Dogmatik 9

Pneumatologi

Pneuma är grekiska för ande. Pneumatologi är läran om den heliga anden.
Istället för att dogmatiken är en sorts grammatik och den är dynamisk och har en framväxt. Mot den bakgrunden, så är det facinerande med ande som dogm, så har det en dogmatisk fixering som är knuten till konstantinopel 381. så är anden den kanske allra mest dynamiska dogmen i kristendomens paket av läror. Det finns flera skäl till det. Vi ska se på kommande föreläsningar. Det har att göra med att anden markerar guds fortsätta uppenbarelse, vi har 3enigheten och 3 artiklarna fadernen sonen korset uppståndelsen osv. Och tanken att anden sänds, uppehållaren för att fortsätta guds verk i kyrkan eller mänskligheten. Olika teol tänker olika kring detta, om anden är knuten till kyrkan individer eller hela skapelsen och mänskligheten.

Men framförallt idén oma tt anden är något som är ständigt närvarnade, och ständigt fortskrider i historien, katolska kyrkan är mer tydlig på att betona den här idén. Det ekar i katolska kyrkans starka syn på traditionen, det är pågående trad och läroutvecklingen. Granaten för detta är tron på andens fortsätta närvaro.

Man får den här dynamiken, anden blir principen för dynamiken i trad. Som vi ska se, så finns det personer som ahr dragit dynamiken längre. Demm gånger i krist historia, paralellt med uppstramning sker med hierarkier. Hela tiden längs kyrkans väg, så finn det ex på där man har reagerat på mot en stelnad kyrka, det kan man se från tidiga karsimatiska rörelser, jag nämnde katarerna til reformationen och förlänging av inomkyrkliga strömminingar till väckelse och pentecostal. Där individer och grupper har anävnt anden som argument, och man har använt anden msom argument mot en tra dsom man tycker har stelnat och kväser andens fria verksamhet.

Man ser en spänning mellan karisma institution ande bokstav. Som gör penumatologin till ett spännande fält att studera.
Vill man studera anden så hittar man dynamiken uppbrott mellan instuttion. Det finns andra diken där anden gör att fok utropar sig till påven eller nya jerusalem, det finns en potentiell galenskap. Vi behöver frihet rörlighet men vi behöver också någon fast punkt. Man kan hamna i 2 olika diken. Tillslut kan det bli anarki.
Det ifnns ex på karsimatiska grupper som har urspråat totalt, som blivit från ledarkulter eller extrma tankar av utvaldhet, den typen av potential rymmar det också med att åberopa anden.
Mot den bakgurnden så finns det faktumet om man tittar på trad dogmatik, när man presenterar kristologi soterologi, trinitarisk teologi, så är anden nerskariven. Därför vill vi ha en stor artikel om anden.

Man vet den subersiva kraften hos anden, ofta så har penumatologin inordnats under eklesiologi. Vi motiverar att anden sänds åt kyrkan, den konstitutierar kyrkan. Iblnad inordnad under skaramentslära. Men just att skriva fram fram som egen lära tenderas det att inte göra.


Grunden
Det är många dogmer som inte finns i bibeln som 3enigheten som succecivt växer fram och utkristaliseras o ch etableras på 300 talet.
Med anden så finns det i johannes paracleten. Men anden finns närvraande i bibeln. Begreppet är mest förekommande i hela bibeln, fårn de äldsta texterna till senaste. Om vi börjar i gt som är skrivet på hebreiska.
Rûach heter ande på hebreiska. Det intressanta, att ha respekt för historien. Att ha respekt för historiens människa, att de har tänkt och fungerat som sig själv, frestelsen att tänka tillbaka sig själv. vi talade om det som anselm, men om vi förstår anselm från hans universum. Den ödmjukheten för historien, ord är också samma sak de lever komplexa historier. De tsom vi tänker på och associationsram när vi pratar om anden, om anden som självklarher i kyrkor, så har vi vår svenska anden vårt ord. Det har speciell konnentationer. Det har i sin tur länkat till anda, att ha en ande. Som faller samman med andra germanska språken. Men om vi ser på semantiska saker som vi översätter till anden ibland, så finner iv att det är ett semantiskt fält som har olika konnintationer, som är mycket vidare än i svenska.
Ruach som finns i talande hebreiska idag, konnonterar guds ande, me också termer som vind, storm, andetag, livskraft osv. Än idag så om en vind griper tag i kappan så är det ruach som blåser tag i kappan. Det gör något med vår approach. Då är det inte guds ande som griper tag, men det gör något med språkmedvetenheten.
Men för att det gör olika konnontationer, så har vi blivit tvugna att översätta, rauch kommer massa gånger i gt. Men kanske bara hälften där det verkligen översätts med guds ande. Men i andra sammanhang så översätts det med livsandar, vind storm.

