Socialetik 3

Fortsättning på förra
Vi började 7de april tala om skapelseteologi, men vi hann inte riktigt.

”klassisk uppställning av troslära” – repetition från förra
1) Intro
2) Gudsbild
______________ 1a trosartikeln
3) skapelse
4) människosyn
5) kristologi
6) frälsning
_______________ 2a trosartikeln
7) anden
8) kyrkan
9) eskatologi
________________3dje trosartiklen

man kan konstatera att gudstron idag inte längre är så exotisk, den är inte längre så märkvärdig att tala om. kända människor som blir intervjuade i tidningar. Gudstron verkar vara mera av ett allmännt diskussionsämne. Det har förklaringar, katastrofer vid estoniakatastrofen så uppmärksammades kyrkans gudstro också på ett nytt sätt. (diskoteksbranden i göteborg), då publicerade dagens nyheter. DN har ett förflytande att vara kristendomskristisk. Men då publicerade man ärkebiskopens förbön på förstasidan. Medans kristologin inte på samma sätt, kristus är inte lika tillgänglig. Namnet kristus står för något mer specifik, en djupare fromhet. Medans gudstro uppfattas som mera allmänt. Lägre tröksklar och gudstro och gudsbild inte bara är kyrkans priviligeum utan är ett mera officiellt samtal. Då kan man fråga sig vad en gudstro kan ge. Är den en realitet bara för den troende människans liv, eller är den en realitet för alla människor? Frågan är kryptisk, men vi kommer snart förstå. Om vi skriver Augustinus, har sagt något känt om gud. I början poå hans bekännelser han skriver att våra hjärtan är oroligia i oss gud tills dem finner ro i dig. De säger han inte till kristna människor utan han vänder sig till hela mänskligheten. Här finns anspråk på att gudstron är några människor bejakar och andra gör det inte så är det frid och fröjd. Här fungerar gudstron som någon resurs, den ger någonting – nämligen ro/harmoni m.m. om det är så så ligger det något oerhört anspråksfullt i den kristna tron. Då menar man att människor utan kontakt med gud och personlig relation till Gud, lever på något viss dysfunktionella liv. Det är liv som inte är förverkligande och inte är hela, de saknar något. Och först i Gud får hjärtat ro. Detta utvecklar Augustinus. Så han föreställer sig olika saker som människor längtar efter, om man översätter till dagens termer = eget boende inte så enkelt i stockholm, bil kanske. Fritidssysselsättningar, en fin segelbåt eller golfklubb, familj – familjerelationer eller vänskapsrelationer. Augustinus tänker sig att människan som skapad av Gud alltid bär på en gudsläntad, kallad eros på grekiska. Inte erotik utan gudslängtan, det var platon som skapade den här termen människans inomboende längtan efter gud. Det här bejakar Augustinus. Allt som grekiska filosofer sa var inte fel. Människor är genom födsel drabbad av den här inre längtan efter gud. Men utanför den kristna sfären så har man inte tillgång till den sanna guden, det är då människan riktar sig världsliga föremål. Detta t.ex. fina positoiner i samhället ha en stor villa med tjänare osv.. som vi talade om. vi kan inte låta bli att rikta denna längtan mot något. I brist på gud blir det inomvärldsliga objekt. Då går augustinus vidare och säger att de här objekten är bara ändliga begränsade världslgia objekt. Jag kan gå många år och drömma om eget hus, det är trevlitg när jag får det. men det möter inte alla mina behov. Jag kan inte hänga upp mina behov på att bo i huset, samma sak med fritidssyssellsättningar. Det är underbart att vakna en sommarmorgonen i sjärgården, men man kan inte hänga upp sin livsmening på den här erfarenheten. Men åter igen så är vi drabbade av gudslängtan. Vi kan inte annat än projicera den här längtan som bara kan tilfredsställas av gud. Gud har skapat oss till sig själv, därför kan den här längtan tillfredsställas av en personlig gudsrelation, i brist på den kan vi inte hjälpa utna at tprojicea på världslgia objket. Och då krossar vi dem under den här starka längtan. Inte minst gäller det relationer, när vi projicerar längtan och mening på andra människor. Så försöker vi gestalta nära relation, här ska vi hitta meningen med livet. Så krossas även den relationen om vi inte är medvetna om att den måste propotionera. Nu ska det inte bli en föreläsning om augustinus. Men han myntade det här uttrycket att vi projicerar gudslängtan på inomvärldsliga relationer och krossar dem (frui – galet, uti – rimlig) vi kan bemästra om vår slutliga längtan är tillfredställd av gud. Det går inte att överdriva augustinus betydelse för kyrkan idag. Man kan höra varianter på det här idag. Man kan höra temat på att människan utan gud är vilsen, man söker mening i relationer fritid boende, men går bet på det där. Mer eller mindre förenklade och vulgära. I augustinus så är det formulerat med psykologisk kännedom.

