Egypten lektion 5

Ankhenaten
Vi skall titta under dagen på konst, den speciella konst som utvecklades här. Men först historisk bakgrund. Religiösa implikationer, konsten. Hur han som profet, han var också politisk. Han valde sina ämbetsmän inte utifrån kompetens men utifrån hur lojala de var till honom. Han var en mycket stark religiös ledare, där rätt och fel kommer in. Det här är första gången i religionshistorien som vi känner till att man bedriver förföljelser av andra gudar av andra som har felaktig religiös uppfattning.

Mitten 1800 talet började han dyka upp. På första delen i Hornung, när man började hitta honom så började man undra om han var kvinna eller man eller eunuck eller om han hade sjukdom. Sedan när det började gå upp för folk att han infört monoteism så fick man upp ögonen för hans religiösa geni. Det måste betyda att det finns religiös mognad.

Historiskt sett:
18 dynastin, 1379 – 1362 bc. Det är allt för exakta årtal men ungefär. Han kommer in i en tid då Egypten är stark politisk. Hans far regerar i 38 år, amenophis den tredje. Han fick 6 döttrar och endast 2 söner med sin huvudhustru. Hon hette Teye. De hade i allmänhet huvudhustru och mindre hustru och konkubiner. Men han var väldigt förtjusta i sin huvudhustru. Han var omåttligt förtjust i Teye. Hon var inte av kunglig börd. Hennes far stallmästare hette Yuja och Tuja. Dem fick som väldigt få icke kungapersoner äran att begravas i kungarnas dal. Det finns några få undantag. Teye skulle överleva amenophis 3 i 8 år. Hon styrde mycket när han blev sjuklig. Hon styrde och ställde ganska mycket under sin sons tid Ankehenaten tid. Hennes gravar var O-plundrade. Dessa mumier är väldigt välbevarade.

Han var inte påtänkt som tronföljare. Ameonphis 3 var son av Tuthmosis, och så skulle de få Tuthmosis 5 men han dog. Då stod man med en son kvar. Då var det Amenophis. Att han nämns endast var att Amenophis bara nämns en gång under den 3des livstid. Det var ingen som han hade valt att han skulle efterträda. Det blev lite på en höft. Egypten var väldigt stark under tiden, man hade bra kontroll i Nubien och Palestina.

Man behövde inte kriga speciellt mycket eller ha ekonomsikt kostsamma fälttåg. Då byggde man väldigt mycket. Amenophis 3 är känd för att bygga mycket i Egypten. Vi känner 1000 statyer av Amenohpis 3, av vilka 45 är över 3 meter höga. Man kan mäta det här med en kung 100 år senare, Ramses 2 är de stora byggarna. Statyproduktiva kungar i Egypten.

Det finns något som gör att vi får väldigt bra insyn hur livet vid hovet var. Det är Amarna breven. De tär den plats som vi kommer att komma till där Ankhenaten bygger en ny huvudstad. Dessa brev hittade en bonde när han plöjde åkern i slutet på 1800 talet. Där var korrespondent med utriket och skrivet på akkadiska. Man får uppgifter hur det fungerade hur man tänkte och hur man såg på sig själv i palatset. Teyes starka roll framkommer.

Man kan se att det var Teye som var den starka personen, inte endast i slutet av riket utan även när de har flyttat till Amarna. Det är en kung från Babylonien som hans syster som han skickat till gemål om hon kommit fram. Det finns andra brev där man skickade envoy med delegater att de fick stå i solen länge, de gnabbades lite grann. Man hade kontakt genom armarna breven. Amenophis 3 han var sjuk på, och han skickade efter en babyloniska läkegudinnan.

Han vill ha hjälp han vill testa olika gudabilder, han har försökt med egyptiska gudarna så då vet han inget råd så han skickar efter ischta figur. Men tillslut så verkar det som att Sakhmet, lejongudinnan. Vi ser dem på british museum så finns det väldigt många såna bevarade.

Som sagt han byggde mycket, skälet var det politiska läget. Det fanns utrymmer för dessa aktiviteter. Han byggde det största dödstemplet i tebes. Det enda som finns kvar är Memnos stoder. Det står kvar som minnesmärke av en mycket stark kung. Amenophis 3 dör sjuklig och dan. Han ersätts av Amenophis 4.

Till en början så händer det inte så mycket under de 2 första åren. Han har visat solteologin mycket intresse men det var inte nytt. Men om man tittar på den teologiska diskussionen så gavs solteologin mycket utrymme. Det stora var hymner till solen. Man har hittat 1000 olika texter, det var en levande teologi kring solen. Hur solen gick upp hur den reagerade dagen och hur den gick ner.

Vi har redan sett detta i pyramidtexterna hur man lägger ut osiris tillvaron och så att man förenas med solguden och kommer upp i öster och regera tillsammans med solguden och i identitet med solguden. I kungarnas dal så får man den här typen av bilder. Man kallade det för Hinsiderstexter. Alla skulle de visa solens resa i nattens 12 timmar. Ofta var de delade på 3 delar en nedre övre och en mellan. Vi har tagit nu den tolfte timmen. Men som vi kan se här så kommer solen farande. Det är massa gudar kring honom. Men allt kretsar kring honom. De lyfter upp honom och här så drar de båten genom hela underjorden från västra till östra horisonten. Varje natt skulle solguden slåss mot en orm som hette Afofis. När det var som det absolut mörkas 5-6 timme så kom det en kaotisk om som ville störta skapelsen tillbaka. Det gjorde han genom att han ville hindra solens resa. När solen stannar så faller allt. Det var så mörkt oc så lite energi och det fanns nästan inget vatten. Aforismen slurpar i sig allt vatten, då har man gudarna som hjälper honom och så sätter de spjut i ormen så att vattnet rinner ut igen. Vi kommer till den östra horisonten där den är på väg att gå upp och då tar han skalbagge gestalt. Då lämnar han sin nattliga kropp i underjorden. Han går upp i öster, det är osiris kropp det är att vår Ba går ner och förenas med vår kropp för att få ny energi.

En annan Hinsidestext här är det soluppgång igen, och vi får ta del av transformations processen där från gumse tpå denna skalbagge, han glider över till skalbagge gestalt. För att förtydliga undret att med återfödsel så har man ett barn. Solguden är centret, fokusen ligger på solguden.

Vad amenohpis 4 gör, är att han betonar det synbara. Att se solguden, ljuset. Guds påtagliga synbara bild på himmelen. Han vill inte kännas vid mörkret, han skapar en solreligion.

Aton är namnet på solskivan ett element. Men som andra element så kunde den gudomliggöras. Dock så hade Aton en liten roll tidigare i historien. Vad han gör är när han skapar sin nya teologi. Så är det ås att han gör upp med det fördolda. Han gillar inte Amon, han är den fördolda. Även om namnen är lika så är de motsatser, inte Ra naturligtvis. Men Ankhenaten så allting följer som en nödvändighet av inställningen. Hela staten och instutioner byggs på kulten av Amon Ra. Det är kompletteringen av mörker och ljust. Han måste göra upp med kulten av Amon. Han gör upp med ekonomiska administration. Han måste då stänga templet och ta bort dem festivaler som kalendariskt. Men också till andra gudar eftersom man skulle detta. Han tar också bort Osiris aspekten.

Jag har tagit fram lite det som gör omvändningen så stor. Det är inte en evolution utan revolution. Innan så har egyptier haft evolution, det har inte funnits rätt och fel utan komplement. Där fler förklaringar är bättre än 1. Han förbjuder dock och han avskaffar. detta gör att samhället blir omvälvt. Tar man bort Osiris tanken hur ska folk vinna återfödelse då. Det har vävts in i tankarna att genom att gå ner i myten så kan man vinna återfödsel. Det är guden som dör och så mumifieras man så vinner man evigt liv. Det är kort de omvälvande delarna av Ankhenatens religion.

Har vi kvar dödsboken? Eller religiösa litteraturen, den är obsolete och den tillåts inte. Den nämner Amon Ra, vi kan inte ha den där litterära korpusen längre. Istället så kommer den här solhymnen in. Den stora eller lilla hymnen går under namnet Ankhenatens solhymn. Sannolikt avfattad av kungen själv. Här nämns inget annat än Aton. När Aton går ner i väster så är det som död, mörkret är kaotiskt känsla så är det fruktan och rädsla. Landet är fullständigt kaotiskt. Sedan på morgonen det står han vilar på en horisont. Ankenaten. Vi kan tycka detta är ologiskt, man kan tiga ihjäl något. Alla världens länder är i fest, Aton alla länders härskare inte bara Egypten. Vi har pratat förut att Egyptens gudar är Egyptens gudar och Babylons gudar är Babylons. Men inte här detta är en all gud.

Del 2

Han valde en favorithustru hon hette Nefertiti. Det här är en modell från en atelje. Man hade modeller man jobbade utifrån. Mycket av armarna konstnärnea från armarna kom från detta. Enligt uppgift på 1900 talet så får ni inte ta med det hem, men de gjorde det i alla fall. Då blev Egypterna arga. Tyskarna hävdade att de hade godkänt men inte, men än idag så har man bråkat att man vill ha tillbaka det i egyten. Man får inte gräva i armarna. Det har med nefertiti i belrin att göra. Enligt breven så ska det uttalas Nafteta.

Amenohpis 4, hans liv. Till att börja så gjorde han inte så mycket utan att han fokuserade på solguden. Han byggde redan på sina 2 första regeringsår ett tempel till Aton i karnak i Amons temple så byggde han tempel till sin egen gud. Det är den som kallas för Gempaaton. Den som finner solskivan, det var hans tempel. Det var ett traditionellt tempel. Man börjar hitta tendenser till särskilda konsten som präglar Amenohpis. Han framställer sin hustru nefertiti i sällan framskjutna positioner. Kungen skulle framstå som att han sätter klubban på sina fiender. I den som templet så framställs nefertiti också han framtonar hennes femininitet. Som att Aton var grunden för allt, både kungen och drottningen kom från honom. I år 5 så händer något avgörande då han bryter. Då har han ändrat sitt namn till Ankhenaten. Han vill hitta en nytt tempel, han vill inte ha i Amons temepl. Han vill ha jungfrulig mark där hans gud kan vara ensam. Som han säger solguden själv har valt.

Det verkar som Teya och Nefertiti kom från den familjen. Det kom från en plats som låg i närheten. Uppenbarligen så har även Teya påvekrat honom i sitt val. I hans religiösa revolution är att han hoppade upp i sin vagn och for iväg för att bygga solgudens stad på den plats sol solguden själv har valt. Det är en plats som ingen har byggt förut. Här skulel han bosätta sig med sin familj och inte lämna. Men han satte upp 14 st gränsstelar där han talade om detta. Han framställdes med sin familj och hustru som var feminina komplement och hans döttrar. Den kungliga familjen fick en väldigt central roll i konst och statyer. Man skulle se dem, kungen och hans gudomliga familj. Kungen tidigare kanske man har skådat då och då när de varit på resa. Men Ankhenaten hade en kungabild som speglade hans bild av gud, som solen är visar sig på himmelen måst ehan visa sig för sitt folk. Den nya staden byggdes efter den bilden.

Han byter sitt namn från Amenohpis till Ankhenaten, Amenohpis betyder (grekis form) amon är tillfreds. Han ville heta, Ankhenaten, det är den som är effektiv eller som lyser. Man vill bli en som lyste upp ljus. Den som lyser eller den som är effektiv för Aton. Hans nya huvudstad som ligger i mellanegypten, hette Akhetaton. Det var Atons horisont som han lyste över.

Staden var, en kilmeter bred men 9 kilometer lång. Den var arrangerad efter lång väga, 3 st långa vägar som for genom staden. Han hade ett palats i norr och ett söder om staden. Han for mellan dem så folk dagligen kunde se dem. Mellan 50 000 och 100 000 bodde där. Det gick väldigt fort. Man använde enkel sandsten så att man kunde bygga stan så fort som möjligt. Det innebär att det politiska centrat flyttade det. Alla äbetsmän i kungens regering flyttade med kungen hit.

Vad händer på de andra platserna i landet? Det finns väldigt lite uppgifter. Men vissa kultuer kunde fortsätta. Heliopolis solgudens Ra homstad, kulten fortsatte i begränsat form. Guden som han förföljde var Amon och det gjorde han systematiskt. Man kan hitta på toppställen på pyramider hur hans utsända har hackat borts Amons namn.

Han var ingen idiot, att en temple med en administraiton som sysselsätte 30-40000 personer i tebes måste han få koll på. Han kväste amon och deras prästerskap. Vad är baksidan? Lojalitet till kungen ersätte kompetens. De som var utbildade, Egypten hade noga utibildningssystem. Det skedde på speciella bibliotek. Ankhenaten valde de som var lojala och landets ekonomi krackilerade. De hade också ett militärt ansvar över sina vasallstäder. Men han struntade i det och åkte runt i sin vagn. Han bryr sig inte om utrikespolitiken alls. Egypten faller väldigt långt ner i status. Det var ett trauma på många sätt för egytpier på många sätt. inga fester inga osiris, eller inga lediga dagar. Man såg antagligen på honom som en märklig och avskydd figur. Man nämnde inte honom med namn utan kallade honom för kättare.

Vad ska vi säga mer om honom? Om man inte blev Osiris hur blev man då? Han utvecklade aldrig tankarna. Hans solhymner är hans kanon, det var de enda texterna som gällde. För att nå gud måste man gå via kugen det var endast kungen. Så var det förut, men nu så hade man förut gudabilderna kungen hans hustru och hans döttrar. Genom att tillbe kungen och familjen. Han var solgudens son, men han var också en aspekt av solguden i en helt annan aspekt än vad kungarna varit förut. Men han missade att det inte fanns en naturlig efterträdare efteråt.

Det är svårt att säga något om slutet i Amarna vad som hände. Det verkar som Nefertiti tröttnade på honom, hon flyttade på södra palatset. Han verkade att han blev knäpp. Men Nefertiti framtäder i en starkare roll, hon verkar ha tagit stor del av besluten. Han blev världsfrånvänd. han äktade istället sin dotter Meritaten och fick en dotter med henne också. Han äktade en annan dotter på slutet som hette Kia och fick antagligen ett barn med henne. Det är väldigt tydligt att efter Ankhenaten försökte förgöra minnet av den här tiden.

Hans efterträdare, man vet inte vad som händer. Men i kungalistor, listor man har i böcker så hette han Smenkhare. Vem han är kan diskussteras. Vissa tänker att det är Nefertiti som togs ett kunga nman. Efter honom så kom en kung som hette Ay, han var son till Tuya. Han tog över efter en kung som är känd som hetten Tutankhaton vilket betyder Atons levande gestalt. Det är solskivan på himmelen, det är atons levande gestalt. Men när Ankhenaten rekonstituerar gamla kulten så byter han namn till Tutankhamon. Man flyttar då bort från Akhetaten, och man öppnar de tempel som har stängts och man avslutar solkulten. Förut så trodde man att det skedde över en natt, men de bodde mestadels kvar och de flyttade ut.

Efter 20-30 år så började den rivas för att ge sten. Men det var ett naturligt sätt i egyptien. Men 50-100 år så började hans namn komma vanryckt och då började man förfölja hans minne. Tutanakamon var släkt Ay var också släkt. Det var också en tid av ekonomisk regression och pest, man tycker då att man förde otur med honom. Han poppar upp ibland som kättaren.

I Jesu födelse så förknippar han med Mose och Mose förknippas med sjukdom. Då är Judarna och de förknippas med sjukdom. Det är antisemitismen hur man har sett på judarna hur de som exklusiv grupp som för otur med sig. så mindes man också tiden med Ankhenaten.

Såg templen ut som tidigare? Både ja och nej. Han hade pyloner, men det påtagliga var att det inte fanns något mörker. Det fanns inge mörker. Solguden fanns inte på bild, den enda som fanns på bild var kungen och drottningen. Solen var den enda synbara bilden av guden, och det skulle man kunna gör som helst i templet. Han tyckte illa om skuggor så han undvek att ha överdelar på dörrar. Om man ska lever sitt liv efter detta om man inte blir osiris. Han kom inte på något, men det finns texter att man ska flyga som en ba. Och från sin grav, man skulle begravas i den här staden så skulle man flyga och vara här i templet med bilder av kungen och solens sken. Ingen osiris tanke inget underjord.