Hegels både lärjungar Marx och det som kommer ur det. Det var hnas starka reaktion mot hegel. Att naturens drivs frammåt av världsanden, marx är en materialist. Och han anser att det är mateiralla förhållanden som driver fram historien.
Mateiralla ysnen på naturen,något som man har att bruka och bemästra. Baconianska uttrycket, det är bestånende udner 1900 talet. Det är 60 talet och 70 tal och 80 talet när miljörörelsen kommer igång, när man inser baksidan av allt det här.
Samtidigt osm det är viktigt, att det är svårt att förklara en sån syn på skapelsen som är avtrollad, från biblisk syn och från senmedeltidne. Har kyrkan en medskuld och sanktonerat det.
Inte på historiska rötterna, men ja hur teologin har tänkt. Inte minst 1900 tals teologin. Teologin har anammat mycket av den övriga kulturens syn på materian, det är en fråga av hönan och ägget.
Men teologer, har utgått fårn att mateiran är död och människan ska bruka. Då projicerar man tillbaka det åp biblen. Det här kapitlet är skrivet 61, det är en rapport fårn kyrkornas världsråd. Det är innan miljöinsikten har brytit igenom, i det stora konciliet så är det slutrapporten, så skriver man. Den moderna synen på världen som just välrd och som inget.. att lägga sig under världen har sin del i bibeln (är poängen)

Det är en vittnesbör av känsligheten hos teologin mot samtida kulturen. Östkyrkan kanske inte lika mkt. Men en allmän syn får sanktoin åp teologin, man tar rötter och projicerar tillbaka på bibelns material.

Sedan går tuvecklingen så samtidigt när det skrivs så får man isnkt om tillstånd i världen, under 70 talet kommer publikationer och 80 talet slår det igenom på bred front. På gott och ont så kan man vara trendkänslig. Det är att att kunna uppdatera isg, då teologer reflekterar i mer gröna termer.
Jürgen moltmann är en av de tidigaste som börjar fundera över att grön teologi. Men teologi behöver fundera på det som köpt in på moderna natursynen, istället måste vi fundera över. Vilken typ av skapelseteologi vi förvaltar, för en början så innebar det inte jättemycket. Men ett gäng teologer:
Mark Wallace, Sallie McFague. De bedriver en ekoteologi, de gör en reviderad syn på sakapelsen från ett 1900 tals syn. antingen så sätte man sig över naturen eller så var naturen skild från anden. Men det vänder man sig emot.


Mark wallace blir reduktinistiskt på tet nytt sätt, han tenderar att göra anden som allt i sin teologi. Det blir lite av första och andra artikeln, fadern och skaparen och ordet. Gud reduceras till den närvarande goda kraften i biosfären. Jurgen moltmann är mer en klasisk teologi, som är kristocentrisk och uppenbarelse centrerad. En av hans böcker den korsfäste guden, då gör han upp med gud och lidande i världen.

Ytterliggare en askpekt, på hur man försöker återerövra en förfilosofisk biblisk bild av gud som integrerad i skapelsen genom sin ande. Det är här kommer Sallie McFague är tat man genom ett feniministiskt infallsvinkel griper in. Också det sättet att skilja på ande och materia, att det ahr varit tydligt könet. Då kan man om man vill på ett sätt om det har varit så, anden har varit kommit med manliga könet.
Hon var initialit skeptisk till att göra stor historia av pneumateologin. Men sedan kom flera teologer inse att de har börjat acceptera dikotomin med gamla steroeotyper, att vi släpper ande för det har med manliga könet. Då säge rman på förhand att man accepterar dikotomin.
Sedan har en rad andra teologer kommit fram de har sett konstruktiva resurser man kan se från ett feministiskt teologiskt perspektv.
Elisabeth W Moltmann, dit hör också Rebecca Prichard. De tillör dem som tvärt om vill lägga energi på att skriva fram anden som en resurs för feministiskt tänkande. Om man går till historien, inte minsti itdiga texter där anden har med visheten att göra. Och visheten i den hebreiska trad är femininum. Att man vill markera att om man har 3enigheten med fadern sonen och anden. Så via anden visheten, de har haft problem med mansdominans. Man har sökt efter kvinnliga resurser, anden tänkt som visheten, som feminina aspekten av gud. Senare i judisk tänkande sechina, mycket inom judisk teologi det vill rkistna teologer vill fånga upp och göra anden till detta.
Innan sista ordet sagt här så ska vi erinra generationsskillanden mellan Tina Beattie och många som radford ruther och schuzzler fiorenza, på många sätt har kvinnorna och McFague har fått patrull. Så har Elisabeth moltman och Rebecca fått oppositoin av Janet Martin Soskkie, hon menar att man accepterar gamla dikotemin, att kvinnliga defineras komplementärt. Och man mytologiserar, på ett trivialt, hon skriver som medveten feministisik tänkande en generation senare. Hennes starka kritik mot moltmann att man projicerar den trad kärnfamiljen med fadern kvinnan barnet. Det är lite hur den diskussoinen, gneerellt med senare texterna så är det få som spinner vidare på moltmann spåret. Det har blivit en rekation på det.


