Lektion 3, Egyptologi 7.5 HP sommaren 2007

Summering
Introduktion, tidsmässigt perspektiv på egyptiska kulturen, hur lång. Hur homogen den är bestämd i tros och konstformer.

Vi har sett på hur detta är kombinerat med utvecklingsperspektiv på mytologi och tradition. Man låg kvar i de gamla formerna. Men de utvecklades inom denna ram. I religionen så fanns det ingen dogmatik.


Lektion 3
Den religiösa litteraturen. Vi har pratat om mytologi. Den helipoliatiska entinaden, skapelsen skapades när han spottade ur första par. Och de reproducerade och från detta har vi världen. Atum betyder allt och ingenting. Det är en återberättelse som man kan få från religiösa texterna. Men de har ingen berättande roll. Vad är då deras roll? vad finns det för religiösa texter där de tas upp och varför de tas upp. Det handlar om att återge en process att återge naturen i en evig cykel. Man använder texterna i gravar för att integreras i texterna som de berättar om för att få evigt liv. Identifikation, man identifierar sig med gudar i processen och blir en del av dem.

Gamla riket
Social bakgrund, pyramidtexterna. De tillhör gamla rikets religiösa korpus. Samling av antal formler, över 600. det är dem som är bevarade. De fanns på papyrus. De användes i kultiskt sammanhang. I dödskult och begravning. Begravning var en transformationsprocess, en ritual. Det är en handling där myten aktiveras. Genom handling och recitation. Man aktiverar där innehållet i texterna, man spelar upp ett mytologiskt drama. Den döda kungen blir den för evigt levande kungen. Man gudomliggörs. Man smällde upp texterna på pyramidernas inre väggar i slutet av gamla riket. Från början var det bara kungarna som fick de här gravarna.

Vad berättar dem?
Det utgår från evolutionsprincip att det finns massa sanningar, och de samlas ihop för att kunna skapa ett brett perspektiv på återfödsel. Det som är utmärkande är att kungen ska bli Osiris. Detta innebär att Osiris tillblivelsen ska ske så måste vi koppla ¨på en myt. Det är om de 4 gudarna, Osiris Isis Seth Neftys. Vad är det som har hänt? Kungen har dött. Vi måste förklara döden. Det är mytiskt sett, det är storm guden störnings guden, som har traktat efter sin broder Osiris tron. Det är en störning i harmonin.

Grundmoment.
Isis och Neftys plockar samman kroppen som har blivit splittrad, mumifierad. Man begraver den på rätt sätt och begraver den på rätt sätt. Osiris och Isis son leder denna, Horus.

Begravningen:
Tronföljaren skulle leda begravningen av sin far. Det var viktigt för kontinuiteten.

Vad kan man säga mer om pyramidtexterna?
Gravkammaren ligger i väst där solen går ner. Det är väst, och korridoren utåt mot norr. Hela graven är i underjorden, den går ner i väster. Vad är det som händer när den går ner i väster? Den går ner i underjorden. Den transformeras from en gammal man till ett litet barn. Men när han kommer upp på morgonen så är han som en liten pojke. Det är ett sätt att förstå dess transformationer.
I väster där solen går ner så är kungen med. Tematiken, de har olika form, innehåll i graven. De texterna i sarkofagkammaren betonar Osiris situationen. Du är inte död din kropp har samlats samman av Isis och Neftys. Man säger ”du är inte död”. Din kropp är hela, betonar att kroppen inte är splittring. Kroppen som helhet är förutsättning för evigt liv. I mellankammaren får vi en annan bild. Vi har en ljustillvaro, i horisonten så är det två lejon eller två träd. Den platsen kallas, ”platsen där gudar föds.” helt plötsligt tar där kungen en annan identitet, han är inte Osiris längre. Han är många saker, som gräshoppa eller fågel. Varför? Gräshoppen hoppar, rörelse uppåt. Fågeln flyger ut, fågeln är fri. Kungen ska åka upp till himmelen. Han tar också identitet av Horus och solguden Ra. Han rör sig upp mot himmelen. Det är fadersfären, det är gårdagen, mellankammaren är son sfären. Morgondagen. Generationer binds ihop genom gravens arkitektur.

