Global kyrkohistoria hemtenta

Tentamen Global Kyrkohistoria, 15 hp HT 2008


Fråga 1: Beskriv den skillnad som föreligger mellan romersk-katolska kyrkan och de lutherska kyrkorna vad gäller synen på det tredelade ämbetets status.
Skillanderna mellan den romersk-katolska kyrkan och den Lutherska kyrkan ligger i hur man ser på kyrkans tradition gentemot funktion.
Lutherska ämbetssynen:
De Lutherska kyrkonas ämbetssyn speglas av framförallt ett funktionstänkande. För att bestämma en ämbetsstruktur så går man inte tillbaka i historien för att se vad man har gjort tidigare, utan istället frågar man sig ’vad tjänar evangeliet bäst’. Det är effektivitet man strävar efter inom de Lutherska kyrkorna, inte tradition. Teoretiskt sätt så kan man därför inom de Lutherska kyrkorna täkna sig att att ha, 1, 2, 5 eller 100 olika ämbeten beroende på vad som behövs i situationen. Dock så måste man säga att traditionellt så har i alla fall ämbetena präst och biskop tillämpats inom Lutherska kyrkor och under senare tid också diakon. Men man kan säga att det kanske mer är av en ’tillfällighet’ än att just den ämbetsstrukturen är gudomligt sanktionerad. Därför är det också lättare för Lutherska kyrkor än bland annat katolska och ortodoxa kyrkor att införa ett tvåkönat prästämbete.
Katolska ämbetssynen:
För den katloska kyrkan så ser man både på biblen, och historien (traditionen) som gudomlig uppenbarelse. Detta på grund av att den Heliga Anden har verkat genom historien i den katolska kyrkan, vilket gör att kyrkans historia också är helig.
Man kan därför inte inom den katolska kyrkan ändra ämbetssynen efter funktionalitet lika lättvändigt som inom de lutherska kyrkorna. Därför är det svårt för den katolska kyrkan att ha annat än ett just tredelat ämbete. Det blir också svårare för den katolska kyrkan att ändra på saker inom ämbetet eftersom det också är en gudomligt inspirerat tradition (som att ha tvåkönat istället för enkönat prästämbete.)
Den katolska kyrkan är dock inte helt statisk, utan förändrar sig istället långsammare än andra kyrkor. Bland annat så har man under 1900-talet infört det permanenta diakonatet igenom inom den katolska kyrkan, (tidigare så hade man bara ett transitivt diakonat som ledde till prästämbetet).
I vilket ekumeniskt sammanhang och i vilket centralt dokument blir frågan särskilt aktuell?
Det ekumeniska sammanhanget är att kyrkorna börjar röra sig närmare varandra. Istället för att vara fast och nöjd med att svartmåla och förbanna varandra så har det under 1900-talet tagits steg mot försoning. Startskotten för den kristna ekumeniken skedde i och med att antalet missionssällskap exploderade i slutet på 1800-talet, vilket resulterade i att man i allt större utsträckning kom i kontakt med olika kristna denominationer ute på missionsfälten. Kontakten resulterade i att man kom att samarbeta i praktiska saker (ännu inte kring läromässiga skillnader) i vilket man behandlade i världsmissionskonferensen i Edinborough 1910. Det fanns dock intressen att börja tala om läromässiga skillnader i vilket ”Faith and order” och ”Life and work” härstammar från. År 1948 så gick dessa båda rörelesr ihop och bildade ”World Council of Churches” i vilket ett stort antal kyrkor är medlemmar (t.ex. Katolska Kyrkan är bara en ’pseudomedlem’). Ett stort steg för ekumeniken mellan den Katolska och de Lutherska kyrkorna togs i och med andra vatikankonciliet genom vilket den katolska kyrkan antog en mjukare ställning till icke-katolska kyrkor som nu blev ”seperated brethren” istället för djävulens förtrupper. Teologiskt sett så har Katoliker och Lutheraner närmat sig när det gäller rättfärdiggörelse, och båda har nu en liknande teologik kring rättfärdiggörelse genom tro. Teologisk rörelse har också skett i motsatt riktning. Framförallt så har befrielseteologin som uppkom i en Katolsk miljö blivit anammad av Protestanter/Lutheraner. Befrielseteolgin som handlar om Guds frälsning genom den troendes agerande för det goda i samhället är väldigt långt bort ifrån ett traditionellt Lutherskt tvåregimentstänkande.
Även om den Katolska kyrkan inte är medlem i WCC så är de en aktiv deltagare och har varit med att forma och besvara BEM-dokumentet som vi har jobbat med speciellt under kursen. BEM står för ”Baptism”, ”Eucharist” och ”Ministry”, i vilket kyrkorna försöker framarbeta en gemensam teologi. Inom dopet så har man nått en så pass stor överenskommelse så att man erkänner varandras dop. Det blir dock lite krångligare när det kommer till nattvarden och ämbetet. Problem för en gemenskap i nattvarden finns ibland annat relationen mellan den Katolska och Ortodoxa kyrkor, där båda anser sig ha den rätta apostoliska successionen. Dock så har t.ex. Svenska Kyrkan och den Anglikanska kyrkan en nattvardsgemenskap och gemenskap i ämbetet (Borgo överenskommelsen). Men det fortsätter att vara svårt att förena t.e.x. den Katolska kyrkan i sådana frågor. Det som man har kommit överens om i dokumentet är att hela det kristna folket har som uppdrag att, döpa, fira nattvard och att deras ämbeten ska bestå av en styrande del, en verkställande del och en karitativ del.

Fråga 2: Jämför asiatisk och afrikansk feministteologi – likheter, skillnader.
Asiatisk feministteologi: Asiatisk feministteologer, talar om feminism och teologi ofta utifrån synpunkten att det är ”theology from the perspective of women in struggle”. Teologernas mål är därför också att frigöra den kämpande kvinnan genom sin befrielesteologi. Befrielsens fokus är ofta jordnära och vardagligt och kan handla om bland annat, våld mot kvinnor och globalisering och för bevarande av miljön (eco-feminism är växande bland asiatiska feminister).
En gemensam nämnare bland asiatiska feministteolger är att för det här målet så tar de gärna tar till sig befriande, och livsbejakande element från många olika religioner. Alla religoiner är dock inte lika användbara för detta syfte, Confucianism brukar man framförallt se på med oblida ögon. Shamanism och folkreligiositet brukar man istället ta till sig av hög grad. Bland icke-kristna källor så ser man mycket mer positivt på ”praktiserad religion” än ”föreskriven religion”. Som exempel så kan man ta Koreanska feministteologers utnyttjande av ”han” (bitterhet, sorg, lidande under förtryck), vilket utnyttjas för feministteologins sak.
Skälet till att man har en så positiv syn på det praktiserade framfört det officiella, är att det talade ordet anses heligare än den skrivna texten. Detta har gjort att berättande av historier har blivit en viktig metod för asiatiska kvinnor att ta till sig bibeln. Bibelhistorierna tolkas då enligt sin egen traditionella asiatiska kultur, i vilket bibelns hjältinnor kan ställas sida vid sida med de asiatiska. Man försvarar detta förhållningssätt genom att hänvisa till bibelhistorien där Jesus helar en hednisk kvinnas barn, vilket betyder att Guds nåd inte bara är för kristna och att Jesus erkänner en religiös pluralism. En annan historia som asiatiska kvinnor kan identifiera sig med är historien kring Hagar och hur hon knuffas runt och lider.
För asiatiska feministteologer så är den pluralistiska tanken viktig, och de avfärdar alla exkluvistiska tankar kring Jesus eftersom det är oförenligt med den asiatiska tanken att det finns många frälsare (tänk hinduiska och buddhistiska inkarnationer). Jesus ser man på som den lidande tjänaren och framförallt som befriaren.
