fredag 28 augusti 2009

Rit och berättelse 1

Literatur
Det är två böcker som handlar om riter, catherin bell är intrduktion. Och ronald grimes fokuserar på passageriter som vi kommer lägga särskilt vikt på. Vi kommer också lägga en narrativ perspektiv på livserättelse. Då tar dthe stories we live by, och turns in the road. Olika artikler om människor i olika livsskeenden, som handlar om förändringar i livsvägen.

Det som jag saknar i litteraturen är en bok som knyter ihop myter med livsberättelser.

Introduktion om berättelse.
Vilken brättelse vi kommer fukusera på.
Jag ska utgå från berättelsen. Det är två teman. Jag hoppas de tkommer bli tydligt hur de kan relatera till varandra. På ena sidan berättelsen och andra sidan riten. Det finns också en teoretisk diskusuion hur de är länkade tillsammans. Och kontroverser, vem som kom först och vem som är till för vem. Men det är två poler i kursen, ena sidan berättelsen och andra sidan riten. Om vi tar berättelsen så är mer än man är medveten om. för den mänskliga kulturen. Alla samhällen, törs jag säga. Att de mättas av berättelser på olika sätt. de är återkommande på olika nivåer i samhället. Det verkar så att det funkar, så att det är ett naturligt sätt för oss att organisera och att lagra information.

Det finns en amerikansk psykolog han talar om att vi lagarar information på olika sätt. vi tenderar, det är en nödvändig del, för att fungera som människor så måste vi skapa oss en bild av hur verkligheten är beskaffad.

Man bruakr tala om mentala representationer. Med vars hjälp man kan tänka. Vi kan tala om konceptuella perceptioner inre bilder. Vi kan förbereda bilder, bvi kan förebereda en ursäkt att vi kommer försen. Allt det här kan försigå i vår hjäran.
Ett inre samtal med hjälp av konceptuella representationer. Men också preceptuella, vi kan tänka oss tillbkaa, att när man fyldle 9 år som man fortfarande kan erinra sig måla upp ett inre scenaria.

Man kan säga att bilderna konstruktionera, att de tar 2 olika former. Dels den pragmatiska och dels den narrativa. Den pragmatiska är logiska strutkuren, hur saker är relaterade djurriket planterna kropperna. Hur de olika delarna är relaterade. Det är ingen berättelse utan inre stkrutur som är knutna. Talar man religion så har man olika typer av trossystem. Det finns en gud han har de kvaliterna han har gjort de tocj det. de narrativa organiserar information genom berättelser,man tänker sig detta osm ett skeendeöver tid.

Hur kommer det sig att vi larar informationen på det sättet, att det är attraktivt. Det är att det är så vi uppfattar tillvaran. Att det finns ett samband med berättandet och med tiden. Dels kan man säga tt berättelse är något som uppsspelar sig genom tid. Att man ska uppfatta tid ås sker det i berättelsesn form. Vi uppfattar inte tid abstrakt. Vi uppfattar tid i form av händelser. Som följer på varandra.

Berättelsen förefaller är också naturligt sätt att kommunicera med varandra. Och ett attraktivt sätt vad det verkar.

Just det här med berättelsens attraktiva kvlaite används i amerikansk media. Nyhetsarapportering kan ha formen av berättelse. Man vill ha kvar tittarna vid tvn. Allting blir en form av miniberättelser. Vi prenumererar på råd och rön, det jag alltid läser är när en människa skriver in något för fall ska de få ersättning. Vi var på en semseter och på det hotellet och vad fungerade. Och de krävde osv. en historia. Fick de några pengar klarade de det. det händer saker och så blir det en slags upplösning.

Vi kommer att fokusera på 2 olika typer av berättelse under den här kursen. Dels är det
Myter
Livsberättelser – människans berättelser om sig själv.

Vi kommer också titta på relationen mellan dem. McAdams refererar till livsberättelser som personliga myter.

När det gäller myter så finns det ingen defintion som alla forskare är överens om. vissa definitioner är mer exklusiva och andra är mer inklusiva. Robert Segal har gjort en defintion som sätter upp följande kriterier. (hur man definierar myt bestämmer vilka berättelser som ryms i begreppet. Det finns de osm defineirerar myter så att det inte ens är aktuella i vårt västerländska samhälle, det är avgörande):

Berättelse – det ska vara en berättelse. Det ska ha en narrativ berättelse och utspela sig över tid. Det finns de osm inte har den narrativa strukturen.

