Kristendomen i sverige 7

Den svenska frikyrkligheten. Det vi gjorde sist när vi träffades ås tog vi upp George Scott.

När vi slutade den storyn, så sa vi efter 10 år så öppnades kyrkan igen. Och folkväckelsen var ett faktum på 1850 talet. Det som sker mellan i den 10 års perioden det är trots att vi fortfarande har konvetikelplakat så har vi konventiklar. De växer i antal i sverige, det är pågrund av goerges scotts verksamhet, och dessa tidningar som ständigt kommer ut med material och kristna böcker och postillor. Och pga kolportörerna som blir frimodiga och ägnar sig åt lekmannaförkunnelse ivlket var förbjudet.

(de började isn verksamhet som bokspridare och blev sedan predikanter, när skedde det? 1850 talet när EFS bildades, då är det på högsta mode att var akolportör. Det är då kolportörsintygen skrivs ut.)
det är 50-60 talet sen blir det mer och mer predikanter av dem.

1848 så sker den första splittringen av väckelsen vi talar om nyevangeliska väckelsen som vi talade om carl olau rosenius. Det var baptisten som kom till.
Den är väldigt viktig, för den blir opphovsman till olika samfund, det är inte bara svenska baptistamfundet utan evangeliska frikyrkan ochpingströrelsen. Den börjar för svensk del 1848.

Därför så är det i det här sammanhanget vi möter det första gången. Den personen som vi kan tala om som den första baptistpredikanten är F.O. Nilsson, han var lärjunge åt george scott. Han var f.d. sjöman och verkade på västkusten, på sommaren var han bland sjömännen och på vintern var det konventiklar.
Han träffar en persons som blivit baptist i usa. Han var sjökapen och amerikanska vicekonsuln som från och till vistades i göteborg. Vi har ett antal svenskar som blivit baptister utomlands.

Vi har tom baptistiskt dop före 1848, det skette rum i örnsköldsvik 1847, men vi vet nästan inget om det dopet. Skälet till att vi vet att det förekom. En av dem emigrerade inte till nordamerika. Och det bildades inte en baptistförsamling. Det som skedde där upp följde efte ren enda man döptes och blev kvar. Och han kom senare 20 år senare gå in i baptistförsmalingen gå in. Det står i medlemen att han inte döptes när församlingens bildades för han var döpt i dopet i 23 juni 1847.

F.O nillson är det speciellt med, men Schröder påverkar honom. Och han åker till den närrmsta baptistförsmalingen, den låg i hambrug. Den växer och frodas. Han besöker och blir tagen, både av kristna gemenskapen. Det är den första friförsamlingen som han har sett. Och han blir tagen av gemenskapen och av den baptistiska tanken. Han låter sig döpa där nere, i elbefloden 1 augusti 1847.

FO nillson tänker inte emigrera han tänker bli kvar och sprida baptistimen i sverige. Det gör han på västkusten, han får vara med att hemmen stängs för honom. Han är inte längre välkoen för han har baptistisk lära. Men han försöker ändå att vinna några, för detta som han tror på och han lyckas med det (några få). Det första baptistiska dopet som har koppling till baptistsamfundet.
Det äger rum 21 september 1848. det dopet vet vi betydligt mer om.

Han kan inte själv döpa vid det här tillfälet, det var ordning och reda så det vara bara de som fått handpåläggning som kunde döpa. Det hade han inte då. Då var man tvugen att ta till en dopförrättare, det fanns ne person i köpenhamn som var utsänd från hamburg. De kallade på honom och det gällde att göra så obemärkligt som möjligt, man funderar på om det går att göra vid nattetid i götaälv. Man tar över hoonm dit men man tar inte dopet där.
Men i FO Nilsson, så åker de till vallersvik. Norr om varberg.

Det var 5 som döptes, ytterligare 3 hade tänkts döpas. Men de fegade ut. Vilka döptes? Det var FO nilssons hustru 2 av hans bröder och 2 män. Dessa män gick samma kväll sent till den lilla huste, som FO nilssons bröder ägde. Det hette Borekullastugan, där sent på natten bildades sveriges första baptistförsamling.

