Teologiska klassiker 1

Studierna av de 3 teologerna, och sedan börja med Augustinus.
när man studerar historiskt material så auktualiseras både, igenkänning och främlingsskap. Man känner igen en hel del och mycket känns främmande. Det är viktigt att inte eckipera gestalterna till moderna gestalter utan respektera dem i deras främlingsskap och låta dem träda fram så.
Inte söka någon konstlad igenkänning. Där är kursliteraturen bra, jämfört med äldre teologisk literatur. Där sökte man igenkänning.

Det är viktigt att se det främmande som en möjlighet. Vårt problem är inte att vi känner igen allt, vårt problem är att vi är allt för absorberade av vår tid. Alla människor i alla tider är absorberad av sin tid. Man kan tom generalisera, att kvalitén hos en kultur och hos ens livssiaution är beroende på tillgången på det främmande som man kan spegla sin egen tid med, att man kan spegla på andra perspektiv andra synsätt och sätt att tänka. Det är inte så lätt som det låter, jag reste till egypten med andra teologer och vi skulle möta koptiska kyrkan. Det är lätt att man värderade koptiska kyrkan utifrån svenskyrkliga förhållanden. Det var ovanligt med folk som ”suspende judgment”, att man avstod från att ta ställning och är i miljön öppen. Vi pratade om det där, och det blev gemenskapt ideal, vi skulle inte ta ställning utan lära något nytt av främmande. Att gå upp kl 4 och komma igång med den koptiska tidegärden. Att möta främmande gestalter i literaturen och att kunna använda den som spegel och tillgångs till en annans perspektiv.

Rowan Williams som var anglikanska kyrkans ärkebiskop, säger, att det främmande kan befria kyrkan från självklaras fängelse.

En av de främmande sakerna man ställs inför, framförallt inför thomas och augustinus. Är att man lever i en objektiv tillvaro med objektiva gränser. Människan har att förhålla sig till en objektiv värld. Det där kan man fundera över vad det betydde för teologer, en viktig aspekt som sällan lyfts fram var jämlikhetsaspekten. Vi tänker gärna att det växer fram under 1700t alet, men första incitamentet för jämlikhet, är att en värld är objektiv och den är givne och vi måste alla förhålla oss till världen åp lika villkor. Temat uttrycks på många sätt, här är vi inte jude grek osv, utan vi är ett i kristus. Augustinus kan inte dölja sin facination över den här nya jämställdhetne, han kliver ur sin höga post i milano ner från den. Och han beundrar personen victorino i bekännelser. Han är också retor, det är en blandning mellan jurist men man är också filosof och retoriker. Det väser samman i den här tjänsten. Victorino var offentlig retor i Rom och han var så uppskattad att han fick en staty rest av sig själv.
Sedan blir han omvänd till kristendomen. Och det är han som har översatt nyplatonska skrifterna till latin. Han är viktig för augustinus. Men efter omvändelse så får han kämpa med vad ska alla mina inflytelserika bekanta säga, han försöker dra åp det här. Måste han gå till kyrkan då syntes det. Han har en teologisk diskussion med en annan huvudgestalt Simplicianus. Han är gudfader åt ambrosius (ambrious är biskopen i milano, han blir augustninus andlige mentor).
Simplicianus har disktierat med victorinus, han har dragit måste man gå i kyrkan sitter det i väggarna? Men han tar steget, går i kyrkan deltar i dopundervisningen. Inför dopet så ger han sin bekännelse, den som visar att nu vet jag vad som händer med mig i dopet. Dessförinnan är man kateket. Det gör han öppet inför församlingen i Rom. När Augustinus återberättar det här är han strålande glad över steget som han tar ner från elitiska till församlingen. Där han blir omkramad, med starka gemenskapsuttryck i samband med dopbekännelsen.

