Rit och berättelse 5

Berättelse praktisk användning
Lyssnandet är otroligt viktigt för att berättelesr ska komma fram.

Vi ska prata om:
Hur berättandet kan hjälpa olika mellanmänskliga situationer. Man kan använde ordet ”läkande” jag har engelska som modersmål. Jag har hela, som heal. Att bli hel. Att om man ska stortelling som healing art. Vad är det som ska läkas?

Vi ska titta in i området, vad kan läkande berättande vara, men väldigt brett. Sedan ska jag göra det på ett sådant sett som inte bara är teoretiskt. Men när jag berättar om arbetet så brukar jag göra en kombination av berättande att vi är del av stor växande rörelser. Som har tagit del av storytelling som ett sätt att vara tillsammans och utvecklas på.

Sedan brukar jag också göra några övningar, inte så att man ska resa sig upp och berätta, utan 2 och 2 man får en upplevelse hur det är. jag kan berätta hur glad man är, men jag vill gärna att ni får en inre upplevelse att det är åt det här hållet.
Genom det kan man komma in i samtal om vad det är och visa olika riktninga.r sedan finns det övergripande varför finns det här varför behöver man läkande berättande.

Jag tänkte att man kan gå in i områden man kan väva mellan berätelser och berätta mera. Egentligen kan man inte komma in i samtal förrän man har gemnsam upplevelse.


Muntligt berättande kan vara brobyggande i många situationer. O man öppnar munne och berättar så blir det bro mellan din och min kultur, det finns många sätt att göra det från livshisstorier och sagor.
Det finns många portar i vardagslivet där det finns berättelser eller berättade historier. Namnet är personligt och intimt, det är sällan folk ber en berätta om ens namn. När man talar om sitt namn talar man om sig själv, att få lov att tala och berätta om sig själv. Då vecklar jag ur mamma pappa möjliga omständigheter. Ena frågan plötsligt öppnar en dörr och man låter människan veckla ur hur gick det till, vad tycker du om. man får många kapitel i en bok som gör att man får berätta om sitt liv så att man inte måste presera. Att jag får lov att finnas till det är min histioria. Mycket vet man inte om förrän någon frågor. Man kan inte berätta för en vägg.
I det sociala alla kan berättandet, socialt konstart. Oerhört gemenskapsbildnade att tillbringa tid tillsammans att lyssna och berätta fördomsfritt in i olika frågor utan att det ska för någon stans. En folkbildande impuls. Det här blir en dörr som öppnar för att någon kan berätta om någon lyssnar. Man måste vara minst två mitt intresse i dig kan göra att du utvecklar mer av dig. Bara för att berätta historia är stärkande man behöver inte göra terapi.

Man kan föreställa sig att komma från somalien långt bortifrån. Jag såg somalier svarta människor uppe i hedemora, jag tänkte my god hur klarar de här. jag hari nget mot hedemora, men en sådan kontrast. Hur ofta intresserar socialsekreterare, för den här personens namn och att säga det ordentligt, om jag är abudullah och långa namn som inte är som våra. Om man gör det så bemödar det att säga hela namnet och int ebara närvös för att man säger fel. Då bgyger man redan en bro man visar respekt. Den lill övningen, den är säkert urgammal. Någon i usabörjade mynta övningen smed ungdomar. Den kan användas var som helst, att man intresserar sig 3 minuter. Det var intressant, varifrån kommer namnet. Min farbror bor där forfarande, jag flyttade hi. Genom det kan hela personens berättelse komma fram, utna man fyller i ett formulär att personen sa passa in i något. det blir myndighetsaktigt, det bygger på mänskligt intresse.

