Religionshistoria asiatiska religioner 1

Hinduismen
Vi måste först tala om historiska omständigheter. Och dels om den senare uppkomna vediska religionen. Det finns cirka 1 miljard 100 miljoner individer. Av dem är cirka 900 miljoner hinduer. De resta är 200 miljoner är muslimer, (merparten) det finns också sikher. De residerar i punjab, nordvästra indien. De är cirka 15 miljoner. Det ifnns också kristna (minst 20 miljoner). Det finns också buddister i en försvinande minoriteter cirka 5 miljoner. Buddism, trots att det är en indisk religion så har det försvunnit på 1300 talet. Utan buddiska länder är kina japan korea osv.

Situationen på religösa planet är väldigt komplext. Politiskt sett så fungerar inden som ett förbundsrepublik så är det ett demokratiskt stat som består av 28 stater. På så sätt är inden den största fungerande demokratin. Det finns 14 officiella språk, engelska ingår men ockås språket sanskrikt som jag ska säga mer om.
Det talas av några få brahmaner som överhuvudtaget behärskare språket, det finns dock flera osm kan läsa men inte tala. Det är ett mycket komplicerat språk. När det är språk som sådana så talas det 500 språk.
Det finns språk osm talas i den norra inden och det finns soråk som ingår i den indoeuropeiska språkfamiljen. Indoeuropeiska språk. Den andra strösta familjen är dravidiska. Om vi tittar på indiens karta. Så går det en språkgräns från södra indien upp till nordöst. Det finns en konkret anledning itll uppdelning. Det finns 2 familjer osm vi inte ska befatta oss med . det är de sk. Tibet-burmanska språk. Och en fjärde grupp som heter austroasiatiska språk. Men det är som sagt bara de två. Men det är de indoeuropeiska språk och dravidiska språk som är vitkigt. Det är t.ex. tamil.

Dravidiska språk är bland annat tamil. Det finns en rad andra dravidksa språk. Varför jag talar om det är för att man kan fråga sig att det ifnns indoeuropeiska språk vi talar också indoeuropeiska språk. Hur kommer det sig att sådana språk pockså finns i indein. Det är en historia osm kan berättas bra som en teori. Den teorin är nämligen att någon gång på 4000 före vår tidräkning. I de områdena som tillhör nu södra ryssland rumänien osv. där existerade en kultur som man kan beteckna som ur indo-europeer. Efter en viss tid, så blev de för många och de överexploaterade resurser så de blev tvungna att dela på sig. det fanns vissa osm flyttade väster ut och de som flyttade väster.
Man har en grupp urindoeuroper mellan svarta havet kaspiska havet och aralsjön. Den gruppen kallas för indo-iranier. De stannar på den platsen och runt på 1000 talet så börjar de befolka det som då kallades för Persien och iran. De indoiranska stammarna gör att de ny babylonsika riket störtar. Det finns en annan grupp av urindoeuropeer som kalls för indo-arier. De fortsätter österut. De måste passera över områdena osm Afghanistan och pakistan. Såsmåning 1600 fkr. Så börjar de anlända io det området som kalls för indusdalen. Man talar inom indologi och inom histori gällande dessa områdena om den indoariska invasionen. Det var en rad invasioner osm pågick i 500 år. De etablerar sig i den norra indien. Det betyder de ursprungliga befolkningen var dravidier. Det brukar vara så att man trycker fram sig den ursprungliga befolkningen. Då retierar de tills att en gräns har etableras till på grund av militära färdigheter som gruppen har. På 1000 fkr, så kan man konstatera att de finns i hela norra indien. De har en blomstrande kultur

1922 så började man gräva ut längs indusdalen i ett ställe osm hette Harappa och ett annat som hette MohenjoDaro. Dessa utgrävningar visade, städer. Dessa 2 platser fungerade på 3000 fkr, tills 1800 fkr. Som administrativa och ekonomiska centra för den kultur som existerade på den tiden. Det var en välutvecklad kultur och allt visades upp genom utgrävningarna. I båda de ställerna så var de städer osm var anlagda och medveta. Man hade planer och man byggde en stad. Inte som i den europeiska medeltiden att man ackumulerade hus på varandra. Men här hade man planerat, man hade raka vinklar. Husen är utrustade med toaletter och badrum. Det är den första civilizationen som använde dränering i sina städer.
Det fanns kollektiva bad. Inom dagens hindusim så förekommer den rituella tvagningen, att man stiger ner till floder som ganges. Som man stiger ner för att genomföra rituellea ktavagningen. Det fanns såna anläggningar ås att många människor kan badas, antingen religösa bad. Det är tanke att dagens hinduiska ritualer kan komma från detta.

Man kan inte läsa deras texter dock. Det finns vissa fynd man kan tolka eftersom de är uppenbara. Men det finns många andra. Men ramen kring deras religion så är det spekualtiv. Men det finns en staty av en man i jogisk ställning och han har en jogisk bälte. Det är ett avancerat sätt att utöva yoga. Det är bälte för att man inte ska ramla ner när man mediterar. Det finns en staty där en man sitter och han ser ut som han mediterar. Detta tyder på att yoga kommer från den dravidiska sidan.
Med stor sannorlikhet så kommer shiva och krishna från dravidierna, Kali också. Hon kommer ockås antagligne från det hållet. Vad jag förösker få fram är att innan indo arier kom så fanns det redan en mycket välutvecklad och storslagen kultur. Den räknas idag bland dem äldsta kulturerna som finns. Man talar om mesopotamien, om sumererna, egyptier, induskulturen.

Detta innebär att den följande utvecklingen i indein måste vara från det dravidiska hållet. Den indiska situationen var int eprodukt från indoarierna. Det har utspelats otroliga påverkningar. Egentligen från 500 fkr så kan man inte tala om en indoeurpeisk eller indoarisk. Eftersom då dessa 2 kulturer blandas så mycket så att man inte kan betrakta den följande religionen hindusimen som indo arisk produkt. Det är därför man börjar tala om Hinduism. Det är viktigt att tillägga att dagens indier att de befinner sig i intensiv process av självinspektion. Vanligtvis så håller inte inder med den här teori. Om nu indo arier använder sanskrikt som språk, så textade de inte ner. De har en oral literatur och de memorerade dessa textmassa. Det var därför man har fått brahmaner för det var deras jobb att memorera. Man har texter från 600 fkr, vedas upanishader. Om man går från vedas till zorastranister.Det var nästan ett och samma språk. Han som grunande zorastrianismen och han som har författat texterna som ingår i den kanoniska samlingen av zorastriska texterna. De språk som förekommer i vediska texter och dem är nästna samma språk och det finns identiska gudar och handlingar. Också olika substanser som de använder i iran och i ideien så är det identiska saker. Med andra ord så är dagens indien, de som avviker från den teori som vförut var allmänt accepterat. De har tanken att indio arier alltid har varit där. Och egenltigen så påstår de att sanskrit skulle vara besläktat med andra dravidiska skpråk. Et är inte berättigat att göra sådana påståenden.

Religionshistoriska frågor
Vi måste tala om vediska frågor, eftersom det är därifrån hinduismen kommer. Men de texter som vediska religoinen har producerat utgör den viktigaste delen av hinduisk religös literatur. Det handlar om den veidska textsamlningen. Det är frågan om religöst vetande. Den äldsta vedean är Rig Veda, när forskningen på 1400 talet var väl utvecklat och folk. Så ansåg man att man kan datera från 1600 fkr, men idag om man ser idag så är det en annan. Det finns dock olika åsikter. Det finns från 1600 fkr och 1300 fkr. Rig veda är en samling av hymer och sånger som användes till enskilda gudar. I rig veda så finns det också texter som beskriver hitsoriska händelser. Som när arier anläder i hindusdalen mot den lokala befolkningen så förstår arierna deras städer. Det finns beskrivningar av substanser som används i rituella förfaranden. Det är den äldsta Jacobsen påpekar att hinduer inte tyckte om att skriva ner något. Att de inte hade ne skrift på den tiden. De strävade inte mot en skrift, det finns en misstänksamhet mot skrift. Det ansågs att det som kan skrivas kan förvanskas. Men det som man har i huvdet är det som räknas. De har speciella tekniker för att memorera. En utbildad brahman måste ha några sådana texter i huvudet i stora kvantiteter.
Den andra vediska texten kallas för sama veda. Där har man inga problem, det har egentligne samma innehåll som rig veda. Men den används i specifika rituella avseenden och man sjunger, det fanns speciella präster. De kallasde för Udgatar, de deltog i offentliga ritualer och de sjöng sin del.
Den tredje vedan är en liturgisk text, så hur man ska gå till. Vilka substanser som ska offras. Hur platsen ska renas. Vad ska man göra om man begår något fel. Allt detta förklarar: Yajur veda. Den förekommer i 2 former. Den ena kallas för den vita och den andra den svarta. Den andra är versifierad form och den andra i prosa.
Den sista vedan är Atharva Veda. Vissa delar av den kan dock vara lika gamla som rig veda. Den talar dock om hushållsreliogsitet. Den talar om de rituella handlingar som man utför i sitt hem i motsatts som de andra offentliga religiositeter. De tre andra används i stora offentliga ritualer. Atharva veda används dock t.ex. när ett barn föds. Det talas om övergångsriter när man går från en status till en annan. Man vaggas från vaggan till graven i olika religösa ritualer. Det är Atharva veda som represneterar den här typen av religositet. Det är därför den sista tillkommna eftersom det privata inte betraktas så viktigt.
Dessa texter belyser den ariska kulturen. En sak är helt klar, vediska arier var ett livsbejakande folk. Jämförbar med indier som uppkom ur religonen. Hinduism är världsfrånvänade religion med asketism. Frälsningen inom hinduism innebär, mokasha betyder befrielse. Det är befrielse från återfödelseprocesser. Livet här kallas för samsara, är ett liv i porblme och lidande. Det är allt det ldiande. Man föds för att leva och dö osv. det är meningslösa återfödselse kretsar. Det är därför frälsning inom hinduism att be befriad från allt detta. Det är en världsfrånvänd attityd.
Sanskrit är ett av de äldsta språken som är i oförändrad form. Här har vi ett språk som är 4000 år gammalt som inte har förändrats. För att arierna har ansträngt sig att inte ändra språket. Det är ett sakralt språk, och de dialekter som har uppstått ur sanskrit är de som har blivit hindi osv. men vedisk sanskrit, när till sin chock att deras språk ändrades på i alla fall så skrev de en grammatik. Det är klassisk sanskrikt och det har inte ändrats på 2500 år.

Detta tillåter oss tala mer om religionen och hur ritualerna såg ut och ideologierna. Man upptäcker den första ideologin. Man kan kalla det för teologi tom. man talar om relationer mellan gud och människor och den matieralla världen.
Först ska vi tala lite om gudar. Det finns 33 gudar i rig veda. Dessa 33 gudagestalter kan delas i 3 kategorier. Det finns härksargudar och som har med jurisiksa saker att göra. Sedan finns det krig gudar. De tredje är fruktbarhetsgudar.
I den första kategorin så är det en gud som heter Varuna. Han övervakar människor och den kosmiska ordningen som råder både i kosmos och i mänskliga samhället. För början kallades det för rta. I snaskrit så är r en vokal. Men den ersättas snabbt från dharma. Ordet kan talas när man talar om sanningen. Ordet kan användas när man talar om sanningen, men den har vidare och många besläktade betydelser. Det kan betyda struktur, det kan betyda struktur eller beståndsdel. I detta fall är det frågan om kosmiska ordningen som råder i världen och som människan måste resprektera. Det är på detta stadium vi talar om de första teologiska tankarna. Där utspekas varuna som övervakare av kosmsika ordningen och han straffar de som bryter mot dem.
Vid sidan av varuna så står en gud osm heter Mithra, som också är övervakare av rta, dharma. Ordet Mithra betyder förbund. Han är förbunden med människor och han är inte lika strikt som varuna. Den här gruppen av gudar består bara av dessa 2. de sysslar inte med krig och har inget med fruktbarhet att göra. De har juridks eller härskarfunktion.
Efter detta kommer krigsgudar. Och den viktigaste guden av dessa heter Indra. Indra är den gud som är mest omskrivne i Rig Veden och den hela vediska textsamlingen. Han var så pass viktigt för arierna. Det tyder på att arierna var involverade i krig hela tiden och de behövde krigsgud som assistent. Det var Indra som den var egentliga anförare av den ariska invasionen. Vid hans sida står hans vän Vishnu. Vishnu är i den vediska uppfattningen en krigsgud som är uppfattd med solen och det är den krigiska funktinen som är vitkigt. Det finns en myt som är redovisad att indra och vishnu dräper en monster osm heter Vrtra. Det är en drake som håller vattnet i fångenskap. Det är en allegori när vintern när allt är fruset. Men de dräper draken vitrha. Som befriar dess livgivande krafter. Men den här myten togs på allvar och den mänskliga världen så genomförde man en ritual där man kopierade den här striden på så sätt så ansåg man att man hjälpte naturen i sin gång. Det finns en tredje krigsgud som heter Vayu, som betyder vind. Vayu är en krigsgud och den kult som förekommer med honom är initation av unga krigare. De är unga pojkar som initieras i konsten som krigare. Det finns en fjärde viktig krigsgud som hetter Agni. Det betyder eld, det är den rituella elden som förekommer i ritualer. Och in i elden när man offrar till gudarna så kastar man matvaror eller så häller man rinnande substanser som olja, honung eller smör. Man har 2 eldar. En för fasta substanser och en för rinnande substanser. Det är ungefär dessa 4 gudar som jag skulle nämna här. Det är olika krigargudar.
Vi kommer nu till den tredje kategorin av gudar. Det är fruktbarhetsgudar de tär de osm man anropar med jordbruk när man skördar och när naturens växlingar inte fungerar. Då vänder man sig till Dhishana, det finns en Gud som heter Sarasvati, det är en flod i indein. Hon är flodens eller flodernas gudinna. Det betyder fruktbarhetsgudinna fertilitet osv. dem har en mycket poetisk föreställning om en gud som heter Ushas. Det betyder morgonrodnande. Jag kan tänka mig att man kan få den här uppfattningen om morgonrodandne och man deifierar den här processen. På morgonen och kvällen så uppstor det en otrolig effekt över floden, det är en djup upplevelse man kan få. Det finns likannde föreställningar i den gamla grekiska religionen och antagligen i andra indo europeiska religoner. I alla gamla indo europeiska religoiner så kan man observera högsta gudar som en eller två. De har hand om rättvisa. Och de andra är krigsgudar och den tredje brukar vara fruktbarhetsgudar. I teori så är det en fransk religoinshistorier han ansågs att det mänskliga samhället att de projiserar den sociala strukturen på de övernaturliga förställnignen man har på dessa väsen.
