Global kyrkohistoria 2

Helena egnell.

Religionsdialog feminism och postkoloniala kulturer.

Missionen från och med 1500 talet har varit nära förknippat med kolonialisen. Från upptäcktsresanden och kolonisatörerna upptäckte den icke kristna världen och gjorde det möjligt att resa dit. Då hakar kyrkan på och inser, att de måste få höra budskapet.

Bevans och schröder delar upp missionen i olika epoker. Mission in the early church mission and the monastic movement … mission and the discovery. Då kan man saga mission in colonialism och 1800 talet mission in the era of progress. Då har inte postkoloniala idéerna kommit anser helena.

Om man kallar den moderna missionen varit förknippna med kolonialmaktne. Ibland var det mot kolonialmaktens önskan. När spanjorer och portugiser åkter till latinamerika på 1500 talet. Då var tanken att prästerna skulle följde med för att konkvistadorerna ehövde dem. Men indianderna skulle de inte ägna sig åt, men de gjorde de.
Samma sak i missionen till asien började på 17-1800 talet. Vi behöver ha präster med åss men de är till för oss, de ska inte omvända folk. Omvänder man infödingar, då blir de mänskliga. Då erkänne rman mänsklighet. Då kan man inte behandla dem som inianerna i latinamerika. Det såg inte kolonialmakten med blida ögon. Det får man säga till deras försvar.

Det finns en viktig domonikan Bartolomé de las casas. Han var indianernas förkämpa, som stred mot både världsliga makter och viskopar för att indianerna inte bara skulle bli omvända utna för att man skulle förbättra deras vilkor.

I stort sett så identifiera man med kolonisatörens världsbild. An gick in i det västerländska projektet. Att det var naturligt att västerlandet var överlägset. Kanske framförallt från 1800 talet, stewart hall mfl. Att egentligen är det först på 1800 talet att idéen med västerländska civilisationens överlägsenhet.
Postkolonialismen vill visa hur våra förstlänningar konstruerades. Det är mycket som vi tar för givet som är konstruktioner. Det är väldigt lätt. Det är klart att kulturer tycker att de är överlägsna. Det är klart att de vita tror att de svarta är människor. Men i viss mån finns det. men det är det som dyker upp med upplysninges dåliga sidor. Med den kolonialism som kommer då. Utvecklingstanken att allting går framåt och västerländska är höjdpunkten.

Man kan säga om med det västerländska överlägsenhet är ett 1800talsfenomen så hade man däremot en klar föreställning om kristendomens överlägsenhet. Att det var enda sanna läran. Hur hänger det ihop. Är det itne bara så att kristendomen hakade på kolonialismen. Eller är det en av grogrunderna för västerländska.

Det fanns de som tänkte annorlunda. Det fanns sociala engagemanget som fanns bartolome och många andra som ville stå på de förtrycktas sida. Sedan andra delen är kulturella där man inte jsälvklart racka ner på kulturer man möter. De främsta exempel på detta är jesuitiska missionärerna som kommer till asien indien kina japan. Som kom dit och började med att lyssna och lära känna kulturen med motivationen, att förstå hur de tänkte. Men fick en respekt här finns det lärda fromma och heliga män. Och som gick in i en inkulturation. När man var i indien så klädde man sig med saffransfärgade och försökte leva som helgia män och gick in i deras sätt. och i kina så klädde man sig som en mandarin och försöka gå in och förstå kulturen. Mellan de här 2 delarna mellan de sociala och kulturella så kan det vara en motsättning som finns i indien idag. T.e.x där man kan ha dialog med högkastiga hinduer och komma väl överens. Då säge rde som vill jobba med de kastlösa det där förstärker. Ska ni gå in i det med hinduism så upprätthåller ni bara kastsystemet. Det är inte helt enkelt går du in och frataniserar med eliten avlägsnar du dig från de lägre. Det kan finnas en motsättning där.

Inkulturation har varit ett begrepp man har pratat omd et senaste århundrandet. Det första som hände med att ifrågasätta mission. Tillslut insåg man måtse man vara europé för att vara kristna? Man skulle ta ifrån sig traditionella sättet att klä sig, man översätte psalmerna. Trummorna var demoniska. Man fick inte använda traditoinella instrument och melodier. Kyrkorna byggdes som i missionslandet. Det började man så smått ifrågasätta. Någonstans handlar det om, the medium and the message. Är trumman så förknippad med ursprungliga religoienen är tar den med sig så mycket. Sedan kom man fram till att det går bra att bygga kyrkor. Man förstår hur starkt det är, omvänd respekt i avståndstagandet. En trumma är inte bara något man slår på med pinnar den bär en värld och vi måtse tänka på vad vi gör när vi använder.

Ganska mycket tror jag, att de som propagerade för inkulturation gjorde det i någon tanke att uttrycksmedeln är neutrala. Det går att använda det eftersom det betyder inget i sig självt. Och man har varit tveksam till att låta.

Man kan också fundera på hur långt låter man inkulturationen gå. Vilka kulturella uttryck är det som får följa med. är man då lika kritiskt mot senvänjor som förtrycker kvinnor som med musikinstrument. Ofta hittar man patriarkala samhällsstrukturer så stämmer de ävl överens med västerländska så accepterar man. Det är acceptablet och det är inge tman reagerar mot. Sedan är det också ett faktum att motståndet mot att införa trumman kan ha varit från de afrikanska. Att jag har tagit mot det nya budskapet. Mimokry imitationen. Hur den postkoloniala, imiterar tar över den västerländkse mannens sedvänjor och åsikter. Som ibland kan bli subversivt. Att det blir en nidbild, o ena sidan kan det bli att vi är nästan lika som inte irktigt. På något stanns så fostrade de undersåtarna de fick utbildning och bli lägre tjänstemän. De kunde inte lbi högre poster och de kunde inte ta över ansvaret. Det kan man se på missionen det handlade om civlizsera och ta på väserländska kläder och hymner.

Fram till 40-50 talet att man började viga präster ur ursprungsbefolkningen. Nästan lika men inte irktigt. Då kommer motståndet från inkulutrationen från subjektet som har indtifierat sig med västerländska kulturen. Om man tänker på diskussionen om homosexualitet som är den stora frågan i alla kyrkor i hela världen. Då är de afrikanska kyrkorna, det ingår inte i vår kultur. Då kan man tänka ur postkoloniala tänkande. Att moralen som missinärarna tog med sig har internaliserat.

Kvinnor och mission
Det är intressant inte bara ur ett kvinnoperspektiv. Geonm att studera hur missionen varit mot kvinnor så kan man se strukturer. White men saving brown women from brown men. Det är ett begrepp som en av de stora inom postkolonila har myntat.
Det har blivit klassistk uttryck. Vad det handlar om är hur, i den kolonialistiska reotriken. Social misison upplysa och civilisera. Man har ofta använt kvinnor. Och nu kommer vi in på omskärelse m.m man har använt förskräckliga sakerna itll att bevisa hur barbariska de ickeeuropiska är. vi vita män ska rädda förtryckta kvinnorna. Men kolonialisetern lord cromer, han talade mycket om islams förtryck av kvinnor var beviset på förskräckliga. Men han var ordförande mot kvinnors rösträtt.

Försvaret för de bruna kvinnorna hängde inte ihop med intresse för de vita kvinnorna. Det är det ena, att man har använt kvinnoförtrycket i de andra länder. För socialal missionen. Det är en stor grej, att få in pengar för missionen. Och det sågs som viktigt att nå kvinnor, men egentligen inte så mycket för kvinnors skulle. Men gneom kvinnorna så nådde man barnen och familjen. Man såg kvinnorna som goda kristna mödrar ska uppfostra nya generationen. De hade ett instrumentellt värde i missionen. Detta gjorde i sin tur att man bredde vägen för kvinnliga missionärer. De har också en historia att det var för män, då kunde man inte skicka ut kivnnor. Sedan följde de med missionärshustrur. Men efter man insåg vikten att få med kvinnor så skickade man ut kvinnor. Många samhällen är segregerade man kan inte gå in i kvinnohdydar bara.


När slussportarnade hade öppnat och gåt tmed på att snda kvinnor ökade det enormt. Ungefär hälften av alla missionärer var kvinnor. En hel del var överklass och kunde få positoin. En stor del av den tidiga kvinnorörelsen är missionsföreningar. Och alla syföreningar.

Det var de kvinnliga missionärer. De har varit väldigt osynliga när missionhistorien har skrivits. Då har det varit gubbarna, och inte fruarna. De var en stor och stark grupp. Äventyrslystna kompetenta kvinnor som ger sig ut. En sömmerska från falköping när inga gav sig iväg utomlands. Ger sig ut till afrika. Sedan dog många på fläcken. Det är fruktansvärt,man räknade med att man skulle dö en martyrdöd. Malaria pest kolera. De dog som flugor. det var många som inte hade jobbat så mycket. Det var många osm inte pallade också psykiskt i mötet med främmande kulturen. Det sk aman också tänka på med missionen.