En människa från saomalien har et upplandskap hedemore, men inne har han en helt annan värld och de två går inte ihop. Det är ett lidande. Alla som är här ute ahar ingen aning om vad jag har inen och vad som harhänt där. Miljontals detaljer av es liv, som man delar och så flyger man bort till jockmock. Solen går ner och pup på annat sätt. det är fullt med historier i andra människkor om ingen frågar så sitter man med ett tjockt paket, man kan aldrig få ihop det inte med yttre.
Jag tror man kan göra stort arbete med folk i andra länder. Med traumatiserade med vem som helst. Jag är själv inte svensk jag har upplevt det många gånger. Om någon säger ens namn ordentligt med lite värdighet och intresserar sig och man kan ställa frågor, som gör att den andra personen får berätta hur det var att vara isomaliens öken med kameler. Om den personen får lov att berätta då börjar det finnas en kaal mellan inre och yttre. Om det får hålla på och m det finns sociala rum så lättar trycket enormt och det är mycket lättare att få de värderna att mötas. Och kan användas oerhört mycket mera. Det är rent intresse för den andra, och man kan bli hel igen det har med läkande att göra.

Jag är projektledare för ett proejtk som heter barnet är ett hjärtesak, jag arbetar med såna som utbildar barn i riskzoner. Som ett samverknadsredskap. Det är tydligen mycket problm att arbete med polis bup osv. de skjutsas över det händer inget. Regeringen har gjort en satsning för några år sedan. Jag kläckte idée om att folk går storytelling utbiöldning så utvecklar en samverkan från bildspråk inte från alla olika tänk som finns. Det har vi hållit på i ett år. Försa gruppen är färdig.

De är i spånga tensta med 75 nationaliteter. Vi kommer ha en öppen konferens i våran storetelling som brobryggare i mångkulutrellt samhälle. alla kan göra det, och med lite hjälp komma in.


Med namnet finns hur mycket som helst att hitta. Att följa gnistan att följa nä rman hör någon berätta. Man kan göra det mer till en konts också. Att det finns hur många hitsorier som helst om vi frågar. Fråga någon som ingen har frågat förut. Vi är fulla med historier som inte har berättats. Det är vår potential, och det kan befrias i gemenskapen omkring oss hur man intresseras. Inte jag ska pusha mig själv fråt i livet. Växelverkan så blir vi till.

I gamla folksagor finns teman över världen som går igne, ett tema låter såhär:
Det var en gång en kvinna/man. Som gick in i en stor djup skog och solen gick ner och skymminingen kom. Hon gick längre in i skogen tillsut var det helt mörkt. Hon fick öga på ett ljus långt borta. Hon började gå mot ljseut och när hon kom fram såg hon att det var en liten stuga. Hon gick in det var et rum men ingen var där inne. Hon såg en dörr och öpnnade det var en stor och både från naturen och människor. Plötsligt stannade hon upp och tyckte var konstigt, ut ur stugan och titade det var ju konstigt, den var ju så liten på utsidan. Och ändå sal på sal, det fortsätter. praktful sal full med förunderlinga ting. Ennu en dörr och ännu en dörr ännu en sal, sal på sal på sal fortsatte i det mest förunderliga ting

Bildspråket är kärnan i arbetet. Först snackar man på i spontant berättande. Eller sjunger, man kan inte bara sjunga en skala. Men långsamt elle rknåda en deg man måste hålla på, och sedan kommer form här är en limpa. Det är den biten att verkligen låta den komma ut. På mina utbildningar så skolar jag i hur man kan rikta det spontanta berättandet in i olia situationer det är bilden som är viktiga.



Vi har pratat om spontant berättande, annars finns det ett tematiskt berättande. Att man berättar en saga som finns, något ursprungligt eller en myt. Sedan så jobbar man med övningar utifrån den sagan. Jag berättar en kort berättelse.
Det är bilder och bildvärden är vi intresserade av, i sagor försök inte förstå det är meningen att det ska vara fullt på gåtor. Sagospråket är fullt av jätteprovecernade bilder, det går inte att fatta i huvudet men det går att ta in iblderna.
Jag sa berätta en saga på andra viset.