Jämlikheten är också viktig för Augustinus. För Thomas är det inte så tydligt, men för Luther är det viktigt. Han översätter bibeln till tyska, tron ska ner på folkets nivå. Varje enskild individ ska äga trons språk. Det är steg mot demokrati som det sällan talas om. En sorts teologisk praktiserad jämlikhetstanke, som har historiskt samband med naturrättan och den demokrati ssom genomfördes under upplyssningen. Utgångspunkten är objektiva världen som gör att människans villkor i världen är den samma oberoende av social ställning.

De religiösa sammanhangen som inte hade utgångspunktne. De förla gudsmötet och det religiösa livet itll inret och subjektiva inre. Det fanns många såna sammanhang, de hade ingen jämlikhetstanke. Det gick inte att etablera en jämlikhetstanke, när man lägge råp enskilda indivden att söka det gudomliga. Då har man kommit längre eller korta, det kännetecknar mysteirereligoinerna. Det är snarare att jämföra emd frimurarna hur initierad man är. Den blir eltisitskt och den försöker jag säga utan värderingarna. Med jämförelse ur augustinus utgångspunkt.


Augustinus
För Augustinus är Gud: Ljuset (det är en av favoritmetaforerna för Gud, det eviga ljuset).
Gud har skapat människan. Och givit människan ett lume, från Lux = ljus)

Världen är tillgänglig för människans förnuft, för att Lume upplyuser männniskans förnuft. Det är bara att ta för sig och forska och observera och registrera. Det behövs inga mystiska intiationsriter, världen är öppen för människan.

Det skapar den starka känlsan att världen förelder ett visst skick männsiakn är kapabel att registrera sig själv. hon beehöver inte konstruera sig själv, hon böehöver inte skapa mening. Allting är snarare hur förhåller jag mig till sanningen som finns. Han behöver inte ställa frågan hur gör jag mitt liv meningsfullt. Livet har sin mening, han ska ordna på det här sätte.t enda frågna är hur jag fårhåller mig. Det är att söka gud eller att säka lögningne. Men frågan ä rhur förhåller jag mig till det givna.


Man ahr dividerat frma och tillbka över hur mycket av hnhans teologi är ny platonism.

Adolf Harnack är den store tyske teologen. Han bruakr kallas för lbieralteologins fadern. Han vill se Augustinus som en nyplatons lärjunge. Den senaste forksning som ragnar holte anlsuter sig vill ändå hävda sig att augustinus har en viss daistans.

Han förösker illuestrea emmanation, att världen är skapat från utflöde av det udomliga. Närmast gud finns änglarna, sedna kommer djur livet.
Gud som ljsuet upplyser sin skapelse.

Att vis amedeltida målningarna, titta rman på renässansens konstnräarer botochelli eeller la prima vera. Ni vet klassikerna från renässansen.. det är inte bara venus utan massa snack.

Här finns inga gränser mellan sekulära och heliga. Allting lyser med sitt gudomliga ljus, allting är fantastiskt underbart och augustinus säger ”ta för er”, njut men njut inte på ett destruktivt sätt. Se till att ni sätter inte det a vne gudsrelation. Och sen nju om ni inte njuter förkasta inte skaparen.

Om augustinus hade varit nyplatoniker, så hade det dlaat, det materialle hade inte lyst lika starkt som blomma. Han är särskilt nyfiken över 1a moseboken. Där säger gud att allt skapat var gott, augustinus var bokstavstroende i sin bibel, han är inte bokstavstroende som modern fundamentalism. Där är det en viss tolkning. Fundamentalism handlar om att skapaelse ska tillas på det hästt. Augustinus är fundamentalism på det sätte att han går ner på bokstavsnivå. Hsn alltid ner på bokstavsnivå, han säger också att gud gjorde allt skapat gott. Då få han förskjuta fallande skalan osm funnits i alxeandria sedna 200 talet.

Man får en empirisk livsglädje i tron. Den går förlroad såsmåningom i ku den det finns hä. Om de titne finns dualism mellan välrdsligat och och andligt så var finns dualismen: den är etisk, mellan synden och heligheten.