Vad betydde missonen för missionsobjekten. Då tycker jag tabita som har skrivt ett av stycken. Konflikter motsägerelser, möjligheter begärnsningar och förändringar. Det är inte antingen eller. Det är en process som man kan bedöma på olika sätt. hon skriver just om omskärelsen. Man kan se att det är förskräckligt. Men samtidigt beskriver hon att det är mer än vad man tror. Det är del av en stor kulturell process som i helhet vad positiv för kvinnor och konstuterade vad det är att vara kvinnor. Att ihtta sin plats i kulturen. Och att det omedelbara resultatet var dåligt. Att en oomskuren int ekunde bli ggift m.m. hon satte in att det inte blev jätteglada att de inte blir omskärda. Samtidigt som naturligtvis inte kunde ha tyckt att operationen var kul. Det är det som den postkolonila kritiken går ut på. Att inte se en del av sedvänjan och fördöma det. utan det är en delsom man kan ställa sig tveksamtill i en kultur osm har varit bra att leva i. varför slår man ner mot detta. Varför opponerar man sig mot den delen? Samma ska kan gälla satti, det indiska sedvänkan att en änka ska bestiga sin makes bål. Vilket har lyfts upp som den hemska saken som är den hemska. Det hari nte praktiserats så ofta, och det inte är bara enbart. När engelsmännen kom på indien så var det ett bevis på stor fromhet som valde att göra det. de koncentrerade sig på den tydliga symbolen. Men att överhuvudtaget förbättra änkornas situation. Även där kan man se, om man ser hela strukturen. Vilket isberg är satte av. Nu är jag ingen jätteexpert på indiska traditioner. Men orsaken till att änkor har en låg status i iniden hänger ihop med paradoxalt en syn på kvinnan som den livgivnade. Att kvinnan står förbund med shaktia livgivinade energin. Hon står för urmoderliga hon som skapar välbefinnande och välstånd för sin familj. Men om hennes man dör, så har hon misslyckats med det här. Då har hon förlorat sin livgivande kraft. Då är hon inte, då skjuter man henne åt sidan. Här kan man prata mycket om kvinnosyn och esentialism, det hänger ihop. Det är ett stort komplex och man måste gå in en annan väg. Det är det yttersta tecknet. Det är där postkolonialismen.

Fotbindnignen i kina. Kvinnorna som får sina fötter förstörda. Plågsamt inget som vi vill ha. Trots all sin radikalitet så sitter hon ändå fast i västerländska ögon. Hon klumpra ihop satti fotbidning och omskräelse. Det härär dåliga praktiker som visar hur förtryckta 3dje världens kvinnor är. men de kinesiska kvinnor blir offer. De är kinesiska kvinnor på 1800talet osm regaerade mot fotbinding, men kristna kvinnor. Det är fördelen, genom att bli kristen så flyttade man sig ur sitt sammanhang och kan släppa lojaliteter mot dåliga saker i kulturne. Man kan hitta saker som man kan kritisera. Hon säger att mary daly ändrar könet att white women saving brown women from brown men. Den femenistiska postkolonialska kritiken lett i feminism.

En annan fråga som är väldigt aktuell i afrikanska kyrkor är polgami. Det var vanliga i afrikanska samhällen. Framförallt flera kvinnor till en man. Då kan man ställa frågan, är det nödvändigtvis dåligt för kvinnor. Varför är då muslimska eller afrikanska män polygama har de omättliga sexuella lustar. Det är västerländksa tolkningen. Eller handlar det om hur handlar.



Vad har kristendomen gjort med de inhemska kulturerna? En intressant fråga, är varför är afrika till stor del och latinamerika men inte asien. Afria är något fler kristna och muslimer, men man är antingen muslimer eller kristna. Men sedna finns det minoriteter och sedna finns det några hinduer indiska immigranter. Och latinamerika är helkatolskt. Men i asien har kristendomen aldrig fått fotfäste, förutom filippinerna och korea. Där handlar det om 1-2-3 % indien tailand och kina. Jag har en liten teori, i latinamerika det handlar mycket om att det var en kraftig invandring av katoliker. Det ble vinte så mycket ursprungsbefolkning kvar. Där är de tättlinga till konkvistadorerna.