Nabek – dagar fortsättningsövning
Situation som det påminner om för dig.
För mig så påminner det mig om hitsorien o jacob och esau där de försonas efter att jacob har kämpat med gud. Och jacob lämnar allting ifrån sig för att försona. Han står tillsammans med sin bror och de har kastat sig kring varandras armar i försoning. I bakgrunden så kan man se hans tjänare, och man anar att de står ängsligt på ngåot sätt.
Marken är platt och torr, det finns sparsam växtlighet, och det enda som man egentligen kan lägga ögonen på när de två bröderna och folket i bakgrunden. Solen är på eftermiddagen-sen eftermiddag. Så den står fortfarande högt, dock så lyser den inte extremt starkt.

Man placerar en saga i centrum av en grupp, den är sig själv. Ju mer man jobbar med berättelser så märker man att de är bottomlösa. Dels i sig själv, men också grims sagor och det man har svårt att förstå. Flickan utan händer och hela hennes resa genom livet och att hon får händerna tillbaka. Komprimerade bilder. Ni ska inte begåå misstg att det är verklighet det är metafor det är one step removed. Det är indirekt, man ska tala om en stor värld. Om man tänker på riktigt är man helt fel det är bildspråk inre liv.
Den här kränan lita på bilden man placerar en saga den är färdig och den har mycket att säga om livet. Mycket mer än man fattar. Sedan talar den på mig och till dig på 15 olika sätt. om vi säger imogrgon är det på ett annat sätt. man ska lita på den bilden man får. Det har allting något att säga bara man stannar kvar och frågar sig själv undrar vad det har med mig att göra.
Sedan det med läka, deet är inte yttre film. Det är bildlöst här ute, jag talar ni lyssnar. Ni skapar egna situationer inuti, jag har inget me det att göra, jag har inget med det att göra. Jag ahringen aning vad som försigår där ute. Men mina ord skapar verklighet där ute. Den bilduppfattningsförmågan en mycket mysteriös inre bild. Den är unik för varje människa, den kan ingen ta ifrån er.

I arbetet med barn eller med folk i trauma, man berättar en saga man går inte direkt på problemen utan indirket genom saga. Myckte motstånd men kommer igenom tillslut, massa bilder. Den som lyssnar skapar de bilder han eller hon klarar av i psyke varken mer eller mindre. Det pressas inte en ibld på mig från en film eller dator.
I mitt visdomsfyllda jag har läkande intentioner vet vad jag behöver. Nu kommer häxan gud var hon är grym, men jag skapar inte mer än vad jag klrar av. Det är avgörande för läkande arbete i storytelling. Det är en avgörande skillnad.
Ordet klingar in skapar bilder, du bestämmer själv fritt din integretet bevaras. Därför är det ett bra sätt att arbeta med folk som har det svart, man går aldrig in och petar vad som finns där inne. Men det finns vägar att komma på.

Sedan finns det indirekta, via sagan kan jag tala svårt. Som kanske är outtalbart. Kanske häxan hon måste vara jättegrymt att vara flickslaven. Det är många vägar man kan gå, vi har gjort envi har berättat och sedan sett hu klingar det i mitt liv.

Men allmänt prata om berättelse hur är försoning och hur gör man när en sviker en. Via berättelse kan det komma fram massa som har med mig att göra. Men jag behöve rinte utsätta mig för alla bklickar men jag får bygga hud och i min egen takt prata om svåra saker.
Mna kan säga att det är indirekt sätt att jobba på.

Sedan vill jag säga om terpi kontra det här, jag är teaterressigör. Jag har jobbat med dteater och skapande människa, jag är intresserad hur man med skapande människa skapar hälsokrafter. Det har med tiden fört mig in i storytelling.
Skillnaden mellan teater och storytelling på teatern har vi en yttre scen.
Men storytelling är det allt i inre scenen. Det är teater på inre osynlig scen. Som vi har tillsammans vi kan tala om den hela saken och vandra runt i gemensamt landskap som är nabek dagar berättelsen. Den finns inte här men vi har en gemensamvärld.