Nästa stora puzzelbit för att förstå nya intresset för pneumatologin
Det är den pentekostala väckelsen, osm är en av de omvälvande händelserna inom kristendomen på 1900 tal. Även här så är det glappet mellan teori och praktik, det tar en tid för den ena änden att förstå. Det tar ett tag för teologin att få effekter att komma till kyrkliga praktiken. Men också det som händer som nya trender på det levda planet hur det kommer till teologiska planet. Ett ex är 1800 talet när mariakulten blomstrar. Det tar lång tid innan den kommer till teologiska planet.
Pentekostala börjar tidigt på 1900 talet, men den akademiska teologin. Den akademiska tyska teologin, den är helt oberörd av att de tomvälvande sker. Intressant så sker detta omvälvande, aktualiserar läran om anden. Det var det haltande benet, som man inte gjorde teologisk reflektion över.
Men även detta håller på att förändras, ytterligare ett faktum av att det görs mycket pneumatologi är att det sker den väckelsen. Det är att den förknippades med nordamerika och liten del europa. Så är det framförallt icke västerländska världen som pentekostala kommer. Den spred sig som en löpeld, och länder som korea så ökar det lavinartat. Det sätter hela frågan frågna om tolkningsföreträde, i gungning. Det som vi ser, om teologins centrum har varit i europa. Under 1900 talet förskjutet till nordamerika. Vi står i faktumet att majoriteten av kristna inte är européer. Ska då några teologer i europa bestäma, när kristna centrumet förskjuts. Där går det mycket framåt och man blir medveten om behovet att ha stora internationella konferenser. Precis som västkyrkliga toelogin har korrigeras i mötet med östkyrkan, så omprövar man teologiska relfektioner från att ta in impulser från pentekostalteolgi. Inte minst i latinamerika. Inte minst är en på många stt trad teolog Michael Welker. Han menar att det är ett problem att bedriva systematisk teologi på univeristeten.
Det är ett ex på att man måste göra teolgoi på ett nytt sätt. Det är en hög utsträckning involverar penumateologi. Ytterligare en impuls som man ställer framför, det med erfarenhet och levd andlig praktik.

En sak med dualismen ande materia kropp själ. Också tendensen i mycket modern teologi, västerländks. Att den har varit teori, att den har pågått oavhänget, att teologin från början är från första rummet är människor av kött och blod som ha rerfarenhet av gud och där växer teologi. Men 1900 tals teologin, är som att huvudet har förlorat kroppen, den teortiserar men har helt förlorat kontakten med troende människor.

På samma sätt har den schoken hru den har kommit ikapp teologi, med det dynamiska som pågår på den praktiserade nivå med världsvida väckelsen. Hur den tenderar att köra vidare i sin teori, vad osm sker i praktiken. Faktumet av vad som hänt, kommer en självkritisk reflektoin. Man underskattar andliga erfarenheten och gudserfarenheten. De tär en riktning som allt det här tar.
Som allra sista intressanta aspekten, det är massa kanaler eller tillfälligheter, som generar fram i pneumatologiska. Samtida har isn brännpunkt. En intressant vändning blnad europeiska filosfer, det är borta från östkyrkan och ekumensika rörelser och pentekostala väckelsen och miljömedveten. Europeiska filosofer tagit en vändning som gör att man närmar sig frågeställningar, delvis inspirerad av hegel schelling. Man kan taala om en neo-romantisk strömmning. Vi kan stötta en tänkare som heter Vattimo och en som heter Trias. En kombination av att de har rötter i filosofin, med en inspiration som går i hand med religoinens återkomst, nytt intresse för religoin av teologi. Med tanken på anden och anden får en integrerad natursyn. Att bryta upp med reduktionstiska sekulärism.