Rit och berättelse 3

Passageriter
Från första föreläsning av olika typer av riter var passageritern en sådan. Det som karaktariserar en passagerit, den ligger i linje med födelse och initiationsrit, det finns ett före ett under och efter. Det återkommer i alla passageriter.
Man lägger mycket socialt perpsektiv, att det är vitkigt för samhellets fortlevnad. Samhället är beorende av ornding över tid, samtidigt ska den vara tillräckligt flexibel för positionsförändirng. Det ordnas med passageriter. Det är en ordning för hur man ska byta position, t.ex. vid giftermål eller andra sociala förändringar.

Detta kan ha psykologiska vinster, det här blir ändå tydligare på Grimes som betonar i hög grad de exstentiella dragen. Det handlar inte bara om att vara i en grupp. Utan att identifiera mig som människa, var befinner jag mig hur ser verkligeheten ut. Passageriter är viktigt ur psykologiskt och existentiellt perspktiv.

Födelseriter så menar Grimes. Det är egentligen ganska, samhället inte minst västerländska är fattigt på västerländska. Han tar ex från en kvinna Myrial Ekamp. Hon var troende men blev överasskad, skulle du vilja att jag läste en välsignelse. Att det var en läkare att det gick in i en prästlig roill. Vilket inte vanligt i det västerländska samhället. Det kom att påverka synen på hennes barn. Även om man blev förbluffad så kom det att ha betydelse under lång period.
Det här är ett undantag än annat. I vanliga fall så menar Grimes så är det förvånansvrät hur fattigt det är på födesleriter. Hann har olika förklaringar för detta. Men också över hela världen så finns fattigdomen. En möjlighet att det är en antropologisk miss. Man har misslyckas på att forska på dem. Det är för att många antropologer är manliga.
En annan förklaring är att det inte finns födelseriter utan det tar andra former som namn.

Annat är att de tinte finns så mycket födelseriter eftersom det är kvinnor som föder barn. Eftersom kvinnan gör eller är i historien så sker det också i avseendet i riter. Det rituaualiserar inte så mycket. Istället flyttar man riten till det andliga.

En ytterligare bild av det hela är födsel som en amerikansk passagerit. Det finns många såna fast de inte är religiösa menar många. Utan de är biologiska och medicinska, teknokratiska riter. Som syftar för att etablera värden is amhället tekonologin och vetenskapens överhöghet och kvinnans underposition. Hon har intervjuat 100 person, det var att man blir kränkande. Detta kan man reflektera från sin erfarenhet om man har vari tmed att föda barn. I vilken mån stämmer detta att kvinnan föräldrarna. Så även om det ärkvinnan som föder så står hon på sidan, hon är objekt.

Subjekten är läkaren och i svensk kontext barnmorskor. Det är de som sköter ruljansen. De ser till att det fungerar. Det är väldigt mycket trådar och maskiner. Detta är någonting som kvinnan transporteras igenomenligt det här perspektivet. Man har sagt att malayanska kvinnor föder barn och amerikanska kvinnor blir förlösta. Det är ett uttryck för detta.

Jag tänkte ta en personlig erfarenhet. Som inte är i direkt anslut till födelsen. Jag har faktiskt inte tänkt såhär tidigare. Men jag gjorde en koppling i samband med första barnets födelse. ”jag upplevde som att jag var i en drama och alla andra visste precis vad de skulle säga, jag var sista minuten ersättare och inte sett manus förut, jag var tvungen att improvisera och var jättedum.” man kommer in i en sitution som man är främmande för. Man är själv förvånand. Och läkaren som en auktoritet.