Men i asien så fanns det redan stora religiösa system. Det fanns redan världsreligioner på plats. Aloysius Pieris är en katolskt teolog från sri lanka. Han är mycket spännande teolg, han talar om kosmiska och metakosmiska religioner. Ursprungsfbefolkninge religioner animistiska traditoiner. Som då är väldigt, de har inte har stora överbyggnader. Det handlar om att hitta sätt att liva med naturen som är väldigt inriktida på det dagliga livet. Sedan finns det metakosmiska rleigionerna som höjer sig höjer sig och går bortom och det omedelbara här och nu perspektiv hindusm buddhism kirstendom. Mer ställer livets mening frågor som utvecklar filosofier. Utvecklar skrifter inte minst och dogmer. Då tänker han och jag tror att det ligger mycket i det här. Någonstans i något skede av mänsklig utvekcling av samhällig utveckling. Då uppträder behovet av strukturerna. När kristnedomen kom till asien så fanns redan metakosmiska. Det behovet var redan fyllt. Men det gjorde det itne i afrika. Där fanns bara de kosmisk religionera. När västerlandet trängde in i afrika när kolonisatörerna kom, då hade kosmiska religionera inte så mycket att sätta emot. Dem kunde inte förklara den nya situationen när allting som de hade stått för slogs sönde.r när makten kom in, med handel vapen skulle ta över. Och då kunde kristendomen också viss mån islam tillhandahålla den nya strukturen för att inrätt sig i ett nytt samhälle.


I afrika kan vi se att kristendomen och i någon mån islam varit ett redskap för afrikaner att orintera sig i den kolonierade tillvaron. Om int emissionärerna hade kommit med kristna budskapet hade det varit fritt frma för oklonisatörerna kunnat förlava dem. Men man förså gdem med ett sammanhang och praktiskt och maktmässigt få utbildning. Man kunde gå in och finnas med i samhället. Missionskolorna fostrade de stora ledarna.



Ontologisk essentialism
Svarta människor har grundläggnade vissa egenskaper och såna är dem. Afrikansk kultur är förblir på det här sättet. Kvinnor är vårdande känslomässiga relationella. Män är rationella osv. det är precis samma sak inom kvinnorörelsen man brukar tala om likhets eller säratsfeminism. Antingen säge rman att män är såna och kvinnor är såna. Och problmeet är att manliga egenskaper övervärderas. Det vi behöver göra är att kvinnorna kommer fram och det som kvinnor står för är lika viktigt. Det kan låta bra, de som inte vill se det så. Det är inte så, hurdanan kvinnor är och män är en konstruktion är för att göra världen begriplig elelr behärska eller bestämma. Västerlandet har definerat afrikanen som glad och musikalisk barnslig. Man kan säga att det är jättebra, men är det verkligen så. Eller män och kvinnor är lika. Mäsnklighet är spektrum från känslomässig till analytisk och vi befinner sos på olika.

Strategiska essentialsm.
Det gäller också asien som jag har skrivit i mitt avsnitt. Inom asiatisk teolog, så köpte det här. Asianess. Och det är åter igen det mystika det innerliga, det feminina. Första gången som jag stötte på det var 1986 som var med på en fältstudie i sydostasien. Då skull eja gskriva om kvinnor i indonesiskt kyrkoliv. Då säger en av det som ni kallar kvinnligt kallar jag asiatiskt.


Man måste hitta en grund för sin självkänsla. Det ligger något i det. visst behöver det mer intutivet m.m men de sista 10 åren och inlfytande av det postkoloniala. Så menar man är det vrekligen så bra i det långa loppet. Behöver vi verklgen. Köper vi verklgen. Ska vi verkligen hålla fast vid den här världsbilden. Är det med sanningen överensstämmanden. Är det verkligen en bra strategi, samma sak inom kvinnorörelsen.


En viktig sak när kristendomen kommer till andra kutlurer. Lamin sanneh, han talar om kristnedomens översättbarhet. Till skillnad från islam bara arbaiska kan koranens översättas på. Då sätter han emotsättning att bibeln har översätts till alla språk förutom en tid inom katoslka kyrkan. Grejen har varit att översätta. Vilket gör en av missionens välsignelser, tack vare missionen så har vi fått skriftspråk. Av många tusentalsspråk. Minsa lilla skruttspråk har transkriberats och organiserats, och man har översatt bibeln till det. då händer det något med bibeln när man ska hitta nya. Vilket ord passar, vilket av alla ord för Gud. Vilket ksa vi ananvända för den kristna guden. Ska vi använda för himmelsguden den hade inget, det var ingen gud man vände sig till. Ska vi använda det här mycket övervägande. Det skriver koiwk pu lan om, chinese women and chirstianty. The feminisation of christian symbolism. När man skulle vöversätta bibeln till kinesiska. Så var det en feminisationsporcess av symbolerna.