fredag 28 augusti 2009

Rit och berättelse 4

Synd straff försoning
Ett bankrån de var en grupp på 5. i samband med bankrånet, det var hon som körde bilen. Så hon fick veta det en i gruppen hade stannat kvar och skjutit en polis och familjefar. I enlighet i machussets så var alla skyldiga till mord.
Man kan tänka sig varför gör en katolsk flicka på detta sätt. det är inte ointressant att ohn är 20 år. Mcadams talar om den personliga mytens begynnelse i sena tånåren. Så att den fasen som hon bekänner sig i är en viktigt period i skapandet av en personlig ideologi. Det sker inte hur som hels tutan i bakgrunden i området hon var i. bakgrunden i politiska rörelsen och kritiken mot amerikanska samhället. Inte bara bland studenterna också bland lärarna.
Man talade om vikten personligt ansvar att göra revolution. Det var något hon anammade. Henens familj där ser man, att där betonadet självständgit tänkandet. Som katolik fostrades hon att ha personligt ansvar hon skulle inte lämna till andra vad som ska göras. Förändring kan ske på olika sätt. saken är att myndigheterna bemöttes på våldsamt sett. Det gjorde att de insåg att de inte gick med fredliga medel utan de måstes bryta med lagen.

Det som var problematiskt att det som är vitkigt oc inte viktigt och rätt och fel. Är att det inte är något som har någon självklar objektiv motsvarighet. Utan man kan säga att hon har en subjektiv klang att vad osm är rätt eller inte rätt. det är tyckande inte fakta. Det kan ligga i ens intressa att etablera det som fakta. Vad som är rätt eller inte rätt, är inte tyckande det finns de som är rätt och inte rätt.

Här talar man om legitimeringar. Här kan man knyta an till malinoski. Man talar om mer primitiv tid. De begrepp som de använder. Från skillnad är tyler, dmyternas främsta sak är att förklara. hur man kom till varför träd. Eller myter refererar till sociala strukturer och sociala ordningar. Vad som är fel och vad som är ritkigt och inte rikttigt.
Enligt marinosky handlar myten om att legitimera vissa värden.

George sorell tar en liknande position. Som knyter an myt och ideologi. Inte rådande ordning. Utan myten gjorde grund till att förändraoch revolutionera samhället. Satte upp en bild på hur det borde vara. Sorelles bild som talar om våld som ett instrument för att göra detta. Stämmer in på katerines.
Självklart så kan man knyta an till burger Luckmann. Dem visar, hur man inom ramen för en grupp på olika sätt legitimerar en önskvärd ordning. Sist talade jag om, varför konstruerar vi vår framtid på detta sätt hur vi planerar.
Vana det är så vi alltid brukar göra.
Eller rätta
Eller det man tycker är viktigt.

Just det här, en grundliggande legitimering är att an gör. Egentligen är det ett man utan motvering. Man referar inte vad osm är rätt eller fel utan man gör så. I det ligger att tränga ut alternativa handlingsvägar att etablera något som självklart.
Vissa berättelser har formen. Bara att ge berättelser med stuk så etablerar man ett sätt att tänka. När man lägger upp sitt liv så beöver det inte finnas skäl utan det är det naturliga.

Sdan finns det på högre nivåer som de beskriver som man kan likställa med, ända upp till det som de kallar symboliskt universum. Där åtminstånde platsar den religiösa myten. Varför gör vi så, för att gud har bestämt det. någon har knallat upp på ett ber goch han fick stentavlor och det stod hur man skulle leva tillsammans.

Om man tittar på ideologin som grund för agerande. Är vilken roll hon ska ta i det hela. Jag tycker att det är talande. ”i grew up on the stories of the saints, the ones who get their heads chopped off for the greater good”. Just här har vi berättelserna. Och en berättelserna en mall för det egna livet. En förlaga för hur man ska konstruera sitt liv. Det ligger precis i linjed med macadams.

Två grundläggande drag. (imagos)
Agentic
(Att vara självständig.)
Ex:
The warrior
The Traveler
The Sage
The maker

Communals
(Här är mer relationer.)
The lover
The friend
The caregiver

Hon går till strides mot draken (the warrior) och ska nerkämpa den med en liten turpp med små medel. Nu skulle jag vilja göra vissa förtydliganden. Det är McAdams, han bakar ihop Imago + drivtrafter.
Vilken imago man har säger om vilka drivkrafter man har.