Det är inte baptistsamfundent som bildads, utan 1 församling. Men tanken var att det skulle bli landsomfattande. Sedan kom förföljelsen igång omedelbart. 1850 så blev det klart med landsförvisning för honom, frågan gick upp i högsta domstolen. Det var vädjanden från utlandet 12 st om begäran om nåd för denna man. Svenska myndigheterna var eniga i alla 3 rättsinstanser, och han kom att vistas i köpenhamn till en början. Vi kan nämna för det har samband med vad som händer sen, det som hände när han blev förvisad. Försmalingen löpte risken att bli utplånade. Räddningen om man säger så för svenska baptismen, var en annan person Anders Wiberg. Han var också medarbetare till George scott. Han utbildades sig sedan till präst, han blev präst i norra hälsingland. Han blev en väckelsepräst. Han betedde sig på ett sånt sätt att han fick varningar och han avasde sig prästämbetet. Men han fick höras talas om den baptistiska idéen. Han blev tillfrågad att följa med ner till hamburg, i samband med affärsresa det var en som kunde tyska.

Där nere stöter de på församlingen. På samma sätt som FO nilsson så blir han helt tagen av den kristna gemenskapen det är något nytt han får se. Dopet är han inte intresserad över. Han skriver försvarsskrift för barndopet. Medan han läser texterna i bibeln så tänker han att han har fel. Det är en bok som pläderar för troendedopen. (vilken bör döpas och var består dopet)

När han skriver och publicerar boken så är han inte döpt som troende. Men så får han dålig hälsa, han får rådet att åka på älngre sjöresa. Han åker därför över till nordamerika. Han går ombord på en båt, den lägger till köpenhamn. Och vem finns i köpenhamn? Det är FO nilsson, det han om. När båten lastar så söker han upp FO Nilsson (det är anders wiberg som söker upp honom).

Anders Wiberg blir borta i 3 år, (1852-1855) det han gör i nordamerika är att studera frikyrkorörelsen, den är stark där borta. Det är baptismen och frikyrkan. Det är inte självklarheter, hur organiserar man en frikyrka. Det visste man inte vi den här tiden. Han behöver lära sig detta innifrån. Han skriver mycket brev hem och undervisar om hur man lägger upp verksamheten.
(denna baptistgrupp på västkusten har lyckats få med sig fler människor, finns i stockholm bland annat.)

genom att han har publicerat boken och att han ahr kontakt så leder han verksamheten fast från USA. Från att han sätter sina fötter så väljs han till svenska baptismens ledare, han dör 1887. han är den självklare givne födde ledaren. Man brukar säga att 1857 så har man den första konferensen då är det ett antal församlingar redan. Det är 40 församlingar med sammanlagt 2000 baptister. Det brukar man se som samfundsbildningen. Det kallas förenade svenska baptistsamlingarna. Innan dennna organisation bildades så fanns det ett nätverk.
Ett par år senare så är det 95 församlingarna. Trots förföljelsen eller pågrund av förföljelsen.

De brukar ge ut en tidning 1866, så kommer pastorsutbildningen igång. (betelseminariet). 1966 så flyttade det från innerstan hit vid skolan.

Den första ledaren för skolan hette Broady. Han var ledare för skolan i 40 år. Han hade bakgrund inom den reformerta traditionen. Det finns många inflytande, det finns kontinentala baptismen, vi har ameirkanska frikyrkligheten genom anders wiberg. Genom wiberg så har vi också lutherodmen. Han var ändå präst. Men genom borady så har vi reformerta inslag. Det kan man fortfarande se inom baptismen både inom baptismen och inom pingströrelsen. Ett av dragen är att man inte ha rnågra bilder. Luther bevarade bilderna, calvin rensade ut alla bilder.

Om man jämför en EFS eller missionskyrkolokal med en baptist eller pingstlokal så ser man tydligt skillnad. Generellt så är det beytdligt ovanligare att se bilder inom baptist eller pingst än inom missions. Man har ofta altarmålning, i pingst har man det så gott som aldrig.

Rast

Den svenska baptismen hade under en lång följd av år ekonomiskt stöd från USA. I och med att anders wiberg hade varit där, så uppfattade man från USA, att han sändes tillbaka. Som en slags missionär, både via broady och anders wiberg. Som sträckte sig in på 1900 talet. Det var också anledningen till att man fick igång med pastorsseminarium en tidning osv.

Den svenska bpatismen kom inte att organisera sig förrän den första styrelsen som kom 1914. innan så hade man 4 olika kommitéer, och den ena gjorde saker som den andra inte visste om. 1914 så fick man ett missionshus och det blev ett samfund. 1932 så fick man den första föreståndaren (typ biskopen).
Man hade en ordförande. Men det funkade inte så bra.

Det vi ska göra är att titta på vad som händer stort i sverige, vi skrev upp konventiklar och kolportörer. Det som händer är att liberalismen kommer. 1858 så får vi en ny konveltikellag. Lindrigare straff och man kan inte döma som går dit. Fler blev fällda nu för det var lättare att väcka åtal. Man tror ofta att nu försvann konventikellagen nu blir det fritt, men det var tvärtom.

Det nya var också att de som upplät sitt hus, att de kunde dömas. Och missionshusverksamheten kom igång.

Vi kan bara säga att från 1858 så börjar man bygga missionshus överallt (det startade 1854). 1859 så upplöses sockenbundet, vilket innebar att man kunde gå till grannes kyrka och ta nattvaraden. Man var inte bunden till den egna socken. Man kunde också döpa sitt barn i en annan sockenkyrka. Sedan fick vi 1860 med förtydligande 1876 de sk dissenterlagarna. Det innebar att om man var främmande trosutövare, gå ur svenska kyrkan. Om man gick till ett godkänd kyrka. Man kunde inte gå ur o man va ateist men om man var methodist t.ex.
Sedan fanns det dem som sa att jag ska gå in i methodistkyrkan och därför gå ur svenska kyrkan, men sedan gick de aldrig in i methodistkyrkan.
(det var bara methodistkyrkan och katolska kyrkan, inga andra frikyrkor begärde att bli godtjända).

Baptisterna och missionarna, sa att vi tänker inte ansöka att bli dissentersamfund, för då menar vi att fvi är främmande trosutövare. De ansåg att de följde bibeln mer än svenska kyrkan, så de kunde inte begära att bli dissentersamfund. Och om man gick med i något sånt kunde man inte sitta i sveriges riksdag, sedan kunde man inte bli skollärare osv. Därför ville de inte. Utan de ville hellre vara otillåtna, ett porlbem i sammanhanget var att de inte kunde gifta sig.

Kommunallagarna kom 1862. vilket sa att prästen är inte självskriven ordförande i sockenstämman. Och de 2 skiljs åt.

1873 så inför man civiläktenskap. Det tillåts civiläktenskap, man kan gifta sig utan att gå till prästne. För baptisten var det jätteviktigt. De hade problem att de inte var döpta, och de vägrade döpa sina barn. Prästen vägrade viga dem. De första svenska samboförhållanden eller samvetsäktenskapen de var baptistiska.

Dem hade lovat inför gud och försmalingen och de upplevde sig vigda men enligt svensk lag var de inte. Deras barn var oäktingar, med den förfärliga domen som var åp det. Sedan fanns det vissa undantag mot det här.

Det fanns vissa baptister som lämnade svenska kyrkan trots att de inte gick in i något samfund. Det finns ingen lagparagraf, men trots allt så gjorde det så.

Men jag upptäckte när jag släktforskade. Det stod tom i husförhörslängderna, hur man ska förhusförhörslängderna. Det stod att baptister inte skulle finnas med. Det var vedertaget att baptister ändå kunde lämna svenska kyrkan. Inte bara här och där utan det stod i förordningarna för kyrkböckerna.


