Nyfikenhetens redskap 3

Common sense
Vad som är normalt, typ kulturmönster. ”common sense” anger vad som är normalt. Ordet legitimitet som är en sociologisk term, är vad det handlar om, är hur ett visst beteende får legitimitet inom sociala konventioner. Filosofins roll har ofta varit att utmana sociala konventioner. Också religionens roll.
Som buddhas roll hur han utmanar konventionerna i den nordinska kulturen. Hur Jesus utmanar de judiska konventioner. Så både filosofins och religionens rull har varit att utmana konventioner och det som uppfattas som sant och normalt. Skälet till detta är att normalitet är inte ett bra skäl till att acceptera en eller annan ståndpunkt. Normalitet skiftar mycket från en tid till en annan.

De Bottom ger i sin bok exempel på vad common sense kan innebära. Är som att offra djur till gudarna, en get till artemis t.ex. man dyrkade det modet som soldater visade på slagfältet, det var den högsta dygden. Man höll sig med slavar. Man hade speciella uppfattningar om kvinnans plats i samhället. Det var den tidens common sense och för den tiden självklar. Det får oss att tänka på vår tids självklarheter. Han går också in på vad common sense säger om mig. Jag kan skratta efter skämt till dåliga skämt bara för att jag gillar den personen. Jag har svårt att säga emot åsikter hos många. Över huvudtaget så är andras gillande en faktor för en., allt det här är ett utryck för hur jag kan stämma in i en common sense och hur det kan få utryck.

Det här presenteras som det naturliga. Det var naturligt att kvinnan skulle ha en viss uppgift i sammhället som utestängde henne från många samhälsområden, det var naturligt att hålla sig med slavar. Att protestera mot det här ansågs suspekt. Opinionen blir till sanningen. Det finns exempel från vår tid.
Common sense är kulturprodukt, det är kontextuellt.
Hit hör också habituering. Det betydetr att det invänds, det vänds in i ett synsätt. Det är inte så att någon klart och tydligt argumenterar. Men man vänjs in i ett tänkesätt.

För ett par år sedan hittade jag en dagbok som jag hade skrivit en sommar när jag var 17 år 1962. jag hade varit från morföräldrar i danmark. Så skrev jag om hur sur jag var över en kusin som vistades hos morföräldrarna hos flickvän. Och under morföräldrarnas tak sovit i samma rum. Drygt 40 år senare kommer jag inte ihåg min idignation. Jag kunde inte föreställa mig känslan eller blossa mig liv igen. Jag kommer inte ihåg i vilken tidpunkt jag har ändrat åsikt. Det är inte så att jag har vaknat upp och tänkt att det är okej med föräktenskpligt sex. ”jag hade bara slött flutit med tidens ström, följt med den allmänna normförändringen”: jag tror det är insiktsfullt hur det fungerar. Värderingar sprids och vi följer med tidens ström också hur den är värderande.

De hemskaste med det här är att common sense och konventioner och politiskt korrekt också tenderar att lägga under sig själva språket som vi har talat mycket om hur det fungerar. Common sense kan monopolisera språket så de betjänar uppfattningarna som styr common sense. Ett väldigt tillspätsat sådant är 1984, (han uppfann benämningen kalla kriget).

En amerikansk sociolog som heter Peter Burger har myntat utrycket Conceptual contagion, att det smittar. Att common sense smittar av sig på språket. Språket utrycker då synsättets som är i tiden, den rådande ordningens synsätt ligger nerpackat i språket. Det var intressant att höra kinesiska nobelpristaget i literatur som tog pris 2000. han sade då det att det kinesiska språket i decienner varit genompolitiserat så det har inte funkat som litterärt språk. De har lyckats använda varje ord i ordboken en ideolgi.

I sverige har vi markanden eller solidaritet. I svenska är de utrycken fåtaliga. Men om vi tänker oss ett språk åt alla orden vätter åt ett håll. Den här nobelpristagarens bidrift var att frigöra språket från kommunistiska regimens språk. Peter Hög har skrivit en roman som heter de kanske lämpade. Det handlar om en väldigt förtryckande internatskola som terroriserar elverna. Man tog över lärarnas språk på skolan. Först var det en befrielse, men mycket senare upptäcker man att det man släpptes in i var en tunnel som man aldrig i sitt liv kommer släppas ut. Det var skolan som definierade vad som var konvention och common sense. Man definerade sitt språk och levde med det resten av sitt liv.han låter säga det i sin roman. En annna illustration som tanke, min vän han är musiker. Han sade en gång att varje gång jag ska komponera ett musikstycke så märrker jag at jag är fångad av ena eller andra musikstillen. Han kunde inte leka med mysikstilar, me är han tänkte göra något eget så tän kte han oh nej at han är fångad i den eller den andra stilen. Man är fångad i tutrycksätt som man inte kan bryta isg ut. Språket som fängelse som lägger beslag på våra utrycksmöjligheter. Vadä n vi försöker utrycka ås bekräftar vi normala värderingar.

Språket som fängelse rutar in vår tillvaro trygghet. Det finns en psykologisk effet, det skapar trygghet. I nästa delkurs kommer vi prata en del. Att religionen genom att erbjuda den här tryggheten attraherar. Tryggheten i den religösa konventionerna. Det kan också vara en religion, det attraherar. Det märker man på många områden att de kan hängafast väldigt frenetiskt. Men det känns osm ett trygghetsbehov . du kan skapa en känsla av stabilitet och trygghet. När språket blir ett fängelse för oss- det talar om hur probleme ska formuleras. Under ent id i svensk politik så var det antingen höger eller vänster. Alla som intresserade sig för politik var tvungna att placera sig in på linjen. Men sen dök det upp partier som inte riktigt passade in där. Det var mycket slump på vilket parti som lade beslag på miljöfrågor. Det är ett exempel på hur ett språk kan föredriva. Vilka värden ä reftersträvansvärda respektive förkastliga. Ett ivktigt sätt för språket att ge utryck för kcommon sense är distinktionrer. Hur man åtskiljer nord och syd eller radikal och konservativ. Att tänka eller göra. Igen väldigt ödesdireg distinkion. Ed är ävldigt vktigt sorråkdeimenioi greklan dvad det jättetyrdligt, där vi v var grenkiska fria män. Kom man någon annan stans ifrån var man en barbaros. Det var ett utryck att så lät de om de pratade ett annat språk. De hade inte ens människorvärde så de var brottsligt att döda dem för dev ar som djjur.

Språket är utryck för sociala konventionre och det bekräfar för oss vad som är normalt. Innan vi tittar lit enärmare på hur sokrates i första delenav de bottoms bok så kan man avslutningsvisstöra honom.

Men när det gäller livsåskådning eller religion så kan man uurskiljning. En livsoskådning kan lägga beslag. Marxismen är en heltäckande livsåskådning. Han rymer en politisk innebörd. För en marxisisisk analys skulle innebära om mänskliga faktorer. Det fjnns andra livsoskådningar som läger beslg de det. Man kan tänka sig varianter på kristen tro som lägger beslag på mcyket och omvändelsen till kristen blir mkt. Ingen religös tro är neutralt. Men man kan tänka varianter av kristen tro som använder språket som ett neutralt redskap för att benämna tro. Språket är fortfarande mitt. Jag väljer utryck, jag använder språket som mitt redskap. Inträde till tro blir inte att acceptera en helt ny språkvärd. Utan språket är mitt. Man kan berövas sina egna benämningar.