Agentic så är man driven om söker gemsnakp eller närhet, att stärka sig själv att utforska sig, och andra sidan. Men jag håller inte med om detta. Jag är inte förtjust i drivkrafter. Han knyter det till mänskliga naturen, att det kommer till uttryck. Jag tror han delivs har rätt i att han pekar på mänskliga behov. Jag tror att det finns andra också. Jag tror att det finns värden i livet som inte är relaterade till psykologiska eller intressen. Eller alturistiska eller mot nationen eller mina barn får det bra när jag dör. Jag tror det finns värden. Jag tror att nromer styr och vana. Jag gör en skillnad mellan värde och norm. Norm kan jag realisera även om jag inte vill. Det är inte realterat till vad jag vill eller inte det är vad som är rätt. värde är att om jag ser till att det händer har jag gjort en vinst. Låt säga att jag värderar mina barns liv högre än mitt eget. Men om jag lyckas med det att det blir min död men min barn kommer leva så blir det på stora hela en vinst. Det är det ena skälet.
Det andra skälet, krigaren som är katerian powers krigare kan drivas av olika. Jag skulle snarare se som en livsform som betingar av olika drivkrafter. Man kan tänka som en skara krigare, att han går in här beroende på att han/hon vill skydda sitt land. Eller att hon vill bli erkänd bland andra, eller göra sig lite pengar. Så jag menar att krigare är ett sätt att vara, samma saker är caregiver.

Åter till katherine power
Vad hände efter bankrånet då polisen blev dödad? Hon gick under jorden och var under jorden i 23 år. Hon tillhörde fbi’s most wanted längst av alla. Hon överlämnade sig 1993. 23 år av att hålla sig undan. Hon träffade en man. Hon flyttade ganska mycket och hon fick barn. Hon dömdes till dråp och fick 8-12 års långt fängelsestraff. Hon etablerade ett liv på flykt. Men hennes livssituation var präglad av brottet. Hon levde med fruktansvärd skam.
Vad hon hamnar efter hon inser att en i gruppen har dödat en polis. Är här:

hon blev arbetsnarkoman och fick skuldkänslor. Vi kan försöka etablera en verklighet att hon konsekvens att vissa tankar uppstår. Att kasta sig in i intensiva sysslor att göra sig upptagen med något kan vara ett hjälp att förtränga saker.
djupt engagerade människor, kan vara uttryck att man försöker överlaeva aker man inte orakar täkna på.
En annan strategi är att hon försökte gottgöra. Hon försökte gottgörelser som att ge bort delar av sin inkomst. Såna som ittnade henne, såg på hennes som oerhört vänlig och hjälpsam. Både det att förtränga och delar av henens sett att hantera. Inget fungerar är det som hon gör är att överlämna sig själv. Avstå från rättegång och döms till dråp och avtjänar sin fängelsedom.

En försiktig kategorisering är mellan förtränga (högst privat uppdelning), en annan är att försöka reparera. Hon kan inte det för att han är död. förlusten är omöjlig. Anledningen till att den inte fungerar, är för att den är kosmetiskt.
Det sista jag tar upp är försoning, texten talar om att enda gången till försoning är att hon tar sitt straff.

Försoning har 2 betydelse, som hon skriver. Dels är det självklart mot den familj som har drabbats genom polismannens död. dels som hon beskriver med dem som hon har levt med under åren som inte har känt till det här. Ur det perspektivet kan man se att det handlar om relationer. Att återskapa relationer. Att det gjorde det möjlgit för henne att återknyta till familjen. En del av försoningsprocessen handlar om de hon skadat övergivit eller ljugit för. Hon kunde bli gemenskap med hela sig själv.
Det andra är försnong mot sig själv. Strategierna hon använde fungerade inte. Men genom att hon tog sitt straff så kunde handlingen integreras i hennes livsberättelse. Ungefär som ett svart puzzelbit. Det går inte tat foga in dem, men man kan inte förtränga dem, man har att leva med dem. Det är enda sättet att åter igen integrera dem i livspuzzlet igen. till viss del s verkar det vara en försoning med sig själv.

Författare beskriver henne som:
Narrative Wreck.

Handlingen innebar, innan detta skedde så var det en personlig myt som fungerade. Men efter så trasades det sönder och man kan inte leva med det som man har gjort. Då är den enda vägen till försoning.
Det finns två vägar, försitter berättelsen. Straffen somvägen till försoning. Den andra är nåden att bli förlåten. Det är ganska läckert för att hon bad om nåd efter ett antal år.
Det gjorde hon då satt, man får presentera skäl trots att ma inte avtjänat alla år. Hon utvecklade detta och då satt polismannes familj. Då hade hon under lång tid försökt komma i kntakt med dem men inte för sin skull. Medvet vad hon gjort. Det var försöka gången gjort, de sa att hon verkar mena som säger men hur vet vi att det är spel för gallerierna. Då drog hon tillbaka om nådansökan.

Straff och nåd som vägar till försoning. Det finns ett avsnitt hos bell som handlar om rites, saker som ska hantera saker osm stört ordningar. Det kan var aonda andar sjukdom eller det kan vara synd. Riten syftar till att återställa ordningen.
Vad är en försoningsrit? Oavsett om den tar sig formen av straff eller om den tar sig för att uttrycka nåd. Var i ligger ritens världen. Med att lyftas bort. Att riten gör något väldigt tydligt och konkret. Det som kan vara flytande får en form, nu sker det konkret.


Där är (Gjort)  (vad jag är)




Vi är oerhört beroende av 3 relationer. Det har alltid varit med överlevnad. Relationen med sig själv, att leva i krig med sig själv är int ebra. Det tredje är relationen till livet själv, vårt djupaste livsförutsättning. Vi måste hålla oss väl med gud, eller sekulärt vi måste leva i harmoni med den livsprocess som är förutsättningen att vi ska leva.

