Jesus och evangelierna hemtenta

Hemtenta Jesus och Evangelierna

Fråga 1, Diskutera perspektivets och förförståelsens betydelse för tolkningen av de synoptiska evangelierna
Femnististiskt synsätt tolkar antikt jämfört med modernt perspektiv: Hur vi lever och världen omkring oss spelar stor roll för hur vi ser på evangelierna. Slavar, rika och fattiga må vara ett i kristus, men alla uppfattar de nog kristus olika. Genom årtusendens gång så har också begrepp som haft en mening kommit att få en annan mening i dagens samhälle. Därför så är det viktigt att vara medveten om hur det var att leva i antiken långt borta från luftkonditionerade universitetsbibliotek. Lidande: Dewey argumenterar övertygande i FemComp kring att man under antiken hade en annorlunda syn på lidande. Lidande sågs som en oundviklig del av livet för den absoluta majoriteten av människor. Lidande var något som hände, och man befann sig ständigt i fara för för härskares och naturkrafters nycker. Framförallt så gällde detta den Galileiska landsbygden som låg på imperiets frontlinje. Den tidens människor kunde olikt oss idag inte unna sig föreställningen att ha kontroll över sitt liv och lidande. (FemComp 30) Lidande då tillskillnad från i vårt västerländska samhälle var en naturlig del av vardagen. Dewey menar att man i bakhuvudet ständigt ska ha den här tanken, när man läser evangelierna. Huvudpoängen är i alla fall att lidande var oundvikligt. Men det också förklara varför man också såg hopp i Jesus exorcismer och helningar som tecknet på Gudsrikes apokalyptiska ankomst var nära.( FemComp 31) Tiden som man nu befann sig i var i någon sorts mellantid, mellan världen som var styrd av onda krafter och Gudsrikets ankomst. Under den här tiden så har människorna den fria viljan att antingen ställa sig till Gud, eller på förtryckarnas sida. Förtryckarna är de som förkastar Guds styre och förföljer och motarbetar Gudsfolket. (FemComp 31-32) Apokalyptik är också ett fenomen som jag förknippar med lidande. En stor del av Sveriges befolkning påverkas till liten grad av naturens nycker och krafter, samtidigt som vi saknar bakgrunden av att ha ständigt legat i krig med grannländer (i 200 år i alla fall). Lärjungeskap: att bli Jesus lärjunge är då att bli del av Gudsfolket som är i opposition mot ondskans makter och kunde fysiskt sätt vara ett lidande. (FemComp 31) Det är därför som Jesus säger i Markusev att ta upp ditt kors och följa mig, då man som Jesus lärjunge automatiskt befann sig i en situation där man var under ett potientiellt dödshot från de världsliga makterna. Detta står dock i kontrast till det mänskliga lidandet som man hela tiden står under av den enkla anledningen att man kan lätt slippa det här korset genom att förneka Jesus. (FemComp 33) Ur ett nutida perspektiv så klingar det här dock annorlunda, och vid en lätt läsning så låter det snarare som om korset är att förneka sig själv är en ständig förnekelse av sin egen vilja. Detta bygger dock menar Dewey på en missförståelse av hur man ser på ”sig själv”. I det moderna samhället så är självet, individen. Hon menar att i antiken och i många delar av världen idag så är självet, den minsta byggstenen i samhället snarare är familjekollektivet. Att förneka sig själv är då snarare att lämna sitt familjekollektiv och bli del av en ny grupp som Jesus lärjunge. (FemComp 33, 35) Feministisk tolkning: Poängen som Dewey driver är att Markus inte uppmuntrade onödigt lidande, för lidandet i sig är inte målet. Lidandet är istället delvis något som du har genom att leva i det området på det århundrandet. Men samtidigt så finns det en del av lidandet du själv kan råda över, nämligen bekännelsen till kristus eller inte, som del av Guds eskatologiska plan. Därför vore det en grav felläsning menar Dewey att ta passagen ”ta upp ditt kors” och säga den till kvinnor, för att de ska vara kvar i någon form av underordnad position till mannen i avsägandet av hennes egna vilja. Jesus menar att man ska följa honom och gå Guds väg, och om den vägen leder till lidande så ska du vara beredd att ta dem som dem kommer, men du ska absolut inte självmant söka upp lidande för lidandet skull. Reflektion: Jag tycker att det är en viktig poäng att lidande inte är något självändamål och vikten av att poängtera antikens knapra levnadsförhållanden. Samtidigt så kan jag inte hjälpa att börja fundera på om man kan tolka andra passager som jag spontant tycker är liknande på samma sätt. T.ex. Matt 22:24-30, om vilken lärjunge som är den största och John 13 om att man ska tvätta varandras fötter.
