Global kyrkohistoria 4

Bem dokumentet
Att stora kyrkorna manifseterade en enhetssträvande detta gäller
Dop
Nattvard
Ämbete

Sedan ville man också se hur kyrkorna svarat på BEM. Då har ma skickat up remiss till ortodoxa kyrkor, romerska, lutherska, reformerta och fått in svar på BEM. Det är ett svar, reception. Hur har man tagit emot. Hur ha rman svarat på, och tagit emot formuleringarna och statemens. Boken av Åke Andrén, ett svar på kyrkornas svar på BEM dokumentet just när det gäller Ämbetet. Och framförallt diakonatet, osm uttrycks i dokumentet. Hur ser man på det i de olika kyrkorna. Han fokuserar här på diakonatet.
Men man kan se hela den texten på gången i det ekumensika arbetet, och svårigheter i det ekumeniska arbetet. Vissa saker kan man vara överens om men när all comes down to dust så stöter man på problem, för man har olika teologiska utgångspunkter och man har olika historisk tradition, när det gällre utformning av ämbete.

När Åke Andrén visar, så är det inte alltid så lätt med ekumenik. Jag ska gå in mer noggrant, kring frågorna kring dop nattvard och ämbete. Var man kan hitta konsensus och var skiljelinjerna går.
Traditionellt i romerska katolska kyrkan ser man biskop präst och diakon så har det vuxit fram unde rheliga anden. men det är en del av kyrkans sakramentala struktur. För att den heliga anden inte bara verkar i bibeln sakramenten utna också i kyrkans traiditon. När kyrkans tradition formerar sig så är det gudomlig natur, ma kan inte ändra det för en annan typ av ämbetsstruktur är mer funktionellt.

Det lutherska tänkandet tänker man i form av funktion, vad tjänar evangeliet bäst. Svaret på frågan ska också svara på ämbetsstrukturen. Men i romersk katolska kyrkan har man inte det tänkandet. Utan kyrkliga ämbetet organisatoiner och kyrkan som sådan bestäms inte av en fukntion av att vi visar vad som är effektivt och inte effekt. Utan gudomlig ahar visat sakramentala strukturne.

Om vi har ett tredelat ämbete, ssom man har samsyn i BEM. Men i lutherskt håll så säger man att det är bra att ha biskop präst diakon, men inte för att det r del av ugdomlig sturktur eller Helig ande visat att det är så kyrkan ska organiseras. Det är bra för att de flesta stora kyrkrona har det här. Det är bra att vi har ett gemensamt yttre synlig struktur. Men att det är 3 är för att det är mest funktionellt inte att det är del av kyrkans sakramentala struktur. Man skulle kunna tänka sig 5 1 eller 10 om det vore mest ändamålsenligt. Man har i grunden olika uppfattning varför ämbetet ska vara 3 delat. Det kan ställa till trassel kring kvinnliga diakoner och präster, från lutherskt perspektiv, om det är ändamålsenligt att kvinnor är präster och diakoner så kan man tänka isg det.
Men i romerska kyrkan, så har kyrkans ämbete aldrig befolkats av kvinnor, det är den gudomliga ordningen. därför kan vi inte ha kvinnliga diakoner ellre präster. Då blir det också yttre tecken och diakonatet en sorts splittring. Många kyror kan ha kvinnor adnra kan inte ha kvinnor.

Det är många punkter som beror på teologiska skäl och historiska skäl. I de här sammanhangen så diskuterar man i teologiska termer, man försöker komma överens men inte kommer så är det teologiska arugment. Det är respektive för varje tradition som gör att an inte kan mötas.

I katolska kyrkan som inte står bakopm BEM dokumentet man är inte med i kyrkornas världsråd. Men man är aktiv, så i princip är man med. men tidigare frma till andra vatikankonciiliet så har man haft ett transivtivt diakonat. Inte caritativt. Men 1962-65 så hela romersk katolska kykrna moderniserades. Där ett exempel på att romersk katolska kyrkan förändras. Den kan inte hålla sig statiskt, men det går långsamt. Man öppnade upp för permanenta diakonatet. Att man stannar i diakonatet, motsvarande anglikanska kyrkan. Men i romerska kyrkan funkade det, det permanenta diakonatet var att man kunde var gift och arbete med annat. När han var diakon när han inte jobbade med civilia. Och det var stor prästbrist, men det var väldigt stor succe. Det caritativa diaknoatet är itne fastställt. Man definerar det som en experimentverksamhet, och det är upp till de enskilda biskopskonferenserna för att se om man vill eller inte. Men där blir också, genusfrågan t.ex. det kan int eöppnas upp inom romersk katolska kyrkan. Efterosm man inte har en kvinnligt ämbete. Men det har det i angliska kyrkan och det gör det i lutherska kyrkorna. Man har en tudelning ett transitativt och ett caritativt. Det är en oklarhet, om man är en permanent diakon och gift. Och sedan vill bli präst. Hur gör man då? Man skulle kunna se det som en möjlig utveckling där man går bort ifrån celibat och sedan kanske ockås kvinnliga diakoner. Det är inte omöjligt att tänka sig kvinnlig diakon på sikt. Bara att permanenta diakonerna och det får vara karitativt, är ganska stor förändring än transativa diakonatet som vi har haft tidigare.

Det finns komplikationer med ämbetet. När det gäller diakonatet blir det extra gällande. Men det finns andra när det gäller, komplikationer när det gäler ämbetet. Med apostolisk succesion så blir det svårt för romerska och ortodoxa. Bägger har trditionen som gudomlig. Det är inom ramen för traditionen så förs det vidare med handpåläggning. Utifrån romerska kyrkan eller otrodoxa kyrkans perspektiv, så är det alla andra. Båda är bägge sanna kyrkan så det är svårt för en romersk katolsk. Det är inom romerks katolska kyrkan som apostoliska succesionen som förekommit. Den heliga traditionen motsvarande ortodoxa kyrkan. De säger till romerska kyrkan att det är den sanna traditionen där är det inte frågan om apostolisk tradition. Men lutherska och reformeta, är itne där heller. Handpåläggningen är inte giltig, för den har inte skett inom ramen för den gudomliga traditionen. Då blir det svårt att erkänna varandras ämbete som giltigt.

Det med kvinnor och biskopar, att det är en kvinna som har alla hon viger. Det finns också inom kyrkan, det är ett argument inom svenska kyrkan mot präster. De som är mot kvinnliga präster kan säga att de tär emot den apostoliska traditionen för det är inte giltigt när en kvinna viger en man. Man faller utanför guds nåd. Man är utanför kyrkan med stort K:

Det är både romerksa kykran och ortodoxa kyrkan som har tugångspunkten att de är kyrkan. Men i lutherska kyrkan så tänker man inte så, att den sanna traditionen och kyrkan. Att kyrkan är där ordet förkunnas och sakramenten förvaltas på rätt sätt. därför är det lättare för lutherska att gå in i överenskommelser. Det gör det i ortodoxa och ortodoxa. En lutheran kan säga att kyrkan finns i de andra stora kyrkosamfunden. Bara ordet förkunnas och sakramenten tas hand om.

Men de traditionellt stora kyrkorna inte kan göra det för vi befinner sig utanför kyrkorna. Man tror att ortodoxa och katoliker är samma sak, men de är historiskt sett världens schism, att de gör bägge anspråk på att vara kyrkan med stort K.

Bakgrunden
Från kyrkans början, så har kyrkan varit splittrad. Även om kyrkan har strävat att vara universiell. En helig älmännelig kyrka, att paulus är även öppen för hedningarna. Det finns i den kristna kyrkan en strävan efter universialitet. Men ganska snabbt splittras den. Man pratar om den världsvida kyrkan. Det finns något attraktivt i en kyrka som finns överallt. Att kyrkan har en organisation som kan fungera över hela världen.

I alla fall så finns det potential i strukturen i biskop präst diakkon. Och i budskapet så finns det evangelie till alla människor. Jesus har dött för alla människor. Det finns potential för en universiell princip som kan funka granska bra i de flesta miljöer.

Men det har funkat ganska bra i historien. Tidigt så vet de som har läst kyrkohistoria att kyrkan splittras tidigt, på 300 talet så är det kristologiska strider om han är 1 natur eller 2 naturen. Den orientaliska kyrkorna pslittras av, arianerna splittras också av. Men kyrkan splittras. Den splittras på 1000 talet då öst och väst kyrkan förbannar varandra. De har upphävt förbannelsen.

En annan kyrkosplittring är refromationen väckelsen och frikyrkorna. Kyrkans historia kännetecknas av splittring man förbannar varandra. Det räcker med att gå tillbaka 1800 där man i svenska kyrkan såg på katoliker. Vilka förhållanden kkatoliker hade. Det var viktiga saker, vilken konfension man hade. Inte bara tycke och smak att katolikerna var bättre. Det var på liv och död, den konfesioenlla identiteten var i sverige medborgarskap. Fortfarande idag så är det olika, irland där protestanter och katoliker bråkar, och i forna jugoslavien. Kyrkosplittringen och konfesionella konflikter spelar fortfarande roll för människor och människors liv. Och har ockå haft politiska konsekvenser.
30 åriga kriget eller inbördeskriget i irland. Det finns hur mycket exempel som helst.

Om jag säger som jag sa nyss att kyrkosplittringen hade politiska konsekvenser, så skulle man kunna säga motfråga att vad har haft betydelse. Vad är hönan vad är ägget. Kanske politiska pslittringar har fått konsekvenser för att kyrkorna har splittrats.

Öst och väst på 1000 talet, ingen historiker skulle säga att därför. Att inom östkyrkan så, det här med anden filioque, anden utgår. Inom östkyrkan så anden utgår ur fadern genom sonen. Där har man tyndpunkt på fadern. Han har tyngdpunkt för att dne utgår genom honom. Menar i västkyrkan. Att anden utgår från fadern och sonen. Lika mycket,s onen väger lika tungt som fadern. Det speglas i trsobekännelserna, vi säger anden utgår ur fadern och sonen. Det gör man inte i ortodoxa kyrkorna. Det var teologiska orsaken till at tman förbannade varandra. Att man hade olika syn. Men ingen historiker, skulle säga det. det har föregåtts av långa politiska stridhgeter ooch spänninga rmellan konstantinopel och rom.

Lika så med reformationen. Det var inte så att reformationen kom till stånd för at ltuher var briljant tänkare. Det fanns politiska förutsätntingar att han skulle komma fram med idéerna. Som jag sa först kyrkosplittringarna har politiska konsekvenser, och politiken har gett upphov itll kyrkosplittring. Mdet rä svårt att avgöra vad som är vad men det hänger intimt samman. Och teologihistoria för att göra saken mer komplicerat. Dogmhistoria har att göra med vanlig historia.

Historien har präglats av kyrkosplittring och allvar. Politiska konsekvenser, det har fått konsekvenser för liv och trosuppfattning och världssyn. Vilken konfessoin har och fortfarande på många ställen betydelsefullt identiteten hur man tänker tycker känner vad man upplever skuld för vad man är stolt för. Sånt påverkar också av vilken konfession man är.

Vissa mentalitetsdrag som är lutherska osm inte är tydliga. Om man åker till italien, även om man håller sig i europa så känner man av. Det börjar luckras upp, visst finns religoinen kvar i vår mentalitet. Det ahr också att göra med kyrkosplittring och konfesionell tillhörighet. Ytterst går det tillbaka på människors liv.

Men splittringen, i historien har det ingått att man har belackat de andra konfessioner. Inte minst i krigiska syftningar. Gustav 2 adolf kämpade för sanna evangeliska tron mot den katolska faran under 1600 talet.
Katoliker på 1800 talet var väldigt illa utmålade i svenska texter och tidningar. Så att dem här antagonismen. Mellan de olika kyrkorna och samfunden har verkligen funnits och varit betydelsefull.

Men det som har skett de senaste 200 åren framförallt 100 åren. Att man går ifrån antagonistisika stilen och mre strävar efter en mer enhet över kyrkosamfunden. Trots svårigheterna kan man se att polemiken gentemot varandras uppfattningar. Att man skämtar om katoliker finns inte längre i kyrkan. Det är snarare att det är en strävan mot konsensus. Från de officiella kyrkornas sida så har det skett en tydlig förändring.

Den här förändring bort från splittring mot enhetssträvan så börjar den egentligen på 1600 och 1700 talet då pietismen och väeckelsen bryter fram. Med detta så kom också samfundsövergripande orgnaisationer. På 1800 evangeliska alliansen var en samfunsövergirpande organisation för frikyrkliga samfund. Det är ett slags ekumenik at tman skapar paraply organisation.

KFUM, kom också KFUK, bibelsällskap. United bible sosicities, över samfund har man en samlande enhet at tman ska sprida biblar. KFUK, oavsett samfund ska vi fostra den kristna ungdomen.

En annan sak som främjade ekumeniken var missionen. Framförallt under 1800 talet som missionen blev en stor rörelse. Ute på fältet så tjänade man på att samarabeta med varandra. Det blev till viss del övergripande arbete. Man brukar räkna den moderna ekumenikens födelse i missionsoknferensen i Edinborough 1910.

Sedan gick det på i relativt rasande takt. Det finns andra viktiga hållpunkter när det gäller ekumeniska arbetet.
Stockholmsmötet 1925 – nathan söderblom. Då kom det också representanter från de ortodoxa kyrkan. Utanför uppsala att man har samlat representanter från alla kyrkor och aortodoxa kyrkor med kläder. Nathan söderblom var inriktad på en socialt orienterad ekumenik.

Det startades en grupp som hette ”life and work”. Det är två saker man kan tänka på ekumenik. Att det finns olika saker med ekumenik. Det finns socialt orienterad ekumenik. Att man samverka för social förbättring, fred, politiska mål. Då är huvudsaken inte läromässig ekumenik. Med apostolisk succession eller nattvarden. Den oscialt orienterade ekumeniken som öderblom var intresserad. Var praktisk samverkan mot mål.

Sedan finns det dem som int ebara är intresserade med samverkan på bl.a politiska mål. Utan ville ha mer. 1927 bildades en grupp som kallades ”faith and order”.
Lusanne. Inom den här gruppen så är det läromässiga frågor. Där man föröskte närma sig varandra teologiskt dogmatiskt. Här har anglikaner varit väldigt aktiva. Det har tidigt varit en utväxling mellan sverige och england i lärofrågor. Tidigt på 1900 talet så skrev man på fördrag om nattvardsgemenskap.

Ska man placera in det på kyrkopolitiska skalan. Att faith and order de som har varit aktiva i den typen av ekumenik, har varit mer högkyrkligt intresse. Också i svenska kyrkan att man försöker närma sig de stora samfunden. Framförallt romerska kyrkan och anglikanska kyrkan. Här kan man se att svenska kyrkan under 1900 talet att svenska kyrkan har gått mer mot en mer allmänkyrklig teologi.

Läromässigt har skillnaderna minskat mellan romerska kykran och svenska kyrkan. Det är svenska kyrkan har gått tillmötes med allmängiltig teologi än romerksa. Det är svårt att säga. T.ex. har romerska kyrkna har man skrivt på ett gemensamt dokument om rättfärdiggörelse genom tro.

Men i svenska kyrkan att man har biskop präst diakon. Det tredelade ämbetet, som man också ibland talar om som en sakramental struktur. Det beror på vilken teolog man talar med. vissa talar om kyrkan som ett sakrament i svenska kyrkan. Man kan konstatera att det har skett en förskjutning mot en kontinital teologi.

Sedan har svenska kyrkan legat ganska nära rom. Inte som i tyskland där de är lutherska. Att prästerna har kostym. Men liturgiskt har vi legat nära katolska. Har gudstjänsta liknar


Rast


Man kan ha i minnet olika typerna av ekumenik, social frågor men också försöken att närma sig läromässigt. På lokal nivå så är det sociala samverkan, kring ngåot. Soppkök eller något annat.


Om vi vänder tillbaka och enhetssträvanden som skett de sneaste hundra åren. Och inte minst de senaste 50 åren att exempel på att det inte är kontroverssituation.att man inspirerar varandra över oknfessionsgränserna. Katolska kyrkan och lutherska kyrkan. Exemepl är liturgiska förnyelsen i svenska kyrkan. BEM är ett tydligt exempel på det här.
Befrielseteologi, latinamerika. Har inspirerat många ltuherska kyrkor. Man har tittat på hur man gjort i latinamerika som man tagit hem till lutherska kyrkor, det har skett en utveckling rent praktiskt.

Vad man kan säga där om befrielseteologi att det sättet att tänka teologiskt om social kristendomen. Det sättet att tänka soicaletiskt är ett sätt som man importerat från katolska kyrkan skiljer sig från hur man tänkta socialetiskt i lutherska kyrkan. Att det inte är lika tydligt som tidigare, hur man täknte runt socialetiken i den lutherska kyrkna. Att man tidigare har haft andliga och världsliga regementet.

I samhället ska iv skapa, vi ska tjäna nästan. Vi ska förverkliga det goda samhället med våra borgeliga plikter. När vi gör när iv skapar det goda samhället, det är inte del av ett guds frälsningsverk trditionellt från ett lutherstk perspektiv. Guds frälsningsvekr är lutherskt sett osynligt och sker mellan människa och gud och det tillhör andliga orndningen. Kyrkan har ordet och sakramenten. När vi gör ogtt i samhället är det en borgelig plikt som är påbjuden av gud men det är inte guds pågående frälsningsvekr med skapelsen.

Man har en tudelning där. Gudsfrälsningsverk pågår mellan individen och gud. Int ehur man sköter familjen eller uhr man sköter sitt jobb. Att jobba för social villkor ska vi göra,men det är inte del av frälsningen. Frälsnignen är del av andlig aregementet.

Man har från romesk socialetik en annan utågngspunkt, man separerar inte som man gör hos luthers i protesntationtismen. Andliga från världsliga. Även det jag gör med mina gärningar, står i relatin till frälsningen. Frälsningen sker i samverka med gud och määniska. Intebara på individnivå utandet jag göra mde goda gärningar, kommer också världen till goda. Det är ett samarbete med människa och gud och tolkas som ett frälsningsskenede i andliga termer. Så världslig förbättirng är också ett slags gudomlig förbättring.

Där står befrielseteolgin i katoslka teologiska traditionen när man tänker isg så. När vi då befriar de förtryckta från ekonomisk och soical förtrycl. När det sker så är det ett frälsningsverk. Som har direkt med frälsningen att göra, men också som tillägnas alla. Det är en samarbetessituation och det som sker i samhället har med guds pågående frälsning att göra. Det är spännande, då kan vi också täkna det här spelgar förhålandet mellan religion och politik.

De här katolska kristdeomkratiska partier, det fanns katolska fackföreningar. Där man mer har varit tydlig, att man kan vara politisk religiös. Vilken man inte har viart i den lutherska skaen. Men där som en god kristen angagerar man sig i politiken. Att det är guds bud, det har inget med frälsnigne att göra (i lutherska). I den lutherska, det var tydligt i Tanzania. Med generaldirektören, att politik inte ska ha religiösa partier utan en konfessionsfri stat och politik. Men som kyrka självklart ska hjälpa till att arbeta för undervisning och sjukvård. Det är en spännande skillnad när det kommer till rleigion och politik som i viss mån att ha att göra med religion i olika kulturella kontexter och vilken roll kyrkan tar och vilken självbild kyrkan har som socialpolitisk aktör i viss politisk situation i olika länder. Befreilseteologiska perspektivet, det socialetiksa katolska perspektiva, gör att man går in i politiskt aktivetet med gudomlig legitimetet.

Inte som borgelig fråga, det har katolska kykran alltid. Man har haft den rollen.


Man kan fråga sig varför växer ekumeniken nu under de sista 100 åren. Det finns olika förklaringar att det går från splittrande till fräjmande. Att globaliseringen att välrden blivit mer intrenationlisering och mångkulturell, att man har lärt sig att leva med olika idéesystem att det går snabbt att flyga. Och internet, globaliseringen och internationnaliseringen har också sket i kyrkan. De ständiga kulturmöterna, tidigare så var vi betydligt mer isloerade i respektive konfession.
Sedan har sekulariseringen har också bidrag till att krkorna har större behov att samla isg och visa synlig enhet emot sekulariseringen, men kanske också mot andra religoiner. Så att kristenheten blir tydlig och samlad istället för splittrad i en värld som är mer religiöst differentierad. Att det finns mot islam, det behov av samling.

En annan anledning till ekumenska vågen är att teologiska språket minskade relevans, att de teologiska kontroverserna. Som handlar om apostolisk succession och nattvarden transubstation snd och skuld. Det här var ett språk som definerade välrden och människors välrd, vi ser inte välrden genom teologiska språket på samma sätt. det förlorar längre, det är inte längre att bråka älngre. Transubstationion och consubstation, teologiska språket har förlorat sin relevans, och det har relativiserats. Tidigare var teologisk asanningarna, de som var verkliga sanningar. Det är klrat man har kontroverser om verlkiga sanninger.

Men samtidigt så är behovet att samla sig, kyrkan har ett behov att samla sig att bilda en front. Men också med globaliseringen och det universiella. Det finns idé om den universiella kyrkan som fungerar ganksa bra i ett globaliserat tidevarv. Det fungerar ganska bra att ha en organistionssturktur niceanska trosbekännelsen, universiella osm fungerar i alla kulturen. Strävan att vsak fram den i idémäsisga och religiösa differentieringen.



Det var olika brakgrund till varför dne ekumeniska rörelsen hade tagit fart. Nu kommer vi fram till kyrkornas välrdsråd den bildades 1948. det var en sammanslagning av life and work och faith and order. De här två rörelserna som då uttrycker lite olika uttryck blev underavdelningar inom kyrkronas världsråd. De som ligger baokm BEM har vuxit fram inom faith and order kommisionen, där man har sysslat med lärofrågor. Romerska katolska kyrkan är inte med, reforemerade kyrkora ortodoxa kyrkor är med.
Kyrkornas välrdsråd spelgar inte hela. En stark pingsrörelse över hela världen och karismatisk kristendom är på frammarch.


BEM dokumentet 1982, vad kom man fram till. Det är vad man är kyrkornas världsråds programförklaring, när det gäller
Dop
Nattvard
Ämbete
Som är grundlläggande läromässiga fenomen.

Dop, Bem går att hämta hem på intenret. Det går jättebra att läsa. Kallas också för Lima dokumentet det skrevs under i lima. Grundsläggnade strävan är kyrkans yttre enhet. Att kyrkroan har en yttre enhet.
Där läser man cokså i BEM dokumentet, att i dop är man eniga. Där är man helt eniga. Dopet är också centrlaa kristna, kristnandet, tur attman är ense.
Nattvard, där är det så att romersk katolska kyrkan och ryska ortodoxa kyrkan inte erkänner varandras nattvard för att de andra inte befinner sig i den rätta kyrkan i den apostoliska traditionen.
Man gjorde lima mäsa, fast man har olika nattvardsbord för man har inte kommit överens om en enad nattvardssyn. Det beror på att man inte erkänner varandras traditione rsom legitima förvaltare av sakramenten.

Vi är inne på ämbetsfrågan, med kvinnor. Men okcså kyrkan utanför den legitima traditoinen.

Men som ett yttre tecken på gudsfolk på vadnring, det står i dokumentet. Kristna gemenskapen och kristna kyrkan. Men man når inte ända fram så att man erkänner varandras nattvardsförvaltning.
Ämbetet de har vi pratat om ganska mycket. Som ett yttre tecken, man är övrens om att det tyttre tecken är treledande funktion. Biskop, verkställde funktion prästen, och karitativ funktion diakonen. De grundläggande funktionera det är man övrens om.

Det är en ordning man går tillbaka på sm har funnits traditionellt i krykan. Men från lutherska kyrakns sidan, men de hade kunnat vara 5 eller 8, den är inte nödävndig för kyrkan.men från romersk håll eller orotodox hål är sakramentela sturktur. Man är oense av naturen på ämbeterna. Men sedan blir det samma sak med nattvarden, succesionen med handpåläggingen om det har skett inom legitima traditoinene. Eller lutherskt hållatt den inte behöver ske inom en traditoin att den är giltig där kyrkan fungerar som den ska.
Där är det problem.

För de lutherska kyrkorna är traditoinen inte gudomligt given för dem är de tlättare att erkänna andra kyrkors ämbete för man ser sig inte som kyrkan med stort K. det är andra saker som faller på.

Men man är ändå överens om att såhär ska man det se ut. Det är en strävan efter enhet, men man når inte hela vägen fram med teologisk motevering och syn på traditoinen och kyrkan.

Det har fått stor gneomslag på biskop präst diakon, sedan år 2000 i svenska kyrkan.

Gemensamt i bem dokumentet är att man slår fast, att uppdrage tär givet till hela guds folk. Att alla kristna har uppdrag att döpa och fira nattvard, och har styrande verkstaällande verkställande och karitativt.m an är överens om geensamma yttre tecknen. Där finns en samsyn.

Sedan ser det lite olika ut, med diakonantet. Om vi går in på skillnaderna. Som exempel så har man i romerska katolska har man ett transitivt liturgiskt diakonat. Det är del att bli präst att vara diakon. Nu har ma på försök att vara permanent diakonat med kratitativt diakonat. Som inte är på väg att bli präst de får bli gifta.

Inom orotdoxa kyrkan så finns det varianter av diakonat. De har funnits där hela tiden. Men man har olika, den har en självständigare ställning än i katolska kyrkan. Men det har inte varit självklart att det har varit karitativt, utan diakonen ahr olika uppgifter. Det är inte heller samma sak som diakonatet har varit i den katolska kyrkan.

Inom de lutherska kyrkan har vi inte haft ett diakonalt ämbete sedan reformationen. Vi har haft idakoner och diakonissor, de har inte titllhört. Det har varit utanför det kyrkliga ämbetet.

Nu har vi ett karitativt diakonat sedan år 2000, diakonatets bakgrund är ganska brokig. I den anglikanska kyrkan har man haft modellen sverige. Men man har också haft det transitiva i anglikana. Nu har det blivit en blanding av de bägge två i den angligkanska kyrkan. När det gäller diakonatet så är det ganska såvrt och det har en brokig bakgrund. Samtidigt som man måste säga att man lyfter fram at kyrkan har ett socialt ansvar, att kyrkan har ett social dimension det blir tydlig med BEM. At tman lyfte rin det som symbolfunktion. Det är inte bara förkunnelse och sakrament. Utan kyrkan har i sin grunduppdrag en socialt uppdrag. Om man tycker det är teologiskt vitigt att betona sociala ansvar så kanske inte det är så dumt.

Men män kvinnor och transitivt så blir det svårt. Det blir såvirt i svierge också diakoner osm ska in i kyrkliga ämbetet osm ska in och jobba i försmalingen.