Svenska kyrkans tro och liv 5

Feminist

Lite sen
I frälsningen finns inte könsdifferentierng. Men när man pratar om att kvinnan bör var anderodnad mannen i jordiska förhållandena, det är en tydlig tankelinje. Det klassiska argumentet är att eva förde in synden i världen.n

Man har legitimerat teologiskt att kvinnan är underordnad mannen, att det har funnits teologi runt det här. Att luther han hänvisar till det här. I luthers lilla katekes lästes av alla i sverige, och alla barnen lärde den sig utantill. Där fianns hustavlan hur man skulle förhålla sig till varandra, där säger luther tydligt. I hustrun underodna era män såsom herre, så som sarah underordnade abraham.

Det är ett uttryck för teologin har haft direkt motsvarighet i praxis. Det var socialt normerande i lilla katekesen. Man skulle lära sig uttantil. Och prästen var skyldig att se att sockenborna kunde kateksen uttantill. Om man lär sig det från början så är det klart att det påverkar. Idéen om kvinnans underodning i förhållande till mannen med att eva åt av äpplet, men den har haft en direkt motsvarighet.

Sen så säger i lilla katesen, i rubriken för ätkta män hur mannen ska förhålla sig. I män skolen på ett förståndigt sätt leva med era hustrun då hustrun r det svagare kärlet. Hon är underordnad och hon är svagare. Hon är inte bara annorlunda, men hon är svagare.

Andra teologiska argument för att kvinnan är underodnad mannen. Sedan finns det också inom romersk katolsk teologi, aquino på 1200 talet. Han hade en annan ingång. Han grundade sin teologi i aristoteles filosofi. Han var inte kristen, men han var filosof. Men tomas gjorde om aristoteles kristen. Men ahn bygger helt på aristoteles filosofi. Aristoteles säger i verkligheten så finns det 2 urprinciper, det finns form och det finns materia. Form ger tingen sin essäns, sin sanna natur. Form är också kreativa och skapande processen. I förhållande till den passiva materian.

Form är gränsöverskirdande. Ett typex är på det här är creatio ex nihilo. Den första kreativa akten, den första trancendenten skapelsen ur intet. Den första orörliga röraen som rör välrden och ger världen form. Det är det som gör det.
Aristoteles har också en idé om att principerna form och mateira har en analogi i dem biologiska könen. När det är så att mannen representerar form. Han är skapande, han är aktiv, han är gränsöverskridande, och kreativ. Precis som gud. Han har trancendenta egenskaper. Kvinnan utifrån analogitänkandet, representerar materian. Kvinnan reprsenterar materian, hon är passiv, bevarande, upprätthållande och mottagande. Hon är inte trancendent. Det här har en slags analogi, i fortplantingen i graviditeten. I kvinnans kropp, i den fysiska akten tas sperimien emot, i trancendens gränsöverskridande. Den tas emot och växer och kvinnan är inte aktiv del av skapelsen. Hennes kropp är mateira, och mannes spermie form.
Aristoteles såg en analogi mellan biologiska könen fortplantningen och urprinciperna form och materia. Där mannen representerar form och kvinnan materia.

I thomas av aquinos teologi. När han gjorde teologi av aristoteles filosofi. Tomas säger att gud är ren form. Gud har skaparkraft och potentialitet. Förmåga att skpaa världen. Det är också egenskaper som karaktäriser manliga könet. I guds förmåga finns ett manligt genus. Här kan man säga att tomas inte lika tydligt som luther. När han säger att kvinnan ska vara underodnad manne så är det hierarki, men thomas på grund av kvinnors och mäns olika konstitination så har de olika uppgifter. Även om man inte talar underodning så säger han att kvinnan passar för att föda barn. Mennen passar för utåtriktade nyskapande och kreativa verksamheter.

Den här teorin är en lära om hur könen är beskaffade. Hans lärare är sagda att dem stämmer, så har man också på ett officiellt plan så är det idén om mäns och kvinnors natur som finns inom romersk katolska kyrkan. Man kanske mer oberopar filosofiska resonemang, som kommer från aristoteles och där härleder idén om manligt och kvinnligt, mer än eva förde in synden i världen.

I romersk katolska kyrkan så ser man prästen som en jesusrepresentation. Då måste prästen representera jesus. För att genus är kopplat till metafysiken. Om jesus är man och gud är ren form som förknippas med manliga könet, så är det inte tänkbart att ha en kvinna som representerar jesus. I lutherska kyrkor har man inte den tanken att prästen är en represenation av jesus.
Sedan brukar man också säga att apostlarna var män, det är en sak som man brukar använda mot kvinnliga präster. Men om man har idén om trancendens och immanens, så var det inte en slump att jesus valde apostlarna. Utan det är funktionerna som passar män och kvinnor. När man talar om manligt och kvinnligt, ett ex. Man hänvisar direkt till citat i biblen. Kanske vanligare i lutherska kontexten för att man använde biblen mer än kyrkliga trad. Man hittar olika bibelcitet, t.ex. ni kvinor foga er efter män som efterherren. Ty man är hustruns huvud som kristus är huvud för kyrkan, och liksom kristus är herre över kyrkan så ska kvinnan underodna sig männen.

Det finns ändå oavsett hur man förhåller sig till det. Så finns det en idé i kyrkans historia, att kvinnan är det inte så att hon ska underodna sig mannen, så är hon annorlunda än männen. Hon är det svagare kärlet. Det finns i lutherska trad att en man ska ta hand om kvinnan. Det finns den idén, den har varit dominerande. Man kan tom tycka att det är bra, men att det är state of the art kommer man inte ifrån. Att teologin har legitimerat synen på könsroller, det är mer en faktafråga än en diskussionfråga. På samma sätt att det är mer av faktafråga med gudstjänstspråk att det är vanligt med manlig metaforik, .ex. kung, herre, herrarnas herre.
Att ocskå den kristna trad har präglats av teologi, om kvinnan är inte direkt underodnad så är hon av en annan sort, och det får konsekvenser. Hur fungerar det idag då? Hur korrensponderar teologin och teorin om kvinnans underordning med moderna jämställdhetssträvande. Hur ska man förhålla sig till patriarkala trad.
Det kanske inte spelar roll eftersom vi inte lever i ett sånt samhälle. Men eftersom språket inte överenstämmer med människors värderingar så bör man ändra på språket. Det finns olika vägar att gå, men jag tror att det inte är något man kommer från att förhålla sig till. Hur man förhåller sig till är en annann femma. Men gamla synen på kvinnans underodning och extrema särartstänkandet. När det här inte längre gäller,hur föråhller det sig till en taknevärld som ändå präglas av den.

Då tänkte jag, ni har läst både sally mcfay och ramshaw. De attakerar traditionen på olika sätt. Det är ett ex, att ni har bägge böckerna, att det finns olika sätt. De har olika teologiska utgångspunkter, frågan om genus aktualiserar vad vi kan veta om gud överhuvudtage.t

Ramshaw säger att vi ska undvika manlig metaforik i gudstjänsten därför att det överenstämer inte, det finns inte goda skäl att tro att gud har könsgenskaper. När man säger saker om gud ska man säga saker som är så nära sanningen som möjligt. Så är det inte så sannorlikt att hon har manliga genus. Hon resonerar som en trad teolog, varför ska iv inte tala om gud som domare. Eller herre, därför att gud att han är antalgigen inte vare sig domare och herre, vi personiferar och könsegenskaperna. Framförallt så säger hon att han är bortom genus, för att gud inte har ett kön. Hon stödjer sig också på äldre kyrkofäder.

Hon vill ha könsneutrala ord på gud, den levande det som är. Hon vill förbjuda bilder på gud som man för då socialiserar
En välvillig gud härskar över universum. Det är inte en social konstruktion. Den idén skapar vi inte med vårt språk. Det är inte något som är social konstruktion, i metafysisk objektiv mening. Det onda har besegrats i kristus.
Principerna får konsekvenser, i uppstånde kristus är alla människor lika inför gud. Det har kyrkofäderna lyft fram och betonat. Alla människor är lika inför gud. Jesus är mänsklighetens förbindelselänk till gud har över satan och döden. Det är inte bara en bild av verklighetens yttersta natur, det är grammatisk grundläggande. Genom jesus får vi del av guds makt över satan och döden. Den får vi direkt och möter i nattvarden.
Jämlikhet mellan könen är grundat i dopet. Så har det varit kyrkohistoriskt, att dopet är lika för män och kvinnor. Hon är väldigt traditionell teolog. Hon har inget med postmoderna att det finns olika bilder om gud. Snarare, har gud genus. Vad får det för konsekvenser. Vilket man kan tycka, är det verkligen så enkelt. Måste vi inte som människor, utgå från erfarenhet, och hämta iblder och metaforer och egna liv och kulturella kontext. Det blir en väldigt spartansk gudstjänst. Blir det bra överhuvudtaget, om man säger, det som är.


Om man ska ta ett annat perspektiv, om man ska förhålla sig till patriarkatiska trad. I frågan feministiska frågan kan det ställas på sin spets. Medan ramshaw har en linje där hon säger att vi ska inte tillskriva gud manliga attribut, att det har inte könsegenskaper överhuvudtaget. Sallie macfei har en annan teologisk utgångspunkt, hon menar att man inte kan ha en indiktation om kunskapen om gud. Sanningen i sig kommer man aldrig åt, man kanske inte ens kan man komma nära. Mc fei representerar utgångkspunkten att det finns olika språk om gud, den korrensponderar inte mot en gudomlig verklighet som vi kan veta. När vi säger att gud är moder så har vi ingen chans att stämma av, om det finns likhet med det vi kallar gud och vem gud verkligen är. Allt språk om gud är alltid ett språk om människors erfarenheter. När man talar gudstjänstspråk och religiöst språk, det viktiga är att språket överenstämmer med människors erfarenhet. Det fungerar i förhållande med hur man tänker kring världen, men världen i sig, det är inte heller ärendet. Ärendet är att språket kan fungera med människors erfarenhet om gud.men gud själv vet vi ingenting om. Hon menar också idag så säger mc fei trad manliga metaforiken om gud osm fader härskare kung segerherre, det är ett språk som människor idag inte känner igen sig i, inte bara kvinnor utan också män. Att det är gamla tiders ideal, att erfarenheten, att härska och vinna att döma. Vi behöver på ett adekvat sätt spegla människors erfarenhet. I behov om omhändertagande, ansvarstagande. T.ex. kring naturen, fred, personliga relationer. Så menar hon, att vi lever i en erfarenhet att världen behöver räddas och frälsas. Egenskaper som vänskap har trad tillskrivits kvinonr, hon säger att dem egenskaper har större relevans, samtidigt som samhället präglas av miljö och krigshot. Hennes förslag är inte att ta bort könsattributen,för att det ska stämma överens om hur gud borde vara i vår tid så borde man ersätta det med kvinnliga uttryck som moder älskare och vän. Älskare, lever i en ömsesidig relation och har begär till varandra. Hon går förbi trad kristna uppfattningen och anser att kärleken mellan människor och gud är ett begär. I trad kristen teologi så är det inte så att gud får något utbyte, han är oändlig nåd och kärlek, hon menar utbytet av givande och tagande är något som präglar människors erfarenhet mer nu än förr.

Det är inte glasklart om hur relativisiskt hon är, att det inte finns någon korrenspondens vad vi säger om gud. Men iblnad verkar hon mena att gud har omhändertagande, natur kärlek.

Defintionen på om ett språk fungerar är att det överensstämmer med erfarenhet, när man pratar gudstjänts är det högst relevant.

Rast—