Man talar om projektionen av socila förhållnade på guda församlignen. Därför har man gudar som härskar och har juridiska problem. Sedan har man krigiska gudar och därefter har han fruktbarhetsgudar som motsvara den tredje sociala gruppen. Det finns inga gudar som motsvarar den fjärde gruppn.
Det finns några extra speciella gudar separat. Bland krigsgudar så räknas en gud som hetre Rudra. Det betyder skrikaren. Det var inte så mycket frågan om guden som sådan. Man beskrev den effekten som guden projicerade på människan. Man skrek av smärta eftersom hans effekt. Han sprider sjukdomar och man kan inte kommunicera med honom, och man måste be om nåd. Man tilltalar honom då den nådiga. Rudra försvinner då och den nådiga kommer som ”shiva”. Det finns bland de dravidiska en sigill som visar en manlig gestalt – en gud som har horn på huvudet och han är omgivnen av djur. Shivas represenation förekommer i en formation av en penis. Det kallas för linga. Det kallas fö det betyder att hans fallos används för att representera honom. På en sigill så finns det en inskription så finns det just den bilden. Inom hinduismen så kallar man shiva för varelsernas herre. Det är en direkt referens till en gud som sitter så. Han är varelsernas herre. Det finns överväldigande sannorlikhet kring shivas dravidiska bakgrund. Han kommer från dravidiskt håll från mycket tidigt stadium. Han sysslade int emed rättvisan definitivt. Han kan eventuellt kriga men han deltar inet i organiserade krirgståg osm arierna annordnar med indra. Och han har inte så mycket med fruktbarhet att göra. Vi måste skilja på vedisk skhiva o h den andra shiva. Det är inte vanisinnige guden som skickar förgiftade pilar. Den destruktiva aspekten har funnits kvar. Det har flyttats som kali osv. Just nu så påpekar jag att i det ariska panteon så finns det speciella gudar. Shiva är en sådan gudagetsält. Och han kommer från dravidiskt håll. Det finns en gud itll som är ganska viktig. Purusha, vilket betyder urvarelse eller urmänniska. Det är en androgyn gestalt och han har ingen form. Han är en urmänniska som har 1000 ögon och armar. Det som är viktigt är att han är ledsen för att han är ensam. Det är den omständighet som gör att han offrar sig själv åt sig själv. På så sitt blir världen till.
De här föreställningarna finns bland annat i nordisk mytologi. Något århundrande senare ås kompliteras den här förestlälningen. Inte så mycket men trots allt på ett sätt som är ganska viktigt. Man kallas Purusha som är boskapens herre. På den här så ser man att gudarna har offrat Purusha och på så sätt blir världen till. Men ur denna så ser man ockås att gudarna har blivit till vilket betyde ratt det är en avancerad paradox.
Ur munnen på purusha kommer brahmaner och från armarna kommer kshatriyas (krigare) och ur hans lår kommer de vaishyas. Det är vanliga hantverkare, de är fria arier i princip. De har hand om ekonomin. Någon måste jobba. Brahmaner sysslar med religion och kshatriyas de skulle kriga. Och de var de här man skulle kalla för matproducenter.
Vi har från fötterna den fjärde grupen det är de shudras.
Brahmaner är på toppen och de är likställda med gudar. Kshatriyas är kriare. Vaishiyas är hantverkare eller bönder, fria arier.
På botten så är shudras, det finns en gränseftersom man säger att de första 3 är 2 gånger föda. Men shudras deltar inte ens i den ariska religoinen. I den andra födelsen så menas den initation när man blir vuxen. Då är man född en gång till. I religösa sammanhang så betraktade man det på detta sätt.
I den här myten så börjar det spela en mycket viktig roll. jag måste därför gå några steg tillbaka. Först måste vi tala om den första teologi. Vad var den relation mellan gud och människor och den materialla världen. Det var en enkel teologi, man talar inte om frälsning. Den föreställnignen finns inte. Man strävar för att upprätthålla relationer med gudarna eftersom man behöver dem i olika sammanhang. Om man går i krig så går man mot krig gudarna. Det var agni som försäkrar att kommunikation mellan gudar och människor fungerar. Man betäcknar honom som en förmedlare.

Det finns bara offerhandlingar, eftersom man behöver hjälp i konkreta situationer. Den här teologin ändras när man blir fasta bosatta man krigar inte längre lika mycket. Det påverakr världsuppfattningen och religösa åskådningen. Det blir inte längre indra soms pelar huvudrollen. Det blir istället Agni. Och de handlingar som förkommer kopplas till Purusha. I samband med alla nya förställningar i inden så uppstår nya texter. Dessa kallas för Brahmanas. De heter så för att de befattar sig med den heliga kraften som kallas för Brahman. Här är den lite problematiska biten. Nämligen att alla religösa aktiveten bland brahmaner kan vara farlig men också bra. Alla heliga krafter är sådana. Den här kraften kallas för brahman. Från Atharva veda så uppstår de atharva bramnan är de osm övervarkar den heliga kraften.
Dessa präster, dessa Brahmaner sitter vid olika rituella förfarnaden och de säger ingenting. Det är bara de andra prästerna som agerar och utför handlingarna. När de begår fel så säger han som sitter brevid så säger han halt och så måste man säga en korrigerande halt och så får man fortsätta efter. Det var det som de sysslade med till 100 ekr. Det är den andra betydelsen av begrpepet brahaman. Det finns en tredje betydelse också som vi ska ta upp senare.
De brahmanas texterna är kommentarer till veda. Jacobsen anser att det inte är kommentarer. Men det är ytterligare förklaringar för det som står i rig veda yajur veda blir inte riktigt klart. Det är texter som redan är 500-600 år gammalt. Det händer att i relgioner så glömmer folk upp bort meningen.
Varje veda har 2 upp till 4 kommentarer texter, förklaringar av den ursprungliga meningen. De är daterade 1000 fkr- 800 fkr.
I alla religösa handlingar så upprepar man prushas uppoffrande. Det betyder att vi har en ursprunglig offerhandling som är skapande. Det är mycket viktigt, med skpaande. I Brhamanas så förklaras så beskriver relationer mellan rituella situationer och objektiva verkligheten. Det finns olika eldar och rituella redskap. Och så finns det saker som ska offras. Man ska offra något som kallas för Soma, det förkommer bland de fruktbarhetsgudarna. Det är en växt som har halucigenarande egenskaper. Man brukar offra det. Man har materialla bestondsdelar, är eldar och olika stenar det finns olika redskap och så finns det olika substanser som man använder. Bland dessa är Soma. Allt detta inklusive böner, man sjunger sama veda. Dessa Yajur veda dess representanter, så håller de på med recitationer. Allt detta så strävar man att beskriva olika delar av objektiva verkligheten. Man tror om man manipulerar den ena så manipulerar man den andra också. Det betyder att jag upprepar offerhandlingen där världen blev till så reaktiverar jag skapande kraften och den skapande kraften används för att hjälpa världen i fortsatt existens.
Förändringen som sker 1000 fkr, innebär att man inte använder enkla offerriter som används för att vinna krig. Den här offerreligion får en annan mening och den här menigne är baserad på Purusha. Den här menignen som beskrivs i brahmana texterna. Den här menigen syftar på att ritualerna ska förnya världen och hjälpa världen i dess fortsatta existens.