För att ge en inblick, ett par ex på komplexiteten. Ett är tidigare delarna av gt, där ruach anvädns som naturkraft, det är gud osm verkar, genom den här mäktiga kraften som manifesterar sig i och genom materian. Det är viktigt att vi inbegriper sig att anden manifestera sig i materian. Många samtida teologer försöker gripa på det ursprungliga att anden är med materia, till skillnad med latinsk tanke där ande och mateira konstraterar sig med varandra.

Men om man går till roten och ser hebreiska andebegreppet som också geller grekiska pneua. Så ser man att de tär integrerat med materian, så att svenska kraftbegreppte är bättre än livsande. Men skälet till att man återgriper på ursprungliga begreppet är dels att vara sann med trad. Men inom teologin är man akut medveten har bidragt till att vara del av synen att avförtrolla materian. Att skapa dualismen med död mateira och ande himmelssfär. Men att återgripa dynamiska synen på ande och mateira. Där anden marerkar guds aärvaro inom det materiella.
Eco teologi, där man responderar på ekologiska kristne försöker tydligt återgripa anden, det som tillåter oss att tänka guds sakramentala närvaro i det materiall i naturen.


För att ge ex, andens naturkraftssätt så finns syndafloden. Där gud bestämmer sig för att sätta stopp för syndafloden i 1 mos 8, att gud med tanke på noah, at tgud låter ruach få floden att sjunka undan. Då är ruach översätt som vind.
Där står det att gud låter en vind komma och vattnet sjunker undan.
En anann att gud klyver röda havet och isrealiterna kan gå torrskodda då är det guds ruach som kommer och blåser undan vattnet.

Sen finns det också, dels finns det naturkraftsdimensionen. Men det finns också i domarna, i domarboken osv och profeten. Den här konnentationen av livskraft av det som ger liv. Det har vi också i svenska, att man kan känna sig andefattig, att livet har sinat ut. Men spirituell fysiskt andligt i del av sitt liv. Det är intressant att det finns i vårt moderna språk, kraft, andetag, vi andas när vi är vid liv. Och att man upplever inspiration. Det är viktigt av att lyssna åp ord och göra assocationer.
I rauch så finns det många ex på domarna som ofta för guds folk på rätt väg, hjältegestalterna så finns det många ex på att de grips av guds ruach, guds andes kraft, däär de utför stordåden till israels förmån.
Men andra ex på hur materia och ande integrerat i varandra. I hebreiska antropologin så finns det ex där livskraften löper ut. Tillslut så rinner hans kraft ut, och då berättas det om hur gud låter vatten springa fram ur en krater och så får simson dricka. Då får han åter sina livsandar, och åter är det ruach som används, många såna ex.
Det är integrerat med det mateirall och så får han sin ruach sin livskraft, det är ex på den livgiande kraften.

Kommer vi fram till esnare texter i gt, så sker fler intressanta saker. Ruach lever utkristalliseras och förändras, och vidgas efter texternas gång. I profet lit, som domarna har giripts av guds ruach. Så är profeterna sammanlänkade med anden, och profeterna är uppfyllda av anden. Hela tanken av smörjelser av israels kungar, och lever vidare med profeterna hur dem blir andesmorda. Och i nt att jesus var andesmord profet. Att anden ger inspirationen att profeter att bli redskap till gud, att förmedla politiska teologiska. Och senare akut etiska budskap, akuta rättspatoset. Det som lever i hebreiska trad, där gudsbegreppet är nära förknippat med rättvisa. Det är guds patos soom man förmedlar till människan, och profeterna spelar en nyckelroll till detta.

Ruach blir inte bara en kraft och inspi som tillåter profeterna att förmedla guds vilja, ofta så hänger det samman med omvändelse och kommande rättvisa. Det kommer rå en kulmen med exilprofeterna. Det finns ett skäl bakom exilen. Något har blivit korrupt viss ideal har man svikit. Han har trampat på de fattiga, så sker detta. Gud är hoppets gud, minnes tanken finns att gud har befriat förut exodus. Så finns det profeterna genom anden så förmedlar man, vänd om ge bot det kommer en förlossning. Det har att göra med rättfärdighetsidealet med guds folk.

Det kmmer att knyta sammans messianska föreställninganra, väntan på förlossaren. Och också löftet om en kommande tid, utkristaliserar sig, där anden ska nå en ännu mer universiell utbredning. Den tanken når sin kulmen hos profeten joel, 2 kap i joel talar om andens utgutelse över allt folk. Den har funnits hos domarna, när de har gjort stordåd. Hos profeterna hos vishetssägande gestalterna. Samma ande, så ska det komam en tid där jag ska utgjuta min ande över alla, era söner och döttrar ska profetera (joel 2:28).
Det här är tanken som petrus åropar på pingstdagen.
Men just tanken att samma ruach som har funnits hela tiden som har inspirerat domar och profeter den ska utgjutas mer intensivt till mänsklighetne.
Det viktiga är att se i förlängnignen, också över slavar och slavinnor där föregriper mycket, av den judiska visionen. En politik som går emot världens politik med slav fri män kvinnor, det finns en radikal tanke, i guds andens namn så är alla människor lika. Det är det som kommer bli env äldigt viktig nyckel så småningom i den kristna teologin och antropologin.

Jag bryggar över till nt, med precis den tanken fångas upp när vi kommer till apg, jag ska säga något om ev idag. När vi kommer till apg, så oberopar man sig på profetarvet det som joel säger, det sker nu. Inte minst finns det manifesterat i pingsthändelsen, så talar man alla möjliga spårk och så förstar man.d et är en anspegling på babelhändelse, med språkförbristelsen. Men trots skillnaderna med de oöverbryggliga, men det sker en intensiv förening i andens kraft.
Anden som garant som nts tänkare, de oberopar sig den för att markera starka kontinuiteten med trad som man står i. Trad med smorda profeter, man läser jesus som kulmen av allt detta. Därför så markerar man allt detta, det är samma ande som uppfyller profeterna som finns här, som var i kristus. Det är inget helt nytt som händer det är i kontinuitet med uråldriga pågående berättelse med gud osm har varit med sitt folk, som framledes med alla strapatslika historien. Man markerar också att de tär samma ande som sänds ut i kyrkan. Därmed så får vi en kontinuitet med kyrkan och bakåt.

Vi har guds folk och profeterna. Hela gt paketet, och anden markerar kontinuiteten med kristus. Samma anden som utför allt detta, som klöv röda havet och fyller profterna, är verksam i kristus. Och som är också vreksam i kyrkan. Anden är en viktig aspekt i kristna teol, att anden är en sorts garant för kontinuitet. Det är en viktig del i striderna med gnostikerna. Av dem som vill markera brottet mde gt’s gud och ljusa kristus kärleksguden. Det är en del som kyrkan ibland har frestats av, det att ha en okntrast mellan gts gud och nts gud.
Detta lovar också den eskatologiska förlösningen, anden är med i maria, kristus, och i kyrkan. Än idag när vi legitimerar kyrkans uppdrag, så finns anden där som ett kitt som håller samman.

Rast

I nt så stor det ofta helig aanden. Ruach är femininum på hebreiska. Om man skulle översätta, så skulle anden vara heliga. Pneuma, som vi redan är inne på nu, är neutrum. Så helige är ett uttalt, maskulint genus. Den heliga är nödvändigtvis feminin.
Det fortsätta leva starkt, behovet att göra exklusivt maskulint av det.

Men nt är vi redan en god bit in i. Vi har pratat om pingst, och framförallt med anden som kontinuitetn. Både bakåt och profetarvet och handladet mde folket men också framåt med kristus i kyrkan och kyrkans uppdrag som är tänkt att fortskrida historien igenom.
Bara ett kort ex på kontinuiteten, om apg skriver in kontinuteten så skriver författaren mycket om det. Han skriver ett paralellberättande vad somh änder kristus och vad osm händer kyrkan. Det finns en paralellism om hur anden verkar i jesus liv och kyrkans liv. Som anden avlar jesus i marias kropp. Han är den tydlig vid jungfrufödelsen. Men man ahr tanken som koncepierar jesus i marias kropp, samma ande föder kyrkan på pingstdagen. Först verkar anden i kristus och sedan i kyrkan. Men också hur uppdraget skildras, precis som jesus uppdrag börjar med att anden nederstiger i dopet. Så inleds kyrkans uppdrag, med att de uppfylls av HA. Parlellberättandet används för att markera kontinutiten mellan kyrkan och kristus.

Paulus kan man föreläsa mycket över. Jag ska säga några saker. Men paulus skriver offentligt mycket kring anden. Där har man ett helt fält, kring alla dimensioner som paulus skriver om anden. Dels har vi paulus eklesiologi. Det är baserat på hans tänkande krng anden, vad är det som garanterar att det hålls samman, jo det är anden. Anden är då
*kontinutet (luk)
* för paulus enheten.

I både rom och kor, en kyrka är krpp emd många lemmar, men det som håller samman till 1 kropp det är anden som givets åt kyrkan. Samtiidgt osm man tar andra ex i paulus rika författarskap, så finns det hos paulus ett stort fokus på den enskilda människans liv. Det finns inte hos synoptikerna. Där är det mer en generell kraft. Hos paulus har man en antroppologi, ohc hur anden verkar i den enskilda människans liv.

Där kommer hans polarisering mellan människan som är fjättrad vid köttsliga natur, som strikt praktiserar lagen och riter, och andra sidan friheten i anden. Och det nya livet som erbjuds i anden i tron. Det osm jag vill markera, ofta så vill man projicera tillbaka på paulus en modern västerländsk dualism. Att paulus föraktar det kroppsliga, men här är det viktigt att veta.

Soma – sarx
Men det som paulus konstaterar anden är sarx som översötts kött. Sarx är inte samma sak, som soma, som betyder kropp. Psykosomatisk. Som en god jude så hade han lite problem med kroppen som kropp. Det sarx står för är inte sexualitet och kroppslighet, utan sarx är just dåligt riktade begär. Dålig användning av kroppen och köttet det dåliga sexuella begär, girighet själviskhet. Det som är knutet till en dåligbegärsordning. Det är viktigt att inte projicera tillbaka på ett senare kroppsförakt, det är int ekroppen man konstratera. Utan den sälviska människan.

I förlängning i pneuma sarx, olika sätt som vi kan vara och gestalta vår mänsklighet. Det kommer ockås ett annat tema in. Det är talet om andens frukter. Ett liv levt i anden ger goda frukter, kärlek godhet, trofast ödmjukhet och självbehärskning gal 5:22
Motsvarande så är dem dåliga köttets frukte rär själviskhet girighet, det kom på högmedeltiden bli synder och laster, som 7 dödssynder.

Paulus för ner anden på individplanet, det finns i profettanken att anden gör något med indivderna som profeterna är. Andens frukter, med rättfäridgheten osv, att det är utkomsten att vara fyldl av anden. Det kanses i ledet med profettarad, att de fylls av guds kraft och lever ett heligt levande.

En annan sak man kan se på andens konto, är helgelsetanken, asketiska trad. Men också karismatiska trad, som oberopar sig på anden. Det kommer i kontrast till den reformatoriska trad, där anden bara är ngåot som kommer. Nåd allena skäns genom sakrament och hörandet av ordet, luther är väldigt rädd för gärningsrättfärdighet. Men som kommer i helgelsebetonade trad, pietismen en stark markering att man vill återta anden i sitt liv. Det ska göra en skillnad, ett liv som bär frukt.
Det sista med nt, är johannesev. Som är en av nt’s senare böcker, man kan ana en hög till låg kristolog, vi får ordet som blir kött. På samma sätt sker något med anden. Nyare dimensioner öppnas upp. Om anden hos synoptiska författare och luk och apg författare mer framträder som generella guds andekraft. Som just utgör garanten för kontinuitet. Så sker i joh en personifiering av anden. Den personifieringen av anden, når sitt mest kraftfulla uttryck i talet om hjälparen.
Hjälparen heter ho paracletos, det är maskilinus. Om man är intresserad av språkliga exerciserna. Så översätts det som han, man väljer att vara trogen orginalgenus i grekiska. Paracletos har olika konnantionera. Ofta så handalr det om försvaraen. Någon som för talan, det begreppet används metaforiskt med den heliga annden. Intressant så kommer en rad verb, aktiviteter som har blivit en tydlig agent, den här hjälparen kommer blnad annat att undervisa lärjungarna påminna dem, återigen minnespraktien som är del av judiska arvet, minns gud som befriar er i det förflutna. Minns exodus, minns exilien. Minns kristi handlig, åminnelsetanken, vi är inte historielösa. Åminnelsedelen att hjälparen ska påminna dem om vad jesus har sagt, hjälparen ska vittna om jesus. Genom apostlarna, genom kyrkan så kommer anden hjälpa till att vittna om jesus. Anden ska visa vad synd rättfärdighet och dom är. Hjälparen ska också vägleda lärjungaran och berätta vad ska ske. Allt detta ska förhärliga kristus.



Hur bibliska arvet ställs ihop och tas upp i dogmerna.
Om vi rör oss bort från nt. Just den här personifieringen, inte det med paulus, hos paulus så sker ett ökat intresse för individen, men en personifiering av anden som egen agent som sonen det blir tydligt uttalat hos johannes. Och där har vi det viktigaste fröet till det som banar vägen till, de trinitariska reflektionerna. Hjälparen och anden blir en person på samma sätt so fadern, eller skaparen verkat och uppenbarat sig genom kristus. Så är anden som knyts till gudsfolket är en uppenbarelse, manifestation av gud på samma dignitet som kristus. Här någonstans så är johanens redan i sina tankar.
Fångas upp tydligt, men med kristoloign under första århundranden fram till den fixeras så fanns det olika anspråk det var långt från alla som ville ge anden samma rang osm kristus.
Men ett par ex från teol historiens nyckelgestalter, som redan tidigt har drivit tanken och sett anden som tydligt gudsbegrepp.
Det är både ireneus och origenes. Det finns en prexistenttanke, innan han inkarnerades så fanns han evigt hos gud. Paraleltl så finns det tydligt, när man försöker reflektera, anden som finns som ett begrepp, men hur ska man förstå anden med som guds väsen, som inte är ett främmande modell, hur sk aman förstå komponenterna, är det så att anden och starka agenten hjälparen har funnits som agent innan pingsdagen. Inte minst att anden finns oavbrutet från bibelsn frösta bok, att böckerna från tidiga skriften fortsätter att vara gt. Anden fanns, hur får man ihop det med att anden föds på ett nytt sätt in iv rälden.
Jo anden är precis som orde,t säger ireenuaues och orignenes att anden alltid funnits. Dem är också 3enigheten viktiga arkitekter. Immanent 3enighet. Det är inte bara historiska uppenbarelsen, i frälsningsekonomin i olika aspekter av sig själv utan verkligen är 3enig.
Ireneus skriver berömt att ordet och anden är 2 guds händer som gud använder för att utföra sitt frälsningshistoriska verk, men det är gud själv som gör det.

Ireneus så kan man tala om subortionism. Man får känslan att skaparen är den viktiga, medans när 3enigheten koncenterars så uppgraderas det hos de kappadokiska fäderna så blir det en större likhet polerna.

Man talar om dogmatiska placeringen av anden, vi ser 3enihgeten i nicea 325. men det som fortfarande är efter nicea, som när vi läst nicea. Man har redan där tanken med 3 personer i 1 väsen. Men det är mycket som är möjligt att misstyda. Vi har den här tiden, arianska striden som har föregott som stridigt mot kristus preexistens. Det markerar man tydligt i nicea, genom att tydligt markera att kristus är av samma väsen som fadern han är ickeskapad. Det med 2 naturer kommer i calchedon.

Men i striden med arianerna, så försöker man definera sonens position. Hans preexistens, han är ickeskapad oav samma väsen osm fadern. Man lämnade vagt om anden. Det skulle man inte ha gjort. Varje sak som inte är tydligt definerat öppnar för spänningar.
Det tyckte dem som går under pneumatomacherna. Det är en strömmning som sker efter nicea, över det vaga att man har lämnat andens exta pos i 3enigheten. Det är delvis arianska influenser, det öppnas för en kritik, som upprepar arianismen hos kristus, men gör med anden. Pneumatomacherna betyder dem som bestrider anden. Dem som bestred andens fulla gudomlighet. Precis som arius sa att kristus är skapad och tillhör den här ordningen och är inte prexistens. Så menar pneumatomacherna att han inte är preexistens väsen.
Ett namn som drev den här linjen är estatios av sebasta som lever udner 300 talet. Så fortsätter mycket av 3hundratalet mellan nicea och konstantinopel, kommer att vara. Det är 3enigheten århundranden, men det är mycket andens tid där man förfinar och fixerar. Och man har turerna kring pneumatomacherna, och sedan kommer kappadoiksa fäderna, och dem brukar man också tala om treenighetens arkitekterna. Dem kommer lägga de sista penseldragen, kring anden. De kommer tydligt markera att anden är icke skpaad, den är preexistent den är av samma väsen som fadern, och därmed är anden fixerad i den kristna dogmatiken. Anden och 3enigheten utkristaliserar sig. Anden är del av gudomliga väsendet. 3 personerna av samma dignitet.

381 i konstinopel så sker andens koncolidering.

Långrast



(kommentar) skillnaden mellan öst och väst.
Augustinus. Innan augustinus så generellt, konturerna och disypterna som varit mellan öst och väst, så har det funnits en kritik att man i väst har beotnat ner andne. Att man ständigt minskar anden som dogm, som ett fält inom dogmatiken att inordnar den under helgelsen. Då syftar jag på västtrad, de tär del av ett större mönster i väst trad. Det har att göra med, filioque. På högmedeltiden, nu är frågan vad osm är hönan och ägget, det är en följd av nertoningen.
I öst så har anden gneerellt varit mer tydligt betonad i teol, inte minst i draget av helgelse och i de asketiska ådrorna. Det arvet, bland annat origenes, det kan vi läsa i boken, han spelade en viktig roll. Att ha anden det sker inte mekaniskt i dopet, det märks i frukterna som ditt liv bär, idén om att leva ett heligt liv. Det finns helgonbiografierna, om den och dens heliga liv. Anden finns närvarande.
En teolog som är en viktig andeteolog, men som inte spelat så stor roll i väst. Är Simeon d. Nye teologen. Han är ett bra ex, en bra exponent för pneumatologin i östkyrkan hur anden är så central i östkyrkan hur man lever ett heligt liv i kyrkan. Simeon som alla stora östteologerna, var en ekelsiolog och kyrkoinstitutions försvarar, men det är inte automatik, att du kan ha sakramenten rätt så kan du vara en korrupt person. Men sakramentsförvaltningen är tomt om inte anden finns, som givaren. Som möjliggöranen av ett heligt liv.

det skrivs många böcker nuförtiden om anden.
Ett par drag om den toelogin, dels är det som jag har sagt, man återerövrar ruach, den hebreiska pneumatologin. Men också en trand, som kommit från ekumeniken, att man försöker återerövra östkyrkliga draget, den roll som den spelar och har spelat där. det kan man sepå populärt plan, ett förnyat intresse för ökenfäderna och pilgrimsrörelsen. Som har bidragit mycket och populariserat, för de som inte har varit intresserade av dem aspekterna.

Vad är det som går fel, om något går fel i väst. Men det är inte så att anden har glömts bort, men generellt sätt så kan man säga att det tenderar att bli en obalans mellan anden och kristus. Att man har betonat upp kristus ordet, den adnra artikeln på den 3dje artikelns bekostnat. Det har varit mer en kristocentrisk teologi, och anden har varit mer i skymundan.
Den som får bära hundhuvudet är augustinus, han är samtidi gt en av de stora adneteologerna i historien. Han tänker mest innovativt och varckert om anden. Men det finns drag i hans teol som öppnar upp vägen att anden blir en haltanden eller svagare länk.

Generellt sett som ni också vet, från 3enigheten. Han skrev en stor bok om 3enigheten. Han var facinerade av 3enigheten, då är man intresserad av dem 3 persoenrna. När augustinus vill beskriva förhållanden mellan dem 3, det är att gud består av inbördes interna relationer. Han tänker myckte om komponenterna har mot varandra. Anden framförallt knyter augustiunus till kärlek. Kärlek är viktigt för honom, hur vi åtrår gud och hur kälrek binder smaman kyrkan.
Det är ingen som har gjort så tydligt som honom eller efter, efter trinitate, så beskriver han anden som kärleksbandet mellan fadern och sonen. Den ömsesidiga reltionen kärlek mellan fadern och sonen de tär anden som är uttryck. Ett citat i boken, och den heliga anden är av både fadern och sonen, och antyder en ömsesidig kärlek som förenar dem.

Sedan så går han vidare, och pratar kring anden. Han visar också att allting är gud. Och så har vi människan, som anden är förenande bandet mellan fadenr och sonen, så är anden också guds kärlek till människan, det som binder oss samman.

Men som det 3dje, vi har flera olika människor och en kyrkan.
Det finns band mellan människor imellan, mlemmarna i kristi kyrkan kallade att älska varandra. Det sköter anden. Augustinus för in anden i den ständigt utvecklande kärleksteologin, det finns mycket resurser utifrån det.
Vi kan också ana, att det som sker, är en stark person och stark personskap hos fadern och sonen. Men anden tenderar att lite reduceras och bli förenande länken mellan fadern och sonen. Lite i bakgrunden också andens personskap tenderar att skjuta undan. Luk och apg har mindre av, av anden som egen agent, men anden är det vaga bandet som knyter samman, som är kontinuteten mellan kristus och kyrkan men ingen stark egen person.

På flera sett så kan man se hur de ekar i filoque, när västkyrkan i sin bekännelse lägger till filioque, filio är sonen och det betyder och. Det är inskrivet där anden är utgår från fadern genom sonen, som är den ursprungliga formen i bekännelsen. Men där lägger man till att det är inte så att anden går från fadenr genom sonen utan anden går från fadenr och sonen. Det innebär att sonen lyfts upp i samma rang till fadern. Och dem 2 utifrån det gemensamma. Vi har 2 regissörer och de sänder ut anden, och det var en subortionaism, hur fadern sändr anden genom sonen. Men åtminstonde så fanns det mer, att gudomen så finns det ngåot och så sänds det ut, men här så blir skillnaden mellan anden och sonen tydligare. Att båda 2 sänder anden. Och anden blir 3dje hjulet.
Det noterar man i östkyrkan, och man förkastar. Dels att röra i bekännelse som kyrkan har enats om. Dels för att det strider mot den synen på ande, det visar en ökad kristologisk centurm, fokusering på ordet och uppenbarelsen. Det finns tydligt med i västkyrkan, tidigt så mrker man att det finns en tenden satt tona ner och glömma bort anden.

Intressant så finns det oficiella segrande historien och mindre oficiella historien.d et är generella teol tendenser, anselm och tomas. Det finns lite relativt sett intresse för anden. Jämfört med simeon, långt ifrån den betydelse och dignitet som sonen har hos thomas och anselm. Men under dne här tiden, när vi kommer på högmedeltiden så kan vi notera underifrån strömmningarna. Att åberopandet av anden har inte bara komit från dogmbildningen. Under perioder när kyrkan stlenar för mycket, att bli för extrem med hierarkier och bruk och missbruk med dem. Men det är det mest facinerande med anden, att då har oberopandet av anden varit det som har inspirerat till krafter som sprängt fram underifrån och inneifrån. Under den peridonen när teologiskt sätt så har det varit andeglmska. Så växer det mycket underifrån rörelser fram, katarer är ett ex på det och bogomiler. I namn av erfarenhet anden, och de som har läst ev vill återgestalta gudsrikevisionen de som de inte fick hip med förföljande maktkrkan som gick i allaians med kungamakten. Som skövlade och mördade, men det inte synonymt med rom. Men det hände också.
Man reagera också underifrån, det finns andra drag fårn kataerarns teologi, som gör att blir fördömda typ doketism.

