Jesus och evangelierna 7

Till idag har jag gjort en gruppindelning utifrån att vissa ville vara på tors, och har lagt ut på hemsidan.

Idag ska vi prata om vem jeus trodde sig vara och hur kyrkan tolkade jesus.

Här blir det lite brännande, för i slutändan är det hurvida den historiske jesus, den tolkningen som kyrkan har gjort över historiske jesus är den rimlig eller är det ett misstag att en vanlig människa blev gudomligförklarad. Det är för att ganska många av er har tänkt jobba i en kyrka.
När man närmar sig den historiske jesus så är man i den brännpunkten kring, är i slutändan den uppstånde kristus någon som man kan dyrka eller tillbe eller visar rekonstruktionerna att det är orimlig. Det är extra svårt i den här frågan att vara objektiv, eller neutral och väga saker på rättvist sätt.
Det finns en väldigt infekterad debatt mellan olika läger, där de anklagar det andra lägret att vara ovetenskaplig. Det ena jesusseminariet, anklagar de som ser jesus osm guds utvalda profet. Jesusseminariet anklagar dem för att läsa in så mycket av renlärig kristologi i jesus och det andra är att jesusseminariet tilldelar jesus alla åsikter än dem som kyrkan inte har.
Det är viktiga frågor. Det som är speciellt med jesusseminariet är att q anses vara bättre än alla andra källor och jesus blir till en cyniker (vandrande vishetslärare).

Ett sätt att lösa det som kan vara listigt, är som bultmann gjorde. Man ser hur svår debatten, det är så svårt, så vi struntar i historiske jesus som kyrka så vi går på kerygmat (på bekännelsen).
Så som den finns i ev. Men då blir det i stort sett att man som kyrka tillber ett koncept i en text, oavsett om den motsvarar något verkligt eller inte. Det är kanske lite väl enkelt sätt. Som han Funk, han är kanske någon sorts motsats av problematik. Han utgår från att den historiske jesus måste ha varit en vanlig människa. Och så har han skrivit en bok som heter ”honest to jesus”, detmåste vi bygga om kyrkans teologi på. Att omdefinera jesus som en helt vanlig människa. Det blir som vi lätt inser inte särskilt smidigt.
Det är en viktig fråga om vi kan få intelektuellt hederlig forskning om den historiske jesus? Som Kaizen skrivit i artikeln, det är att det här glappet som man kan se, det måste i någon mening hanteras på ett eller annat sätt. Det kan man se redan i urkyrkan att man hanterade frågorna.

Om vi tar ett annat ex. Lagtrohet, det verkar utifrån alla jesusuttalningar i synoptiker att jesus inte var intresserad att skrota torah men kyrkan gjorde det. Det fanns olika lösningar, mark skriver tillbaka det i historien att han förklarade maten ren. Matt tycker att torah gällre, så han förstärker att jesus är den riktiga uttolkaren av torah.
Luk gör något som motsvarar kyrkohistoriska utvecklingen mer, insikten att lagen inte gäller för hedningarna förlägger han efter påske med heliga anden så uppenbaras det för kristna. Genom dett så finns tanken att heliga anden fortsätter tala till de kristna.
Det blir allra tydligast i john ev, att heliga anden ska komma och lära er alt, ni kan inte fatta allt men ni ska lära er. Det är anledningen till att john kan skriva så fritt, för det är en teol reflektion om vem jesus är från en förståelse av johann kristna att de är under heliga andens ledning.

Det kan man se också en utveckling i kristologin där, att allt eftersom så uppenbaras för kyrkan vem kristus är. Även såna saker som jesus själv inte sa så myckte om. En del ska vi disktuera vad jesus ansåg om sig själv eller inte. Om vi börjar en sak som jesus allra största sak inte ansåg om sig själv. Var att han var en person i den 3eniga guden som var 100% gud och 100% människa, det finns inget i ev där jesus uttrycker sig på det sättet.

Det finns inget som vi vet av historiske jesus som att han såg sig själv på 3enighetsläran, det närmaste vi har är teol reflektion i johannes ev. Om vi kollar på de tidigaste uttoklningarna om vem jesus är, då får vi gå till paulus.
Då är det rätt tydligt att gud kallas för kristi gud och att kristi är underordnat gud. Kristi jämställs snarare med vishet i paulus. Det är den medlande länken mellan gud och människan, vishet är guds egenskap i gt som gud har skapat världen genom. Som verkar genom mänskligheten. Så jesus har motsvarande pos som vishet i gt.
Det är ganska tydligt i filipperbrevshymnen, inte att han är gud utan han hade guds form, någon form av änglaväsen. Han strävade inte efter guds position, till skillnad med adam som ville bli som gud. Istället blev han människa.

De flesta är överens att sätta jesus = med gud växer fram i urkyrkan. Men det skulle kunna vara att från jesus som visheten växer fram med detta.

Det som är med treenighetsläran är en metafysisk spekulation om guds sanna väsen. Den metafysiska språket och spekulationen finns inte på den nivån i nt. Vad ni normativt vill göra av treenighetsläran, är upp till er. Jag ville bara påpeka det. Men o andra sidan finns det något som är historiskt belagt, under heliga andens ledning eller historisk utveckling. Så skulle kunna ha lett till en sån tolkning, om först jesus som visheten och sedan treenighetsläran. Det är en viktig fråga, ansåg sig jesus vara speciell på något sätt?

Vi kan faktiskt börja i Kaizens artikel, hans poäng där. Där driver han en kollektivistisk poäng att jesus ser sig som en del av det korporativa guds rike. Han undviker att svara på frågan, jag vet inte om ni märkte när ni läste artikeln. Ser han sig som en speciell, eller är guds rike kollektiv grej som han och lärjungar ska genomföra. Vi ska börja att kolla på den frågan, om vi börjar med bakgrunden som jag tror är helt riktig. Det har att göra med, Daniel 7 som är den mest otvetydiga bakgrunden om den här tanken (människosonstanken, man kan också prata om 1 henoksboken). Det är dock osäkert om det är skrivet före eller efter kyrkan. Så vi koncenterar på danielsboken så det är hur människosonen i daniel 7, en som är lik en människa. Hur den ligger i gränslandet mellan att vara en individ och ett kollektiv, vi kan se på några uttryck i dan 7:

Vers 13- (och hans rike skall aldrig gå under)
Det är singularis osm en individ men det är symbol att de tskulle kunna vara rike för människosonen motsvarar odjuren som är tidigare.
Spänningen har sin bakgrund i konungaideologin där kungen är representant.
Ni har noterat när ni har läst deutronomistiska historieverket så straffas hela folket, och när kungen gör bra så belönas folket. Kungens gärningar är represantativt för hela folket. Det anses vara rimligt för gud att straffa eller belöna hela folket från enskilda individers gärningar. Då kan man säga att kungen är hela folket i och med att han är folkets representant. Men dessamma är han en individ. Den spänningen finns med folkets representant och folket, så det är svårt att veta om man talar om en kommande kung eller om hela folket. Det är samma med bilderna innan att de representar omsom kungen och ömsom folket.

Om vi läser vidare i vers 27 så är det tydligt att det gäller folket. (deras rike ska vara ett evigt rike som alla länder kommer att tjäna och lyda).

Tomas betonar den kollektiva aspekten med, att om jesus tolkar daniel individuellt så finns inget bevis att daniel 7 tolkar individuellt. Men det tror inte tomas på han tror det är senare uppfinning. Men jag tror att spänningen finns där i bilden, och att jesus skulle sett sig som representant för det kollektiva guds rike, dvs den främsta representanten.

Vi kan kolla på en del passager som tyder på det här. Vi har läst en del av dem, ni som har grekiska också.

Matt 10:40
Den har en paralell i luk också, och om det har en paralell i matt och luk så räknas det som q källa.
Det är en utvidning


också matt 10:32, den som känns vid mig och den som fönekar mig.
Sedan är det spännande i passagen mark 8:38 tomas menar att när han pratar om människosonen så är människosonen representant för guds rike.
Här står det den som skäms inför mig han ska också människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet. Det ger ett stöd för kollektiva tänkandet, men ocskå för att han pratar om sig själv som representant för kollektivet.
Den tolkningen är inte så mång andra har köpt ännu.
(brännande punkten hade jesus ett självmedvetande som guds unika agent eller inte. Utifrån rekronstruktion från historiske jesus. Vissa menar att han såg sig som profet och i den meningen såg han sig som guds unika profet. Så länge kungen inte visar bort amos så ångrar sig gud, men när kungen visar bort amos så blir gud sur. Moses slänger sig mellan folket och gud, du hade lovat abraham. Alla profeter ser sig som en sorts unik representant, men frågan hade jesus ett självmedvetande som en nyckelfigur mellan gud och människor, som jag läser passager så verkar det som om jesus hade ett starktmedvetande om sig själv den som startade guds rike och sedan breddade guds rike).

Det som talar för kollektiva, att allt som jesus gör så säger han att lärjungarna också ska göra, de ska göra under bota sjuka, förlåta synder, de kan också flytta berg med tro. Det finns en kollektiv aspekt.

Detta får i alla fall utslag i paulus teologi, han tolkar tendensen att man är i kristus, det är en vidareutveckling. Men man förstår hur vidareutvecklingen har gott. De kristna kännetecknar att vara i kristus.



Rast


Det är mycket luk och speciella matt. I alla traditioner i stort sett så finns den titeln, utanför ev så mer intressant att se på pragmatisk kristologi vad gojrde jesus (kazen). Vad gjorde han och vad ville han, risken med det, en pragmatisk kriostologi. Fördelarna är uppenbara det kan vara grunden för handling för kristustroende.
Risken är att i den moderna kristologin, att det handlar först om jesus som ett föredöme. Som en andlig agent som kan grip in och göra saker helt enkelt. Då är frågan om jesus såg sig jsälv som en som skulle fortsätta vara en andlig agent som skulle gripa in även efter sin död. Det är en ganska svår fråga. Där kommer vi in på de olika, 3 typer av människosonsuttalanden.
1 det är vad han gör på jorden.
2 den lidande människosonen.
3 den återkommande och dömande.