Viktigt/centralt –den ska handla om något viktigt

Personer – den ska handla om personer och personliknande kraktärer. Det kan vara människor/gudar/halvgudar, men det ska inte bara vara skog ängar och hav. Det ska vara aktörer eller föremål för aktion. Såna soma agerar eller agerar emot.

Funktionell – den ska vara funktionell för individen som omfattar den. Den ska svara på ngåon typ av behov/intresse ska uppfylla. Det finns massa som vi kommer återkomma till. Det finns idéer vilken funktion som myten fyller. Den gömmer segal öppet. Men den fyller någon typ av funktion.

Sann – sedan ska den vara sann. Det är ett mångtydigt begrepp, den ska upplevas sann på någon nivå. Inte bokstavligt sann. Men på nåogt sätt ska den kunna representera verkligheten som man befinner sig i.

Om man tittar på cadams förståelse så är det ngåon till är att den ska förvaltas av en grupp. Jag ska inte hitta på en ihstoria som är viktig för mig hemma utan ska ha en social kontext. Myter är inte bara ett privat ägo det finns representerat i gruppen/församlingen m.m.

Om man tänker sig att de här kriterarna ska vara uppfyullda, eller omfattas av en grupp. De myterna som är levande aktuella och är levnade nte är en tillfällighet utan speglar det samhället som de är i.

Med den här definitoinen så kan myterna förlora sitt värde, de kan förlora sitt värde ingen som relatera till dem. Då förlorar de kvalitén. Då kan det vara störande. Den här defintionen utgår inte bara från innehållet utan också hur en grupp eller individ relaterar.

Den andra är Livsberättelsen.
Eller macadams säger den personliga myten. Jag tror att de flesta berättelser som vi drar handlar om oss själva. När vi umgås, efter semestrar. Vi drar andra historier, en många om oss själva så gör man det här. Det finns dåliga berättare och goda berättare.
Alla de här små berätterlserna som vi inte bara berättar för andra utan också för oss själva. Man får favorithistorier. An får bärande ihstorier, när vi var i danmark och skulle beställa chokladglass.

Men mer eller mindre explicit så finns också en mer övergripande historia. Som kan vara mer eller mindre fullständig men som spänner över. Som utgör en mytsom vilket de här olika fragmenteran passagerna utgör en del. Vi ska ta upp lite olika instrument hur man kan relatera till berättelser. Men som också har en tänkt fortsättning in i framtiden.

När vi berättar om vårt liv så sker det alltid från ett visst perspektiv. Något som kan vara centrala i period a och b, genomgår man en dramatiskt förändring så kanseke de andra sakern blir perifera och andra saker viktiga. Det sker alltid reviideringar. Olika saker får alltid en ny innebörd när vi rör oss genom framtiden. Det är itne så att livsberättelsen är påhittat även om delar kan vara reviderade. Imellanåt.

Men den är med nödvändighet vinklad. Berättelsen är just berättelsen som ur ett annat perspektiv skulle berättas annorlunda. Gräl är att man fta ser saker ur olika perspektiv ellre olika följd.

Om vi talar först om berättelsens struktur. Att berätta en historia. Vi kommer tala om generella drag. Man kan exprimentera med det här, och använda sig av det här på olika sätt. inte ovanligt så följer berättelsen en viss struktur.

Berättelsestrukturen
Setting (scen)
Karaktärer (de här två handlar att placera en, setting är att placera i tid och rum.)

Episod – en berättelse har ofta flera episoder, det leder fram till ett klimax/vändpunkt där allting sätts på sin spets.
Inledande händelse (ett exempel är rödluvan och vargen där rödluvan är en av centrala karaktärern, den inledande är att mamma ber barnet gå ut i till mormor.
Försök (rödluvan gör ett försök att agera på det här)
Konsekvenser (det leder till konsekvenser, hon möter vargen)
Reaktion (det leder till en reaktion hos rödluvan)

Man kan också tala om en narrativ ton i berättelsen. Narrativ ton relaterar till hurvida det går bra eller dålig. Är grundtonen pessimistisk eller optimistikt. I litteraturen brukar man göra en distinktion mellan
Komedi
romance (äventyrsberättelse)
Tragedi
Ironi

Komedi
Huvudpersonen är en vanlig person, målet som personen leds av är att få ett lyckligt slut. Att komam med den man älskar livet ut. Dock så kommer det missöden. Sömnlös i seattle.

