Lektion 7

Konsten

Språk
När försvinner det? När återuppstår det? Det egyptiska språket fanns, den genomgick en enorm utveckling det är så att även om det ser stereotypt ut med hieroglyfer så är det bara så för otränat öga. Det genomgick en mängd olika utvecklingsfaser, under 3500 år som vi har hieroglyfspråket. Det är svårt att datera för att man hittar bilder i Egypten man har det i den tidiga dynastin i abydos, där har man hittat brickor med tecken på. De är väldigt gamla, de är 3200-3300 fkr. Man tror att de är de tidigaste hieroglyfteckningen, man tror det är markeringar för varor i gravarna. Det är i8ntressant för dem som hävdar var de första språket kommer ifrån.

Vi är i Nildalen 3300 fkr, tecken i form av bilder. Sumeriskas var också i form av bilder, de har det gemensamt men de är inte av samma språkstam. Egyptiskan är en bladning av semitisk och afrikanskt. Egyptiskan är svårt att placera som språk. Det har semitiska inslag men är inte semitisk. Den senare akkadiskan, det är då de semitiska språken, de delar inte nödvändigtvis inte det egyptiska språket man brukar säga att det är väldigt mycket afrikanskt. De har utvecklats separat.

Sumeriskan var ett bildspråk som egyptiskan, men när sumeriskan försvinner 2000 fkr, så går man över till akadiska som är kilskrift. Det är inte ikoniskt språk, de har bokstäver inte bilder. Egyptiska förutsätter med sina bilder i hela sin historia till den sista hieroglyfinskriptionen som skrevs 394 ekr. Så länge fanns det egyptiska språket. Under en väldigt lång tid så hade det här språket fallit mer och mer i glömska. Man började snacka grekiska 500 fkr.

Den inhemska egyptiskan blir mer marginaliserad, under den romerska tiden så talade man inte egyptiska. I officiella texter så var det i huvudsak grekiska. Men grekisk är dominant. Det bildspråket som fanns kvar marginaliserade. Men redan efter 20 år efter dateringen så kan man inte läsa det här språket längre. Dörren är stängd.

Varför? Det finns en del tempel, det är för att det templet inte nåddes av kristendomen spridning. Annars stängde man templen. Ända nere i sydkusten hade de en. Det var prästerna som förvaltade språket. Man uppfattar språket som symbolspråk. Det känns konstigt för oss att bilder kan bära språk. De kulturerna gör skillnad mellan text och bild. Om egyptier hade text så utryckte de sig med symboler, bilderna förmedlade symboler. På senantiken så talade man om texterna som symboler. Det finns en person som tolkade vitt och brett texternas symbolik. Man talade om att Egypten återupptäcktes på allvar i 1500 1600 då tog man intryck av symbolspråket. Men hela tiden gick man bet. Varför? För att man hade den fasta uppfattningen att de var ljudbärande. Ibland hade man rätt, att t.ex moder är en gam håller ut vingar om sina barn. Det var dock mer en tillfällighet.

Även när man kommer upp i upplysningstiden så är man hela tiden belastad av antikens uppfattning att det är symboler. Champolion hade även problem för att han var övertygad att det var symboler. Det var först när man gick ifrån detta man började upptäcka vad som var nyckeln till språket. Nyckeln var rosett stenen. Fransmännen visste redan innan att det hade potentiellt värde. Åkerblad brukar nämnas att han under ett par månader han fick låna en kopia. Han var hobby egyptolog, han lyckades identifiera namnen i den demotiska skriften. (Hieroglyfisk, demotisk och grekisk text) man trodde att det var samma text på tre språk. Grekiskan kunde man se., Man kunde inte läsa den demotiska och hieroglyfiska och man visste inte hur de förhöll sig till varande. Man kunde komma närmare demotiska, man insåg genom att jämföra tecken. Så kunde man räkna ut att den demotiska innehöll text.
Det var här genombrottet fördes, man såg där att hieroglfysika var ett äldre sätt att skriva demotiska. De har alltså hieroglyfer det är något man har lätt att se, deras ikoniska gestalt. Monumentala hieroglyfer. Det utvecklades, hieroglyfer sen hieratiska, som var en snabbare variant. Den heiratiska kan vara detaljerad och rudimentär. Exempelvis om vi har en hieroglyf av ett huvud.
Demotiska den utvecklas i nya riket, den är en mer enkel i sitt skrivsätt och utvecklar egen grammatik. Man kan vara demotiker, då läser man demotiska texter. Det där är de 3 huvudtyperna av egyptisk skrift. Och på rosett stenen så fanns de representerade.

Vad gjorde champolion, det han gjorde var att han räknade ut deras ljudvärde, vad han också gjorde var att den sena. Det var en mycket sen hieroglyfisk text, den motsvarade de äldre språkstadien. Hieroglyftecknen avbildar naturen. De är som man brukar säga icke arbiträra. Det går inte att missuppfatta, ritar man ett träd så har man en fågel. Det är ett icke arbiträr tecken. Kulturen tycker inte om den, men i allmänhet så vill man inte ha ickearbiträra tecken utan arbiträra.

Det innebär att språket håller koll, den har distinkt skillnad mellan bild och text vilket den ikoniska texten är intresserad av. Egyptierna har ljudvärden i tecken, men de har också information som är svår att fånga in. Med tecken kan man ge associationer som ger mer än vad ordet säger, vi har svårt att tänka oss det. Vi vill ha rätt stavning, men den har inget eget papper, den säger inget mer än vad den ska säga. Vi kan också ha bi betydelser, och det leker egypterna med vilket gör att det är svårt att förstå den fulla innebörden. Något med bildtecken är att det är lättare för den stora majoriteten som var I-litterär, att förstå texten. Man kan inte få ut abstrakta begrepp, men man kan få ut grundbetydelser från bilderna.

Det klassiska egyptiska språket har ungefär 700-800 tecken. Det är standard upptäckning, vi lär oss det ganska fort. Tecknen som sådana är inte särskilt svårt. Men eftersom vi inte har de arbiträra så vill man öka på för att skapa nyanser. I grekisk romersk tid brukar man säga att det är 6000-7000 tecken. Så det skiljer sig att läsa mellan de här två. Egypterna har fonogram. Tre olika grundtyper av tecken, fonogram är de tecken som återger ett ljudvärde. Naturligtvis har vi en arbiträr aspekt, men den ickearbiträra bärs av ett bildvärde. Fonogrammen kan bära flera ljudvärde, vi kan ha ett ljudtecken. Vi brukar samla ihop egyptiska alfabetet som är en sen konstruktionen. Ormen är ett f.
Vi kan ha två ljudtecken, ett exempel en arm som sträcker ut något är di, det betyder att giva. Det är den ikoniska, då kan även den som inte kan läsa kan förstå innebörden. Sedan finns de som bär tre stycken nfr t.ex. Det finns även fyra men 1,2, 3 är vanligast. Vi brukar ha det här som ett alfabet. Sedan har vi ideogram. Ideogram kan också läsa de har ett ljudvärde, men de står för vad de betyder. Exempel på det (ankh) det kan göras som ett ideogram att man sätter ett sträck efter. Då kan man visa att det betyder vad det föreställer, i det här fallet så föreställer det en sandalrem. Ett annat exempel är ett kärl och med ett sträck efter så blir det ett kärl. Vi har ankh för sandal rem, som också betyder liv. Då har egyptierna de som är determinativ, de står sist i ordet och så om vi har tur så stor det sist. Determenetiva har inget ljudvärde utan de kopplas på. Om vi har en vagn så ritar de en sandal, de kan de göra men de gör de inte. Vi får sandal i fonetiska tecken. Men de kan också ha metaforer som determinativ.

Efter pausen

Konst
Den har inget perspektiv, den har inget djup. Det ligger något i det i allra högsta grad, den är aspektiv. Den är också väldigt noga med vad man kallar, synbarhetsprincipen. Det vill säga, det som är med i bilden får inte vara underförstått, har man något i korgen så får man bara inte rita korgen. Utan då måste man rita äpplen på den. Bilden det talar om vad som är. Det finns inget underförstått. Det talar sitt direkta språk. Därför måste man därför redogöra vad som finns på det viset.

De har en stilkanon. Bild fördynastisk pallett allt är huller om buller, den är från 3200 fkr. Det är en sminkpallet de är gjorda i skiffer. Man mosade ihop färg eller fetter för att tillverka ögonsmink. Men de kan okcås ha en cermoniell funktion. Det är inte det intressantaste, men det är snarare den totala oordningen. Vad händer då med Narmer? Där har vi ingen oordning. Här har vi form och storlekskanon som är knallhård.

Det är som att allting sker smatidigt, när landet grundas så får man konstens principer. Det vill säga allting har sin plats. Inget är upp och ner, men ju mindre man är desto mindre betydelse har man. Det är för att betona hans roll. men efter den här paletten, det här är den mest framträdande, så behärskar den egyptiska konsten detta stilideal till kulturens slut. Det är fullständigt beständigt. De hade också ett intresse av att fylla väggen med dekorationer eller föremål som skulle bära dekorationer. Man ville också fylla ut utrymmet. Man kan se att det att man inte lämnar utrymet bakom kungen odekorerat. Utan att man sätter hieroglyfer för skydd liv makt, för att hålla kungne uppe.

Litteratur
Under första mellanriket så spred sig litteraturen först. I gamla riket hade man lutat sig tillbaka, men traumat som uppstod när gamla riket föll satte fart på de kritiska sinnet. Vad är det fel på? Man får pessimistiak litteraturen under första intermediet.