Religionshistoria asiatiska religioner 2

13 upanishader
det är dessa vediska texterna som skapar kollpasen av de gamla vediska texterna. Från och med 800 fkr, förekommer upanishaderna som talar om något helt annat. Man har sedan försökt förena texternaoch sedan uppenbara det som visdomen. Detta samlas itll Shruti, som är ”det hörda”.
Varför? För att alla dessa texter har inte författas av människor. Utan man fick höra dem. Från visa män i extas fick visdomen och förmedlade dem sedna. Man memorerade texterna också. Man lyssnar därför först på dem. Man hör dem alltså. Det finns 2 anledningar. Den tredje anledningen är att det inte är literatur utan uppenbarade visheten. Upanishaden orsakar kollaps av religionen som den senare hindu traditionen försöker göra upanishaden en del av den gamla texterna trots att de orsakade kollapsen av den gamla religiositeten.

På vilket sätt kan upanishaderna påvekra vediska religoinen så mycket att den kollapsade. Upanishader spekulerar kring the dabsoluta verkligheten. De strävar efter att upptäcka enhet i universum och kring människan. De kommer tillslut till att absoluta vekrlihgheten är brahman. Det är en helig kraft och brahmananerna som ska ta hand om den heliga kraften. Det finns text om begreppet.
Hela det här föreställningskomplextet har nu beskrivits som representativ från den absoluta verkligheten. Verkligheten är en illusion och människorna kan inte se den absoluta verkligheten. Och i samband med dessa tankegångar förekommer ockås en annanorlunda uppfattning om världen, mänligen att man talar om begreppet samsara.

Vad är då samsara?
Det är denna värld ur det mänskliga perspektivetet som är sett på problem och lidande och katstrofer. Samtidigt så återförder man i den här världen. Samsara är liv som återföds på gång på gång och som är behäftad med andliga problem. Det är delvis det problematiska verkligheten och den värld som människan lever i.

Det innebär att människan återföds. Det är den andra mycket viktiga idén i upanishaderna. Människan återföds på grund av sina handlingar. Handlingar är vad karma betyder (eller resultat av handlingar). Man tänker vidare att goda handlingar leder till goda återfödelseformer och onda handlingar leder till onda återfödelser. Ni kanske tror att det är en mycket arkaisk syn. Man är det för att man har gjort olika saker i sitt tidiga liv. Karma leder till återfödelser. Det håller människan fången i samsara, di den meningslösa återfödelsen. Varför utför då människan som fångar henne? Det hela blir lite mer komplicerat. Det finns delvis en illusion, världen är förpackad i en slöja, en illusion. Den är betäcknad som Maya. Sedan säger man att man inte kan genomskåda illusionen eftersom man saknar kunskap som skulle göra det möjlgit att genomskåda. Så att man ska vet vad man ska göra och undivka samsara.
Kunskap betäcknas alltså avidya. Det betyder brist på kunskap- okunskap. Här sägs indrekt att om man har kunskap så kan man genomskåda illusion och då förstå handlingarna som man ska genomföra och vilka man inte ska genomföra. Och åp detta sätt bli fri från samsara. Men om jag skaffar mig kunskap. Det är alltså insikt, vishet. Om man skaffar sig kunskap – då man disponerar med den kunskap för att genomskåda Maya. Med en sådan kunskap så ska man uppnå lösnigen på hela problemet. Men man frågar sig om vad är det för kunskap. Här kommer spekualtion kring brahman och absoluta vekrligheten. Det är en lång tradition som brahman har med sig från vediska religonen. Det förekommer ni i den upanishadiska tankegången och filosofin. För att brahman är den absoluta verkligheten. Det kan betäcknas som världssjälv.
Det betyder absolut verklighet, det är så att den finns överallt. Men man kan inte set det. En upanishad finns och en far föklarar det till sin son. Han anväder salt i fast form. Han sänker den i vattebehållare. Och sedan visar han sonen, salten har sedan upplöst, vi vet att den finns där. Sp r det också med brahman.
I människan det av brahman som är i människan det betäcknas som Atman = människans själ.

Det betyder att människan som ska skaffa sig kunskap för att bli fri från samsara. Därför inse vart brahmnan är. det gäller att skafa kunskap att en sindivudella själ at man är med brahman att göra. Den här instikten leder till fränslingen. Något som kalls för Moksha. Edet kallar vi för frälsnningen, men översatt korrekt så kommer ni inte oss frigte. Själen är en del av verkligheten. När man inser att man inte är den begränsade varelsen utan man är identisk med världen. Det är den här insikten som leder till moksha. Det innebär att vi hamnar i olika paradoxala beskrivningar. Eftersom om jag nu inser. Att en del av värlssjälen. Men om man talar om den dualistiska bilden av verklighetne. Vi brukar uppfatta oss som subjekt och de andra är objekt. Om jag eliminerar var är jag då.
I allmänhet så saknas det ytterligare förklaring till detta. Dock så finns det inte. Men det finns en beskrivning osm bestå shat-cit-ananula. Det här är moksha erfarenhten.
Det är på detta sätt upanishader. Det är dock bara vissa av dem som anävnder de

Det är tanken som får fall på naiva religiositeten. Man offrar till gudar för att få ngt tillbaka. Sedan blir det mer sofistikerat. Man offrar för att offerhnadlingen är viktig. Då hölls offervärlden igång sedna hlls människan igång. Det finns 13 upanishader osm anses vara auktoraktiva och innehåller .
Det förekommer en varierande teologi. Istället för brahman kan man säga Rarmatman. Det är lika med atman, de är samma s.

Det visar upp sättet som föreställningen har uppkommit. Först har man tänkt andningsprocessen. Det var något imaterielt. Man har mäjkrt att man inte hnadlar så är det någto man ite gjort.

Rast

Samanfattning
Den vediska textsamlingen
4 vedas 1600-100 fkr.
Brahmanas 1000-800 fkr
(Aranyakas) Shruti Det hörda
13 upanisahder

Problembeskrivning
Samsara – människans liv involverat i återfödelseprocesser
Karma- resultat av handlingar
Maya – illusion (sinneanas värld)
Avidya – okunskap (oförmåga att förstå verkligheten)

Problemets lösning
Jñana – insikt kunsakp (möjliggöra förståelse)

Identitet (atman – den individuella själen)
(brahman – universella, världssjälen)

Moksha
Frälsningen dvs, befreielse från samsara

Saat-cit-anama

Upanishadernas innehåll blir först kända på 500 fkr. På inden råder det då en omfattande religös våg, folk lämnar sina hem och sina sociala plikter. Och folk ägnar sig till religion. Den historiska buddha är ett exempel. Men när han kom tillbaka och insåg att lidande är en grändläggande aspekt av livet. Och man säger att fru har fött ett barn, han säger att han inte kan stanna och han ska gå och frälsa mänskligheten. Det är så många samtida tänkte. Det gjorde då att ekonomin gick åt pipan och familjer splittrades. Det är på 500-400 fkr en ny utveckling utspelas inom den här kulturen och religionen. Om vi tittar lite närmare så är den vediska textsamlingen står för polyteism. De upanishadiska texterna skulle inte finnas med. Men hinduer har alltid gjort sitt yttersta för att koppla upanishaderna till vediska textsamlingarna. Men upanishaderna representerar ateistksa tankegångar. Det finns ingen gud som förmedlar frälsning, utan det är mänskligen själv som kan uppnå moksha frihet från samsara. Innan denna tid kan man inte tala om en hinduisk kultur, efter 500 talet så blandas arier och dravidier blir så total att man inte kan urskilja det ena från det andra. På 500 när man observerar religösa grupper så kan man inte tala om att detta är arier och indoeruopéer. Och på 500 uppstår nya indiska religoiner som jainism och buddhism. Det finns andra som försvunnit 2000 år sedan. Man talar om hindusm från den här tidpunkten. Vad är då ordet hindusim kommer från? Det betyder egentligen ingenting. Ordet kommer från persiska, från ordet hind. De betäcknda alla bakom floden hind som detta. Sedan har det uppstått en form av detta ord som hindu. De som var bkom floden hindu var hindus. Sedan kom engelskmän på 1600 talet. De var de mest framgångsrika västerlänningarna i det landet. Det fanns dock fransmän och portugiser. Alla konkurerade om marknader och råvaror redan då. De lade bara till ”ism” till ordert. Om vi anstränger oss så kan vi tolka ordet hinduism som ordet som talar om religoner som praktiseras bakom floden hindus. Men ordet hinduiskm är inrotat så man kan inte göra något utan detta begrepp. Från 500 fkr, så talar vi om hindusm. Vi talar om hindu civilization. Jag vill verkligen insistera på en sak, det är inte en enhetlig religion. Som vi redan har märkt, så har vi mycket material som inte passar tillsammans. Det är atesitska frälsningstankar och polytestiska tankar. Det är som olja och vatten. När vi nu ska tala om monoteism. Så kan vi upptäcka att det finns 10 tal monotesiska omfattningar. De blandar också filosofiska system.

I alla fall så blandar de filosofin med teologi, det gör man inte i västerlandet vanligen. Men de har 6 ortodoxa filosofiska system och det finns 10 tal teologier. Det kan vara poyetistiska och monoteistiska.
Den är inte lätt att orientera sig i och att redovisa för.

Vi ska tala om vad hinduerna gör på 500 talet där det är kaos. Trots att hinduism är tolerant, det finns inget center. Att folk ska diktera för folk vad de ska göra. De har dock högt anseende men de representerar ingen hindu vatikan. Det finns olika brahmaner som kan ha olika åsikter. Det finns vediska texter men det finns 10tals olika tolkningar. På 500 talet så konfronteras man med kaotisk situation. Då kommer olika ledande personer ofta brahmaner och chatriyas. Det är därfifårn kungar kommer. De tillhör vanligtvis den gruppen. De sätter då igång en reform. Det betyder att de måste reformera situationen inte bara på religösa planen och sociala planen.

Alla utvecklingsprocesser och ändringar och förvandlingar i hinducivlizationen innebär nya texter. Även i detta fall. De första texterna är juridiska texter. De definerar och redifeinerar människans plikter och rättigheter. Det harmed tjänsttillhörighet och kasttillhörlighet.
Det kom manus lag som man arbetade från 400 fkr – 400 ekr. Det är en text som definerar och redefinerar. Den börjar med för det första. Att om man gifter sig ur kasten så förlorar man kasten. Det är över 1000 såna här definitioner. Denna text användes till 1947 och den reglerade hindulivet för män, kvinnor beorde på deras kastillhörighet. Det är först nu vi kan tala om kastsystem. Förut var det sociala grupper. Den hade utvecklats. Men det är först i manus lag man upptäcker.

Vi vet att det fanns så kallade Varnas, det betyder 4 färger. (de olika kasterna). Folk man kan upptäcka att det finns 60 sociala grupper. De förklarar det att det finns olika typer av brahmaner, och det samma gällre det för andra grupper. Det finns olika typer av krigare och vishyas. Det finns olika typer av shudras. De är dem på botten. Och de är de flesta. Det är en strukturerad pyramid. Det finns brahmnaer på topen, de som ägnar åt religösa aktiviter, men det finns också brahmnaer som lämnar sin ursprungliga status som livnär som skrivare. En brahman som skriver texter åt någon annan har inte samma status som någon som ägnar sig åt rleigoin på heltid. Det finns oliak typer av brahmaner.
Dessa subavdelningar inom dessa stora sociala grupper betäcknas inte med varnas. Utan med jati. Detta förekommer först i manus lag. Ordet jati refererar till individens födelse. Där så ser man att individen är född i en sådan gruppp en Jati.
Kast systemet innebär att individen är födda i sin sociala grupp och övertar statusen som kan vara hög eller låg.

Det är från den här tiden kvinnor diskrimineras. Man kan inte tala om någon status. Det finns en filmad intervju med Ghandis maka. Amerikansk journalist frågor om hon är stolt över sin man. Hon svarar dock på ett avikande sätt att hon inte har sådana tankegångar. Om hon är status, då säger hon att hon inte har någon status. Hans status är hennes status. Hon var en religös människa. Hon hade inte riktigt förstått vilka konsekvenser ett sådant uttalande har.

De kastlösa är dock inte kastlösa, de är dock lågkastiga. De tillhör en kast. De finns inga som är kastlösa, det har aldrig existerat. Det är ett resultat av ett missförstånd. När västerlänningar försöker förstå hindukroppen. De har ingen koppling till 4 varnas. De glömde dubbel termonologi. Jati är subavdelningar som finns i dessa enskilda varnas. Men det begreppet syftar på de gruppen som inte har någon varna bakom sig. det var ett missförstånd. Det förekommer ett annat begrepp, de oberörbara. Det finns bevis i form av texter från västerlänningar från 1500-1600 talet. Som har bevittnat att folk med redskap skapa oväsen så att de inte kommer i kontakt med dem så de blir rituellt förenade. De är samma oflk som annars kallas för kastlösa. Alla de kastsystem som finns i indien handlar om rituell renhet. Allt vad ett mänskligt samhälle producerar avfall, som döda kroppar sopar. Någon måste ta hand om det. De som tar hand är rituellet förorenade och det är dem som är på botten. I dagens läge så fungerar kastsystemet på landsbygden på de enskilda byarna och städerna. Inte i New Dehli eller Bombay. Om man är på resande fot som Brahman så struntar man i föreskrifter. Ingen i storstäder bryr sig om reglerna. Det är något som britterna införde på 1700talet när de började industrialisera. De hade agenda, att de ville exploatera. Men i samma veva så byggde de järnväga och industrier. För lågkastiga att tjäna pengar och bli oberoende från andra som hade hög status. Det är något som brittiskt styre inte har förstört, men stört kraftigt.

Hinduisk monteism.
Det finns dels manus lag. Vi ska samla texter som inte längre är Shruti, utan det är något osm kallas för Smrti – det som är skapat av människan. Vidare har vi en text som heter Mahabharata, ordet Maha betyder det stora. Och i detta fall så är Harata en stam som var i norra centrala indien. Bharata är det egentliga namnet på indien. Det samlade ordet handlar om ett krig. Den texten är daterad 400 fkr och 400 ekr. Det är det största episka verket någonsin. Det fanns tydlingen från början en konkret grund, en berättelse. Huvudberättelse i Maha bharata handlar om besläktande grupp som sedan krigar. Därför heter den det stora bharata kriget. Utom huvudberättelsen så innhåller den alla typer av myter och geneologier av myter och gamla religösa förekomelser som inte finns. Hinduism är en ackumanlativ religin. De använder den här texten för att lära sig om sin religion. Vanliga hinduer vet inget om 4 vedas. De kan inte heller läsa eftersom den är skrivne vedisk sanskrift.
Varför är texten så viktig? Det är en encyklopedia över hidnusm. Sedan finns det 6de boken som heter Bhagavadgita, det är en sång. Om han som är upphöjde. Det betyder alltså den upphöjdes sång. Detta svarar på frågan varför texten är så viktigt. Den introducerar hinduisk monoteim. Bhagavadgita är daterad till 150 fkr. Det finns 2 grupper av människor. Först är det den gruppen som äger kungariket, de är 5 bröder. De kallas för Pandavas. De är söner till en annan höjdare som heter Pandu. De ha 100 kusiner. Dessa kusiner kallas för Kavravas. Det är alltså dessa 2 grupper som spelar huvudrollen i berättelsen.
Kriget börjar av ett tärningspsel som prinsarna förlorar kungariket och tvingas lämnas. Sedan blir det krig när de ska återvända. Krishna som är prins ska föra hans stridsvagn. De står 2 gigantiska arméer mot varandra. Och de studerar varandra. Han ser folk som var hans vänner tidigiare. Han ser folk som var lärare till varandra. Han börjar fundera på vad som händer när striden kommer. Det är mycket blod osv. han blir deprimerad. Och han kastar ner sina vapen och han säger att jag inte vill döda någon. Ja vill inte producera ytterligare lidande i den här världen. Det är i den situationen som krashna. Egentligen så är det en hel monolog som krishna för till honom. Det är här och genom det här samtalet som monoteistiska teologin framförs. Hur går då detta till?
Det är 5 punkter som jag delar upp för att gör det lättare att överskåda.
När krishna tar till orda så säger han att han inte kan döda någon i alla fall för människosjälar är odödliga. Det är någon sak på den tiden som under 200 fkr som var känd. Det kommer från upanishaderna. Att det var en del av brahmanerna att själen var evig och odödlig. Det var inte längre tal om världssjäl utan det finns en monoteistiska uppfattad Gud. Du behöver inte frukta att döda någon eftersom det går inte. Då säger Krishna i texten att själar när de har förbrukat sina kroppar så byter de kropp som vi byter kläder.
Punkt nummer 2 är att krishna säger att du är en krigare. Och du åtnjuter privilegier och du har plikter som krigare att du måste kriga – det är din plikt. Krishna förklarar att alla måste göra sina plikter i sin sociala position och tjänsttillhörighet. Krishna säger att det är bättre att göra sin plikt på ett bristfälligt sätt än annans på fullkomlig plikt.
Detta glider in i punkt nummer 3, Krishna talar och han säger at alla människor måste utföra sina plikter oavsätt vad de känner och oavsett om de lyckas eller inte. Man ska dock ha intresselöshet i handlingen. Man utför sina plikter men inte för sin egen skull.
Det glider in i punkt nr 4. om jag inte gör mina plikter för mig, vem gör jag då dem för? Jag gör dem på grund av Bhakti. Vad är det? Det är kärlek och hängivenhet till Gud.
Den femte punkten världen utspelar sig inom ramen för vishnu. Man uppfattar den här välrden som Gud – vishnu.