Den tredje är vad vi har pratat om nyss. Många har ifrågasatt jesu sosm den återkommande och dömande. Men om vi utgår att jesus tolkning av danielsboken så kan man anklaga jesus för hybris om man trodde om det felaktigt. Men människosnen som återkommande och dömande finns tydligt i ev, men om det finns annat i daneilsboken så finns det antydningar att människosonuttalande av den tredje typen okmmer från jesus. Men det är svårt att avgöra.
Jag utgår att människosonsteologin är inspirerad av danielsboken, jag har inte pratat om att människosonen ska vara ”jag” eller en som jag. Det är inte så många som köper den tolkningen längre. Vissa hävdar att människosonen är en människa av min typ.

Men att jesus kallade sig människosonen det är en vanligaste titeln han använder, den finns både i mark q och i speciella kallasjesus inte människosonen så ofta. Det tyder på att det finns starka indiciera att jesus använde den titeln om sig själv.



Om man tänker sig som en vanlig människa så måste man tänka sig en vanlig människa med gudomlig hybris. Då är det schystare att tolkaen människa som inte har hybris utifrån att jesus var en vanlig människa. Det blir en cirkelgång, som man som historiker inte kan prata om det gudomliga egentligen. Men samtidligt blir det obegripligt att göra det, att ev förutsätter denna förståelse av vem jesus är. Utifrån ev’s logik så är det inte hybris att jesus tror om sig själv att han har den speciella rollen mellan gud och människa.


Annan sak, man vet inte varför man smorde kunga ri israel, det gjorde man inte i andra kungadömen. Men det man har hittat är under 3dje dynastin så hade egypten kananeeiska området som vasaller, dem egyptiska kungarna smorde sina vasaller. Som tecken på att ni är lydkungar, det kan ha tagit över av israel och i någon kananeeisk. Och att det är den historiska bakgrunden till att smörjelsen är konungaskap för messias betyder den smorde.
Sedan översattes det med tiden i septuaginta, med christos den smorde. Messias blev christos, det var en udda term, förutom septuaginta, grekiska tyckte det var en märklig term för en kung. Det är inte konstigt att kristus uppfattades som ett egennamn som hednakristna. Man kunde inte relatera till den smorda. Den fick tendensen mot egennamn väldigt tidigt. Det som är intressant med messiastiteln, förutom att det kan vara en kung som är det vanligaste.
Så kan den smorde även vara en präst, översteprästen, men det kan också vara en profet. Att herren har smort mig till att frambära ett glädjebudskap som i luk 4.
Den intressanta är vilken av dessa messiasgestalter, vilken av de här är det troligt att jesus identifierar sig med.
Om man tittar på ev så är det profetvarianten den smorde profeten som ligger närmast ev bild av jesus. Möjligtvis i och med att det fanns vissa messiasförväntningarna,
Under jesus tid så hade kungaförväntningarna att det fanns politiska och mera änglalika förväntningar. Att det skulle komma en änglalik messias, båda typerna av förväntningar. Det är helt klart att i alla fall kyrkan började tolka jesus som ängla typen av messias, men frågan är om jesus gjorde det själv. En övernaturlig ängel typ mikael.

I qumran så finns alla, och där är den prästeliga som den viktigaste. Det har med att göra att man inte har haft en kung på många år, de är en avknoppning av tempelkritiska. Hebreerbrevet har närmast till detta



Bakgrund till guds son titeln
Vi är ju vana att förknippa guds son med en treenighetslära. Men guds son det används till i gt är 2 saker. Dels, änglar i gen 6 och det änglahovet runt gud det är också när gud sa låt oss skapa människan i vår avbild. Det finns en kristen trad kring det här men.
Förutom det så används det också kring kungen, messias i psalm 2.

Även titeln att vara guds son har inomjordsliga och utomjordsliga referenspunkter i jesus liv, helt klart. Men det som är speciellt det är ju att i markusev uttolkning vad det innebär att vara son. Många historiska konstruktioner går ut på att jesus såg sig som någon sorts profet, så är det att liknelsen av vingårdsägaren motsvarar jesus självbild, som i mark 12.
Där är det så att gud sände sina profeter först, och de dödas allihopa, och sedan avslutas det med att han skickar sin älskade son. Det är en passage som många tror att jesus tolkade sig själv som guds son. Jesus var den slutliga profeten som gud sände tillslut efter alla profeter blivit dödade.
Att vara guds son enligt den här uttolkningen är att vara en som är beredd att dö för att vara guds agent/sändebud. Det är vad som händer med sonen också, jesus hade nog en självförståelse att han som tidigare profeter skulle vara beredd att dö för det som han skulle göra att guds rike skulle bryta in.

Jesus självförståelse som guds son som det framkommer i vingårdsägaren ligger i spänning mot de andra typerna av guds son. I den liknelsen att vara sonen är en tydlig omtolkning av sonskapen i jämförelsen med de andra sätten att vara son.