Därför är det gemenskapsbildande, har man ett mötande. Vi har en sak där hade man husmöte och hon jobbade i hem med utvecklingsstörda. De hade möte flera gånger i veckan. Det var mycket praktiskt. Man har listor på allt man ska klara av. Hon berätta en saga som hon hade, det tar inte mer än 7-8 minuter. Att man inte har sant är inte sant, nabek dagar tar 4.5 minut att berätta det är inte sant. Men att berätta är en tidskonst det känds som en lång tid. Det är kraftfulla saker.
Hon berättade en saga det tog 10 minuter, hon kom glädjestårlande det funkade. In i berättelsen oj bad händer nu. Det rensa 10 minuter senare så sitter gruppen i samma inre rum och vi är villiga att lyssna på varandra och vi har ett helt annat möte. Och vi kunde samverka kring barnen på ett annat sätt. vi hade grunden alla höll inte på med sitt, det skapar en gemensam utgångspunkt.

Men kring terapi och vad är det för något jag har en bild för det. man kan jobba med storytelling terapi, in i djupa terapeutiska processer. Jag jobbar påte t annat sätt, genom insikt och att man är vaken och man itne gör mer än vad man känner.
Min bild är följande med st göran och darken. Vad sägs det om det, håll ögonen på målet prinsessan titta inte draken i ögat. Håll ögonen på ljsuet titta inte draken i ögat, statyerna alla religiösa bilder av st göran. Då står han med sin lans, han tittar med ögonen på målet.
Det här arbetet för mig, om man bara tittar ner i drakens ögon så förgås man. Man står inte ut med allt det svarta. Det blir oändligt, det är en fantastikst stor bild det finns faktiskt en prinsessa.

Min tanke med storytelling är att det stärker riddaren så att han kan hålla draken stången. Det stärker riddaren så att jag kan stå bättre i min livsstution. Istället för att gå in i draken. Det är inte att man inte får prata om svåra ting men fokusen är ett annrolunda.

Helt konkret, det som ni vet har berättandet nästan försvunnit under 1900 talet. Det har fortsatt hemma hos folk, men inte på scener. Vi har kommit till en tänke att ingen frågar efter berättandet.


I storytellingreessansen speciellt i usa 60-80 talet då är det också människor osm upptäcker visdomshistorierna. Att sagor har meningsskapande, att visdomshistoria kan hjälpa oss i våra liv.. långsamt av människor från olika spektrum, poliser domare lärare präster alla möjliga människor upptäcker och vill använda det i sitt yrke på ett sätt. på tiden så bildas healing story alliance, det är ett brett spektrum av människor.
Vi har massa projekt, efter 11 septer att man hjälpte folk som blev rädda. Hur man kan bearbeta det här. det går i många riktningar. Man kan tillämpa berättande, rikta berättande spontant eller med färdig historia. Man riktar mot ettt tema, men alltid med ett tema. Man placerar en berättelser här, och man jobbar vidare. Alla gör man egna insikter. Man jobbar med barn ungdomar skolar, alla åldrar.
För att bilda identitet. Sedan är det framtidsskapande, man jobbar med missbruk. Folk som är påväg ut, det finns otaliga sätt att jobba med det här på.

När jag jobbar på kliniken jag jobbar 1 timme per vecka. Där kommer det många med morderna sjukdomar, livskriser utmattning. Gör mysigt sitter i dagrummet. Vissa är rädda för de är dödssjuka. Man har mycket rädsla när man är sjukt, det är inte samma sak som sscenberättande.
Skapa mycket värme, storytelling är ett sätt att få igång sociala värmen. Mycket ensamma, men storytelling är ett sätt att aktiva en på ett ickepressande sätt.

Sedan berättar jag 2-3 sagor då tar jag det som kan och min intution, jag får inte idka terapi för jag har inte den bakgrunden. Men det uppstår samtal, jag spelar piano och brukar berätta. Man kan röra sig i bildvärlden. Bara vara i den vara stilla. De slutar alltid bra, annat går inte.
Men gärna vara en cliffhanger det här till livet