Man försökte uppfylla och läkaren gjorde vanliga genomgången. Läkaren kommer in tittar och ser att allting är okey och så får man gå vidare med firat. Läkaren lyssnade på hjärtat och blev oerhört stressad och upprörd. Och för oss var det en obegriplig process och hon började säga att det var fel. Och det var ett maskineri som rullade igång som ma inte var närvarnde i. nu ska du se till att amma honom snabbt. Man kan inte amma barn snabbt. Sedan satte vi min fru i rullstol med isak, vi förstod inte vad som hände. Som jag minns det så var det ett undersökningsbord (mytiska termer) altare. Nu fick inte min fru ta av kläderna. Nu satte man sig inte i centrum utan i periferin. De undersökte isak. Vi var helt offside det var som en skuggvärld. Det här har mytiska propotioner. Det här ett exempel, omman ska se ur det här perspektivet. Om man blir passerad av, perifer i processen. Sjukhuset är inte neutralt, utan den har värden. Om man skapar religiösa riter så måste de ske i kontrast med sjukhuset.

Utifrån bell så talar man från ritualisation om olika kvalitéer. Som gör ett skeende mer eller mindre rituellt. Grimes är inte nöjd med detta, han anammar begreppet men men aratt det är värdefullt att behålla termen rit. Att det är avskiljt och att det är överenskommelse att det är en rit. Det finns ingen överenskommelse mellan läkare och medicinsk personal. Men det har riteulla kvalitéer och att det finns en poäng att betrakta det som en rit och skapa en distans till det. då kan man lägga kritisk perspektiv på vad som sker. Han men raatt inom ramen på ritliknande beteende så förmedlas centrala värden. Det ger han henne kredit för vad som hon blottläggare.

Om man jämför med malayiska födselriter. Det framstår som absurda. Utifrån ett västerländsk perspektiv så frodas vidskeplighet. Men typen av födsloriter trängs undan av västerländsk medicin. Man vill göra det säkrare för barnet och man vill in med ordningar som säkersätller tryggheten. Samtidigt finns det en förlust med att det går förlorat. Det är riter som går insvept i berättelser för en fungerande myt. Även om man inte tror att de har en religiös kontext, utan det gör en möjlighet att kvinnan sätter sig i ett större sammanhang. Ger henne tillit och hennes del i processen. Man är inte bara objekt utan man är aktör.

Grimes menar om man ska tala om födsloriten i kristna kontexten så är det dopen eller namngivningscermonin. Från början var inte dopet relaterat till födseln utan var initiationsrit in i den kristna församlingen. Det lämnar jag till henrik till att man ser på dopet som en möjlig resurs att fira födelsen.
Till det kan man ta med frågor, vad händer med dopet. Är ett döpt barn i en annorlunda position till Gud än ett odöpt m.m. Grimes funderar på om man tar det på allvar att det är ont på födsloriter. Att det finns ngåot sätt att åtgärda detta. Han menar att det finns attraktivt med malayisiska riten och med andra riter och att man kan vara lockad att låna. Att anvnda i egna kontexten. Men helst ska det finnas naturligt samband med den enga kulturella kontexten och livssituationen och det som man vill ritualisera kring.

Det är frågan finns det möjlighet at thitta former som skulle kunna fungera som en rit. Det är olika aspekter som man kan beakta. Han skapar utrymme från personliga erfarenheter. Och från sin familj och sin frus andra barn. Han har ett kritisk syn på sjukhuset som rituell plats. Han konstaterar att i amerikanska samhällen så brukar man ifrågasätta de som föder hemma riskerar barnes säkerhet. Han men ratt de som föder i sjukhus ifrågasätter barnets andliga utveckling. Det är problematisk från rituell perspektiv. De som de hade var att de födde sitt barn hemma och ordnade ett symboliskt rum där man hade symboliska föremål och handlingar. Och hans fru susan var den som bestämde tempo och den som födde barnet. Hon beskriver den här erfarenheten. Det är inte bara att en ger en existentiell ram utan erfarenheten var som transenderande. Väldigt sällan talar man om födsloupplevelsen. Som kan föra människa in i existentiella sfären. Det skedde med henne i detta, hon trädde detta. Hon gjorde en erfarenhet som gjorde att vem hon var. Det skedde en sakralisering av rummet. Rummet blev heligt. Badrummet blev heligt. Fortfarande, så hade vardagsrummet och föremålen i vardagsrummet en speciell lyste rsom fanns kvar irummet. De finns berättelse, och de vet exakt på vilken plats där de föddes. De kan dansa omkring och leka. Det blev väldigt kraftfullt på det sättet. Det aktualiserar många frågor. Vi är fattiga på naturliga rituella rum. Och språk vi kan tala.

Men också en övergripande världsbild där vi kan rymmas. Den reigiösa berättelsen. Det är en fråga som aktuliseras också. Det är en vanlig at tman gör skillnad på religion och spiritualitet. Det är en gammal distinktion. Man gör skillnad med institualiserade religionen och organisationen och den spontana personliga religiositeten. Om man talar om ritskapande finns det några problem att det sker genom personligt eller självständigt tänkande därman utvecklar egena former i relation till att luta sig mot en etablerad traidition. Finns det någon tradition att luta sig emot.


Jag tänkte också knyta an till Macadams och den personliga myten. De här går in i varandra. En personlig myt är en berättelse om oss själva med vi får en viss identitet. Ne livsberättelse. Med macadams så har vi inte resurser. När tonåren så börjar det bli aktuellt. Skapa en övergripande förståelse av sig själv för ett livslop. I stor del är viktiga byggstenar i processen så får vi under de första åren. Han talar dels om bilder och berättelse.
Han talar om sin dotter om snövit och kom att prägla. Att hon var med hur allt de gjord.e också de erfarenheter som föregår under 1a och 2a året. Han talar om den anarrativa toneni en berättelse. Han knyter an till vissa literarära genrer. Komedi tragedi och satiren i sin grundstämmning är negativa med olyckligt slut och komedin och romansen ändå slutar lyckligt.
Han menar, personligen tycker jag att det är intressant tanke. Om man väljer att betraktar sitt liv som komedi tragedi satir romans. I hög grad knyter an till dessa erfarenheten. Han knyter an till Erik erkisson som talar om psykologiska kriserna. Den mest grundläggande är mellan tillit och misstro. Och hoppet är en kvalité som kommer till uttryck för komedin och romansne. Det verkar hopplöst men vi kommer att ta genom detta.

När den inte löses på ett bra sätt, utan det generar hopplöshet så kommer livet te sig som en tragedi eller en satir. Här knnyter också Grimes an. Han menar att de grundläggande riterna, som inte är rit utan som inte är en rit är mötet mellan mor och barn. I vilken mån man får hopp eller inte. Är tidiga relitionen till framförallt mamman. I vilken mån man har fått tillit kontinuitet. Det återfinns i den förstta riten. Hälsningsritualen mellan lilla barnet och maamman.

Den första rituella upplevelsen är ett viktigt inslag i dne narrativa tonen. Det finns en spännade koppling till berättelsen och riten. Vi kanske inte behöver återupprepa detta. Man kan se paraleller till Gudsbild. Eriksson menar att det ligger till grund för gudsbild, han emnar att det konstruerar vår relation till gud. Om man har en viss narrativ ton, kan man tänka sig en omvändelse som anammar en Gudsbild som transformerar den narrativa tonen. Från den negativa till den positiva tonen. Eller måste gudsbilden underårdna sig dne narrativa tonen. Vad kanman göra med bilder och vad kanman göra med berättelser. Hur ligger de i varandra, om vi ska förstå detta. Och ena sidan de bilder som förmedlas.


Från 3-5 års ålder så kan de tillgängna karaktärer. Och de kan använda kraktärerna till vad som helst. De är inte bundna av en bestämd karaktär och barnen använder sig av gestalterna på ett fritt sett. Det påminner om barnets sett att leka. Om barnet bestämmer sig så kan hon äta äpplet utan att dö. Det är ett kreativt sätt. att använda sig av materialet. Även om det här stelar när barnet växer upp. Det blir stramar regler. Figurer kan inte dyka upp hur som helst utan det blir en ordning. Det som Macadams konstateras, den narrativa tonen och det material i form av bilder religiösa traditioner vad det nu är utgör en resurs av det vi ska skapa vår personliga myt och relatera till verklighet.
För att man kan fundera, macadams nämner vnaliga, och som finns i kulturen som sagor. Till detta så kommer mer personligt föräldrarnas livshistoria. Det som de ser levas ut framför sig. jag hade den glada mamman eller pappan skaraktärerna som blir galleri och föräldrarnas berättelse.r berätta igen när du gjorde det där. Eller föräldrarnas drömmar va de skulle ha varit eller gjort. Då skulle man kunna tänka sig att om berättelser av barnen kan vara ett material. Barnen de minns kanske inte födselögonblicket. Men de tröttnar inte på att höra det. eller när de kröp första gången. Eller när de sa lustiga på dagis. Alla de här berättelserna. Det blir personliga myten på ett djupare plan eller uttryck att någon har varit där och sett dem.




Att vi inte har ritualer med födanet. Att vår berättelse om livet är manlig gud som skapar. Den gamla tron var att mannen med sädesvätska som planterade in fröet som inte var annat än behållare. Sedan har det blivit en negativ ritualisering. Och gamla jduendomen skulle renas. Vi hade det här i svenska kyrkan fram till 100 år sedan. Hon skulle kyrktas fram till att hon skulle gneomgå reningsritaul. Jag tror att de tär format av ökenkultur och att koppla det till kvinna. Det var nomader som drog omkring med getter då blir det andra bilder och riter. Det som duvist har sagt att rit och berättelser är 2 sidor av samma sak. En rit är att dramatisera en berättelse. Det är tydligt med nattvarden.
Det är en dramatisering av en berättelse. Jag tror vi har det naturligt i oss. Ursprunget till det här är barnets lek. Nu leker vi att vi är mamma och papa. Nu kommer en varg så skjuter vi så blir du jätteglad så äter vi. Vi kör agreement och så dramatiserar vi. Om det är ett tredje barn så funkar det inte. Så fortsätter vi, det är samma med dramaten. Då hra vi gjort ett deal att vi låstas. Man säger inte att du inte är hamlet. När vi börjar skilja ut så går vi ut igen. det rullra det på. Det är så vi gör när vi gör riter. Vi gör en agreement. Man har en kollektiv överenskommelse. Funkar inte den funkar inte riten som ligger på det här sättet att uttrycka sig som människa.

Jag tänkte ta berättelsen kring dopet. Det kan inte lyftas ut och förstå utan att man tar kristedomens berättelse om livet.

Det börjar med skapelsen. I början så är det en sorts tillvaro det är en sorts evighet. Det är en total harmoni. Man går där och lever och plockar, döden finns inte.
Men så händer det något. det stora i vår stora berättelse i livet är vad vi kallar syndafallet. Då händer det ngåot med vår existens från att levt i total harmoni så upptäcker hon att hon lever i motsatser. Hon tvingas leva i gott och ont. Hont vingas in i liv och död och är fångad i tiden. Och hon bryter kontakten med sitt ursprung skpaarkraften skaparguden. Tappar roten. Detä rdilemmat som vi lever i som männuiskorna.

Sedan följer det en lång berättelse om hur gud förösker få människan på rätt spår så hon kan återta kontakten och ta in harmoni. Då kommer moses med lagen. Lagen handlar mycket om att komma in i shalom komma in i harmoniska. Men det funkar inget vidare. Då kommer dramat med profeterna osm någon sorts sändebud. Som pekar titta vad allt ni gör, för att försöka få tillbaka männisan på harmonins väg. Sedan funkar det inte heller, då så väljer Gud att själv komma för att försöka återsätlla detta.

Då blir det Kristus. Sedan så säger berättelsen att nu kommer det en människa. Den andra adam säger Paulus. Den första gick det gnaska dåligt för. Sedan kom det en ny som visar vad människan ska vara. Den här kristus lever med sitt liv och visar tillbaka till harmoni. Här kommer kristus mönstret genom död till liv. Sedan kommer det fram till Golgata och jesus död och uppståndelse.

Så kommer Gud här i kristus och besegrar destruktiveten och tiden och dödens makt. Och öppnar en väg till Gud. Öppnar en möjlighet tillbak dit. Det finns m ånga sätt att berätta berättelsen. Sedan kommer det lite tid sedan kommer kristus återkomst. Då bir det lite blåsigt, sedan är vi tillbak med vargarna som äter med lammet och harmonin är tillbaka.

Dopet det handlar om som man säger, att man får del av kristus död och upptsåndelse. När man döps så får man del av återuppståndelsen och man blev befriad av döden. Man slås ur tidens boja. När man del av tidens boja så säge rman ni har tagit del av jesus kristus han bevare er till evige livet. Dopet är int eegentligen någon födelse och skapelserit. Det är en riten som räddar oss från instängdheten i tiden vi får del i detta. Det gjorde i början att först så hade man undervisning så attman skulle veta vad man gjorde. Sedan klöv anner i floden och man la de galma kläderna här. Som var präglat av de här värderingarna. Sedna gick man in.

Sedan har det här mer och mer genom åren förflyttat sig genom att börja döpa redan barn. Det har säkert många orsaker. Det ena som det står någonstans, att man döptes med hela sitt hus. Och ju fler kristna det blev. Det blev naturligt at tman började döpa barn. Judarna hade omskärelsen på 8onde dagen. Så gled det här ner i huvuddelen av kyrkan tillat t bli en initiationsrit när man föddes. Eller strax efter. Men det är inte självklart, baptisterna vidmakthåller den gamla formen. Man ska göra så, det man kan säga att i den här berättelsen så är det 2 födslar.

Det finns min biologiska födsel och min mänskliga andliga födsel. Vi använder ordet pånyttfödesel. An kan se att det är en födsloritual. Men det är en ritual för den andrliga delen av oss.

Om man sedan ser vad som har hänt. Om man ser att ett av dopets betydelse är
A) att bli skriven i livets
B) Man blev del alla de döpta, (Gudsfolket) som sedan blev kyrkan.
C) Samhället/familjen Eftersom det var självklar för många länder, så döptes man in i samhället. Så var det inte det hängde ihop. Du kunde inte få statlig tjänst omdu inte var knfirmerad. När du var döpt sista århundrandra har det haft sista.

Men nu för många har dopet blivit en familjehögtid.m an döper in barnet i släkten och närmsta vänner. Det är en spännade konflikt. Kyrkan vill försvara livets bok och del av gudsfolket. Kyrkan vill att det ska vara del av högmässan. Rent praktistk så är motsättningen blir en strid om doptider. Församlingar har olika doptider. Det funkar inte längre, det är exempel att riterna lver sitt eget liv. Vi kan ta upp frågor att vem äger en rit. Behovet av rit. Av ovårdnad spontan kreativet så förändrar vi riten så att den passar våra syften. Det har skett med dopet. Jag säger inte att alla har en religiös att det är så. Det som är spännadne är hur vi försöker bemöta det här.

Ett sätt att bemöta det här. Jag kan kalla det,
Sändarorienterad – man är mer orienterad på att förkunna evangliet. Och att hjälpa folk att fostra folk in i kyrkan. Om ni ser 1800 tals kyrkan så skulle inte anpassa sig efter folket utan tvärt om.
Mottagarorienterad – där är man mycket mer för dialog. Om man läser kyrklig debatt så får vi vara tuffare med doptider. När de ringer ska stackaren säga det här. Men de andra äsger låt ss göra något av mötet, låt oss vara glada än de kommer. Det är bättre än att de stannar hemma.

Då har dopet förändrats från kristocentrisk. Hur ska jag prata om kristus och uppståndelsekraften på golgata. Jag håller fortfarande på att hitta ett bra sätt att hitta på. Det är lite spännade att se hur det har rört sig. vi vet inte vart det har tagit vägen. Nu har det kommet andra ritualer, anamngivning.

Sedan finns det irrationella som finns med. för säkerhtesskull ör man ofta. Vad finns det för berättelse där. Den finns där.