Moderskap är en stark positiv tanke bland asiatiska feministteologer. Moderskap betyder inte i första hand biologisk reproduktion utan, kreativitet och andlighet.
Synen på Gudinnor är inte lika positiv hos asiater som den brukar vara bland västerländska feministteologer. Detta beror på Gudinnors högre närvor i mytologin, samtidigt som de lever i ett patriarkalt samhälle.
Sammanfattande ord: befrielseteologi, livsbejakande synkretism, folkligt, muntligt, inklusivt/pluralistiskt, moderskap, jordnära/praktisk, Jesus – lidande tjänare och befriare.
Afrikansk feministteologi: Afrikanska feministteologers mål med sin feministteologi är att kristen teologi inte bara ska reflektera män och prästerskapet. Afrikansk teologi är djupt påverkad av de dåliga förhållanden som många människor lever i de afrikanska länderna och ser där en stor förlust, där man har förlorat sitt traditionella synsätt på livet om hur det ska levas i respekt till Gud, Andevärlden och andra människor utan istället måste lägga all energi på överlevnad. Denna förlust har specieltl blivit en förlust för kvinnor, som ses som de traditionella gemenskaps och kulturbärarna. Som kulturbärare är det kvinnors roll att bevara muntliga traditioner (dessa traditioner kan förändras utifrån vad som krävs av situationen) från ens förfädrar. Den afrikanska feministteologin reflekterar också detta lidande och försöker besvara detta med befrielesteologi.
I den afrikanska kulturen så finns det ett tänkande att det var dessa religiösa traditioner som fick ens förfäder att leva och frodas, sådana traditioner är t.e.x. en given religiös ordning, naturlagar och moral. Som ättling så förväntas man att lyda under samma traditioner (med eller utan egna förändringar). Skälet till att dessa band håller sig starka kan vara att generationerna binds samman med ett tanke att man når odödlighet genom sina ättlingar (t.e.x. man ser sin egen pappas anletsdrag i sitt barn), vilket också kan bidra till att idéer överförs och lever vidare. Som man kan tro så har den här tanken lett till en kulturell pluralism, denna tanke erkänns och försvaras av afrikanska feministteologer sålänge de inte förespråkar våld och orättvisor. Också enligt samma tanke så värderas kroppen högt i afrikansk kultur, teologiskt så tänker man sig också att det är genom kroppen som man kan uttrycka vår mänsklighet och godhet.
Jesus roll är för afrikanska kvinnor som; harmonins återställare, en mänsklig förebild och kristologin fokusrar på, godhet, frälsning, befrielse m.m. Som vi kan se så handlar mycket om tings upprättande och återställande vilket är förståligt på grund av den situation som många lever i. Det som är viktigt att återställa är också den mellanmänskliga gemenskapen(gästfrihet) och människans balans med naturen. Traditionellt sett så har afrikaner ansett det vara väldigt viktigt att ta väl hand om naturen, då den i sin tur tar hand om människorna, dock så har koloniseringen rubbat på det här tänkandet i och med att en mer individualiserad västerländsk tänkande infördes.
Sammanfattande ord: muntliga traditioner, andevärld, lidande/befrielseteologi, odödlighet genom ättlingar, livsbejakande kulturell pluralism, Jesus som harmonins återställare och befriare.
Jämförelse: Både hos de asiatiska feministteologerna och hos de afrikanska så finns ett fokus på det muntliga och pluralistiska (så länge dessa traditioner för med sig något livsbejakande). Befrielesteologi har också en stark ställning, hos de afrikanska kvinnorna så karaktäriseras befrielsen framförallt av ett återställande av mellanmänskliga relationer och harmoni med naturen (eko-teologi var också något som var viktigt för våra asiatiska teologer).
Något som skiljer teologerna är den afrikanska synen på odödlighet genom sina barn. Dock så värderade de asiatiska kvinnorna moderskapet högt, men moderskapet var där mer som en symbol, inte först och främst fysiskt barnafödande.