Sättet som är ordnat på ett viss tsätt.

Här landas, den sanning osm människan får tillgång till att vara guds avbild, handlar både om den sanna det verklige.

Allt i en enda salig blandning, jättefacinerande. Och jättespännande att jäfmöra med vår egen tid. Imellan denna hållning till verkligheten där allt detta hänger smaman, finns en djup klyfta som david humes skapade. David hume är den filosof som med bestånede result: är att man kan inte härleda ett bör årån ett.

Skillnaden mllen etik och etnicitet. Är en gova tiill eftervärlden. De tär faconedae hur tanken har stått sig. Vi gick igenom det som stöttepelare inom modern filosofi. Fakta kan vi inte dkskutera men hur saker är, men det kan inte ligga till grund för hur det bör vara.

Vi är nog alla barn av det här tänkande. Att man skiljer mellan fakta och värderingarna.

Ofta så talar man omd et naturliga, det är ofta ett sånt uttryck, det är både sant och rätt. Augustinus, ett uttryck för hur han väger samman Lumen. Det är att han sgäer att gud, för att känna gud så måste vi använda intelekt, att det fii en annan istuaiton.

Credo ut intelliga = jag tror för att förstå.

Därmed länkas det gudomliga ihop med sanningen. Ajg tror för att förstå. Gudskunskap är en studie av verkligheten jag kan inte förstp om jag ine har gud.

Men också moral och intelektuell fr

Det rä en tanke som lever vidare hos andra teologer. En själv självcentrerad människa som tar lätt på relationer och är ansvarslös. Han inte vara sen skaprtänkare. Man kunde inte luta den ur kunskas

Detta finns i kyrkan till upplysningen att man skiljer mllen uppfattninga och fakticitet. Att man skulle utsätta en professor i egypten, osv. Det skiile leva rättskaffens. Det var en form av helhetssyn att man inte separerar dem 2 sakerna.

Augustinus har också tankar kring skönhet, det finns skönhetsideal som utvecklas. Det blir ne relevant teologisk diskusison, varför attraheras man av skönhet, är det inre yttre. Balans porpotion vad är skönhet. Vad menar gud med skönhet, vad tycker och vad tycker gud att vi ska tycka är vackert. Det blir den vinkeln på frågesätllningen.

Rast

Om man väljer på måfå en erfarenhet som en människa kan göra. Det var från en film om hur osldaterna hur de klarade sig efter falklandskrighet. Han sa att han kaklade köket hemma i lägenheten. Plötsligt så slänge rhan plattorna i golvet så de korssas och senda rusar han ut. Vi ätnker oss händelsen, han kaklar och sen springer han ut.

Hur skulle vi ge mening åt en sån händelse? Ja vi skulle gå bakåt efter orsaken. Och vi skulle göra det framgångsrikt. Det är vår kulturs stolthet, att hitta orsaker till fysiska fenomen, biologiska sociala psykologiska. Här finns det ett namn på saken, post traumatisk stress syndrom.
Vi säger att orsakerna är kausala, och vi letar efter faktorer som ligger bakåt i tiden, och de inverkar på en händelse. Om augustinus eller thomas i viss mån också Luther. Skulle ställas inför människoödet. Skulle de inte fråga efter kausala orsaker. Utan istället skulle de fråga vad är meningen med händelsen?
Därför att deras raster är inte det kausala vetenskapliga att förklara orsaksfakotrer. Deras raster är meningsfrågan, hur skapar man ett meningsfullt liv. De hade svaret som thomas hade lärt sig av antika filosofin. Meningen med människans liv är att sträva efter lycka och att finna lycka. Med andra ord, de skulle fråga händelsen. Han kastade plattan i govlet, vad spelar den händelsen för roll för människan att leva ett lyckligt liv.