Då måste det finnas en möjlgihetför oss, ett annat är att vi är ofullkomliga. Vi kommer bryta skada för de 3. då måste vi läka de här tre, annars går vi under för vi är beronde på varandra.

Hur vi försökt lösa detta är hämnden. Öga för öga,man balanserar relationen.
Den andra är variant på straff/bot/offer. Vi måste ställa till rätt genom att göra botgörning eller offra lite.
Eller så har vi tredje varianten som är nåd/förlåtelse.

Här imellan så har vi som mänsklighet försökt lösa det här. Om man ser hur man har gjort. Om man ser brottet mot lviet själv.hur man gjort för att ritualisera det här handlar lite med stora berättelsen om livet. Idag så skiljer vi på synd och sjukdom att vi har gjort fel och stått i disharmoni med gud och därför kommer pestan. Man försöker därför driva ut det onda. Det kan ske på många sätt.
En annan variant är offret, att man har offrat någonting. I väldigt många slag måst eman blidka gud/gudarna med offer. Bilderna från gamla uppsal aär stora trädet och man har offrat människor som hänger där.
En tredje som ni säkert känner igen är syndabocken. Att någon annan får ta på sig skulden. En folkgrupp i himalaya så 1 gång om året så söp de den full. Så fick den godsaker, sedan drev man ut den. Ni känner igen översteprästen i israel som lade händerna på en bock och bekände hela folkets synder och sedan jagade ut den i öknen.
Det är inte bara djur man har använt, man har använt människor. Det är för en nigeransk stam man utsåg 2 män varje år som man dödade. En annan stam i siam så utsåg man en fallen kvinna en prostituerad och så gick man runt med henne i en bår med musik och man kastade jord på henne. Sedan bar man henne utanför stan sedan fick hon inte komma in.
Man har offrat gudar, i form av en djur eller annat. Det är en jättelång historia hur man har tänkt på det här. De här 3 varianterna finns i det mänskliga sättet att agera kring det här. Om man tar vår berättelse så ser man att alla varianter finns mer hur man har tolkat den kristna berättelsen.
Framförallt syndabocken, och offret som bar straffet. I olika försoningslärorna har man använt sättet att hitta vägar med skuld och förlåtelse sdean har man tolkat det här. Det är bakgrunden till vad som är bikten. Det är den riten i vår berättelse som vi använder för att komma tillrättelse med våra brott. Brottet mot livet själv, mot gud.

Om ni kommer ihåg hur berättelsen är. grundproblemet är att människan har brytit relationen med gud. De första adam och eva gör när de gjort fel är att täcka sina kön och gömma sig i en buske. Sedan har vi berättelse fram till jesus som är gud själv. Som står för ett sätt att hantera det här. Det är det man skulle kunna kalla:
NÅDEN.
Han blir anklagad för att han förlåter synder. Men han är messias så han tar på sig rätten.
Sedan har vi hela paulus, han tolkar honom i syndabockstänkandet. Han är offerlammet.

Om ni minns så gav Jesus vidare nyckelmakten att låsa upp eller låsa människor i skulden. I början när det inte var så många att förlåta var det bara biskopar. Sedan gick det vidare det kallar man apostoliska sucessionen förta handen har gått vidare.
Då ser ni om man försöker se hur det fungerar



vi blir sedan som en agent för förlåtelsekraften. Om vi ser hur det här går till rent i praktiken.

Vi har väldigt lite av personlig bikt. Vi har istället syndabekännelse i gudstjänsten. Men om man gör det individuellt så förutsätter det vissa saker för mig.

Det är bekännelsen.
Jag måste vara sann. Jag kan inte få förlåtelse för något jag halv erkänner. Men det som jag har gjort måste vara sant och läggas här. Sedan säger berättelsen och traditionen att det måste till.

Sedan måste det finnas ånger

Tredje vi har inte det i lutherska men katolska har det, vi har botgörning. Man försöker ofta göra det själva, man ger lite extra till lutherhjälpen. Det är en del, att vilja gottgöra. Men det är inte alltid jag kan. Då kommer botgöringen som en symbol.

 Detta sätts inför agenten.  avlösningsorden. Som jag säger i gudstjänsten på jesu kristi uppdrag så säger jag att du är förlåten. Det är från stora berättelsen och sedan gäller det här.

Det förutsätter att jag är troende att gud är en viktig del av mit tliv, sedan är det för människan att ta sig till av detta som en sanning. Inte förneka den första delen av bekännelse ånger, men inte blanda in det i sin identitet. Jag är en återupprättat människa. Jag får om man uttrycker sig får vara med åp livets banor igen, jag är lika mycket värd som alla andra på jorden. Från att ramla ur livet så återsätts jag in i livet.

Det gäller även gruppen, att det är så i kyrkor att man kan bli utesluten i kyrkan. Så var det i urkyrkan, då var det en rit att återtas in i den sociala gruppen. Det förutsatte då första delen med bekännelse, förlåtelseorden och sedan var du återinsatt som jämlik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar