Socialetik 2

Avslutning av introducerande passet
Språk
Man antog att språket hade en enda funktion. Att det var informativt språket informerar om verkligheten. Då informerar den kristna språket om verkligheten. Idag finns det större medvetenhet om språket. Det kännetecknar dagens filosfi. Om spårkets makt över tanken., om språkliga perspektiv. Man använder begreppet diskurs för att ange att man talar om diskurser i olika samanhang, i den kyrkliga diskursen och den sociala diskursen.

Språk kan också vara interrogativt vilket betyder frågande. Det betyder att teologins uppgift kanske inte bara är att informera om den andliga verkligheten men också att ställa frågor. Att utmana och kanske vara obekväm. Vi ska säga mer om det ikväll. Vi ska vikta de här sakerna mot varandra, det här med att teologin uppfattas förutsätts skapa en harmonisk världsbild. Kritsen tro per definition ska väll göra människor harmoniska. Eller kan kristen tro ha andra funktioner. Att göra tillvaron krångligare än den var tidigare.

Tredje funktionen är expressivt. Det är känslouttryckande. Under 50-60 talet, ungefär den tiden, då religion hade en väldigt svag ställning i samhället och kulturen. Då betraktades ofta hela den kristna tron som expressivt. Att religiösa uttryck är känslouttryck, det gällde även etiken. Det var hårdkokt positivistiskt. Det var ett slags vetenskapligt kunskapsideal som var väldigt dominerande i kulturen. Då betraktade man all etik och all estetik och religion som hemmahörande i det expressiva språket – det handlar om känslouttryck.
- under den positivistiska eran så hade känslor en väldigt låg status. Känslor kunde inte förmedla kunskap. Fakta förmedlade kunskap. Idealet var den exakta defintionen. Det påverkade också teologin. Det var exakt och man var noga med att definiera exakt vad man menade. Idag finns det en annan läga där känslor förmedlar kunskap. Som sorg att det rymmer kunskap, en kunskap att jag har förlorat en nära person. Den kunskapen förmedlas genom känslor. För att markera det här så använder man på svenska emotion, för att markera dem känslorna som förmedlar kunskap. Om man skiljer mellan emotioner och spontana känsloimpulser.


Performativt språk. Det är väldigt viktigt i teologin. Det är allt språk som åstakommer något genom att yttras. Det är performativt. Om jag säger att jag lovar, sedan kommer ett löfte. Då är det ett performativ utsaga, då åstakommer det något genom att jag binder mig till ett löfte. I juridiken så finns det mycket performativt. I krykans värld så finns det mycket performativt språk, jag döper dig osv. liturgin är full av performativt språk.

Figurativt. Det är det estetiska språket, man kan säga att det får en allt starkare ställning i trons liv. Inom de flesta frikyrkosamfund. (nu är alla samfund fria, men i traditionell frikyrkliga), där finns det en rörelse mot en försiktig liturgisk hållning och en försiktig utsmyckning. Det är inte det traditionella sparsmakade. Med predikstolen i mitten. Det kommer en rörelse mot det figurativa. I svenska kyrkan kan man se mariabilder i kyrkorummet. Att nya kyrkor som byggs, bygger man med medvetenhet i konsten och bildsspråkte. Men också film eller musik som förmedlare av kristen tro, alla konstnärliga uttryck.

Imperativt. Då är språket uppmanande. Den etiska uppmaningen. det har varit en självklarhet i den traditionella kristna tron. Att tron har en stark etisk medvetenhet. Man tar avstånd från vissa sätt att leva. Det är där man kan fråga sig om dagens kyrkliga praksik, hur mycket den rymmer etisk vägledning. Om man lyssnar på predikningar, vad innehåller en predikan på en söndag på en söndag, hur mycket etik finns det i den predikan.

Definition över teologi.
1 Den mänskliga reflexionen
2 över den gudomliga uppenbarelsen
3 i ljuset av den kristna församlingens erfarenhet.
Det är en definition, en bland många. Jag har fastnat för den för att den innehåller den inre spänningen det disharmoniskaa. Som jag tycker är viktigt att få med i den kristna tron. Disharmonin framgår tydligt, om man ser efter nummer. Den mänskliga reflexionen att kristna tron kan ge svar på livsfrågor. Människan ställer frågor om sin existens, då kommer kristen tro som svar på frågan. Över den gudomliga uppenbarelsen, då introducerar man plötsligt något nytt. Den mänskliga reflektionen kanske inte vill ha uppenbaredlse. Man kanske vill ha ett svar som är humant bejakande och harmoniskt och som gör mitt liv tryggt och harmoniskt. Den mänskliga reflektionen kanske vill vara ifred, men så drabbas människan av en uppenbarelse. Som kanske inte bryr sig om den mänskliga reflexionen. Mellan punkt 1 och 2 så fanns det spänning. Om teologi bara var mänsklig reflexion så var teologi bara religionsfilosofi för det är sökande över livsfrågor. Om det bara var detta så hade kristen teologi hade mycket samman med buddhism och islam osv. det hade varit en religion med oerhört låga trösklar och en filosofiskt orienterad religion. I den gudomliga uppenbarelsen så kan man se att kristi kors är dårskpa för grekerna och stötesten för judarna, för att människan jesus sade sig vara gud vilket hädelse. Men grekerna tyckte det var larv att någon behövde korsfästa, paradoxala det som utmanar förnuftet – detta ligger i den gudomliga uppenbarelsen. Vi kan göra under den här kursen att vi sätter etiketter på olika teologer.
Vad är då det tredje, i ljuset av den kristna församlingens erfarenhet. Är det inte nog med spänning mellan förnuft och uppenbarelse. Den tredje punkten står för det kontextuella, den personen som kan vara representativ är Francis McNutt. Han har med också trean, som god katolik så vet han att sista ordet är inte sagt när kanon sammanställs. Kyrkan agerar med gud och påven uttalar sig på guds vägnar. Men han menar något mer, det är att praxis påverkar tro. De två första delarna skulle kunna vara teoretisk. De mänskliga erfarenheter och mänskliga tolkningar, det kan vara teoretiskt. Men praxis och församlingslivet inverkar faktiskt på den kristna tron. Man kan bara erinria sig skillnad mellan församlingen i sydamerika och storstockholm. Prästen som predikar i storstockholm många som brottar med gudstro, finns gud är en jätteviktig fråga för församlingarna i västeuropa. Kyrkan är intelektuell utmand av humanister av såna som tycker att religion inte är så bra. Den som predikar i sydamerika i ett befrielseteologiskt samanhang, man kan utgå från att folk tror på gud. Den finns där sedan gammalt. Men på vems sida står Gud är en fråga. Eftersom samhället är en kamp för rättvisa och en rimlig fördelning av samhällets rikedomar. På vems sida står gud i kampen. Det är kontextuella frågor. Den tredje delen i defintionen i trosläran tar fram det kontextuella. Församlingslivet är kontetuellt, det är beroende på omgivningen. När jag var ute osm tjäntsebiträde pratik som prästpraktikant. Då hamnade jag uppe i hälsingland. Där var kyrkan så jättetydlig, en del av hembyggsföreningen. Kyrkan var nästan huvudrummet. Prästen höll ett tal, men också att prästen skulle se till att det blev vackert väder. – det var den kontexten. Jag var van med sollentuna, en vanlig förort till stockholm. En annat sammanhang. Även i sverige är det kontextuellt med stad och land och olika traditioner.

Tro
1) sökande, tro kan vara ett sökande. Det där är en väldigt gammal och klassisk. Många människor idag beskriver sig som sökare. Men det är jättegammalt. Anesel av Canterbury, jag tror för att förstå. Tro var inte ett definitivt tillstånd utan man var hela tiden påväg till ökad förståelse. Tron som resa. Bonhoueffer 1900-tals teolog, han var med i moståndet mot hitler, och fänglsades när attentatet avslöjades. Han tillhörde den gamla militäraristrokatrin. Han fängslades med dödsdom efter sig. och den verkställdes bara veckor innan tyskland kollapsade. Han skrev där fängelsebreven. Om man att beredd att bortse från tidsskillnaden. Det är 40 tal, mycket könsroller. Men bortser man från det så är det oerhört aktuell läsning. Han är en väldigt inflytelserik teolog trots att han bara kunde skriva fängelsebreven. Han var bästa vän med Karl Barth. Han legitimerade inte nazismen. Han skapade ett lutherskt motstånd mot hitler. Han berättade om ett samtal med en katolsk kollega. Den katolske prästen säger, att han vill leva ett helgat liv. Han säger att han skulle vilja lära sig att tro. Det är den här bilden att tro. Man är inte framme men man är på resa.
2) Försanthållande (fides notitia). Att det är informativa. Det finns en gud och det finns en relation mellan människan och Gud. Det är den tron som bekänns officiellt i den romerska kyrkan. Thomas av Aquino säger att det här är kristen tro men inte hela kristna tron, utna en grundläggande del av kristna tron. Det måste in något mer, men det är nödvändigt villkor att man håller saker och ting som sanna. Det här betyder att tron är inte i första hand en bekännelseakt. Att jag bekänner mig som kristen/muslim/buddhist, då blir religiös tro en fråga om bekännelse. Utan tro är att hålla något för sant, verkligheten. Tro är verklighetsbeskrivande. Då blir bekännelse nästan ett konstigt språkbruk. Om det regnar ute så är det verkligt att det regnar ute, då är det konstigt att bekänna att det regnar. Personliga bekännelsen är ointressant, tro är att förhålla sig till något verkligt. Det thomas var ute efter var;
3) Tron som prägling (fides formata caritata- den av kärleken formade tron) eller formering av min karaktär. Den formar min karaktär. Här kommer det etiska in. Tvåan och trean är klassik katolsk syn. Den kristna personen får en ny vilja, en ny styrka att följa guds bud och kärlek till nästa. Det är kul att knyta till diskurs om språk. Om vi tänker medeltiden, ordet nåd betyder detta. Gratia infusa, ingjutningen av det gudomliga kraftstoffet. Förvnadlar mig och ger mig ny inriktning. Sedan kommer luther och pratar om nåd, då kommer ett annat språk. Nåd för luther är relation till gud att bli benådad att någon förlåter sina synder. Medeltidens stora själavårdstrauma, de personerna som är så oroliga det fokuseras kring frågan om jag tillhör gud eller inte. Är jag frälst. Det beror på om jag har fått nya viljeinriktningen, vill jag spontant göra guds vilja. De flesta säger att de säger nej, de flesta konstaterar att det här vill jag inte. Jag har andra intressen i livet, då skapar medeltidens stora självavårdstrauma. Med klosterrörelsen och ordnar osv. då kommer reformationen som ett försök att svara på det här och framgången i reformationen är för att det här låg som ett uppdämttryck. Det var en tung defintion att bära. Den krävde mycket av människan. Bevisan av att jag var troende kunde man se, det gjorde att många förtvivlade över sin tro.
4) Reformatoriska svaret. Tron som förtröstan på nåden. Nåden injiseras inte längre i människan utan i relation till gud. Detta har ett namn, fides fiducia. Den förtröstande tron. Det här är hela reformationen, även den kalvinska. Från ett substanstänkande, nåden som en gudomlig substans till mer ett abstrakt tänkande. Det är också den moderna tiden det är renässans. Det är vädligt många nya tankar. För luther är tron aldrig något som man äger. Man kan inte läga tro eller besitta tro eller allra minst föfoga över tro. Tro är namnet på en relation. Sedan kan den relationen vara viktigaste i livet, men det är fortfarande i livet.
5) Kirkeegards defintion på kristne tro är språnget över 70 000 famnars djup. Nu är vi på 1800-talet. Nu pratar vi om en paradoxal person. Kirkegard är fadersgestalt till existentianalistisk gudssyn. Det är när folk läser kirkegard som existentianalismen som de menar att ett liv utan självständiga beslut är inte värd. Det självständiga beslutet där man negligerar konventioner och sociala förväntningar. Kikregard själv bröt med sin borgeliga bakgrund och gick tvärs mot förväntnignar, och bröt en arrangerad förlovning. Tron som viljebeslut, personligt viljebeslut. Det här ligger väldigt nära väckelsekristendomen. Det finns egentligen inte så mycket kulturellt samband mellan det här som sedan blir existentialistiska delen av teologin. Osäkerheten, att tro är att vara osäker. Delvis knyter det an till Luther. Luther säger vid ett tilfälle att en människa osm inte vet vad osäkerhet kan inte tro. Kirkegard vill vara lutheran, han vill återupptäcka luther i ett rationalistiskt borgeligt 1800tal.
6) Tron som förnyad viljeinriktning. Det här med viljan kommer in via en filosof som heter Occam (levde på 1200t.) han skapar nominalismen som betonar viljan. Innan var det kunskap att tro för att förstå. Tro gällde insikt. Här okmmer tro som viljan. De är som hund eller katt. Antingen var man nomnalist, då var man begreppsrealist och då var det gmala tro som kunskap. När vi är framme vid reformationen så är marken beredd. Då kan luther och kalvin komma och säga att man ska omvända. Tidigare har man tagit del av sakramentet, och del av kyrkordet. Tro var kunsakp och insikt, något ställningstagande var inte där. Människan träder fram som individ inför gud, bilden har ma när luthe står inför riksdagen i worms. Då är han ensam. Han tror något, blir ifrågasatt och sedan står fast vid sin tro.
7) Engagemang, det som ytterst angår mig. Här ser vi hans filosofiska böjelse och tendens. Han citerar inte uppenbarelsen. Utna han vänder sig mot mäsnkligt, det är skapelseteologi. Där blir många människor troende. Men då är inte detta vad som helst, det kan inte vara att dansa tango. Det kan vara något som ytterst angår mig i en period av mitt liv. Han visar att det finns bara vissa saker som kan ytterst angå mig. Det intressanta med den här definitionen av tro är att han formulerar sin verklighet av vad som ytterst angår mig, det är Gud. Gud är inte i första hand den som uppenbarar sig utna gud svarar mot en mänsklig erfarenhet. Det är en tydlig 1900 tals teologi. Åter igen så blir väldigt många määniskor då gudstroende, och kyrkligt liv handlar framförallt att visa att egentligen tror ni på gud för vi har alla något som ytterst angår oss. Man kan låta människor formulera det själva och säga det är Gud för dig. Tillich är tysk teolog som flyr till USA, dessa tankar finns hos luther men inte lika långt drivna. Luther formulerar sig på vissa ställen. Det finns alltid något som ger mig livsmd och som gör att jag orkar leva. Men vad luther säger i nästa andentag gör inte människan till kristen. Utna uppenbarelsen och kristus måste till. Jag måste förtrösta på gud och det kan jag göra genom kristus. Tillich stannar dock här, alla människor har en yttersta tillit och alla männskor är gudstroende och det gäller för kyrkan att visa det. svårigheter med dess definitioner är att man inte kan värja sig från gud. Teologin kan vara väldigt insisterande. Man måste erkänna att man har saker som betyder verkligt mycket för mig, att koppla av musik att ägna sig åt snickeri. Det betyder allra mest fö rmig, men jag är inte gudstroende. Det finns ett moralsikt problem, att man gör folk till något som inte ingår i deras berättelse. Men teologin instisterar att de är gudstroende. Men det är ett modernt kyrkligt problem. Den här typen av tro som gör alla människor till gudstroende, bort med dina fördomar. Det är inte moral eller att gå i kyrkan, så handlar det om att avtäcka en tro som finns hos alla människor. Man godtar inte människans egen beskrivning utan gör våld på människans livsberättelse.
8) Religiös erfarenhet. Begreppet religiös erfarenhet är väldigt sent fenomen. Det tar lång tid innan man börjar betrakta fenomenet som en erfarenhet. Han formluerar tron som en känsla av absolut beroende. Men den mystika erfarenheten är inte den äldre än 1800 t. men problemet är att man kan läsa in de nya föresätllningar mot de gamla miljöer. Munkarna levde dock i ett väldigt restrikerat liv. Munkar uppfann den mekaniska klockan lodet som faller med sin tyngd och friktion som gjorde det till en jämn rörelse. Men det är lätt gjort med extatiska mystiken. Men det kan vara väldigt mycket gudomlig aktivtet och personlig passivitet än känslosam.
9) Livstolkning. Wingren representant. Tron är livstolkning.
10) Lojalitet mot praxis. Då vill jag fånga in ett trosbegrepp. Det enda som inte är ett indivudalistiskt trosbegrepp. Här menar man att man är lojal till mot vad kyrkan står för. Om man själv får frågan kan man säga att man inte förstår, men jag är lojal. Jag har en känsla av lojalitet med kyrkan.

Skapelseteologi
Nyplatonismen regerade idéerna från 300-1400 t. gud är så närvarande i världen att man är så nära till hindustisk panteism. Som att gud är i stenen, men man stannar innan. Men man möter gud i naturen i samhället och i människan. Tittar man på målningar och bild så ser man att varje föremål. Om man tar en målning från florens. Det är mycket saker i bilderna. Allt lyser med sin särskiljda strålgrans. Det gör att det ser sig plottrigt, allt gör sig gällande för att gud finns i allt. Gud lyser upp allt med sitt ord, logos. Det gör att allt är förnuftigt. Om man tänker på målningar under den här tiden. Det är harmoni, om det är träd på ena sidan så är det en annan figur på andra. Centralperspektiv. Världen är förnuftigt ordnad. Samma Gud som har skapat, gud är det eviga ljuset lux eeterna. Människan äger lumen, ett litet ljus i kraft att vara del av gudomliga ljuset. Det gör att välrden är begriplig. Det är för oss obegriplig, att människan är utrustad så den är begriplig. Man kan vet vad som är rätt och fel vad som är begripligt. Det är därför Ansen kan säga att jag tror för att förstå. Ju mer han känner gud så förstår han naturen människa och gud. Det är också hierarki med änglar högst upp esdan människor djuren växter och materia. Människor vid den här tiden kan säga att något är naturligt, och då är det sant. Då ska vi komma ihåg att det här är augustinus. Men det är också Thomas. Då kommer vi ihåg från kyrkohistoria, då kommer man ihåg att Thomas var aristoteles. Aristoteles gör ingen stor skilland på det här området. Egentligen förstärker aristoteles perspektivet. Platon hade begrepps, himmelen idée världen. Där finns prototyper till att i välrden .då fick man reda på att aristoteles plockade ner prototyperna. Vi vet att en häst är en häst för i vårt huvud så har vi ngåot som är form av en häst. Annars hade vi bara stått där. Vi är i förväg utrustad med alla prototyper, kunsakp är igennkännlig. Detta faler in i det nästan panteistiskaa. För thomas de aquiono så är det gud som bekänner ptototyper. En häst är en häst och en hund är en hund. Det är tre definitioner av tro som hör hemma (1,2,3). Det är ävldigt välrsligt. När augustinus säger at tman ska forma min karaktär. Det man formas till är kristen etiken. Det är naturlgit att se till sin nästa. De tär väldigt välrdstillvälnt och alting hänger samman. Gud uppenbare sig i naturen. Biblen hade en svag ställning.man kunde inte driva en fundementalism. Man hade redan så mycket kunskap om gud kring naturen. För bibeln hadee ingen funktion som något extra knskapstillkots.jag ägde kunskaepen genom mitt förnuft. Så sa man uppenbarelsen till de hä r määniskorna. De skujlle aldrig assoicaera till en bibeln. Detta hade varit kurioso om inte romerska kyrkan blivit på nytt i eu. Genom detta har vi blivit påmind om romerska kyrkans funktion. Men romerska kyrkan har utsett thomas av aquino som deras officiella teolog. Han är deras normernade teolog.

Att kunna säga att något är naturligt, för att gud har inrättat världen så. Han har ordnat naturen och människan och våra traditioner. Att kunna säga att något etiskt är naturligt.det är så han argumenterar om abort och preventinmedel. Det är naturligt. Det till denna världsbild att gud är så inbyggd i naturen. Skriftcentrerad kristendom var inte viktigt under den här tiden.

Gud är god vad betyder det? i det här systemet så uppfyller gud normen för godhet. Ordningen i världen är så påtaglig, att gud lever upp till rättfärdigheten och godhetens norm. Sedan kommer ett brott mot det här sedan kommer moderniteten då kommer occham och individens vilja. Det synsättet har börjat ta ut sin rätt. i renässansen kommer individen och förnuftet och människan som individ. Och förkastandet av auktoriteter. Detta är nominalismens resultat. Världen vittnar inte längre om gud. Man kan inte längre få kunskap om gud genom att studera tingens ordning. Den världsbilden har man lämnat bakom sig. människan är ensam i ett ensamt universum. Det här är var uppenbarelsen börjar bli inflytelserik. Och bibeln blir viktig kunskap.

Detta spetsas till med kirkegard och går vidare med de andra trosuppfattningarna. Det finns en skepsis att mtöa gud i naturen. Då kan man inte uttala sig om vad som är naturligt. Den lutherska kyrkan förösker inte förhålla sig till liberalismen och socialismen osv. man har inga problem med preventinmedel. Man lever inte i en värld där vissa saker är naturliga. Det är en helt annan flexibilitet. Och en annan anpassining där man betäcknar tron hos en individ.

slut