Då är det inte kausala orsaker, utan finala. Därför att finala är framåtriktade, det är däröfr det kallas fotbollsfinal. Det handlar om ändamål. Livets ändamål, livets syfte är att eftersträva lyckan och att finna den. Detta ger livet mening.

Skulle vi idag säga att diagnosen pts, ger soldaten mening i sitt liv? Nej. Meningsbegreppet är besvärligt för oss i vår tid. Det rinner oss mellan fingrarna i vår skickliga analys av orsaktsfaktorer. Det är omdiskuterat svårt begrepp, mening vad betyder det. Det var det inte för augustinus och thomas, man visste vad som var livets mening. Det var det objektivt fastställda. Sanning det rätta det sköna, det gudomliga. Och guds vilja är att människan ska bli lycklig.

Och augustinus lägger till, att man blir lycklig i gemenskap med gud. Han lägger ut det i en djup tankegång. Gudsrelationen och lyckan sammanfaller. Så blir det inte hos luther, den tanken försvinner vid refomrationen. Den finns hos augustinus och hos thomas, thomas kan pausa i sin filosofiska utläggning. Vad är det för vits med kristendomen om dne inte ger glädje? Vad är det för poäng om detta liv inte ger glädje?

Lyckotanken, det kan också på svenska låta banalt. ”eudaimonia” på grekiska. Det översätts på svenska med lycka. Men om vi tycker det låter banat så kan vi använda engelska uttrycket wellbeeing. Vilket är självförverkligande och välbefinnande.

Livets mening hittar vi när vi tittar framåt, riktningen som människans liv har. Är man inriktad på sånt som gör människans liv lyckligt eller olyckligt. Augustinus kan examplifera ur sitt nöjesliv, som han ofta använder för att visa att det gör hans liv olyckligt. Nöjen i sig hade han inget emot. Blir livet lyckligt, är det meningsfullt.

Det här skapar en riktning framåt, på det sättet att det yttersta målet är eskatos (eskatologi). Guds mål för skapelsen, och i början finns genesis (början).

Sedan finns en pil som pekar uppåt. Pilen uppåt pekar mot Gud. Så mycket som Augustinus tillåter nyplatonismen att gud låter sig finnas uppåt. Det är åter igen något som vi idag inte har. Vi lever inte i en värld som innehåller riktningar. Om vi tänker på en västerländsk vetenskaplig kausal sökande kultur som vi har.

Det vi söker efter har ingen högre betydelser. Det hade det hos augustinus. Jag ska läsa ett stycke i bekännelsen. (sid 222). Citatet handlar om den berömda scenen i Ostia (Roms kuststad), han har bestämt sig att flytta tillbaka till kartoga och han gick till Rom landvägen. Och sedna klassiska rutten till Ostia och sedan fartyget till Kartago. De står på Ostia på en balkong och vilar upp sig. Tillsammans pratar de om andliga ting och de får en kollektiv vision.
(citatet är högst upp på sidan).

Några idemässiga bakgrunder till thoams och augustinus. Båda lever i antikens värld. Thomas gör de tgenom att aristotleles har blivit återupptäckt på 1200 talet. Nordafrika och spanien bebos då av muslimska arbaer. Och medans det kristna europa inte vill känna vid hednisk filosfi så är araberna nyfikna på den.

Det harmoniska som fanns i plaenternas rörelse var så stark att det överträffade andra vetenskaper. Det är ett ideal som hadnlar om tidlöshet men också matematik. Astronomin är matematisk. Augustinus facineras över hur de skulle förutsäga solförmörkelser. Matematiken står för det eviga tidlösa. Ser man på konsten så är det samma sak där. den äldsta konsten avbildar inte konkreta händelser eller människokroppar. Det är abstraherade kroppar som helt och hållet följer skönhetslagar. Dessa handlade om propotion balans osv.
Det här ärver augustinus och thomas. På det sättet att man hela tiden söker efter strukturer. (astronomin). Genom cirklar och rörelser så sökte man en struktur för tillvaron. Det är kännetecknande för augustinus och thomas teologi att hoppet för människan finns i strukturerade. Det strukturerade livet är det autentiska.

Det andra, Harmonin. Vila, balans. Augustinus söker efter strukturerna efter sig omvändelse, hur kan vi strukturera dygnet efter omvändelsen. Det handlar inte om självförverkligande, utan hur kan vi hitta goda strukturerna för live.t

Det är intressant med den typen av fromhet. Man kan direkt översätta den till idag. Man kan undersöka själavårdssamtal som hålls i kyrkan. Vad fokuseras på i samtalet. Vad försöker själavårdaren fokusera på. Är det viljan som är problemet? Du måste samla ihop dig, du måste vilja tro. Är det känslorna eller är det erfarenheterna. Eller säger själavårdaren att problemet sitter i strukturerna i ditt liv, finns det något du luter mot utanför dig själv, som du åtgår från. Finns det rytm i ditt andliga liv. Finns det regelbundenhet. Finns det mönster. Finns det mönster i ditt liv överhuvudtaget. Eller är allting där spontant känslobetingat styrt av tillfälligheter. Finns det rytm i ditt arbete osv.

Det är den senaste som är den augustinska sjäavården det var så han själavårdade sin konfidenter. Det vore spännande på hur mycket betyder strukturer i dagens andlighet. Upprinnelsen är ett grekiskt tänkande, där man söker himmelska strukturer i astornomin. Estetiska, och vila. Strukturer och vila söker augustinus i kommunitietslivet. Han drar sig tillbaka efter omvändelsen. Han går till kassiakum brevid milano. Han går dit med sin mamma sin kusin sitt barn och några till.
Han försöker hitta en struktur, de försöker skapa en föregångare till tidegärden.

Det är också den här brottningen med strukturer som gör att han brottas med den fria viljan. Det är den som man tar steget ur strukturerna om man vill. Vad är den fria viljan. Det är ett problem som filosofin än idag försöker lösa.

Om man avslutningsvis skulle relatera det här till någon modern filosof eller teolog så går mina tankar itll Martion Bober. Han säger så här i en av sina böcker. ”om livet är utan en given struktur, om livet inte innehåller en mening eller bestämmelse, så måset människan med sitt språk skapa struktur. Människan ger sitt liv sin bestämmelser. Men därmed försvinner den andre.”
Den är hur spännande som helst. Vad Bober menar, om jag skapar strukturerna för mitt liv. Om jag konsturerar min livsmening. Så är det oförkomligt att den andre inte blir mer än en faktor i mitt livsprojekt. Den andre får aldrig sin egen intigritet. Hotet är att den andre hotar ens livsprojekt att jag måste ta hänsyn och rucka på mig. Det är en jättespännade tanke som man kan fundera vidare på egen hand. Möjligheterna att konstruera en struktur. För Augustinus så är meningen given och den andre är definerad i den strukturen. Det finns massa tnakar i detta, där finns jämlikhetstanken. Hans mamma som blir syster efter omvändelsen, inte att den andre blir led i mitt livsprojekt. Inte att den ska vara statist för att jag ska förverkliga mitt livsprojekt.”människan är inte tillräcklig för den själv”.

Hos de antika filosoferna så fanns en självtillräcklighet hos platon och aristotles, t.ex. att människan är alltings mått. Människan inte är tillräcklig för sig själv, det skulle nästan idag uppfattas för en själv.

Augustinus
Föds år 354. Men om man vill ringa in händelsenra som påvekrar hans tänkande. Så får man gå tillbaka till den svåra förföljelsen 303, dioceletanius säger att alla kristna ska böcker ska brännas och att alla kristna ska bli slavar. Det som händer är att en del kristna blir ståndaktiga. Andra går med på att rädda livhanken genom att plocka fram bibliska skrifterna ur bokhyllan och bränna dem inför kejserlig representant. Efter förföljelsen som var varade 7-8 år. Några av dem är högt uppsatta, när vi når fram till Augustinus tid så finns det biskopar som har blivit vigda av personer som lät bränna sina skrifter.

Var de riktiga biskoparna? Då säger biskopen av kartago nej. Då föds donatismen, kring den här symbolfrågan. Det donatius syftar till är att personlig helgelse och helighet är nödvändigt för autentisk kristen tro och för den som viger en biskop. Det är symbolfrågan, donatius kan predika på ett levande sätt, där de går ut och bränner guds ord, andra dör. Sedan har de varit med och konsekrerat biskopar, de biskoparna måste ut ur kyrkan. Det är den första ”frikyrkorörelsen”. På det sakliga grunden när baptister och andra verkar så har man samma grundsyn. Det är också det som är frikyrkorörelse grund.

Nu ska vi komma ihåg att det är skåne över nordafrika. De är lite kaxiga, de är nybyggare, de har brytit upp ny mark. Det finns en viss rivalitet mellan kartago och Rom. De är uppblandade Augustinus har en berbisk mamma osv. Det finns en nationalism som knyts till biskop donatius i kartago. Nationalistiska känslor underblåser donatismen. Augustinus lyckas biskopen i Hippos Regius övertala Zosimus (påven), går med på att bannlysa donatisterna. När han gör det, då muttrar man i de itealienska församlingarna. Den här bannlysningen lyckas inte trots att man tar till hårda medel. Luther och bondeupproren (vill man allra minst tala om som lutheran, det var förfärligt). Augustinus är i samma läger när han sanktionerar romersk armé när de försöker utsätta donatisterna för förföljelser.
Inte ens det lyckas utrota donatisterna. Vart tar det då vägen? Den lever ända fram till Islam. När den vågen av arabisk expansion utplånar alla kyrkor i ett svep då försvinner donatisterna. Deras öde blev att de stannade här och hämtade nationalistiska stödet från kolonisatörerna.

311 kommer Galerius toleransedikt. Slutet på förföljelserna. 321 berömda slaget i rom där general konstatin besegrar sin general och efter det blir han kejsare. Det är då han ser korsets tecken på himmelen, han har inga kristna intressen i det skeendet. Hans pappa hade en gång berättat. Hans pappa sa att han testade o tillbe en gud inför fältslagen. Det erinrade konstatin, han gjorde en invetering och han testade det. I efterhand så tolkade han det som att kristus var med honom. 313 ediktet i milan. Som stadfäste att hela kyrkan får full frihet att verka i staten. Detta är ett tack från konstantin till kyrkan.
324 blir kristendomen statskyrka. 325 kommer kyrkomötet i nicea.
330 så flyttar konstantin från rom till en stad som gerkerna kallade bysans och han kallade det för konstantinopel.
Sedan 332 så har vi donatius som blir biskop i kartago. Sedan har vi lite kuriosa att armenierna kristnas. Det är världens äldsta kyrka. Den går tillbaka hit.
Kejsar konstnatin dör 337.
341 då är det biskop wolfilie igång , han hade gotisk pappa och grekisk mamma. Goterna kom möjligen från sverige, man vet inte om det är ostgoter eller västgåter. Han blir sedan biskop för gotenra, och han är arian. Östgotenra härjar och etablerar sig i ravenna, sdan kommer västgoterna och skövlar rom, sedan slår de sig ner i spanien. Toledo blir ett arianskt fäste och ravenna.
341 Athanasius, biskop i alexandria. Till en början så viger han lekmanenn frumentius till biskop och skickar iväg honom till etiopien.
På 350 så är hela etiopen ett kristet land.
350 så tar athanasius till sig formeln från nicea, samma väsen som fadern.
354 Augustinus födelseår så har vi sagt lite om tiden innan hans födsel.