Methodismen (återkomsten!)
Det var den amerikanska methodismen som kom tillbaka. Då är vi på 1868. efter det så förblir den här. Vi vet enligt forskning att det fanns methodistisika grupper som levde underjoridskt och samlades i hemmen. Det fanns en tråd från george scott, den kom från amerika. Den har den episkopala grenen.
Methodismen kom framförallt till städerna. Utom 1 ställe det är gotland. Där kom den också att hamna på landsbygden. EFS blir väldigt mycket landsbygdsrörelse, detta blir en stor stadsrörelse. I uppsala är den nerstängd, men vi ska gå förbi där.
Det är en annorlunda frikyrkorörelse ”konnektionalism”. I 1an lärde ni kongretionalism, att varje församling är fri. Konnektionalism är att kyrkan som sådan har mycket större inflytande över församlingarna. Det tar uttrycket om en församling ska anställa en pastor så måste distriktföreståndaren vara där. kyrkan ägs centralt av samfundet. Det gör att växande samfundet är väldigt liten, fast väldigt rik.
När det gäller pastorsutbildning i methodismen så har den valsat runt. Den var i örebro sedan stockholm sen uppsala. Nu finns den i Överås och nu till THS. Methodistkyrkan är också huvudman i THS. De är huvudman här.

Vi ska säga något om EFS.
1856 så kommer EFS. Det är i stor grad en norrlandsföreteelser och i Skåne. Rosenius kommer från norrland. Så det är inte så konstigt. Där EFS är missionsförbundet svagt och vice versa. Missionsförbundet kom ut ur EFS och många efs församlingarna blev till missionsförubndet. EFS är väckelsen inom svenska kyrkan, det är för att inte fler ska bli baptister. För att inte fler samfund ska komma till så bildade man EFS. För att bevara väckelsen inom kyrkan. Det är en inomkyrklig rörelse.

Sedan ser EFS lite olika ut beroende på vart man reser i landet. På en del sätt så är det frikyrkoförsamling. Att man har möten under högmässotid och egna sakrament, men på andra ställen går till svenska kyrkan under högmässan och har möten på söndagskvällarna.
Sedan de saker som kommit och gått är samarbetskyrkorna. Det är en sån vi ska besöka i uppsala, det är en samarbetskyrka mellan svenska kyrkan och EFS. Det har blviit så på flera håll, och det har upplösts också.

Nästa stora splittring av väckelsen är svenska missionsförbundet.
De bytte namn 2003, till svenska missionskyrkan. Vi har varit inne på flera saker som var orsak till att missionsförbundet bildades.
En av frågorna är, man upplevde på 1800 talet. Att nattvarden var så kringgärdad med lagparagrafer. Man fick inte ut av nattvarden det man ville. Tidigare så var det lagstadgat att man skulle gå till nattvarden 1 gång per år. Det fanns spalter i husförhören. Nu fanns det dem som tvingades till nattvarden. Man tvingades av polisen att gå till nattvarden. Det var också människor som inte ville gå dit, de som inte var troende. Utan som kände att det vara bara på grund av lagen, efter så skymfade man det man var del av. Detta uppfattade man inom väckelsen som väldigt besvärande att ta nattvarden med dem som inte menade något med det. Det var den innersta gemenskapen. Och kanske inte prästen var av virken man tyckte. Det fanns duktiga präster, men fanns också statstjänstemän. Som uppfattades som raljerande. Man ville ta emot nattvarden av en som trodde, och tillsammans med dem som verkligen trodde. Det var ett jätteproblem. Och man skrev en petition till myndigheterna, men man fick inte genom något av detta. Då bildades detta märkliga som kallades för nattvardsföreningar.

Om vi tänker socknen med dess befolkningar. Så var alla med i svenska kyrkan, utom 1 eller annan methodist. Inom detta så finns troende efs föreningen. Innanför det skalet har vi ytterligare en grupp, det är nattvardsföreningen. 1860 så bildades den första nattvardsföreningen i sverige, i riseberga. Det är ett väldigt underligt begrepp, dessa föreningar fanns bara för att man skulle fira fria nattvardsfirande med troende. Det hade alla möjliga paragrafer, ibland så fanns det en troende präst då gick det annars fick man gå till grannsocken. Och såsmåningom så blev det så att lekmän delade ut.

I nattvardsföreningen så fanns bara sånna som var med i missionsföreningen. Nattvardsföreningen var dem som ville gå längre. De hade egen kassa matrickel protokoll osv. Sedan bildades det nattvardsföreningar i värmland närke östergötland osv.
Då är det första anledningen till att svenska missionsförbundet bildas. Här har vi dem som såsmåningom bildade egna missionsförsamlingarna.

Det är de yngre ur EFS som vill dra ut och bilda missionsförsamlingar.