Romance
Det som skiljer från komedi är att det är en exceptionell figur mer äventyrlig. Personen kommer med problem av stora mått, drakar osm ska besegras. Det är hiskerliga utmaningar.

Tragadi
Har också en hjälte som huvudperson. Men omständigheterna är av sådant slag att slutet inte kan bli hjälte/gud/gudinna. Så beror det på omständigheter i en serie som bringas till falla. Det är en pessimistisk grundton. Även om intentionerna är de bästa. Så lyckas det inte. Övermakten är för stor.

Ironi
Har de gemensamma med komedi att det handlar om vanliga människor. Det handlar mer om förvirring. Ma kan inte göra reda av det som händer. Man blir offer för omständigheter. Som man inte kan göra begripliga.

Det kan användas som ett analysinstrument. Det osm är intressant att det kan tillämpas med både myter, men kan också tillämpas på den egna livsberättlesen. Är den en komedi, tradegedi, ironi, äventyr.


Några aspekter av historien, man talar om teman och karaktärer. Berättelsens tema. Med et menar han.

Återkommande mönster i mänsklig intention. Det här är direkt relaterat till karaktärerr. Frågan är vad kraaktärerna i berättelsen drivs av. Vad är de ute efter. Det här kan man diskutera. Men mcadams är 2 grundläggande saker: strävande efter makt. Kraftfullhet initiativ och självständighet frihet. Eller man söker relationer kärlek närhet. Det här är 2 återkommande motiv som går igenom en mängd berätteleser.
Varför?
För att det är 2 grundläggande psukologiska funktioner. Vi är funtande på det sättet, vi söker makt och kärlek. Det här är ett sätt att läsa historier.

Karaktärer kan i högre och mindre grad vara präglade,s edan finns det blandformer. Exempel på olika karaktärer som vi kan komma tillbaka till senare. Men här nämner han såna saker som finns i olika berättelser som den vise läraren/krigaren/den omhändertagaren. Han använder också ytterligare ett begrepp det är imago.

Imago
Imago är den centrala karaktärerna i historien. Poängen för honom är att lyfta fram om man titar på sig själva så finns det vissa personerna. Det relaterar till vad man är ute efter. Hur ser karaktärerna ut i den egna livsberättelsen. Det behöver inte vara 1 karaktär man kan vra olika karaktärer. Men jag är också den här personen,man kan komma i konflikt med de här. Hur får man plats med både den karaktärern och den karaktären. Centrala karaktärer då talar han om imagos som han använder som ett analysmoment på livsberättelser. Det vad man möter. Det är i hög grad det som man är intresserad av hur människor berättar sitt liv. Hur de prgälas och hur de ser sig själva, och hur de hanterar det i olika faser (kriser i livet)

Som vi ska se senare så finns det också andra sätt att se på det. andra sätt att förstå en berättelse.

Nu tänkte jag att jag skulle prata lite om rit.

Det finns ingen defintion av rit som är nr1. man ska också tänka på det. när man utifrån kanske myt och rit är inte självklart ngåot som omfattar dem använder sig av. Det är en försök, med språkets hjälp inringa en viss typ av fenomen. Men bell närmar sig det här, gör hon det att hon försöker identiifiera dimensioner som i högre och mindre grad kan återkomma. Också såna som inte är explicita och som man refererar till som riter.
Man kan snarare säga att vissa fenomen är mer eller mindre rit-liknande.

Formalism – grad av formellt, eller informellt. Formellt beteende är att man är mer restrektiv. Ord och begrepp och sätt att föra sig. ibland kan man säga att det är stelt. Det finns inte personliga eller flexibla.

Invarance – det förändras inte från gang till gang. Det är oföränderligt. Om hur man tittar på olika saker i tillvaron så finns det vissa saker som vi förväntar oss att det är annorlunda. Det gamla vanliga, så kanske man itne upplever med nattvarden, det finns en förväntan på att det ska vara på samma sätt. det kan finnas ett önskemål på kontiniutet.