Vi har talat om kuturella konventioner osm ett fängelse och vi har gett negatvia blickar på det här som steriliseringshistoria i sverige. Men det finns också många positivia utryck när kulturella konventerioner har positiva egenskaper. En etiker som heter Jonathan Glover han fick en att ändra från värdenihilism till konkreta exmepel. Från förintelseläger så är en kvinna som flyr och en ss soldat rusar efter henne för att slå ner henne och hon snavar och faller och tappar sin sko. Då stannar han upp och sticker batongen i bältet och erbjuder henne att sätta på skon. Det kallar man för gestaltväxling inom psykologin. Och det handlar om naturligtvis kutruella konventioner som slår igenon. Glover har samlat på hur kulturella konvetioner har slagit igenom även i jobbiga situationer. Ett annat exmepel på är pricskyttar som väntar på hur folk ska vänta sig. han for korn på en fiendesoldat i sitt kikarsikte och han ser hur fiendesoldaten rör sig ner mot en damm och han ska just skjuta när fiendesoldaten klär av sig för att gå ner och bada. Då kan han inte förmå sig att skjuta. När uniformen försvinner och han ser nakna mannen så är det en människa inte en fiende soldat då kan han inte förmå sig att skjuta. Det är också en gestaltväling som härrör från en kulturell konvention. Han hade någon gång fått lära sig att männsikor har ett värde.

Om vi ändå håller kvar vid den historiska situationen som presenteras i början av De Bottoms bok så är det sorgligt för att Sokrates avrättas av Atens befolkning 56% av befolkningen röstar för att han ska avrättas och då gör han det. Men Sokrates hade dittils ägnat sig åt att ställa Atenarna mot väggen. Varför ska man offra en ko mot Athena och en Get mot artemis. Varför är mod på slagfältet den högsta dygden varför är kvinnor underordnade och varför har vi slavar. Han driver dialogerna tills att Aternarna blir svarslösa och då känner de sig hotade. Det var därför vi tidigare skrev, som ”tryggheten” som en vitkig drivkraft till kulturella konventioner. Man känner sig hotad när någon ifrågasätter ens grundläggnade värden.

Genom att ställa dem här frågorna så visar Skorates att konventionerna är en kulturprodukt. Han inför en känsla av relativism hos Atenrna. Den känner de sig hotade. Det är inte svårt för oss att förstå att relativismen är alltid hotfull när den dyker upp i idéhistoriken. Det är att människan har ett behov att formulera fundament. Att få höra att din ståndpunkt är en kulturprodukt och om några generationer så kommer de tänka på andra sätt. en som har jobbat i hela sitt liv för humanitet och jobbat ideellet för olika saker att höra att det är flyktiga värden att dina barnbarn kommer ha andra värden, det känns hotfullt. Vi tror att människor har lika värden om några generationer kommer de ha olika värden. Vi tror att människorvärden är en grundläggande värde, vi känner oss hotade för det som relativitiserar våra egna grundläggnade värden. Därför röstar Atenarna för att avrätta Sokrates. De Bottom ägnar uppmärksamhet för tavlan att det är inte bara resonemang och fakta utan man får ögna målningen där Sokrates tömmer giftbägaren.

Relativismen möter vi först senare i boken (utvecklad). Där hos Michelle Moutaigne – den franska adelsmannen. Han lever i en tid på 1500 talet där man nyss har upptäckt den nya världen (1492). Men Moutaigne när förtrogen med det främmande. Resenärarena som upptäcker något främmande. Sedan gör han själv upptäckten när han reser till Rom. Han är den första sedan är det något varje bildad människa bör ägna sig åt. Det är många Ghöte som gör den italienska resan. Tyskarna har inte samma slags kaminer som i frankrike, detta hjälper honom att formulera relativismen. Så fort man kan säga att något är bättre har man inte relativism längre. Om man säger att en kultur är bättre än en annan så är de inte längre relativia. Så att man inte längre kan favorisera. Men bristen på ett fundament och en norm blir hotfull när Sokrates ifrågasätter det här hos Atenarna. Sokrates får atenerna att framstå som fördomsfulla. Han pressar Atenarna i sin diskussion, med en enda fråga, ”varför”? Då svarar de att det har jag fått lära mig av mina föräldrar. Eller att gudarna blir skonsamma om vi offrar en get. Men då säger han varför vet du det. ”hur vet du”, vad har du för grund för att tro på det. Allt det här är obekväma frågor. Dem här frågorna har inte ett namn, det är bara en genial människans fixa idé. Men dem får ett namn i samband med detta. Detta blir ”förnuft”. Man kan inte nog betona den här skeendet i västerländska historien där en människa hittar någonting som överskrider och som ligger utanför dem kulturella konvetionerna. Att människor behöver inte vara fångade i kulturella konventionerna. Det finns något utanför konventionerna, som är oberoende kultur sociala konventioner och uppfattningar om common sense, nämligen förnuftet. Hur kunde människan höja sig över sin egen tid och döma det här. Att det är bara larv med att offra en get. Det är vidskepelse. Han får offra livet för den antika filosofin. Han får anspråket att vara oberoende för kulturella konventioner. Med förnuftet så relativiserar han atenernas konventioner. Han talar här om förnufteds kraft ”daimonion” gudomligt inspirerad. Man är tvugen att motivera förnufted i något gudomligt.

Idén om det universella förnufted – föds i och med detta.
Det första utrycket är Sokrates och hans lärjunge Platon, och hans lärjunge Aristoteles. 300 fkr
Nästa utryck för idén om det universiella förnuftet är renässansen. Det mesta är bildkonst. 1200- talet och framåt så har vi det hela
Upplysningen 1700 talet
Vi bör nämna en 4de epok nämligen, realismen (1860-talet) det protesterar mot romantiken. Det är Göthe, Heigel – filosoferna som vädjar mot det emotionella hos människan.
Sedan kommer nyromantik på 1880-90 talet. Sedan kommer modernismen.

Betoningen ligger dock på det universiella och att förnufted ska ligga på en almännförmåga. Ska man förstå poängen så måste man se på vad de förnekar, nämligen det provinsiella. Tanken är att varje kultur ska bedömmas på sina egna meriter, det finns ingen övergripande mottstock.

De Bottom går sedan vidare och talar om Epikuros. Det handlar inte om förnuft och rationalitet utan om livskosnt. Epikuros beskrivs som den första empiristen. Det är ett ord som man bör observera. Där man utgår från de 5 sinnerna i sin kunskap. Och att Epikuros nämns här det är för att Förnuftet: Ration ----------------- Sinnerna: Empiri. Det är ett begreppspar som åter igen står emot varandra i vår västerländska idéhistoria och vi kan tala om olika konjukturena. Sinnerna, är de 5 sinnernas konskap. Vi använde i första föreläsningen empirism också som positivism. Att bara det empiriska är verklighet, bara det vi kan se känna och höra är verklighet resten är tankekonstruktioner. Så säger empiristen, det är med Epikuros tar sina första stapplande steg och med Ratio säger nej och tvärt om att det är sinnerna som ger oss kunskap. Om vi har Epikuros under Empirin. Men naturligtvis så är Sokrates oc Platon rationalismens stora namn. Sokrates har vi nämnt att med sitt förnuft utmanar de sociala konventionerna i Aten. Bakgrunden är att med förnuftens främsta verktyg är matematiken. Det är sinnesiaktagelser, det är förnuftiga kunskap. Han hade med förnuft räknat ut hur planterna rör sig med matematiska perfekta cirklar. Så kommer en lärjunge in som har observerat och han säger att den rör sig inte i cirklar. Då säger Platon något som har gått till värdshistorien, ”rädda fenomenen”. Med det säger han att du inte ska se med sinneskunskap utan titta hur de måste göra med matematiken. Det finns en skröna om en stor världskongress om en astronomi, där sitter berömda astronomer med fruar och då säger hustrun till en berömd astronom som har fått massa miljoner för att bygga ett teleskop. Och hon skryter om sin man om det enorma teleskopet som han får installera, hon skryter till fru Einstien. Och hon redogör allt vad hon kan upptäcka, det är sinneskunskap, empiri. Då säger hon allt vad din man upptäcka med teleskop kan min man räkna ut på baksidan av ett kuvärt. Einstien räknade ut hur saker måste förhålla sig inom astronomin sedan visades det senare. Detta ledde till ett uppsving för den rationella kunskapen, en fakotr att teoretiska fysker är filosofiska rationalister och inte empirister att man dittils hade varit vana att vetenskapsmän var.

