fredag 28 augusti 2009

Islamkunskap hemuppgift (utan bilder) 4

Nigeria
Historisk bakgrund
Islams spridning i Nigeria skedde över lång tid. Först och främst så spreds Islam bland handelsmän och i städer.

En karta visar Islams spridning in i Nigera.



Innan 1500-talet så hade muslimerna som fanns i norra Nigeria i stor grad blandat sin muslimska tro med sin tidigare Hausa-tro.
Handelsmännen som hade konverterat till Islam fick dock snart erfara de positiva ekonomiska konsekvenser Islam utgjorde. Med sitt ökade välstånd så kom handelsmännen senare också att ta med sig en ökad kunskap om Islam. Detta kom senare att bidra till Islams spridning i de norra delarna av Nigeria. Runt 1700 talet så hade islam brett stöd i Nigerias norra delar. Det fanns dock meningsskiljaktigheter, mellan hur reformationen av den inhemska varianten av Islam skulle gå. Vissa menade att man gradvis skulle rensa islam från påverkan av inhemska religioner, andra menade att man skulle snabbt rensa bort allt förknippat med polyteism. 1800 talet dominerades mest av militanata jihadrörelser, som arbetade för en renare form av ortodox islam. Jihadrörelserna gick allt längre söderut i landet som var befolkat av ”otrogna”, vilka man tvingade arbeta i plantager eller sålde som slavar. Jihadrörelsen var därför inte missionerande utåt, utan reningen och islamifieringen sträkte sig endast inåt. Jihadrörelsen fick dock sitt slut efter att slavar och konverterade muslimer lyckats göra uppror och etablerat ett eget kungadöme från staden Ilorin. Upproret blev sedan startskottet för en längre tids inbördeskrig som varade fram till 1900.

Denna splittring gjorde att man hade svårt att ena sig och försvara sig mot den Brittiska kolonialmakten som kom att ta över Nigeria. Motståndet var istället lokalt, inspirerat av Shiitiskt Mahditänkande. Andra tillämpade hirja emigration för att slippa vara under Brittiskt/kristet styre. De flesta valde istället att samarbeta med den nya makten, som i sin tur erkännde lokala ledarskap. På detta sätt så blev de försäkrade om en viss mån av självstyre, och många kunde bland annat hindra kristna missionärer från att få tillgång till sina områden (vilket också hindrade spridningen av västerländsk utbildning). Istället för att bekämpa Islam, så spreds under kolonialmakterna Islam mer än någonsin, framförallt i landets mellersta områden. Detta skedde främst på grund av en förbättrad infrastruktur som lät handelsmän (som i regel var muslimer) och plantageherrar (muslimer, som tidigare fått slavar genom jihad) att njuta av stor framgång.
Den kristna missionen, med sina missionskolor nådde dock framgång genom utbildning, som muslimerna saknade. Och därför så var det kristna som senare kom att leda den nationalistiska befrielserörelsen.
Under 1900 talet har antalet muslimska Nigerianska studenter hela tiden ökat. Framförallt har dessa studenter skickats till religösa skolor och universitet i nordafrika och mellanöstern. Studenterna påverkades ofta av Wahabbi rörelsen, vilket ledde till att de som återvände krävde en mer strikt ortodox islam skulle tillämpas.
På grund av att skolor hade förknippats med kristna missionärer, så kom den västerländska utbildningsformen att ses på med misstänksamhet i de norra delarna av Nigera. Där hade man också en tidigare muslimsk utbildningstradition.
I de södra delarna av Nigera så hade muslimerna större kontakt med kolonialstyret och skolorna, och de där kom att i större grad acceptera den västerländska skolformen. Detta resulterade i att egna muslimska skolor med västerländsk inrikting bildades, samt dagstidningar och tryckpressar.
Politiskt sett så är landet också splittrat mellan de norra och södra delarna. Under tiden efter självständigheten från Britterna, har Nigera för den mesta tiden varit ledd av en militärregering. Landet har blivit uppdelat i fler och fler provinser. Denna uppdelning har lett till att traditionella maktstrukturer i framförallt norra muslimska delar har blivit störda, vilket har lett till en snabb spridning av kristendomen i de mellersta delarna. Förändrandet av traditionella maktstrukturer har också lett till att olika jihadgrupper har försökt, ena muslimer, ta kontroll över eller driva ut kristna i delar av landet.
Andra skäl till konflikt har varit Nigerias inträde i Organisation of the Islamic Conference, statens kontroll över pilgrimsfärden och tillämpandet eller inte tillämpandet av sharia.
Under 1800 talet så leddes Nigera av jihadister vilka försvagade sufismen i landet. Det återspeglas också i dagens situation där Islamism (som är negativ mot sufism) har fått ett starkt stöd bland muslimer. Islamismen i Nigera är verksam i utbildningsorganisationer på universitet och i bildandet av skolor, verkar för en ’ortodox’ form av islam, en enighet bland muslimer. Den starkaste islamistiska organisationen Izala, blev dock försvagad efter deras ledare dog 1992.
Senegal
Islam kom till senegal genom handelsmän som färdades på den norra Senegalfloden. Resande araber och berberer spelade också en roll som missionärer i området.