Men är det här sant? Är det såhär? Är det en träffande och adekvat bild av människan. Vi är nu både på nummer 2 och 4 i listan (se längst upp). Det finns många illustrationer av den här tanken i bibeln som kunde styrka Augustinus. Det finns andra röster på gudsbild och gudstro.

Luther kan representera dem: luther tvekar att dra in gudstron i livets grundvillkor, att gudstron är psykologiskt grundvillkor att jag kan uppleva harmoni i livet. För att hela det här paketet handlar om vad gudstro kan ge, det kan ge ett harmoniskt balanserat liv. Det innebär inte ett liv fritt från smärta. Men det balanserar vad livet kan ge. Man kan balansera det med livet kan ge. Det är en psykologisk tillgång som ger oss en svårutalad överpretantiösa att kristna människor lever bättre än andra. Luther tvekar på det här sättet, han är dock skapelseteolog på sättet. Men han är en person som personligt pekar in kristologin. Han är dock en ovanlig teolog som hävdar 3an och 5an. Han menar att kristus är stjärnan som lyser upp texten. Han ändrar ordningen, det var väldigt egenmäktigt. Han översatte bibeln. Han ändrade ordningsföljden efter hu de handlade om kristus. Han lyfte ur jakobsbrev och satte den sist eftersom han talade om den som ett halmepistel. Det är en teolog som hävdar kristus. Livet utan gud fungerar på det mänskliga planet, och det innehåller mycket meningsfullt. Och predikant teologen ska inte svartmåla livet utan gud, där kommer luther som skapelseteolog. Livet är fantastiskt det är en bättre utgångspunkt. Men augustinus målar i dystra färger livet utan gud, han har dock själv personliga erfarenheter av det. Luther har erfarenhet av gott liv utan gud men andlig plåga och smärta. Luthers problem som student och munk var inte att relationer och liv inte fungerade utan det var bara den strikt religiösa frågan hur ska jag finna nåd inför en rättfärdig gud. Då menar Luther att kyrkan ska predika skaapelse och mena att den finns för alla. Njut av livet gud bjuder på det, men gud är också helig, där hållre vi inte måttet därför behöver vi kristus. Därför finns det ingen själavårdstradition inom lutherdomen. Dante skriver gudomliga komedin m.m. inom frikyrkorörelsen så finns det väldigt mycket literatur på det här temat, som förösker utnyttja de psykologiska resurserna, vad kan gudstron ge, erfarenhetsmässigt, sedan kommer det via pietismen. Nu skjiler jag genom lutherdom och peitism, nådens ordning och schartau och rosenius, han grundar ersta stadmissionen och efs, där finns det en tydlig själavårdanade tradition vad gör tron med mig. Inte inom lutherdomen, han är opsykologisk, inte introperpektiv. Utan fokus är på objektiva kristus. När kristna frågr hur de ska leva så pekar han nog på samhällets lagar. Här har vi två olika förhållningssätt till gudstron.