Det är ett mysterium att man strukturerar det efteråt med matematik och räknar ut såna saker. Men att man i förväg kan räkna ut, att jag vet hur det förhåller sig. att förnuftet visar det. Sen bekräftas det efter 20 år i teleskop. Epikuros presenteras som den första empiristen. Det är dock bara stapplande stegen för den här rörelsen. Sedan kommer den blomma ut under senare skeden av västeuropas historia och bli till paradvetenskapen. Då handlar det om sinnernas njutning. Vi behöver inte repetera att sinnesintrycken är det styrande för livet och vägen till lycka och välstånd är hur vi hanterar sinneskunskap, det handlar om hur vi undviker smärta. Det är sinneskunskap. De Bottom tar kol på myten att Epikureer skulle vara livsnjutare. De är livsnjutare möjligen men på ett softikerat sätt isf. De njuter av livet genom att avsäga sig överflöd och att avsäga sig egentligen allting för att undvika smärta. Detta är en grundvärdering.
Här finns också psykologiska insikter att materiall föremål är subsittut för psykologiska behov. Det finns kulturkritik men inte åsdan som sokrates genomför utan att man distansierar sig från allmänhetens uppfattning att det skulle vara materiell i överflöd och livsnjutning i överflöd. Man ser sig själv som elit som har sett så. Även om man inte uttryckar sig så så talar om samhället hur det prackar på onaturliga behov.

Sokrates, platon: var förnuftig
Epikuros: Undvik smärta! Det leder honom till livsidealen, han preciserar det här med att man ska undvika förplitelser mot samhället. Man ska helst vara självsförsörjande även om det innebär mycket lägre standard. Vänner och relationer är medicin mot ensamhetens smärta. De får en att rikta blickarna ut från en själva. Det finns inspiriation från sokrates och platon, med intelektuell utveckling.
Seneca: Sinnesro! Är hans slagord om vi ska sammanfatta hans recept. Det är hur han analyser frustration och hur smärtan uppkommer i livet, det handlar om vad vi uppfattar för normalt och vad vi tar för givet som vi borde ta för givet. Att bevara sin sinnesro, den stoiska sinnesron mitt i livets stormar.

Alla dessa har en gemensam nämnare, att de grekiska och romerska filosoferna. I det filosofiska är romarna gerker, man uppfinner inget nytt utan man är duktigare än grekerna på ingenjörskonst. Men man är mer gatsmart, man kan upptäcka att ma kan hugga en sten i profil och få en annan bärkraft. De grekiska templen blir aldrig stora, men rundbågestilen får dem att bli större. Vilket sammanfattar de 3 olika i det naturliga. De ger olika recept på det goda livet och det autentiska livet så har de alla anspråket att det här är naturligt. Det här draget i deras filosofi gör att de känns mycket avlägsna och exotiska, vi har idag inte normalt sett tillgång till någon idé om vad som är naturligt – snarare tvärt om. när framtiden skriver om det tidiga 21 talets histora så kommer det präglas om hur vi bryter upp det naturliga och givna. Tvärt om så känner vi oss att argument som hänvisar till det naturliga är konservativa och lite skumma.

Text.
I många miljoner år så har de starkare individerna tagit ledning i flocken även bland människor. Hannar har utövat sin styrka mot honorna. Det ligger i generna därför har han rätt att dominera över kvinnorna. Dessa argument har också varit argument för promiskuitet, att det varit hannen som varit ute.