För båda så var Jesus en befrielsefigur (hos de asiatiska så var han dock ofta en bland många). De asiatiska kvinnorna fokusrar och identifierar sig också med Jesus som den lidande tjänaren, afrikanenra däremot tenderar att se Jesus som harmonins återställare.

Fråga 3: Vad lägger Said i begreppet Orientalism? Redogör för de bärande tankarna i Saids Orientalism som det framställs i artikelmaterialet.
Orientalism är ett förhållningssätt som orientalister (t.e.x. filologer, poeter, politiska teoretiker, kolonialadministratörer) har haft mot de icke-europeiska folken och kulturerna. Från dem har orientalism senare spridit sig vidare till de övriga samhällsklasserna Det orientalistiska synsättet är ett kategoriskt nedvärderande där man ger ”orientalerna” de egenskaper som anses annorlunda och mindre värda som en sorts motbild/motidé till det europeiska tänkandet.
Said anser att det inte finns något belägg för detta och att orientalister inte beskriver någon verklig orient. Det som orientalismen bidrar med är istället ett rättfärdiggörande av en Europeisk dominans av den andre, då den är oändligt mycket sämre. En orientalistisk tanke är att västerlandet är mycket bättre på att beskriva den orientala kulturen än vad den orientala kulturen själv är. Som exempel så kan man ta den engelska administrationen i Indien och deras argument för att avskaffa änkebränning. De ville inte helt enkelt gå på tvär mot den rådande kulturen och helt platt avskaffa praktiken, utan istället så ansåg man att man på ett bättre sätt än hinduerna kunde tolka de hinduiska texterna kring änkebränning, med den självklara slutsatsen att änkebränning inte kunde tolereras enligt den hinduiska kulturen. Said menar alltså att enligt den här modellen så producerade/producerar västerlandet ’kunskap’ som inte har någon bäring på verkliga förhållanden i landet, men som skapar ett mandat för västerlandet att: ”hantera den genom att göra yttranden om den, auktorisera synpunkter på den, beskriva den, undervisa om den, kolonisera den, härska över den – kort sagt som ett västlandets sätt att dominera, omstrukturera och utöva myndigheter över Orienten”.
Lyft fram svagheter, kritik och styrkor i hans resonemang.
Styrka: Styrkan i Saids bok ”Orientalism” ser man bland annat i det genomslag den har fått efter sin publikation. Få forskare kring postkolonial kritik skriver en avhandling utan att nämna Said’s namn, ännu färre väljer att betrakta sig som ”orientalister”. Personligen så tycker jag att han har slagkraftiga argument som man lätt kan tillämpa i en rad olika sammanhang i allt från politisk teori till analys av grekisk mytologi (västerlandets oöverträffbara demokratiska system & att när de grekiska hjältarna ska på äventyr i barbariska länder alltid seglar österut, t.ex. Jason och argunauterna .).
Svagheter & Kritik: (Jag har valt att lyfta fram boken ”Orientalism” svagheter genom fram en författare som vi har arbetat med i kursen, nämligen Bhabba.) I grund och botten måste man säga att han har en positiv syn till Said och Said’s tes då han anser att den är användbar, men kanske ofullständig. Bhabbas kritik kommer från ett ’psykoanalytiskt’ synsätt på den koloniala makten, i vilket han kom fram till att kolonialmakten är svagare och mindre framgångsrik än vad man först anar. Kolonisatörens svaghet menar Bhabba, ligger i deras syn på att det finns en reell skillnad mellan kolonisatören och den koloniserade vilket senare konfronteras med verklighetens likhet. Samtidigt som kolonisatören anser sig vara överlägsen så förstår den undermedvetet att de i själva verket är lika. Den här skillnaden, skapar en osäkerhet hos kolonisatören, vilket skapar en motståndslucka (vilket är ett vardagligt och stillsamt motstånd, inte väpnad kamp) för den koloniserade. Skillnaden och Bhabba’s kritik till Said är att Said gör kolonisatören till starkare än vad den i verkligheten är, och att hans teorier inte rymmer den här motståndsanken. I vår text om Mimicry så sker motståndet genom ett överdrivet men ytligt kopierande av kolonisatörens kultur & uttryck hos den koloniserade. Den koloniserade har inte internaliserat kulturen, utan upprepningen sker med en ironisk eller hånful ton.
I de artiklarna som berör olika missionsmaterial nämns Said bara vid något enstaka tillfälle. Framförallt då Claesson vid slutet av sin artikel ger uttryck för en viss kritik mot Said. Peka på några exemepl ut en eller flera av artiklarna av Lande, Mellemsether, Skeie, Claesson och Granqvist som kan sägas bekräfta respektive motsäga Saids idéer.
Claesson: Claesson bejakar delvis men är i huvudsak kritisk till en analys av hennes missionsmaterial enligt Saids ”Orientalism”. Missionärernas dröm var inte en europifierat Kina utan en värld där alla var lika värda oberoende av; ras, kultur, kön, utbildning, klass m.m. Detta skulle dock ske från ett eurocentriskt kristet perspektiv där man omvänder hedningar till kristendomen, vilket delvis kan bejaka Said’s tankar kring kulturimperialism. Men det finns en viktig skillnad, distinktionen hedningar/sant kristen är inte geografiskt bunden enligt orientalismens tanke europa/orient utan kan lika gärna appliceras på t.e.x. Sverige (enligt tanken att det fanns falska kristna i Sverige likväl som i Kina). En annan viktig skillnad enligt Claesson är missionärernas position i Kina. I Kina var missionärerna aldrig i en maktposition, utan de var snarare under hot och i underläge (t.e.x. boxerupproret) vilket är långt ifrån Said’s tankar kring imperialism och kolonisation.
Granqvist: Granqvist ställer sig näramare till Said’s tankar i sin analys av Svenska Missionsförbundets mission i Kongo. Han tolkar missionen som både kolonisation och kultur-imperialism i miniformat. Detta skedde genom; försvenskande genom påtryckningar, lurendrejeri för att komma åt mark och användandet av mutor för att få barn till missionstationen. Allt detta menar Granqvist skedde i en Orientalistisk civilizationsspridnings tanke, i vilket man genom fotografier beskrev afrikanernas barbari(fungerar som västerlandets motpol) som rättfärdiggör kolonisationen. Missionens mål var att få hedningarna att kopiera den kristne Svensken till så hög grad som möjligt tills de blir ”almost the same but not white.”

Fråga 4: Samtliga tre frågor besvaras.
*Karaktärsdrag hos Leipzig-missionen i Indien 1900-1915, såsom den också ville beskriva sig själv.
Kapitel 2 avhandlingen ”Leipzigmissionens dopundervisning 1900-1915”, tar avstamp i en historisk redogörelse i beskrivandet av sin karaktär, vilket också pekar på missionens tidagare historias betydelse för vår period.
Missionen startades år 1706 av Halleska pietister men togs år 1839 över av Leipzigmissoinen (LELM). Man tog då också över pietisternas starka pedagogiska engagemang, vilket var att förena skola och kyrka i missionsarbetet (främjande av bibelläsning som ett redskap för omvändelse, men också översättning av bibeln till det lokala språket). Leipzigmissionen hade också en stark evangelisk-luthersk prägel med Konkordiebokens sju bekännelseskrifter som sin konfessionella arbetsgrund. Man försökte hålla en viss Luthersk konservativ hållning, vilket begränsade LELM’s till att endast samarabeta med andra Lutherska kyrkor. De försökte också hålla en vetenskapligt-akademiskt hög kvalité i undervisningen som ett steg för att skapa inhemska missionärer. Studenterna undervisades i grekiska, dogmatik, symbolik, apologetik, homiletik, pedagogik och kyrkohistoria. Det som också är intressant med skolan är att de lät sig inspireras av den progressia pedagogiken. Man var medvetna om problematiken att endast ha en skola där man sysslade med ”stofföverföring” som karakteriserades av uttantillärning, detta bidrog också till ”söndagsskolans” införande. Målet med skolan och missionen var att byga en självständig Luthersk folkkyrka. En folkkyrka är en kyrka som är grundad i ”folkets eget liv, kultur och tradition.” Detta går i linje med tanken man hade om kulturell anpassning, att man ska skapa en självständig kyrka i vilket man predikar på tamil men också en liberalare hållning i kastfrågan. Tanken var att kastväsendet skulle på sikt avskaffas bland de kristna, men inte genom tvång eller lag utan genom evangeliets predikan (dock så krävdes det att man var villig att äta nattvard tillsammans, och om man ville ha en tjänst i kyrkan så var man tvugen att avsäga sig kastväsendet). Denna anpassningstanke skiljde sig framförallt mot de engelska kyrkorna som krävde att man avsa sig kastväsendet direkt. Denna distansiering mellan LELM och andra kyrkor gjorde att de LELM fick en relativt isolerad ställning i Indien.
* Nämn tre saker som överraskat Dig i lic-uppsatsen – positivt och/el negativt.
1) Det första som förvånade mig är missionens förhållningssätt mot tamilerna respektive andra missioner. Det förvånande är till vilken grad man tolerar tamilernas egna kulturella uttryck som kastväsendet, men samtidigt som man är toleranta mot den lokala befolkningen så är man snäv mot kristna missionärer från bland annat England. Man tycker att om de tolerar inhemska kulturella uttryck inom kristendomen så borde de också tolerera andra europeiska kristna uttryck till en hög grad, men icke sa nicke!
2) Det andra som förvånade mig var missionens varaktighet, att man runt år 1900 fortfarande var där! Missionen hade ju börjat redan i början på 1700 talet. Jag tror att det är genom dessa långa engagemang man kan skapa varaktiga band mellan befolkningen och missionärerna, vilket jag tror har bidragit till att kyrkan i dagens läge har över 100 000 medlemmar.
3) Som Björnberg förvånades jag också över att de blivande prästerna undervisades i tyska, speciellt som man hade som mål att skapa en tamilsk folkkyrka. Det kanske då blir en indikation på hur långt bort från detta mål man i själva verkligen var, eftersom man krävde en så passa strikt ”renlärighet” att studenterna endast kunde studera tysk, Luthersk literatur. Eftersom engelskan i Indien var ett relativt starkt språk, så hade jag förväntat mig att man snarare skulle ta och läsa literatur på engelska, då kunskap i tyska inte har någon vettigt användningsområde förutom just att läsa literatur på tyska.
* Hur motiverade Leipzigmissionen införandet av söndagsskola i arbetet?
Det fanns samtidigt strömmningar inom tyskland som ville verka för att införa söndagsskola, denna söndagsskola kom dock att bli ledd av prästerskapet och inte av lekmän och kallades istället ”barngudstjänts”. Så mot den Tyska kontexten så är det inte så konstigt att man också i missionsfälten ville införa söndagsskola.
En praktiska motiveringen för att ha söndagsskola i tamilmissionen var att skapa ett ”upplevelsemoment” i kristendomsundervisningen skilt från den rena ”stofföverföringen” som de hade som mål att komma ifrån. Man ansåg att genom söndagsskola så kunde man stärka de; upplevelsebetonade, känslomässiga och de praktiska sidorna av den kristna tron. Vidare så ansåg man att söndagens gudstjänster och till viss del också katekesundervisningen var svåra att förstå för barnen därfår ansåg man att söndagsskolan kunde fungera som ett mer lättsamt pedagogiskt komplement.
Motiveringarna sammanfattas också av Björnberg: ”ett försök till pedagogisk nysatsning med delvis nya mål: barnenes erfarenheter och känsloliv skulle engageras; undervisningen skulle bli mera förståelig; och den skulle dessutom ges en mera positiv och lättsam karaktär.” samt att ”Flera inslag av pedagogiserande karaktär lyser alltså fram i det dokument om söndagsskolan, som lades fram för och antogs av LELM:s synod i Tranquebar 1910.”