Det fortsätter att ske, en gestalt som är i den perioden, är jokaim av floris. Han var inte en revolutionär, han försökte inte störta kyrkan. Men han hade långtgående idéer om andens verkanden. Bland annat är han berömd, för att han gjrorde en historieteologi, han delade in historien efter 3enighetens verkning. Han sa att det är faderns syn, det är synagogans tid, sedan kommer sonens tid det är kyrkans tid och pingsten. Men ågot har inte realiserats fullt ut, det är på 1100 tal, i kölvattnet med millenieskfitet, man räknade om 1000 årsriket skulle bryta in. Han tänkte att vi står inför en 3dje tidsålder. Innan eskatoloign, nu står vi om vi läser tidens tecken inför andens tid. Det han tänkte, var att anden kommer att utgjutas på ett mer fullänatat sett. Joels profetia har inte brutit in så väl, det var en första portion på pingstdagen, han berkänar att det snart ska ske, att allt fler kommer få profetisk vishet, och andens frukter, allt fler kommer leva ett heligt liv. Det finns en viosn om att något kommer realiseras. Han hade inga subversiva idéer, men hans texter som även idag läses, visionen om ett kommande inomvärldsligt, att det har kommit att influera socialistiska utopierna under 1800 talet. Det som sker på gräsrotsnivå så kommer mycket av idéerna under senmedeltiden finnas med i motståndsröelsen i andens namn. En del utropar nyar påvar och påven är antikrist och det blir anariki, och tanken om anden kommer.
Det lår sin kulmen med det som händer med luther och calvin, under senmedeltiden. Reformationen har en förhistoria, det fanns den på 1400 talet som föregrep. På 1500 talet, så var tiden mogen, att den kontinuiteten.
Även hos luther kan man se kontinuitet, antiauktoritära störmmningar i sin antiromerska teologi, han vill gripa teologiska makten från präst hierarkin och ge legitimitet åt den enskilda treonde. Kittet för luthers teologi som han bygger sitt argument med är anden. Den är garanten som säger att det räcker med oret allena, de tär anden när människan hör ordet väcker tron i henne. Nåden allena tron allena hänger samman med anden.
Anden är den som är verksam med ordet och sakramentet, och så får han sin teologi som tillåter honom att bryta med rom, men samtidigt så hävdar han att vara i kontinutet med kyrkan genom anden.
Man använder sig av anden för att bryta sig av auktoritära kristendomstolkningar. Intressant nog kunde man om man drog i vissa trådar hitta mycket mer. Det är det som sker smatidigt som luther. Precis osm luther använder anden för att klippa banden med rom och skapa sin egen teol. Så fanns det dem som drar argumenten som drar längre. Då har vi att göra med radikala reformationen.

Ett namn vi har här är Thomas Müntzer, en del av radikala reformationens gestalter han åberopar joakim av floris. Luther ville använda anden, men han var kritisk mot svärare och spiritalister. De personer som började dra argumentet mde att anden verkar i var och en, så de skilver från ordet och sakramentets förvaltning meln som talade om personen förändirng.
Luther för ett 2 frontskrig, ju mer han skrev sin teologi så var det dem som ville föra tankarna i längre riktning. Han stred då mot den fronten, i den sene luther så märker vi starkt, att han blir mer romersk åter igen. Anden är knuten åter till dopet, anden är knutet till krykan och sakramentet. Och anden verkar i det. Det kan inte ske massa väckelser och så bryter man från ordet och sakramentets rätta förvaltningen, luther är mellanting mellan institutionalisering. Och krafter som velat dra ännu älngre. Han odlar en stark tanke om utvaldhet.


För att försöka summera hur det vidareutvecklas så får man skilja på vad som sker teologiskt, i östkyrkan fortäster att ha anden centrla. Men teologisk så fortsätter andeglömskan tydligt, under moderniteten när man går mot deistiska rationalistiska förståelse och 3enigheten bleknar bort så blekanr anden bort ur teologin. Men i folkliga kyrkliga planet spelar anden en stor roll.
Hela strömmen från medeltiden, underifrån strömmingar kommer att fortsätta, den konflikter mellan institution och karisma fortsätter att manifestera sig. Det vi får sen i förläningnen av detta är lutherortodoxin. Och motsvarande strömmningar i calvinismen. Den institutionaliserande dragen hos luther och calvin stärks. Det som luther bryter sig fri mot i katolska kyrkan kommer hit. Och då sker det nya motreaktioner, då har vi från 1600 talet och framåt, vill beskriva det är pietister.
Då får vi en ny sån i förlängen muntzers sätt att aagera, man vänder sig i anden mot en institutionaliserad religion som kväser anden. Åter igen peiteismen många strömningar så finns det huvuddrag att man betonar den levda andliga erfarenheten tydligare, och betoning av det rätta handldadet för lära. Man är mer intresserad att frjäma sig från akademiska teologin. Men också något som gör pietismtet är att det blir individbaserat, så är det uttryck för sin tid. Att det är fokus på enskilda personens omvändelse, det och helgelsemotivet kommer tillbkaa. Man bryter mot epipiskala strukter och vissa med sakramenten

Och för att sy ihop
Pentekostalismen, pentekostala väckelsen, som bryter fram. Som naturligtvis är otroligt andefokuserat, där kommer tongotal som tecken på att man har anden. Som kan ses som underifrån rekation. Det är intressant, att här kommer också behovet av ordning tillbaka. För människan behöver ordning för att leva. Någonstans så är pneumatologins drama, att människan behöver frihet rörlighet ohc ordning struktur. När kyrkan tenderar att stelna så bryter vi kraften genom anden underifrån befrielserörelser, men de blir kortlivade om de inte får ordning och struktur.