Vi har jobbat från döden till väster, då borde utgången vara i öster. Templet ligger där, i princip så rör sig så. Norr var också viktigt för de cirkumpolära stjärnorna som aldrig går ner, ibland så ser dem inte. Därför lade man ingång till norr.
Det är problem med säkerhetstänkande. Plundrarna visste precis var de skulle gå. Det var teologiskt viktigt att ingången låg mot norr. De hade alltid en grundläggande uppfattning att det skulle vara mot norr.
I väster ligger den döda kroppen, processen från död till liv är en rörelse från väster till öster. Vi har olika esoteriska rörelser där man jobbar mycket där man gör rituell vandring från väster till öster. Man ser hur man integrerar processen från död till liv. Genom att föreviga naturen vilket man gör genom arkitekturen, man har gjort den eviga tanken om den eviga pyramiden. Det är därför den inte byggs i förgängligt material.
I portarna i passagerna så nämns det, det är portar i egyptisk. Det är sinnrika texter om hur dessa bevakas av demoner med orm huvuden. Om man har kunskap som texterna förmedlar så passerar man. Pyramidtexterna var endast för kungen i gamla riket. Han var världens centrum, han ägde allt. Kungen gick upp på himmelen, endast kungen gjorde det. ”du ska inte dö på jorden bland människor”. Det var gamla riket.

Vad kunde då en vanliga människa förvänta sig?
De lades i en mastaba, som betyder bänk. Dem såg ut som bänk genomgående, de kunde vara olika stora. Hur stora? De kunde vara så stora som ämbetsmannen hade råd att bygga. Han ägnade mycket ekonomi att skapa ett evigt liv.

Skulle han inte upp på himmelen?
Nej han skulle leva där, i evighetens hus. Där skulle han leva sin tillvaro framgent. Vi har inga pyramidtexter där, inget som tematiserar hans liv bland gudar på himmelen. Han blev gudomlig i något vis. Alla skulle de ligga i graven tillsammans. Istället för religiösa texter i kultiska texter så om vi går in i en mastaba så hittar vi massa framställningar, om hur det vardagliga livet. Den dödliga ville leva som hur han levde på jorden fast idealiserat. Utan ålderdom och sjukdom, men in i minsta detalj och kanske lite bättre ville han ha livet med sig. om vi tittar på mastabas så måste vi titta noga på väggarna, de återger ett vardagligt liv.

Eftersom man lades ner i kistan som Osiris så kunde kistan personifieras så är det gudinnan Nuth så är det. Man nämner inte det gud namnet utan man nämner personens mor.
Pyramidtexter och pyramider för kungar och några drottningar. För andra mastaba. Kungen är alltid upp på himmelen ämbetsmannen stannar nere på jorden. Det var gamla riket.

Mellersta riket
Gamla riket faller samman, kungen centrala ställning splittras. Sedan kommer starka kungar under det mellersta riket. De bygger pyramider, de har dock inga inskriptioner. Men privatpersoner som bygger klippgravar. Dem får de här texterna nu, de har omarbetats under mellanperioden. Man lade till saker, man tog inte bort. Man kallar detta för kisttexterna. Det var mellersta riket. Kisttexterna tar upp hela den mytologiska skatten och de förändrar lite grann, man kan notera att det är en mängd olika formler. Man får de starkare identitet. Man kallar dem för formel för att inte gå upp och ner i underjorden. Men pyramidtexterna pratar om himmelen så pratar dessa om underjorden. Man var väldigt mycket osiris, att leva med Osiris i underjorden. Man får ett rakt budskap. Formel för att äta och dricka i underjorden. Formel för att inte äta avföring, det är rädsla för detta. Världen för upp och ner. Man vänder på upp och ner. Man går upp och ner. Med texternas hjälp skulle man klara man kan leva i underjorden ett idealiskt liv.

De kallas för kisttexter för att de i allmänhet byggs upp på kistorna. Kistorna tar en väldigt stark roll av den dödes boning. Den blir en bild av den världen. Man börjar använda bild element som komplement för att ge tydligare uttryck för vad den talar om. de kisttexterna har 3 band jämfört med pyramidtexterna där det är ett band. Pyramidtexterna betonar målet att gå upp i himlen. men det viktigaste är att privatpersoner kan få tillgång av Osirismytologin.

Nya riket
Dödsboken. Egyptierna kallade den boken ”att gå ut med dagen”. Den finns på gravväggar och papyrus som man lade med den döde i graven. Antingen om de satte på väggen, men vanligen var att man skrev på papyrus. Den kunde vara liten eller 30-40 meter långa. De kunde vara korta, den bestod av formler. Man kombinerade dem med en bild en vinjetter. Det var en bild som skulle sammanfatta vad texten handlade om. ju senare vi kommer i det nya riket så skrivs inte texterna ner, men man tycker att bilderna säger mer än texten. När man läser exempelvis, den är lätt för att det är bilder.

Del 2

Nya riket
Kungarna i nya riket begraver sig inte i pyramider utan i kungarnas dal. Privatpersoner ämbetsmän om de har råd, anammar pyramiden som gravform ingången riktad mot öster. Man anlade, den var ganska liten pyramid, men ändå en sorts sol symbol brukar man tolka det som. Man kombinerar av det som grundlagts i pyramiderna, himmelen och underjord. Vi har tänkt på att fadern är gårdagen men sonen är morgondagen. Fadern är natten, det som är fördolt, sonens sfären är det ljusa horisonten. Det är livet manifesterat.

Vi kan dela upp på två sidor, dag och natt. Gårdag – morgondag, död – liv. Osiris underjorden dödens gud fadern – de levandes gud Horus sonen. Det fanns dock andra modeller. Ett annat exempel på solguden Ra. Gårdagen möter morgondagen och generar sig själv. Redan i pyramidtexterna så beskriver det att sonen omfamnar sin fader osiris. Det är relation till varandra. Hur kan en man föda en son? Det är genom att integrera honom i sin kropp och omfamna honom. Det är viktigt mellan fadern och sonen. Redan i pyramidtexterna så ser man hur de integreras. Det kommer vidare 1000 år senare får ikonografisk form.
Det är en relation mellan gårdag och morgondag, det garanterar evigt liv.


Den andra döden, olika hemskheter. De kan florera i bild och text. Man kan falla i eldssjän man kan kokas strimlas styckas. För en påminnelse om hur illa det kan gå, när den döde kan dömas. Som sker av anubis. Han förs fram till vågen. Där vägs hans hjärta mot en fjäder. Den fjäder är hieroglyfen för maat. Enligt Egypten så är hjärtat center för allt, tankar. Rättfärdigheten är fjäderlätt då kan han passera in. Thot registrear när han kommer in. Resultatet är i alla dessa Papyrus, så väger de jämt.

Ammut, är den som ska gnaga och käka den andra om han ska dö den andra döden. Det är ett evigt gnagande. Man kan inte placera den in i oficiell fauna. Den har flodhästbak, lejon och krokodilhuvud. Man bygger upp ett demoniskt väsen i form av allt.

Det är centrala aspekter i den dödes liv efter döden i det nya riket.

Balsameringar:
Den utvecklades tekniskt väldigt länge. Man gjorde detta i fördynastiskt tid. Man utvecklade tradition att splittring är död men enigt är liv, hel kropp är förutsättning för evigt liv. Man måste bevara kroppen, om man inte har den så har man en staty. Om den skulle splittras så skulle den kunna vara en kropp.
Balsamering utvecklades för att bevara kroppar. När man lade ner kroppar i sanden så torkade den. Det gällde att få bort fukten, 70 dagarna är standard tid. Förut så tog det antagligen längre, de flesta av dem dagarna så är det 50-60 dagarna så låg det indränkt i saltlösning för att få bort fukten. Man lärde sig tidigt att ta bort inälvorna för fukt. De måste bevaras det var lugnorna magen levern tarmarna. Man lade dem i separata kärl. De lades i kanoper. De lades i kanop kistor, de ställdes vid den normala kistan för att vara en del av kroppen.
Det religiösa är att kroppen måste vara hela. Man levde i isolation, man levde i ensam i mörker. När de 70 dagarna hade gått så fördes man till sin grav. Begravningsritualer.

Ritualer.
Det var en färd under gråt, professionella gråterskor. När den lagts i graven så förbyttes sorgen till glädje. Då hade han återintergreras till de nära och kära så kunde hans liv återföras utan ände. Man lindade ihop kroppen till en mumie, men den var inte levande. Den levandegjorde utanför graven.

Transformationer
Kroppen,
Hjärtat
Ka, livskraft livet fanns i ka. Det är som en omfamning, pappan omfamnar son som omfamnar sonen. I och med att man omfamnar den tidigare generationen så får man ka. Den första var Atum och han satte sina armar runt shu och tefnut, han ingöt livskraften i dem. Även en aspekt dubbelgångare. Ka är en spegelbild av den döde. Man ser att i Mastaba så ger man offren till den dödes Ka. Det är en spegelbild av detta. När en skapargud som drejar människor, så drejar han 2 st den ena är barnet och barnets Ka. Livskraften kan ta ett eget liv i komplement till en sig själv.
Ba, det är det närmaste vi kan komma en själ. Det är rörelsefrihet förmågan att ta en gestalt i olika former. Ofta ville kungen ta formen som en fågel. Ba framställs i allmänhet som en fågel. Ba egentligen att förmåga att ta den gestalt som man vill för att vinna frihet och rörelse.
Tillsammans med Ba förekommer:
Skuggan, står för rörelse något man har med sig stod för rörelse.
Namnet räknas också med, inte bara vad man heter utan vad man har gjort, titlar. Man kan ha hur många titlar som helst. Ju fler titlar desto märkvärdigare var man. Namnet var också en stark del av presonligheten, utan namn så var man inget. Skulle man förinta en persons minne så tog man bort namnet. Man kan säga om sina fiender, att jag har besegrat mina fiender deras namn existerar inte.

Allt detta skulle led atill en akh, vilket är en:
Ljusvarelse. Ljuset som betvingar mörkret. Skrivs som en ibis.