Luther 6

Luther och judarna
Luther och judarna är ett långt kapitel det kommer på tal under hela luthers liv. Från psaltarna 1513-1515 tills hans sista prediakn. I hans ungdom så är han traditoinell, den traditionella så har de dödat kristus, därför är de inte värda så mycket. De finns anledning att ge sig på dem, att hota dem och i värsta fall bränna synagoger.
Den ståndpunkten är vanlig in på 1500 talet. Johan eck han drev det gamla vanliga hela sitt liv.
Men för luther händer det saker, i båda riktningarna. 1513 så föreläser han om psaltaren, när han föreläser om romarbrevet, när han kommer in på en text som är så judefinetlig. Kap 9-11 i romarbrevet, handlar om hur vi ska ställa oss till judarna, är att de har löftet. Men de har sagt nej till messias. Därför har de satt sig på undantag, men som luther konstaterar så återknyter han till gammal tolkning av romarbrevet 11 som en del kyrkofäderna säger så.

När evangeliet har nått alla hedningar så ska israel få en ny chans. Så står det i rom 11, om de är ett löfteschans så spelar de en speciell roll. av det fenomenet så kan man inte hålla på att beljuga dem och håna dem och förstöra deras liv och bränna deras synagogor. Också för de kommer en tid där de kommer omvända sig, förhoppningen är att de ska vända om till rätt evangeliet, så mycket mer osm evangeliet blivikt klart och tydligt.

Till saken hör att luther är apokalyptisk till skillnad från calvin, luther och sin samtid vänter sig att tiden är påväg att vara slut. Därför man tlaar om antikrist man anser att det är påven,därför kommer de inom en rimlig framtid att omvända sig.

Det fanns en dispyt hur man skulle handaha judiska texter. De var judar som omvänt till kristendomen som menade att de skulle förstöra. Det fanns uttryck för de som skulle förstöra. Det fanns humanister rochling, släkt med melanchton, han gav ut bok i hebreeiska. Man höll åp med de gamla texterna på grekiska och hebreiska. Luhter försvarade rochling att vi ska behålla gamla skrifterna, de ska vara källor itll resonmenag fast än de har fel.

1523 så anklagas luther för att inte tro på jungfrufödelsen. Han anklagas för det. då försvara han att han gör det visst, men han säger att jesus är av judiskt famlij. Då kommer han in på att påvarna talar mycket lögner om judar, att de kristna dricker blod (de judiska säger). Men luther menar att vi måste respektera, vi får inte hota dem och inte bränna synagogor.

Ni kanske minns, att luhter skriver religiösa frågan ska inte överheten ge sig in i. det skainte makt ge sig på, det ska man tolka skrifterna omkring. Det ska judarna få göra även om de har fel. De kan faktiskt förstå att jesus är en viktig människa men de förstår inte jesus som guds sån.
De måste respekteras som människor, inte hundar som papisterna säger. Fortfarande med förhoppnignen att de ska omvända sig. de har fel tro, vi vänta ratt de ska omvända sig till rätt tro.


Sedan blir luther äldre, 1526 har han kontakt med rabbiner, och jag tror det här men jag får inte belagt, men det osm är faktum är att han är bibelvetare framförallt GT, psaltaren 1 moseboken. Skriften är för honom framförallt GT: han säger att NT mer eller mintre är nertecknat muntligt för predikan.
Vad gör denna skrift? Talar om kristus, psaltaren profterna m.m. för luther med den tradition som fanns är en självklarhet att GT vittnar om NT, det måste man kunna läsa, det finns där.
Jesaja 9. 53… de rabbinerna som hållerpå med samma texter som luhte roch hans vänner. De ser att kristus finns på raderna men de förhärdar sig, jag tror att allt efter tiden går 1530 talets andra del så blir det förbittring. De kan jobba med filologiskt bra, de kan jobba med texten men de ser inte vad de handlar om.
Sedan hör det till att furstarna i saxen och mansfeldt osv.det fanns rykten att de betraktade jesus som trollkarl, maria som hora, alla kristna som bedragare.
Man måste tillägga att judarna inte var en maktfaktor, de var inget hot våldsamt utan hot för tro, det fanns rykten att de omvände kristna.

Allt detta sammantaget ledde till skriften 1543 om judarna och deras lögner, han säger precis tvärt om 1523, han tror på papisternas lögnerna. Han tror att de är sanna. Hans slutsats att de aldrig omvänder sig trorts att de har rena evangelium. Så måste man ge sig på dem, bränna synagogorna utvisa förbjuda dem, bränna deras skrift. Allt han var emot 1515-1526 gör han sig på.


Det är en religös motsättning. Det fanns ensataka reformatorer som luhter hade vid 1523, att man skulle vänta på att de skulle omvända sig det. om någon säger att det är historiskt nödvändighet så är det fel, han tog den ståndpiunkten.