Det dröjde dock till 1800 talet innan koloniseringen kom igång på allvar. Tidigare hade europeérna främst varit vid kusstäderna, men nu ansträngde sig fransmännen för att tränga sig djupare in i landet.
Samtidigt så var flera jihadrörelser aktiva i landet. Den viktigaste leddes av Umar al-Futi. Han hade studerat i Kairo och han visade upp jihadisternas vanliga mål; han ville främja det världsvida muslimska brödraskapet, rena islam från traditionella religioner. Men han tillämpade också Itjihad och han såg sig själv som en Mahdi-figur (inte helt ovanligt dock). Jihadrörelsernas genomslag blev dock inte särskilt stort. Skälen var att jihadrörelserna inte samarbetade, lokalt motstånd och att fransmännen straffade upprorsmakare väldigt hårt. Ironiskt nog så främjade jihadkampanjerna på sikt sufismens (då sufism ofta är en mer synkretisk form av islam) utbredning då de verkade för att sprida läskunnigheten. Fransmännen såg ett stort hot i jihadrörelser, och de var därför på sin vakt speciellt arabiska former av islam. Man gav därför stora privilegier till de två största sufistiska rörelserna, Mouridiyya och Qadiriyya. Dels för att de hjälpte till i styrandet av landet och för att de representerade en moderatare form av islam.
Sufism
Av Senegals 7 miljoner invånare så är 5 miljoner medlemmar av två av de största sufistiska ordnarna, Mouridiyya och Tijaniyya. Det finns också mindre ordnar, två av de viktigaste mindre ordnarna är Qadiriyya och Layenne. Typiskt för sufistiska organisationer är att de är karismatiskt styrda och att de saknar en kodifierad ortodoxi. Avsaknaden av ortodoxi gör att sufistiska ordnarna ofta är synkretiskt beblandade med de lokala religionernas föreställningar. Sufism har därför traditionellt varit populär framförallt i glesbygden. På senare tid har ordnarna dock fått fäste i de snabbt växande städerna. Kaliferna, som ledarna för de sufistiska ordnarna kallas, har också stark politisk inflytande. De har gjort så att relationen mellan muslimer och kristna varit god och att landet har hållit sig politiskt stabil.
Mouridiyya skapades som en antikolonial religiös rörelse. Nu är Mouridiyya den snabbast växande sufistiska rörelsen. Det krävs från medlemmarna (bara män, med några få undantag) att de inte endast är goda, men också lydnad, underordning, disciplin och hårt arbete. Om en ledare utfärdar en order så ses det som en helig plikt att lyda. Världslig framgång ses som Guds välsignelse. Den viktigaste rollen för Mouridiyyas anhängare är den årliga pilgrimsfärden till Touba där grundaren är begraven. Lärjungarna förväntas att lämna pengagåvor under pilgrimsfärden, men de deltar också bland annat i bön och sjungande.
Tijaniyya orden är kända för att etablera skolor. Man eftersträvar också jämlikhet och därför är orden inte lika hierarkiskt strukturerad som Mouridiyya. Splintergrupper till Tijaniyya har tagit steget längre och har en radikal socialistisk hållning.
Qadiriyya har rötter bland mooriska muslimer. Många medlemmar lever dock i Mauritanien och därför har de mindre inflytande i Senegal. Inbördes splittring har också bidragit till Qadiriyyas stagnation.
Layenne grundades av Seydina L. Laye, en pacifistisk Mahdi-figur som var känd för sin förmåga att hela. Ordens storlek är liten och medlemmarna kommer från ett begränsat geografiskt område. Mahdianknytningen gjorde att fransmännen bekämpade Layenne trots att de är väldigt ’afrikanska’ då de inte sjunger på arabiska plus att traditionell afrikansk religion har påverkat dem starkt.
Islamism
Sedan 1970 så har islamistiska organisationer dykt upp i Senegal. De arbetar för att skapa en islamisk stat styrd av sharia, mot sufism (framförallt Mouridiyya för att vara korrumperade av pengar och makt) och har bidragit till en starkare spänning mellan kristna och muslimer. De har också verkat för utbildning. Islamism är dock ett marganaliserat fenomen i Senegal, samtidigt så försöker den politiska makten att ge islamister goda välbetalda arbeten för att undvika våldsamheter.
Skillnader/Likheter mellan länderna
Jag ser på Senegal och Nigeria som magnetiskt polärt olika. Även om de historiskt har haft likheter. Båda hade olika jihadrörelser under 1800-talet. Dock så var dess framgång mycket mindre i Senegal och Sufi-rörelser kunde fortleva. Den senare koloniala administrationerna förstärkte sedan dessa olikheter. I Nigeria så stärkte Britterna de tidigare Jihadisternas makt, men i Senegal så motarbetade Fransmännen kraftigt alla muslimska rörelser som hade anknytning med mellanöstern.
Den här skillnaden har också fått konsekvenser mellan de olika religionerna i länderna. I Nigeria så finns det starka motsättningar som till och med orsakat dödsfall och förvisning för kristna, landet är också uppdelat i geografiska delar, där muslimerna bor i norr och en allt större mängd kristna i mitten och söder. Detta har också orsakat politisk instabilitet och landet har tvingats ha militärregeringar under långa perioder. I Senegal däremot så finns det ett flertal olika sufistiska grupper, som lever nära kristna (som är mest i städer) utan större våldsamheter. Politiskt sett så har Senegal därför varit stabilt vilket har gjort att landet fått ta emot stora mängder u-hjälp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar