Religionshistoria asiatiska religioner 3

Hinduism 3dje lektionen

Vi har vishnu, visnuhiter som itne förkommer i den vanliga kulten. Det är vishus inkaration som gäller, som är först och främst Krishna. Han är ganska skrämmande, han är krigare. Han är lärare. När vi observerar situationen när krishna ska ta på sig sin kosmiska gestalt så står inte den andra ut på hur han ser ut och han kan inte ens titta på honom. Det är en Krishna som antagligen som kan ha skapat problem, eftersom folk inte känner sig så bra med en sådan gudsbild. Så småningom så skapas en uppfatnting om krishna som spädbarn. Man har ikonofgrafi med en spädbarn krishna som är på benen och har smör i handen. Han spelar olika tricks mot de vuxna. Och ibland så tigger han om smör (som är godis i inden därför kallas han för smörtjuven)
Han lever i Vrndavana, det är ett paradis. Det är ett pastoralt samhälle. det är koskötsel och folk osm sysslar med jordbruk – det är mycket fridfullt. Det finns grupper bland vishnuiter till den här formen av Krishna. De agerar då i rollen som förälder. Det finns den här tanken inom Hinduism och vishunism att man kan älska gud på olika sätt. man kan älska honom som förälder, lärare. Det finns en form av krishna som kallas för flöjtspelaren. Där kan man på ikonografi se krishna stå på en fot och spela flöjt. Det tyder på att Krishna inte kommer från de indoeuropeiska föreställningar utan från indo kulturens föreställningar.

De viktiga inkarnationerna av vishnu är 7, 8 de andra är ickemänskliga. De andra förekommer i myter som handlar om världen innan den fungerar på ett normalt sett. Olika former som fisk och sköldpadda dvärg. Det är former av vishnu som har ingripit i utvecklingsprocessen när jorden befolkades av demoner. Han eliminerade demoner för att förbereda världen för människor.
Den tionde inkarnationen har mer messianska aspekter, eftersom den inte har visats ännu. Den kallas för kalki. Den ska presentera sig på en häst eller som en ryttare på en häst.

Vi talar därför först och främst om krishnas former och om Rama. Rama är en mänsklig inkarnation av Vishnu. Det finns också en text som heter Ramayana.

Det finns olika lagtexter (traditioner, smrti)
Där finns: Manus lag, mahabhaargata, Bhagavadgita och Ramayana.
Han är prins i Ayodhya, i det centrala indien. Han är gift med Sita. Huvudhandlingen gäller Sita eftersom hon blir kidnappad av en demon (Ravana) han tar henne till Sri Lanka. Och Rama måste få henne tillbaka. Det gör han genom att smala en stor armé. Alla hans vänner deltar.
Man tvivlar på hennes moral efter kidnappningen. Men trots att hon bevisar att hon inte begått förkastliga handlingar. T.ex. hon stiger in i elden och stiger ut och är oskadd. Som bevis på hennes renhet. Men folk vill inte acceptera henne och hon blir inte drottniung och det är slut på historien. Vad är då poängen? I den här texten som heter Ramayana så examplifierar man manliga dygder genom Rama och kvinnliga genom Sita. Han har också en bror så han exemplifierar dygder mot bröder och samma mot föräldrar. Samma sak efter när han ska bli konung, och folket protesterar så examplifeierar han hur en härskare ska agera mot sina undersåtar.
Den låga statusen för kvinnor i manus lag förevigas i Ramayana. Rama står för den andra viktiga inkarnationen för vishnu och vishnuism.

Vi har krishna från bhagavadgita, och krishna som smörtjuven och som flötspelaren. Man har då erotiska former, bland samhället som han lever i (pastoralt) han träffar då gopi flickor och de har intima relationer. Det finns då en text som är viktig inom detta Bhagavad Puranas. (det är en del av Purana texterna.) Här skildras då smörtjuven och flöjtspelaren. Krishna har en favoritflicka bland gopi flickorna osm heter Radha. Och det finns Vishnuieter som ser på Radha som den högste guden. Alla de här föreställningarna har sin egen teologi utarbetad i den minsta detalj. De här teologierna kan vara monetistiska och monoistiska i filosofiska bemärkelser. Att den enda guden representerar allt. Men det finns också dualistisika principer att man pekar ut den högste guden och de enskilda själar som inte identiska. Det finns 2 existensprinciper.
Men också pluarlistiska principer dä rman talar om existensverkligheter som itne kan mätas. Det som jag försöker få fram är att hindu monoteismen med vishnu och shiva är mer komplicerat än bara det här. Men vi har inte tid att prata mer om det här. Vishnu har vanligtvis inte en egen kult. Men det utspelar sig kring Krishna och hans former. Vishnus kult utspelar sig också kring Rama och sita. Det finns vissa som okcså dyrkar Sita och inte Rama.
Ungefär vid samma tidpunkt som Bhagavadgita börjar sprida sig och man får uppmärksamhet om den högsta guden Vishnu. Men det finns också shivaitiska föreställningar. De är inte angelägna att sprida sitt budskap. De är asketiska. Cirka 70% är vishnuiter. Och cirka 20% är shivaiter. Och de sista 10% är tantrister osv. shivaiter är en liten grupp men de är mycket viktig. Shiviaism har lyckats att inkludera i sina läror olika föreställningar från Induskulturen. Det är särskilt Yoga. Och dföreställningen om Shaktidet är en kvinnlig gudagestlalt. (det finns olika shakti)

Shiva, de förekommer 2 typer av tolkningar. Det är dels den folkliga och den lärda. Den folkliga säger att han är en husfader och han en fru som heter Parvati. Och han har 2 söner, en som heter Ganesha och det är en annan som heter Skanda.
Det är inte samma shiva som i vediska religoinen. Han är världsfromvänd fortfarnade men han representerar inte destruktion. Men den kvninnliga delen av Shiva är det som kopplas till det destruktiva. Den folkliga uppfattningen säger att han är en husfader men han är också en asket. Det är en kontradiktion, men det finns.
Den folkliga uppfattnignen tolkar honom på detta sätt. det andra är också att man tolkar honom som 2 könad. Han är man, men också kvinna. Det finns framställningar av Shiva som visar hon på detta sätt.
Det är en kvinnliga delen som är hans shakti vilket betyder energi. Filsofiskt sett så säger den manliga delen att han inte ger honom någon energi. Den handlar istället om det absoluta varat. Det kan inte agera för då kan det inte vara absolut längre. Det är bara den kvinnliga delen som ger något. Den framställningen om den kvinnliga gestalten Shakti. Hon står med en fot på hennes huvud. Bilden säger att den manliga delen inte ger något. Det är shakti som framställe världen och förstör den. Paravati framställs vnaligtvis i mänskliga former. Men när onskan kommer så förvändals hon till Durga. Hon är inte nsäll utan hon har stora huggtänger och har håret på alla håll. Hon är beväpnad och hon har kransar som är människohänder kring halsen. Men det händer att hon inte klarar av demonerna och då förvandlas hon till Kali. De äldre framställningarna visar kali som durga fast värre och ohn har spädbarn som örhängen. Det bildas den del av shivaism som är shaktism. Där är det kvinnliga gudar som spelar roll. Det finns en stort temple där förekommer shaktism där man inte talar om framställning utan man offrar levande väsen som getter och får. Den är inte så utbredd men förekommer. Syfetet är att ha det bra här och nu. Om man är sjuk så går man till Kali och det kan hjälpa. Det är allt, även materialistiskt orienterat. Men det är inte speciellt utbredd. Kali är kopplad till bengal, men dagens bengal är muslimskt. Men det förekommer på de indiska områden vid bengladesh. Till 1820 så var det en grupp shaktis som offrad män åt Kali. De brukade inte komma in från permisionnen. Britiska administrationen eliminerade det här gruppen på det fysiska planet.

Tantrism. Ordet tantra är något som en yta där man kan skriva på. Det man har skrivit där är också tantra. Man referar till ritualer osm är nerskrivna på tantrabitar. En sådan ritual är organiserat så att det är kvinnliga gudar som spelar den centrala rollen. Dessutom så ingår det yoga och dessutom så de tantriska tekniker med visualisera att bygga mentala bilder om gudagestalter och processer. En sådan berömd gestalt är kundalini.
Den yoga som förekom i indien under den tiden som finns referenser även till 800 fkr talet. När det gäller Indus kulturen så finns det en fynd av en staty. Det jag försöker säga är att yoga har sina rötter i induskulturens rötter. Det är först på 400 fkr, som yoga blir definierat i en text som heter Yoga Sutra som förklarar vad yoga handlar om. det är den här formen som kalls för 8 stegs yoga eller klassisk yoga. Och de andra system yoga som förekommer i västerländska sammanhand är framförallt ofta inte religöst utan för att må bättre.
Det här är medvetennivåer som man kan nå till. Yoga betyder att förena. Mera exakt man är splittrad och man måste göra sig hel igen. Man är inte hel och hållet förenad. För det första så måste man följa den konventionella planet med moralen. På det moraliska och etiska planet. För det andra så måste man förena sig på det materiella planet. Man ska reducera sina materiella behov till det nödvändiga. Alltså asketism.
Det är först på punkt nummer 3 som den egentliga yoga börjar. Dvs kroppsliga ställningar s.k Sadhana. Det betyder att ofta så är de ställningar mycket obekväma. Bara att sitta med kroslagda ben lotusställningen. Jag kan inte göra det. För att inte tala om sadhana som innebär att man har händerna på marken och fötterna på ryggen. Eller står på en fot och har den andra bakom nacken. Det är akrobatiska saker.
Varför skulle man göra det? Dessa energier blir lagrade någonstans i kroppen i muskulaturen. Om jag ställer mig i en position så använder jag en muskulatur som jag vanligtvis inte använder. Det är därför de är svåra. De använder muskulatur osm man inte använder. Det är en del av ens identiet som är okänd. Man använder inte den del av sig själv man är splittrad och finns i olika bitar i kroppen. Hur ska man bli hel igen? Man praktiserar yoga och ger bekantskap med sig själv. Det som finns i musklar och inälvor och allt vad man består av. Om det blir utsatt av stimuli så blir det något resultat. Om man praktiserar yoga i de kroppsliga övningar så gör man bekantskap med sig själv.
Den fjärde punkten är andning. Inom yoga ska man andas medvetet. Han andas i varierande rytm. På så skulle ska man kontrollera andningsprocessen mer medveten.
Det är i punkt 5 som man övar sig i meditation med objekt. Det finns yoginer som fokuserar på en gud, det var teeistiska yoga. Man talar om en Ishvara. Det betyder herre. Det är en titel där man kan göra om alla gudar. Men det finns också yoga utan gud. Punkt 5 handlar alltså om koncentration. Om vi övar oss i koncentration så skaffar man sig en bättre kontroll, även över inre processer. Om man sätter sig ner och man vill fri från alla tankar och emotioner. Så upptäcker man att det är ganska svårt att inte följa med inre tankar och emotioner. Man upptäcker då bland annat att det är inte den konkreta jag, utan att det är just det inre innehåll som kallas det undermedvetna eller det omedvetna.
Dessa meditationer stegras till punkt 6 och 7. på punkt 8 så skulle dessa meditationer ledas till Samadhi. Det är tillståndet som de uppnår när de mediterar. Objektet till medtion sammanfaller totalt med meditatören. Koncentrationen blir så total att man sammanfaller med meditationens koncentrationsobjekt. Dualism är strakt där, man anser sig sjävl som subjekt och andra som objekt. Vilket uppfattas i asiatiska religoiner som det grundläggande misstag. Att inte förstå att subjekt är en konstruktion som är producerat från de liven man har haft förut. Man kan säga att från den biologiska födelsen som lägger grunden på den dualistiska uppfattningnen så är den via uppfostran.
Om det andliga som är med människan är de tmateriella så måste man skilja på kroppens svagheter genom asketiska övningar.

Man tänker sig att kroppen har annorlunda fysiologi än västerländska traditionen talar om. det finns psykiska kanaler och psykiska centra. Det är 7 st, det först är i könsorganen och den sista är i hjässan. Det första psykiska centrat som kalls för chakra. (det finns 7 st). Detta är den yogiska uppfattningen. Man tänker sig att vid den första chakra så finns det en kvinnlig Gud. Som härförekommer som en ihoprullad orm. Och den här ormen ska man väcka genom meditation. Och därefter så ska den slingra sig uppåt genom alla psykiska centra. Och därmerd följer den ormen den centrala psykiska centralen. Och där förenas den med den sista chakra som är i hjässan som är manlig och gneomför en trancendens mellan den kvinnliga och manliga. Jag kan tänka mig att vi människor upplever oss osm antingen manliga eller kvinnliga om man kdå kan komma över det här så uppfattar man inte som man eller som kvinna utan det finns ett grundläggande vara bara hos människor. Det finns en grundläggande form som är könslös. Den här föreningen av Kundahlina med chakra och med den här energi som är associeras med den sista som är hjässan skulle resultera med frälsning. Det är en typ av hindu religosiet som har rötter i shivaism. Den ha rdock bitar från den gamla vediska klturen och deras religösa åskådningar. Men det har utvecklats vidare att hindu chaktism finns separat. Vanliga monoteistiska shiieter eller visnuier. De som följer de liturgiska handlingar som sker redan i vediska . de tantrika följer inte den konventionella moralen. Man konsumerar alkohol, kött och afrodiska, och så äter de fisk och har samlag. Det tilltalar inte andra hinduer som är angelägna att följa plikter.