Natur-rätt
Idén om en naturrätt, den dyker upp här väldigt starkt sen när den kristna kyrkan breder ut sig så glöms den. Den ersätts av männsikan som en guds avbild och då blir det som en avbild. När europa börjar sekulariseras först på 1600 talet så återkommer tanken på naturrätten. Det är stark tanke att säga att det här är rätt och det är fel för att det är naturligt. Idag så är vi lite försikta med sådana argument, det har med darwinismen och evolutionsläran. Om vi går till den och det är naturliga sättet att leva. Den har många år på natten. Man hänvisar till evolutionen för att visa vad som är naturligt och det som är rätt, det blir dock knepigt för människovärde. Därför har filosofer ganska snabbt genomskådat det här och myntat ”det naturlistiska misstaget” formulerat av en av de riktigt stora osm är analytiska filosofins fader David Hume 1760 tal. Han säger att hur något är kan aldrig vara för grund för hur något bör vara. Det må vara hänt att kvinnan har sin särskilda roll under hela evolutionshistorien, vi talar då om vara det kan aldrig vara grund för böra. Vi säger samma sak när vi mer vardaglit att man inte få blanda ihop fakta med värderingar. Det här är ett argument mot alla naturrättsliga resonemang som försöker hävda att något är eftersträvansvärt eftersom det är naturligt.

På ingången till oraklet i Delfi. (det var den stora religösa aktiviteten i grekland) hon satt där och uttalde sina orakelsvar och så satt Apollonprästerna och tolkade det här. Det var en institution i många hundra år. Inskriptionen till templet var känn dig själv. Gör dig inte märkvärdig i förhållande till naturen utan förlika dig med naturen. Känn dig själv i förhållande till naturen. Seneca tar med det till Rom att det är ditt förhållningssätt till olyckan inte olyckan själv. Det är det här temat som genomsyrar mycket av grekisk filosofi, och det utgår från tanken på kosmisk natur och hur det är en etisk referenspuknt det är den som ifrågasätts av David Humes. Dessa frågor hade kunnat kommit mycket tidigare då har vi kristendomen som kilar in sig tidigare, då tonar det här tillbaka.
Man kan inte härleda det normativa till det faktiska hur saker är. Men det är en sak att säga det här, men det är en helt annan sak att tillämpa det här

Jag ska ge tre naturalistiska misstag.
1 eftersom rökning orsakar cancer så är det fel
- det är ett faktum, men att det skulle göra rökning fel är ett misstag. Man måste komma fram till det på annan grund än att det orsakar cancer. Det säger inte om att det är rätt eller fel. Däremot så kan man säga att det är destruktivt och onaturligt och en dödlig sjukdom. Om man får cancer riskerar man att dö, det får man säga. Men att det är fel kan man inte säga då har man hoppat från fakta till värdering.
2 man får inte stälja kalle eftersom då blir han ledsen
.- att han är ledsen är till han är, det är inte grund för att stjäla. Man får säga att det är fel att stälja därför får man inte stälja från kalle. Då är det fel att stälja från alla människor.
3 man får inte kalla någon för nazist för då känner man sig kränkt.
- det här är exempel på naturlaistiska misstaget, lättast kan man förklara att hur mycket man broderar ut det här så är det en öppen fråga vilken värdering som ska följa på den här. Att någon känner sig kränkt, ibland är det rätt att kränka människor men ibland är det fel. När man formulerat hur vara situtionen om man blir kränkt får cancer eller ledsen, det är fortfarande en öppen fråga om handlingen i fråga är fel. Det som saknas i det här är en premiss som förvandlar det vara till böra och en sån finns inte enligt David Humes.

Han inför då en åtskillnad mellan alla vara och göra och det som han menar är börat att göra. En åtskilland mellan naturen är funtad och vad som händer rent faktiskt och vad som bör göras. Etiken blir för David Humes självständig. Poängen med Humes tanke är att etiken bör värderas på sina egna premisser och kan inte grunda sig på hur saker och ting faktiskt förhåller sig. därför får man inte säga att det är naturligt att evolutionen att mänskliga relationer råder och därför bör de gälla idag. Utan våra kära biologer kan utforska det i oändlighet utan att det ska bli värderingar och något eftersträvansvärt.