Fråga 2, jämför övergripande evangeliernas teologisk och stilmässiga likheter och olikheter.
Markus teologi & stil: Redan från början i introduktionen så visar Markus sitt centrala tema att Jesus är Guds son och Kristus/Messias. Det är genom Johannes döparen som Jesus kallas till detta sonskap, vilket reflekterar Jesaja kapitel 42. (Stanton 42-43). Att Jesus är Guds son är dock under en stor del av evangeliet i det fördolda, och det tar ända fram till Jesus på härlighetens berg för att detta ska framkomma. Markus menar också att det är på grund av att Jesus är Guds son som också judarna vill korsfästa honom efter vers 14:61. (Stanton 43-44). Jesus är en som kommer med makt och krossar ondskans inflytande i världe. Han är också mycket i konflikt med den religiösa och politiska eliten. Markus försöker också måla Jesus som Guds eskatologiska agent genom att länka samman honom med profetskrifterna, psaltaren och Daneilsboken. (Telford 106) Lärjungarna, är både lojala (de lämnar bakom sina familjer och sina fiskebåtar). och modiga samtidigt som dem är självcentrerade, fega och trolösa. De förstår inte heller att Jesus är Guds lidande son. (Telford 109-110, Stanton 48) Dessutom så har de svårt att lära sig Jesus liknelser och klarar inte att följa Jesus uppdrag att driva ut demoner. (Stanton 45). Jesus har dock tålamod med dem och försöker lära dem Guds rikes hemligheter utan liknelser när dem inte förstår liknelserna. (Stanton 47).Det är också tydligt att han vänder sig till hedningarna då han förklarar all mat ren i kap 7.
Lukas teologi & stil: Jesus uppfattas som Herre, profet, Guds son, människoson och tjänare. (Tucket 76-88) Lukas Jobbar väldigt mycket med att visa Guds frälsningsplan, redan från början så har Gud planerat profeternas tid, Jesus tid och kyrkans tid. Kyrkans verksamhet är därför en naturlig fortsättning av Jesus verksamhet och inkluderandet av hedningar. (Stanton 92, Tuckett 50-51) Tendensen i lukas är att Jesus budskap fokuserar mer på de sociala frågorna som; fattig & rik, förtryckta och andra marganaliserade grupper. (Winninge 240) Lärjungaskap är därför bland annat att man ska använda sina pengar eller andra resurser och ge till dem som har lite.(Tuckett 95-96) Eskatologiskt så verkar Lukas vara ambivalent, dels så har han passager där Guds rikes närhet betonas men han har också passager som antyder en redan realiserad och individuell eskatologi t.ex. Lasoros och mannen på korset brevid Jesus. (Tuckett 36-40) Den Heliga Anden har också en större inverkan i Luk/APG, där den ses som en bakomliggande drivande kraft.(Stanton 86-87) Vid korsfästelsen så har Lukas tonat ner offermotivet, istället så betonar han istället att Jesus korsdöd är en rättfärdig mans död. (Stanton 89) Trots detta brott så sker fullföljandet av Guds trestegsplan och den Heliga Andens nerstigande på kyrkan.
Matteus teologi & stil: Matteus poängterar att Kristusrörelsen inte är något annat än den sanna fortsättningen av den äkta judendomen. Dels genom att vid många tillfällen skriva att skrifter från Gamla Testamentet uppfylldes genom något som Jesus gjorde. (Riches 62-63) Men Jesus knyts också samman med viktiga judiska gestalter i släktavlan, som David (Stanton 65), men också med hedniska kvinnor för att visa att hedningarna trots allt är välkomna. Vikten som hedningarna trots allt har kommer vid Jesus födsel där det är stjärntydare från öster som kommer och vill tillbedja Jesus, inte Herodes, som snarare försöker döda honom. (Stanton 65-66) Jesus viktigaste budskap i Matteusevangeliet är rättfärdighet, förföljelse och dom. (Stanton 68, 69) Jesus är också den slutgiltiga laguttolkaren, och han kom inte för att avskaffa utan för att fullfölja lagen. Rättfärdighet uppnår man genom att praktiskt genomföra de gärningar som Gud vill att man ska göra. (Stanton 67) Då detta är väldigt svårt att uppfylla så talar Matteus om att man kan förlåtelse, dels inför Gud och i församlingen. (Stanton 75)Förföljelsetemat dyker upp dels i konflikten med fariseer men också i bergspredikan där han säger, saliga är de som förföljs för rättfärdighetens skull. Domen kommer fram mycket i kapitel 24 och 25. I övrigt så fokuserar Matteus också på Jesus död som en offerdöd, med poängteringen att det är till syndernas förlåtelse. (Stanton 66-67)
Jämförelse: Markus lägger likt Matteus tynd på Jesus död som en offerdöd. Lukas har ett större etiskt budskap till personerna utanför församlingen (Mattheus lite har lite, men Markus väldigt lite). Alla författare poängterar vikten av att på något sätt inkludera hedningar. I Markus är Jesus mer som en kraftfull Gudomlig uppenbarelse jämfört med Mattues, där han har en större karaktär av en laggivare, och i Lukas där han är en profet som når ut till de marganaliserade i samhället.
Fråga 3, diskutera den historiske Jesus förhållningssätt till samtida judisk tradition.
Sabbaten: Det mesta från evangelierna tyder på att Jesus vanligtvis höll sabbaten och gick till synagogorna, men det kommer dock fram vissa kontroverser kring sabbatsbruket när man läser evangelierna. (Stanton 263) Kontroverser kring Jesus och sabbaten finns i alla NTs evangelier, hos synoptikerna finns dem olika historierna i; Markus 2:23-28, 3:1-6, Matteus 12:1-14, Lukas 13:10-17, 14:1-5. Frågan är dock om dessa kontroverserna återspeglar den historiske Jesus eller om de är en senare historisk utveckling. Om man ser till historien i Markusevangeliet kapitel 3, där Jesus botar en man med en förtvinad hand. Att hela var inte tillåtet på sabbaten, fast med undantaget om personen som blev helad var i någon form av fara för livet, vilket kunde tolkas och tänjas ganska rejält för att inte låta någon hamna i onödig fara.(JesJudLag 10). Men Jesus botar mannen med en förtvinad hand med en annan motivation - vad är tillåtet att göra gott eller ont, att rädda liv eller döda? Det problematiska i vad Jesus gör är att han struntar i att mannen som han helar, uppenbarligen inte befinner sig i någon typ av livsfara i vilket helningen kunde ha väntat till nästa dag. (Stanton 263)
Men Jesus har en annan uppfattning, han hör inte till någon etablerad tolkningstradition från Jerusalem. Utan hans uppfattning är mer jordnära vilket kan reflektera en fattig landsbygdsbo verkliga val och kval.(JesJudLag 6, 11) En galileeisk bonde har helt enkelt inte råd att tjafsa med detaljreglerna, och det Jesus menar kan vara att man istället för att haka upp sig på dessa så bör man tänka på vad som är gott och ont och att vi behov så kunde man bryta sabbatsbuden (Mark 2:23-28), (Stanton 264, JesJudLag 9). Jesus verkar alltså inte höra till någon av de judiska grupperingar som hade extra strikta sätt att tolka lagen på, snarare så delade han en vanlig landsbydsbos uppfattinng.
Renhet: Man kan dela upp det orena i två kategorier. Man kan tala om kultisk orenhet och moralisk orenhet. Den kultiska orenheten är saker som gör att man är olämplig att delta i kulten, men moralisk är saker man gör genom att synda. För att bli kvitt en moralisk orenhet så behövde man göra ett syndoffer. De kultiska orenheterna var lite mer komplicerade. Av den här kultiska orenheten så fanns olika typer av tungt vägande kultiska orenheter. Som om man rört vid ett dött djur eller klädesplagg som en oren människa rört vid så räckte det att vänta till aftonen och så blev man av med orenheten.(JesJudLag 14) Det fanns också orenheter som man blev av med om man badade till exempel om man hade kommit i direktkontakt med orena flytningar. (JesJudLag 14) Sedan fanns det orenheter som krävde olika typer av offer för att människan skulle få återinföras i kulten och samhället. Det mest komplicerade reningsoffren behövde man ge om man hade blivit frisk från en hudsjukdom. Det är också intressant då man kan tolka att under helningen av en spetälsk man i Mark 1:40-45, att Jesus som var helare greps av vrede vilket Kazen menar kan ha antydningar på att Jesus ryggade tillbaka, då Judar i allmänhet aldrig vidrörde spetälska. (JesJudLag 12-13)
Många av renhetslagarna handlar om att man inte får blanda kategorier, man fick inte blanda olika typer av garn. Det viktigaste är att det heliga får inte blandas med profana och att inte röra vid eller vistas i samma rum som en död människa.(JesJudLag 14-15) Det livgivande får inte heller blandas med det döda, inte koka en killing i moderns mjölk. Man får inte äta djur avviker från idealet, t.ex. havslevande djur ska ha fjäll, landlevande djur ska idissla. I evangelierna så rör dock Jesus vid döda människor, människor med hudsjukdomar och andra orenheter. Poängen med dessa berättelser är dock inte att Jesus rör vid de orena för nöjes skull, utan för att göra gott. Jesus ser alltså på renhetslagarna som sekundära jämfört med människan. Detta följer tanken att en människa väger tyngre än sabbatsreglerna som ovan, vilket också hade stöd från övrigt judiskt håll. (JesJudlag 15) Den vanligaste bibelpassagen som man brukar ta fram när man pratar om renhet är från historien kring mat i Markus 7:15-19, där det slutar med att Markus säger att Jesus förklarade all mat ren. Det är dock föga troligt att Jesus skulle ha helt och hållit attackerat de moasiska lagarna då de senare kontroverserna i den tidiga kyrkan kring just maten blir oförståliga. Istället så lär uttalandet i Markusevangeliet snarare vara påverkat av just de senare kontroverserna som skedde i den tidiga kyrkan. Det troliga är istället att Jesus ville skapa en kontrast och visa att det ena är mindre viktigt än det andra. Av hednakristna användes dock den meningen som en legitimering för att man inte behövde anpassa sig till judiska födoregler. (Stanton 264-265, JesJudLag 16.) Även om Jesus antagligen brydde sig om renhetsreglerna så verkar han dock ha haft ett avspänt förhållande till orenheter från, lik, flytningar och spetälska. Detta kan förklaras genom den profetiska traditionen från Johannes döparen och Jesus regionala hemvistelse i den Galileeiska landsbygden.(JesJudLag 18-19).
Fråga 4, diskutera bilden av Jesus som helare och exorcist i relation till hans förkunnelse om Guds rike.
Markus: I Markusevangeliet så visar Jesus helningar och exorcismer på ett kraftfullt sätt att den Gudomliga kraften är påväg att bryta in i samhället. Då även Jesus försöker dölja sin sanna identitet som Messias, Guds son osv, så bryts den här förklädanaden gång på gång genom hans helningar och exorcismer. (Telford 129-130) Vid exorcismerna så verkar demonerna som är någon form av gudomliga väsen veta vem denna märkliga (också gudomliga väsen) är. Jesus helningar ifrågasätter också traditionella maktanspråk och strukturer vilket göra att dem sker inte helt orproblematiskt, vilket Markusevangeliet visar genom sin stora mängd konfliktberättelser. (Stanton 52) För när Jesus helar så är antingen någon farise närvarande, eller så sprider den helade ut budskapet överallt. Dessutom så stärks inte relationerna av att Jesus gör starka maktanspråk i samband med helningarna som i 2:9 där Jesus hävdar att han har makten att förlåta synder.(Stanton 233) I relation till Guds rike så visar dessa helningar att Guds rike är som en extern kraft är påväg (och redan gör det) att bryta in, fast den ännu är dold av en tunt täcke (Telford 128, Stanton 238-239). Guds rike fullbordas genom att den här kraften också ges till Jesus lärjungar, något som lärjungarna är olika bra på att fullborda. (Stanton 45, 47)
Lukas: Lukas har en stor del av Markus exorcismer och helningar och delar därför mycket av vad Markus har att säga, som att Guds rikes ankommande genom Jesus kraft. Men samtidigt så finns det saker som skiljer sig, detta hänger också samman med deras särskilda teologiska poänger. Lukas har en tendens att vilja porträttera Jesus som en profet, vilket han också gör genom att han länkar samman sitt profetiska budskap att ge; de förtryckta frihet, syn till de blinda och ett glädjebud till de fattiga.(Stanton 233-234) På det sättet så knyter Jesus/Lukas också samman den fysiska befrielsen från demoner/sjukdomar med hänsynen till de fattiga och utstötta. (Winninge 204-205) Lukas låter likt Markus få Jesus lärjungar ta emot hans krafter att bota sjuka och driva ut demoner, skillnaden är bara den att de beskrivs i bättre dager i Lukas då de lyckas bättre med uppgiften.
Matteus: Mattheus har också likt Lukas och Markus knytit samman helandet och exorcismerna med att Guds rike är påväg att bryta in. En skillnad som dock är också i Lukas men tydligt i Matteus, är avskaffandet av messiashemligheten. Effekten av att Guds rike är påväg att bryta igenom verklighetens tunna täcka blir inte lika tydligt här, då täcket redan har stora hål genom t.ex. teofanin vid dopet. Det som är lite speciellt med Mattues tycker jag mig också kunna knyta samman med hans generella teologi är att när lärjungarna ges kraft att gå ut och förkunna riket och bota sjuka så lägger Matteus till i en extra vers (10:6) att lärjungarna endast ska gå till Israels folk. Matteus följer här en balansgång mellan sina andra mer hedningavänliga passager och den här som indikerar att man inte ska missionera bland hedningarna. Matteus är också den som uttryckligen knyter samman lärjungarnas förmåga till att hela med förkunnandet av Guds rike (Stanton 233).
Fråga 5, diskutera de synoptiska evangeliernas kristologi
Utveckling i urkyrkan: Hos Paulusbreven som är de tidigaste författade texterna efter Jesus död, så beskrivs Jesus som skild från Gud och underordnad Gud. Jesus har snarare funktionen som medlare mellan Gud och människa. Tanken att Jesus är lika med Gud är en tanke som senare växer fram i urkyrkan, och spekulationer kring treenighetsläran finns inte i NT.
Människosonen: Det är inte helt tydligt hur Jesus såg på sig själv, för ofta så undvek han att svara på frågan om vem han var.(Stanton 252) Men det är ganska tydligt att Jesus såg sig själv som en profet, dock så är det också svårt att avögra i vilken ställning den profeten hade mellan Gud och människorna. (Stanton 253) Dock så framkommer det tydligt att Jesus har blivit inspirerad av Danielsboken, framförallt tanken om ”människosonen” från kapitel 7 och använde sig av den här titeln ofta (Stanton 247, 249, Son_of_Man 3). Det otydliga om hur Jesus såg på sig själv framkommer också från texten i Danielsboken, då den både kan tolkas som om att människosonen vore en individ, men också som om han skulle kunna vara ett nytt rike som besegrar de andra ”odjuren” (tidigare rikena). Kazen tror inte i sin artikel att Jesus ser på människosonen som en individ, utan att det skulle representera en senare uppfattning som läses in. (Son_of_man 3-6) Denna ståndpunkt känns dock inte helt självklar, utan det kan vara nyttigt att behålla spänningen mellan dem två olika uppfattningarna. Matteus 10:32, tyder på att Jesus såg sig ha någon typ av speciell position mellan människorna och Gud. Jämför man det med Mark 8:38, så ger det citatet ett större stöd för den kollektiva tanken, men han pratar fortfarande om sig själv som någon sorts representantfigur. En annan sak som talar för den kollektiva uppfattningen är att Jesus lär ut till sina lärjungar hur de ska driva ut demoner och förlåta synder.(Son_of_man 10,17) Människosonsuttalanden kan förknippas med tre olika typer av uttalanden: 1 det är vad han gör på jorden, 2 den lidande människosonen, 3 den återkommande och dömande. (Stanton 248, Son_of_man 11-16) Att Jesus kallade sig människosonen är säkert då det är den vanligaste titeln han använder, och de kommer från några av de tidigaste manuskripten vi har, Markus & Q. (Son_of_Man 3)
Messias-Kristus: Eller den smorde är en helt igenom Judisk term och det fanns inget motsvarande hos de hellenistiska hedningarna. Detta ledde till att Kristus snabbt uppfattades som ett egennamn blad hednakristna (Stanton 241). Messiastitlen är en titel som har många betydelser. Dels så kan den smorde vara kung, en änglalikvarelse, men också präst eller en profet. Vanligaste var dock att titeln reserverades för kungar. (Stanton 242) Jesus försökte antagligen undvika att befatta sig med den här titeln på grund av dess politiska implektioner. I De tidigaste manuskripten så undviker Jesus fortfarande den här titeln när han ståd inför det judiska rådet. (Stanton 243) Dock så säger han inte emot när andra kallar honom för messias, och det är svårt att förstå senare utveckling i den tidiga kyrkan om han ska ha undivikt titeln helt och hållet. (Stanton 244) Om Jesus såg sig som en messiasfigur så är det dock troligast att han identifierade sig med den smorde profeten av de olika figurerna. (Stanton 242)
Guds son: Också benämningen Guds son har många olika betydelser och från Gamla Testamentet så är ingen av dem som del i en treenighet. Guds söner dels de änglaväsen som fanns på jorden under Noas tid, Israels kung brukade också benämnas med titeln Guds son (från psalm 2:7). (Stanton 245) Hur såg då Jesus på sig själv som Guds son? Det är ganska klart att Jesus använde den benämningen om sig själv (även om den kanske inte var samma som den tidiga kyrkan kom att ha efter påsken (Stanton 247)) från liknelsen om vingårdsägaren i Mark 12. Där så skickar Gud sin son efter att alla profeter har blivit förkastade eller dödade. Jesus kom då som den sista sonen som var beredd att själv också dö få Guds rike att träda in. (Stanton 246) Denna förståelse ligger dock i spänning med de två tidigare sätten att vara son på och jag skulle snarare benämna den som ett profetiskt sonskap.
Fråga 6, diskutera de synoptiska evangeliernas eskatologi.
Skillnader mellan dem, vad reflekterar jesus eskatologi och vad är senare utveckling i nt tid, resonera kring parusifördröjningen och hur den påverkar eskatologin i tidig kyrk.

Fråga 7, diskutera olika tidigkristna tolkningar av Jesu död.
Utgång från sista måltiden och passionshistorien. Vilken roll spelar olika referensramar och miljöeer. Extra, att inkludera jämförelser med paulus.