Gudsbild, jag tänkte säga 3 olika saker om gudsbild.
Dels är det en gudsupplevelse. Smaka och se att gud är god. Det finns många såna hinter i bibeltexter att man kan uppleva gud. Mystikerfarenheten finns med här. Vi talade förrförra gången om känslan av beroende det är gudsupplevelse, känslan av absolut beroende. Den etiska erfarenheten känns som gudsupplevese. Ibland kan man när man värderar något etiskt så kan man säga att det inte bara är mina känslor och vi människor som tycker och tänker utan vi har stöd av högre morallag. Man säger att det inte bara känns fel utan är fel, på något sätt så finns det en gud osm är garant på vad som är rätt och fel. Det kan vara mänskliga erfarenheter, när man möter en människa. Vad är det som inte är fysiskt. Man ser in i människa, det är hud och ögon mde det är något mer. Det skiljer det från du, när någon blir ett du istället för en objekt. För en kirurg så kan man betrakta människan som objekt som behöver behandlas. Det är för många en indirekt gudsupplevelse. Det här blirmöjligt först i en värld skapad av gud. Gudsupplevelser kan vara av olika slag. Bara den mystika erfarenheten kan vara direkt gudsupplevese. Att man tycker sig möta gud, alla de andra erfarenheterna är indirekta erfarenheter.
Sedan har vi för det andra en gudsrepresentation. Vad låter vi representera gud? Tomas Andeberg i boken guds moral, har en kort reflektion om det här. Kyrkorummet givetvis, men kanske också i lidandet och smärtan. Där är vi beredda att tala om guds närvaro. Men inte i villförorten. Poängen hos honom är att vi är selektiva att vi väljerut vad som får representera gud. Bilder inte bara ikoner, poesi är vanliga gudsrepresentationer. Vi pratade i första föreläsningen att också språket ”jag vill tacka livet”, kan representera gud även om ordet gud inte nämns. Det är mycket poesi givetvis.
Gudsbild, vad är det för skillnad mellan gudsbild och gudsrepresentation. Den är kanske inte absolut. Men om gudsrepresentation är kyrkligt rum ellre vandring gneom naturen så betyder det att det är en yttre miljö som kan representeara gud. Guds bild är mer objektiv, här handlar det om gud som klippa fader moder, eller tillit eller kärlek. Då är det gudsbilder på mer såhär är gud. Det är inte så mycket symbolik utan mer direkta anspråk. Gud är fader/moder. Kärlek, klippa kung herde vän är klassiska gudsbilder. Vi nämnde förrförra gången den jag sätter mig min yttersta tillit till. Eller luther den som jag tar tillflykt till, den jag förväntar mig gott av. Tillvarons grund nämnde vi också. Filosofen pascal levde ett väldigt kringflackande liv. Han försökte hålla sig undan 30åriga kriget. Han hade i sin reserock. Kläder höll väldigt länge förr i världen, det var inget man bytte. Han i sitt foder på sin rock sytt in en sentäns: inte filosoferna och lärdes gud utan abraham och isaaks gud. Vad ville han säga? Han pratade mer om en religionsfilosofiska guds. Där gud blir ett begrepp. Och så har vi en mer levande exestentiella guden, det är den han vill få fram. Inte teologiska begreppen, utna 3 människoöden, väldigt skiftande. Tvivel tro blandas om vartannat. Den guden ville han bekänna sig till. Den levande guden i historien som man inte fångar i några begrepp.

När det handlar om gudsbild så finns begreppet deus ex machina, gud ut ur maskinen. Det begreppet används ofta i teologin. Det är visserligen latin men det går tillbaka till grekiska dramat. Det var arrangerat att skådespelarna stod nere på amfiteatern. De ställde till det. de tog sig till en återvändsgränd. Då hade man ett tak och då sänkte man ner en gud. Det kunde vara en figur eller barnskådespelare. Då ställde den guden tillrätta. Då fortsatte man spela, och då var det dags för guden att komma ner igen så det fungerade. Det är den gud som vi selektivt åkallar. Det är lite av det här någon som drunknar ropar till gud och så får man kraft och simmar till stranden och säger sig sen klara sig bra. Selektiva gudstron. Ingen rök utan eld. Den har delvis upprinnelse i fenomenet som är bön. Och bönen som inte är lovsång eller meditation, utan att man begär saker av gud. Det är för många fromma människor en självklar del av gudsrelationen. Man ber att man ska få saker av gud. I förlängningen av det perspektivet har vi deus ex machina, att gud blir till för vissa punkter i mitt liv. Men i andra livsområden så klarar jag mig själv.

Bonhoeffer som vi nämnde, han menar att det är ett väldigt påtagligt drag i modern (han skriver på 40talet). Att vi ringar in vissa livsområden där Gud får vara relevant. Andra livsområden där klarar vi oss utan. Ett sånt livsområde är skuld ett annat är döden och rädsla inför döden, ett tredje är svaghet. Han menar varför, varför talar man om gud i frågor kring moral och moraliska skuld hur jag löser dessa sitautioner. Tilla tt livet är kort ändligt hur fårhåller jag mig till det. hur förhåller jag mig itll svaghet, jag ska vara middagstalare så kanske jag går ut på toaletten om frimodighet och fräscha idéer. Jag är svag, jag håller mitt tal och folk skrattar. Och sedan sätter jag mig ner och då är inte gud utan maten jag njuter. Det är en diagnos som han ställer på 1900 talets kyrka. Det vore jättespännande om någon teolog kunde ta hans tankar och ta med sig bandspelaren och spela in lite predikningar. Det är inte omöjligt eatt det figurerar i modern svensk kyrklig förkunnelse som man talar om. man talar om dödern ändligheten social utsatthet när man har det svårt. Bonhoeffers fråga till sin samtidiga kyrka är om kyrkan exploaterar mänskliga svaghet. Varför ska kyrkan alltid vara där och fånga in människan när hon är osäker i sina värderingar, när hon är rädd för att dö. Varför ska kyrkan prata om gud i såna lägen. Varför inte en kristendom mitt i livet. Med det menar han människan som är glad och tacksam för att leva. Vi är inte alltid det, men han menar att det försvinner i fokus. Därför berättar han i fängelsebreven om hurhan själv har börjat läsa gamla testamentet med ett särskilt intresse på senare tid då är det han är ute efter, han är ute efter nya uttryck osm vänder sig till människor mitt i livet. Det som vi skulle önska vore marginal.

Sen pratade vi förrförra gången hur gudstron framträdde i medeltiden med nominalism och begrepps relaism.

Rast –

Det som vi inte hinner tala om nu är en kristen kosmologi (nummer 3). Utan vi kan bara skänka detta en varm tanke och framförallt, kristendomens betydelse för att avmystifiera världen. Det är det man brukar tala om och skriva om i kristna trosläror. Att kristna tror på något övernaturligt är bara intressant i korta decennier. Då kan kristna sticka ut med att bejaka något övernaturligt. Med schamira med olja händerna och kompostella, väckelsemöten med anspråk på helande och övernaturliga fenomen. Det kan förknippas med kristna, men tvärt om så har kyrkan i decennier bekämpat folktro och folkmagi. Och synnerligt om detta har bundit ihop människor med rädsla, avmystifieringen av världen. På 1500 talet så trodde man att missbildade foster hade berott på konstiga sexuella aktiviter hos föräldrarna. Det är mycket vi har tack vare kristendomen, naturvetenskapen har kommit efter. Man talar för lite om naturvetenskapens beroende av vad kyrkan bearbetade fram.

4, kristen människosyn. Man brukar tala om människan som skapen, fallen och återlöst.
Och då blir det med återlöst något som griper tillbaka på 5an och 6an, dvs kristologin och frälsningen.
Skapad har att göra människans möjligheter i positiv bemärkelse. Inte människans destruktion. Utan människans potential. Sådana fenomen som altruism. Som bode göran möller och bexell talar om oegennytta. Finns det oegennytta? Nej säger biologerna, all altruism är förtäckt egennytta. Vi ger för att vi antigen får positiva konskvenser av självuppoffrande. Eller bidrar till självbild. Vi bekräfter det genom att vara det. antingen psykologiskt eller biologiskt, man försöker bortförklara detta. Men kristna säger att människan kan vara självuppoffranden även när inget värde kan finnas i detta. Brandmännen som rusade in i skyskraporna i WTC trots att de visste att de när som helst rasade samman. Man kan säga att den kristna tron kan med stor frimodighet kan säga nej till biologiska perspektivet. Biologisk reduktionismen som går ut på att reducera självuppoffring till något uppoffring. Det är svårare att värja sig mot psykologiska reduktionensem, det som är att du är god för att det gagnar självbild. Det är så mycket som talar för dem, även det ska vi komma in på 5e maj. Att vi lever i en psykologiserande tid. Att vi är vana att psykologisera, att göra frågor om värden till frågor om personligt förhållningssätt, vi har svårt att diskutera i värden. Vi vill gärna tala om det som en psykologisk storhet. Man säger att alla Martin Luther King, att alla tjänra på sin kristus efterföljelse. (imago dei, fri vilja) viljan finns, och poängen är att de första människorna hade kunnat välja annorlunda, det får kosmiska konsekvenser. Det börjar växa tistlar och törne, eva får föda sina barn i smärta. I detta med guds avbild ligger viljefriheten. Men sedan finns det också en gammal tradition. Det handlar också om att människan har en själ. Sedan definierar man den där själen, i kraft av den har vi ett medvetande vi reflekterar. Vi reflekterar kritiskt om oss själva. När vi pratar om göran möllers bok som handlar om vår förmåga att utvärdera oss själva och självfördömelse. Men själen oavsett hur man definierar den blir en egenskap i människan. Så säger man att när gud skapar människan så uttrustar han en med en själ.
Sedan har vi en helhet, det är inte människans egenskap som gör en till guds avbild. Om det är så måste vi leta tillbaka i evolutionen. Vi har inte varit lika själfulla. Går man längre och längre tillbaka, när ska man tänka sig att själen uppträder. Ska man tala om det som ett kvalitativt språng. Att 90 000 fkr. Iv har inte gjort stora utvandringne, att då händer det något och vi får guds själ.
Okränkbart värde, alternativet till att tolka guds bild att vi har ett okärnkbart värde. S handlar guds bild om en fullt utvecklad varelse men cokså hur man relaterar till gud. Det är en relation inte en egenskap. (det står emot varandra relation och egenskap) är det en egenskap vi har eller är det att stå till relation till gud. Det är lättare i evoltuionärt egenskap att välja att relatera till varelse, att man kan också relatera tillbaka. Vi ska åtekromma till de här tnakarna när vi talar om göran möllers bok. Nu är vi på temat en kristne människosyn, och vi ska komma tillbaka till det här tankarna. Vad innebär en kristne syn på människan.


Fallen, människans ondska, vari består människans ondska? här har man ibland fokuserat på handlingar. Onda handlingar, det gör man inom den baptistiska teologin. Därför ser man inte poäng med barndop, varför döpa sådana som inte begått första onda handling. Därför har man dopet i ett tillfälle där man tar avstånd från onda handlingarna i sitt livet. Mot det står olika varianter av arvssyndstanken, att ondskan är ett mönster i tillvaron snarare än enskilda handlinga.r det leder till att människan kan distansiera sig från handlingarna. Förhålla sig från handlingarna och säga nej till dem. En teologi som betonar människans vilja, här har vi mycket av väckelsekristendomen. Som oberopar människans vilja, att omvända sig och säga nej till synden och då framstår synden som enskilda hanldingar som att missbruka alkohol och slå sina närmaste. Det har ett helhetstänkande, totus betyder allt det är luthers favorituttryck. Det är att allt är under arvssynden men samtidigt så är allt under kristi nåd. Uttrycket myntas av Augustinus. Ingen trosgärning kan göra en fri från arvssynden. Det är ett föregripande, att markera, här markeras barnet. Att det här barnet ska en gång bli fritt från arvssynd, men det sker först i himmelen. Man kan se hur den här typen av kristendom, många samfund blir ju etisk, får en etisk inritkning på ett annat sätt. etiken blir en väldig resurs, jag har en vilja jag kan säga ja elle rnej. Frågan om hur jag lever rätt och väljer rätt blir väldigt påtagligt, men luthersk katolska angligansk rymmer inte så mycket etik för etiken gör inte till eller från. Man nöjer sig med sociala lagstiftningen, lev ett rimligt skötsamt hyggligt liv så kan du vara nöjd med det, för du kan inte med din vilja påverka din status inför gud. Vilket hävdas i den andra traditionen. Men gud är involverad i den kristna människans liv, och lever med i moralisk framgång och misslyckanden. Luther kan använda etiken petagodiskt. Nådan blir mer ett totalitetsbegrepp inom luther mm.
Skapen, fallen och återlöst. Det är återlöst som aktiverar kristologin.

När vi pratar om göran möllers bok så kommer vi tillbaka till kristen människosyn, då vet man vilket kunskapsanspråk som man menar när mäniskan är skapad gudsavbild. Vi ska prata om 7 dödssyndern. Om att sätta ord, gammaldags syndafall. Men finns det uttryck som ger dagens människor någon form av igenkänning. Det ska vi diskutera inom kristne människosyn.
Kristologi och frälsning (punkt 5 och 6) 5 handlar om vem kristologi är och 6 om vad kristus åstakom. Det är vem och vad. Hade vi haft mycket mera tid på oss så hade det varit kul och göra historiska tillbakabklicar. Men jag kan kort nämnda, men när kyrkan delas mellan öst och väst det sker succesivt. Såsmåningen på 1000 talet blir det definitivt, så är det olika andlighet som odlas på respektive håll. Man kan säga att kristoloogi är östkyrkan och frälsningen är västkyrkan. Västkyrkan är mer som elvis presley skulle uttryck det, lite less conversation och more action. Vad åstakom kristus på korset, och vad betydde det för mitt liv och min moraliska vandel. Västkyrkan är hur jag ska leva, pragmatiska handlingsinriktade frågor. Östkyrkan är närheten till grekland, man är mer filosofiskt, man frågar mer vem kristus var. Man definierar kristus, man är inte lika etiskt intresserad. Utan man kräver de rätta teologiska bestämmingarna, vem teologiskt var kristus, de som inte passar in blir då kättarförklarade i östkyrkan. Vad gör de då? Tar första bästa båt och seglar till Rom och ansöker om medlemskap i romerska kyrkan. De öppnar kyrkporten, vem är gud osv, då är man fullvärdig medlem. Vuxen katekamendat. Väldigt enkla innehållsliga frågor, men ett rigoröst moraliskt krav. Därför får man stora problem med forförjelser. Det förhållandet mellan tanke och handling, man kan puffa den mot vänster så få rman vad man får fiolsofisns engelska kanal. Väster om den så finns handlingsinritade filosfin, öster så finns det medetativ och komplementativ. Det är intressant nog samma motsättning. Och svenska kyrkan har gått mot kontinenten och seanste deceninnet angolosaxisk kristnehet. Man ger olika kapitel till vem kristus är och vad han aståkom. Det traditionella sättet att ta sig in kristolgogin, är att gå till titlarna som anges från evangelieboksförfattarna. Där möter man uttryck som rabbi, abba, didaskalos (lärare), amen (det betyder på armaeiska mar vilket betyder herre), den smorde (messias på arameiska), människosonen. Det här är olika sätt att tilltala jesus som jesus godkänner. När tomas möter uppstånde jesus och ser spikhålen så säger han min herre min gud. Det här används ofta på att jesus anspelar på messiashoppet, det som fanns bland judarna. Att vid yttersta tiden så ska en davidsättling uppträda i historien och david smörjas till kung och vara den smorde. Det är den yttersta tiden som inleds med att messias uppträder, och världens undergång är förestående. Detta anspelar jesus på och evangelieförfattarna. Människosonen det mystiska från daniels bok, det enda som jesus använder om sig själv. Det övriga är som andra använder om honom. Lärjungarnas tilltal om honom som lärare herre fadersgestalt. Givetvis så försöker man utröna de provocerade ”jag är”.. det var yahwe det var förbjudet. Då stod det att judarna drev ut honom och det var enorm provokation, det var anklagelsen mot jesus på långfredagen. Det var att han hade sagt sig vara Gud. Detta om kristologin. Sedan blir alla dessa defintioner till sann gud och sann människa. Det här blir snabbt kyrkoskiljande (nu är vi i östkyrkan) i väst nöjer man sig med att vara etisk. Så uppträder ett antal, första varianten som en extraordinär människa men inte gud adoptionismerna, att gu dhar adopterat jesus till sin son. Presbytern arius blir viktig i sammanhanget, han ger upphov till arianismen. Som blir en jätteutbredd variant av kristendomen. Det är nämligen att östgoterna västgoterna och frankerna. Om hövdingen omvändes så följde folket med. men alla var arianer. Toledo blev ett fäste för arianismen långt in i medeltiden (hövdingarnas huvudstad).
Sedan har vi dem som menade att Jesus var Gud men att kristus hade en skenkropp, doketism, men i själva verket var han sann gud. Detta hyllas i kyrkan i vissa kretsar, men framförallt inom gnostiska rörelsen. Även här bör vi observera vad wingren säger det är ett fenomen inte en avgränsad rörelse som arianismen blev som goterna och frankerna. Wingren påminner oss om det är tidvis i majoritet under långa perioder under första århundranden. Det är

Frälsningen var att tolka korsdöden och frälsningen som jesus sägs ha åstakommit på korset. Allt det här ger upphov till en s.k försoningslära. Det är en teknisk term, försoning, det är synonymt med frälsning. Så finns det olika, man kan lägga tonvikten lite olika när man tolkar bibelmaterialet.
Man kan utgå från Markus 10:45 jesus säger för att han kommer för att betjäna och ge mitt liv som lösen för många. Här menade han fanns en nyckel vad Jesus död betyder, ge mitt liv för lösen för många. Lösen på grekiska är lytron, vilket finns kvar i förlossning. Människan blir förlossad eller löst från något, det är vad jesus åstakommer på kroset. Han kallar det för en klassisk försoningslära, för den blir väldigt enkel och ursprunglig och blir väldigt flexibel. Det kan inspirerar befrielseteologer att tala om en politisk förlossning. Det kan inspirera att man talar om frälsning också i sociala termer. Egentligen överallt där man kan ha med befrielse att göra. Fornkyrkan tolkade mark 10:45 att man blir befriad från djävulens våld.d et ä rinte bara fornkyrkan utan även luther när han ska förklara andra trosartilken i lilla kateskesen. Det är att jag tror att jag förtappad och fördömda människa, genoom jesus dyrbara blod har blivit förlossad ur döden och djävulens makt. Luther har den här formuleringen i sin lilla kateskes. Men det finns andra aspekter man kan ta fasta på, till exempel.
Offerlammet som bild, att jesus på ngåot sätt är ett offer i linje med GT’s offerritual. Det sker samtidigt som offerlammet slaktas. Det blir en annan viinkling, att jesus dör som fyllkomliga offret. Blodet renar från synderna, det var grundtanken i GT’s offersystem och det tillämpas på Jesus.
Ytterliggare en aspekt finns hos Paulus. Jesus bär ett straff på människans vägnar. Här handlar det om att gud är helig och att han måste straffa alla ondska. det straffet borde i rättvisans namn träffa människan. Så hade det blivit om jesus inte gått imellan och tagit på sig sitt straff som alla borde fått. Jesus är ställföreträdande.
Man kan också ta fasta att jesus uppenbarade Guds kärlek på korset. Jesus lider i vårt ställe och uppenbarar hur mycket han offrar. Allt förutsätter en enhet mellan jesus och gud. Man märker när man försöker tolka korsdöden och vad åstakom jesus, var det befrielse från onda strukturer eller blev människan renad från synden. Eller var det straff som blev bortvänt, eller åstakoms inget utan uppebarades guds kärlek enligt 4de alternativet.