Performance – framförande, handlar om att det är publikt. Samtidigt som man deltar i riten, man är också åskådare. Men det sker i socialt sammanhang. Det är väldigt kraftfullt att det inte bara kommunicerar över ord utan många erfarenhetsnivåer. Man går man tar emot etc. det kan vara dofter rökelse. Det kan vara ljud, musik. Och som man ser man ser vad som händer. Man har det i munnen smaksinnet auktualiseras. Det här har också förmågan, att engagera den mest motständstige. Att bli indragen i bruset av erfarenheten. Man referar till politiska massmöten med ballonger skådesepl att gå i procession. Att göra riten till kraftfullt instrument.

Rule-governance – det betyde att det är regelstyrt. Här gör hon en jämförelse, vid krig spel, där människor har engagemang och lust. Det regleras med nromer. Vad man kan säga här är att normer. Om man tittar på vilken institution som helst så garanterar normer att de efterföljs. Man måste göra på ett visst sätt, det är restriktion på ens beteende men också på andras betende. Men det man kan säga om riten beroende av i den mån att inte bara en själv utan att andra agerar i enlighet med ritens form. Vi är ganska skickliga på att etablera ett rum genom att flta några bord så kan vi skapa ett rum som kan möjlighgöra riter. Det vi behöver är att andra agerar enligt ritens natur. Mennär hamlet har sagt sina repliker sdan tar upp moblen och är off. Så kommer det förstöra hela situationen. Man är beroende av adnras agerande. De utgör i hög gra ddet osm är en förutsättning för att man ska uppleva det som en rit. Det handlar om andras agerande.

Traditionalism – det handlar om att framställa riten det som man gör som havande en historia i det förflutna. Detta är inte bara något vi har hittat på just nu utan det har en tradition. Det är ett sätt att legitimera ritens form. Varför gör vi det så här, för att vi alltid har gjort så för att det är ritens form. Man kan ge en liknande status till en rit, att en andlig ledare fått en uppenbarelse så att han gör en ny rit. Men annars att referera till det förflutna är att sätt att legitimera ordningen. man försöker förmedla en känsla att det är urgammalt. En rit som man inte upplever ha en tradition, påhittad igår typ. Den upplever man inte som ritkigt eller autentisk.

Sacral symbolism – med objekt menar jag inte sak. Det kan vara typ en högre makt som gud eller gruppen själv, eller ett värde. Ett ideal man håller högt. Rit skapar en relatin till det här. Ofta med objket som är laddade med innebörd så kallade symboler. Som används för att förmedla. Ett sekulärt sätt är flaggan. Amerikanska flaggan. Det är inte flaggan i sig utan vad flaggan står för. Något diffust den amerikanska själen och folket.

Passage riter

Kalendariska riter – riter som gör struktur åt tidens gång i livet, och året. Dels kan det vara såna som handlar om säsång och årstid, relaterade till bondesamhället m.m. sedan finns det åminnelseriter, som är viktigt i vårt samhälle. nu kommer islam och riter som ramadan, annars är det advent jul och påsk. Det som är intressant är att de funkar som markörer i en berättelse som går år efter år. I olika rituella former ås ytrycker vi centrala delar av den kristna tron i årets lopp.

Riter – utbyte och gemenskap - det kan vara t.ex. nattvarden är ett exempelpå ett sådant. Det finns många religioner som lovar och ger gåvor av olika slag. Det ser olika ut på olika releigiösa traditioner. Vissa kan det vara röker och frukt. När man fofrar djur eller offrar människor. Något som är mycket forskat på i rituella studier som ett inslag i olika samhällen. Offerriter är att man ska ha enhet med den gudomliga kraften och en själv, det är häftigt inslag i nattvarden.

Riter – besvär/lidande – det här healing. Man kan drabbas av besvär, det kan var onda demoner sjukdomar. Det kan vara olika saker. det kan var anågon som slängt enf örbannelse eller synder eller karma. det kan vara sånt som är moraliskt neutralt, är man oren med menstruation. Då har man olika riter för att avvärja detta. Man kan ge medicinska förklaringar, men det behöver itne stå i strid med dessa. De kan man svara med varför. Man har ett vidare perspektiv.

Fester fasta karnevaler

Politiska riter – bekräfta de styrande gruppernas makt. De legitmerande kraftens makt i riten. Ett sätt är att visa överflöd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar