Kyrka samhälle i historisk belysning 3

Repetition:
De första 300 åren så utvecklas kristendomen från att vara en liten delvis förfäljd religion till en statsreligion. 380 så kommer theocius religoinslagar som gör kristendomen till statsreligion. Miljön som kristendomen kommer finns många religiösa idéer och fliosofier. Detta kallas för den hellenistisika kulturen.
Man brukar tala om kristendomens hellenisering. Kristendomen kommer från judendomen och man tänker att messias har kommit. Sedan hur den kommer in i romarriket så upptar den massa idéer som finns i romarriket. Man brukar kalla detta för heliisering. Den uppdatar moment från den hellensak kulturen helt enkelt. Under inverkan av grekisk filosofi så kommer läran fram. Den kommer också fram i samband med gnostikerna.
Den kristna läran finns inte från början utan kommer till i möte och konfronation med den hellenistiska kulturen.

Det här går också vidare, man talar också efter 400 talet från hellaniseringen till germaniseringen. Det händer saker när den kommer upp i europa och den germanska kulturen. Man börjar framställa jesus som en härskare och kung, en segerherre. Det är exempel på kristendomens germanisering. Det händer saker också i mötet med den germanska kulturen. Först har vi jerusalem och israel sedan kommer antiken. Sedan sker det också saker i mötet med den germanska kulturen. Det är kännetecknande för kristendomen att den har en stark överlevnadspotential att den lätt kan ta upp olika typer av kulturer. Det finns många exempel på det i senare tid. I högmedel tid så finns det thomas de aquino som är katolska kyrkans främsta teolog. Han utgår från aristoteles. Han gör alltså en kristen teologi som helt bygger på aristotelisk filosofi, det tycks fungera bra.
Det finns många sådana här exempel senare, vi kan ta 1900 talet i latinamerika. Det växer fram något som heter befrielseteologi som är byggen på marxisim som i grund och botten är marxistism och materialistisk. Men det går också brå. Så kristendomen har en förmåga att anpassa sig till kulturer och idésystem.

Ett annat exempel så talar man under 1900 talet att samhället har sekulariserats. Men mitt under detta så kommer det fram 1960 gud är död teologi. Kristendomens historia är hur man blir en idé av olika idésystem. Men bakom dessa är att det hela tiden finns nicenska trosbekännelsen. Att jeuss är san gud och sann människa och han har uppstått från döden. Den grunden är densamma i de alla stora kyrkorna. Det finns en kärna, den är stark och utrycksfull, den utrycks med jesus på korset. Som i någon mening innebär en seger, en seger av kosmiska mått. Den kärnan är konstant. Men sedan blir det splittring med olika lärostrider. Men msamtidigt så anpassar man sig efter nya kulturella och idéhistoriska förhållnanden.

Vi pratade sist om Jesus två naturer, det är gudomliga och mänskliga. Det är fortfarande viktigt, att han är sann gud och sann mänskia. Att de två delarna kan mötas och de kan repareras. Då talde vi om de olika inriktningarna som är monofysiter. Det var aktuellt efesos 431 och Chalcedon.
Vad var det som stod på spel då?
Man har då kommit överens till att Jesus är sann gud och sann människa. Men hur förhåller sig då naturerna i hans person? Men diofisyterna är att han är två personer (nestorianer) de menar att de inte är sammanblandade. Det finns gudomlig och människa, men de är separata. Det utrycktes i nestorianska trosbekännelsen. Dem förkastades då av de ”ortodoxa” och bildade en egen kyrka som är den assyriska kyrkan.
Sedan fanns det dem som menade att det gudomliga och mänskliga var sammanblandat, de kallas för monofysieter, två substanter med en natur. Då var kritiken att det inte var gud eller mänskligt utan en tredje natur. Så man argumenterade mot det här också.
Vad kom man fram till för kompromiss? Det här blev linjen som följer med den ortodoxa och romersk katolska. ”Två naturer i en person, gudomligt och mänskligt i en person, utan sammanblandning och förmedlning. Men oskiljaktligt förenade.” (föreligger den ena så måste den andra finnas)

Det här var slutet på de kristologiska striderna. Men också slutet på lärans konsolidering. Här har man i princip diskuterat klart på hur gudomligt och mänskligt legat kvar i jesus. Det är en förlängning i frågan vem jesus var. Det är inte bara hårklyverier. I argumenten om mänskligt och gudomligt, är vem han var och hur det kom att tänka sig att han har räddat världen.
Man talar om icke chalcedonska kyrka, det är diofysiterna och monofysiterna. De som splittras fort är orientaliska kyrkor. De chalcedonska kyrkorna är det som blir de stora kyrkorna som kommer mot norr.

Så tänker man fortfarande i svenska kyrkan, att jesus är sann gud och sann människa, samma i ortodoxa och katolska. Han är inte bara en andevarelse eller en perfekt människa. Han är en sann gud och en sann människa som man säger i den niceanska trosbekännelsen. Man tänker inte alltid att det som man insämmer i faktiskt betyder något. Att det har en meningsinnehåll som härstammar härifrån.

Det här var lite om läroutvecklingen fram till 451. vid den här tiden är det en etablerad kyrka. Och man har en utvecklat orginsationssystem biskop präst och diakon.
Men om man går in på den hitoriska utvecklingen.

Romarriket hade redan på 300 talet börjats splittras. Prefekter drog åt olika. Redan 330 så flyttades huvudstaden i Rom, från det västromerska riket till i öst i konstantinopel. 330 så är inte rom huvudstaden utan Konstantinopel, det är kejsar Konstantin som gör det. Här börjar en skiljsmässa mellan öst och väst.

Det fanns olika folkstammar i nordeuropa som tryckt på. 410 så invarderade vandalerna Rom. Man förstår hur de var till sitt beteende.
476 så avsätts den sista Romerska kejsaren i väst. Där är det slut på det Italienska orm. Fortfarande så kvarstår Konstantinopel. Där kejsaren av det östromska riket. Det komer olika stammar från olika ställen och även nordafrika av germaner.

Vad händer då med kristendomen? Det finns en välorganiserad kyrka. Generellt är det att de germanska stammarna låter kyrkan leva vidare. Den romerska katolska kyrkan i typ italien. Men ibland de germanska stammarna så har det tidigare funnits arianska kristendomstolkningen. De är också kristna men har en annan kristendomstolkning. Inte alla men många. Den arianska är att jesus inte var gud utan en perfekt människa.
Den läran hade spridigt sig norrut. Många av erövrarna var kristtna det var också så när man tlaar om kristenomens germanisering. Att just i Europa att kungen fick en stor betydelse för religoinen. Kungen företräde folket inför gudarna. Kungen var oflkets talesman inför Gud. Hövdingen. Man talar om de germanska kungadömet, då kungen blev den som var ledare över kyrkan. Inte i den romerska katolicismen att biskopen fick en stark ställning. I de germanska kungadömen var det kungne som hade kontroll över kyrkan. Man kan nästan se att det finns någon typ av statskyrkligheten där det finns någt fram till år 200 att det är en del av världslig amaktens angelägenhet än kyrkan.
Kung clodvig döptes sig 436? då kommer spänningen som är mellan kyrkan och staten. Då är det slutet på arianismen eller början på slutet, den var slut runt 700. Han blir inte riktigt herren på täppan för katolska kyran har världsliga anspråk.

Ett annat exempel på det är Carl den store kröns av påven. När påven kröner honom så legitemerar han den frankiska kejsaren. Här börjar dock en spilittirng mellan öst och väst som kulminerar 1054. det här är under många års spridning mleellan öst och väst. Man har lierat sig med frankerna och inte med biskopen i rom. Splittringn be