Nyfikenhetens redskap 5

(läs hornbys roman till onsdag)

Idag allmänt om etiken
Jag började med att gå igenom med vad man menar när man värderar. Vi tog sorgliga exemplet med en katt som blev misshandlad av pojkar om vad vi såg om vi såg det orätta eller det faktiskta. De frågorna kallar man för metaetik. Det var vad vi diskuterade för 2 gånger sen. Vad betyder det när x är rätt eller x är fel.

Vi landade i några olika teorier, värdeobjektvism värdesubjektivism.

Nu tänkte jag att vi tar steget över från meta-etiken till vad man kallar för normativ etik. Det handlar just om normer. Vad finns det för normer. Att hålla sig till, vad erbjuder etiken för olika alternativ.

Normativ etik
Vad är rätt/fel
i det ena fallet får man fram handlingar, handlingar är rätt/fel
Vad är ont/gott
Det här är värden.

Normativ etik ställer konkreta frågor, hur ska vi handla. Vilka värden ska vi ansluta oss till. Detta kan delas upp på dessa två saker. Det kan delas upp i handlingsteorin och värdeteorin.
Men med handlingar, vilka handlingar är rätt och vilka är fel. Där finns det två huvudspår man kan välja. Det ena kallar man för Deontisk Etik. Det andra kallar man för konsekvensetik. (inom vad är rätt och vad är fel).

Konsekvensetik kan vi höra på namnet vad det betyde.r det säger att det rätta finns i konsekvenserna på ngåot. Men vad kan deontisk betyda? Deos på grekiska betyder att binda. Vad kan det då röra sig om för etik? Det är all etik som räknar med bindande värden som är absolut bindande oavsett konsekvenserna. Det är en etik som räknar med absoluta värden som man aldrig får kompromissa med. Då finns det olika sätt att utrycka bindande värden. Ett vanligt sett är att tala om plikter. (pliktetik)
Det är här vi kan ta in kant - Immanuel Kant (d 1804)

Nästan allt som vi tar för självklart, är sådant som han skapade i tanken. Och han skrev ner i böcker och väckte oerhörda reaktioner. Men han var så framgångsrik att sprida tankar så vi tycker det är självklart. Men på den tiden var det radikalt.
Kant målar upp människan som att vi är otillfreds med hur vi är som instinktsvarelse. Välbefinnandet ändamålsenligheten. Gör vi det följer vi våra instinkter men vi följer inte vårt förnuft. Men vårt förnuft protesterar och säger att det finns något mer än det naturliga instinktsdrivna livet. Det är Kants utgångspunkt. Detta säger han i protest mot framförallt den engelska etiken och filosfion med David Humes som hyllade människan som instinktsvarlese. Han hade sagt att det som känns bra är rätt, etiken ska stryka oss medhårs och den ska få oss att må bra och gynna det naturliga livet. Det var den engelska utitilarismen och David Humes.
Nej förnuftet accepterar inte instinkten utan begär något mer. Så Kant har gått till historien som den filosof som lyckas att dels lyfta fram förnuftet som det typiska för människan. Vi är mer än instinktsvarelser. Om rätt handlingar är den som får en att må bra, så säger han att ödlor och sånt också mår bra. Vad är det för grönskanslik tillvaro att bara må bra, kant är ute efter något mer. Han lyfter ut förnuftet.
Han lyfter fram förnuftet (ratio på lation).

Det andra är att han lyckas visa att etiken är förnuftig. Genom att lyckas med det här så räddar han etiken åt ett 1800 tal som på alla livsområden sekulariseras. När Darwins bok utkommer på 1870 talet då är europa sekulariserat. Människan är ett djur.. rimligen borde vi bli som ett djur och roffa åt oss. Men det händer inte. Varför händer det inte? För att Kant lyckas rädda etiken undan sekulariseringen, genom att säga att etiken är förnuftig – håll fast vid det. Det kommer finnas kvar till Nietzche frams till slutet på 1800talet. Det blir han som ifrågasätta det här, om gud är död hur kan det då finnas en moral. Hur kan det finnas något annat än den starkaste rätt. Han säger att det inte finns något annat än den starkaste rätt. Men vi får vänta till 1880-90 talet innan tankarna börjar knystas. Sedan dröjer det innan de slår igenom början på 1900 talet. I större delen av 1800 talet så stor europa mot den här attacken genom Kant som lyckas rädda etiken genom att säga att den är förnuftig.

Kant gör etiken oberoende av den religösa tro som utraderas ur europa under 1800 talet. Därför kan sekulära agnostiska författare skriva på den tiden radikal literatur. Allt är kants förtjänst. Han har tutat i att etik är förnuftigt. Det får ersätta Gud och på det sätt så gör sekulariseringen halt. Vi får vänta till Nietczhe och existensialismen. Som citerar dostrojevski att om gud är död är allting tillåtet.

När folk svarar det beska pillret, så får vi en litterär gengre som ocskå är nihilstiska i sin moral. Som skriver som att det inte finns några värderingar. Mörkrets hjärta skrev där, det är en bild av förfall. Alla är moralsikt förfallna. Sen har den genren blivit väldigt vanlig. För någr år sedan kom filmen gosford park, alla är där korrupta. Finns det ingen? Då kanske det kanske 1 person som inte dras in i det hela.

Om etiken inte ska vara förankrad i gud som den tidigare har varit utan istället förankrad i förnuftet. Vad innebär då det för Kant? Det innebär att han utgår människan som fri från religösa auktoriteter. Han talar om kristendomens etik som Sinai-moral. De böjer sig för en auktoritet. Människan är fri, Auto-nom (fri från lag). Det här är Kants människosyn och ideal att människan ska vara autonom. Man måste alltid handla så att man är fri ifrån religösa auktoriteter. Men man måste också handla så att man inte är bara fri från religösa auktoriteter utan också från sina böjelser och begär. Att Gud säger något i en religös auktorativ text är inget etiskt godtagbart skäl att göra någonting. Men samma sak sak, att jag känner för att göra något är inte etiskt godtagbart skäl att göra det. I situationer kan jag bli arg och känna för att göra ngåot, men det är inte godtagbart skäl.
Också våra önskningar, jag kanske önskar mig rik. Men det kanske sker på andra människors bekostnad. Jag blir rik och andra fattiga. Han var medveten om det här. Önskningar är inte en bra grund för etiken.
Slutligen yttre regler. Varför inte det? Om det finns en regel som säger att man ska göra si och så. Man får inte köra fortare än 50khm, eller att man måste deklarera. Men yttre regler i sig är aldrig ett moralsikt skäl för att göra ngåot.för att de reglerna som att dem i säg kan inte vara skälet till att handla etiskt. Men att hålla hastighetsbegränsningen så skulle Kant säga att det är inte regeln i sig utan något vidare. Men vi märker hela tiden hur han betonar detta, hur vi ska behålla oss fria från dessa auktoriteter. Det här är precis den moderna människan, för oss är det ett tecken på hur framgångsrik Kant var på att sälja sina idéer. Det här på något sätt den moderna människan, med att hävda sin egen autonomi att inte böja sig för någon auktoritet.

Möjligen är det här med böjelser och begär, lever vi inte i en kultur med utlevelser där har tiden springit ifårn Kant. Kants etik utmynnar i ett drama mellan förnuftet och böjelserna. Det är det här som har gett Kant ryktet om att vara en sträng etiker.

Vad är vi i för tid? Vi är i Preussen, visst ostpreussen – men ändå. Det är bara 3 år före det stora året. (inte är 1871 där tyskland enas). Utan 1807 är när man har förlorat fältslaget mot Napoleon. Man sätter sig i spilorna och bygger upp det som blir ledande statsbildning. Man producerar den preussiska ämbetsmannen, hans oväld opartiskhet osv. varför finns den här personen bara i nordväst europa? För kant är en del av det här.

Dramat mellan förnuftet och drifterna känslorna som säger ”jovisst”. Det är som en vit och en svart ängel. Även den människosynen går in i europeiska självbilden. Möjligen fram till flower power generatoinen på 1960talet. Att 1800 talets människa möjligen fram till 1960 talet är en människa som på något vis dresserar sig själv som har ett starkt överjag. Själva tanken är att jag med förnuftet hjälp skärper mig och tuktar mig och ska avhålla mig från utsvävnignar och såna saker. Men det brister gång på gång. Då är det små undantag. Den bilden av människan som vi har fått från Kant är väldigt intressant att jämföra med den grekiska människosynen, i alla fall hur den kommer till utryck i Odeussyes. När han seglar vad var det för böjelser och drifter som drabbar honom? Det är sirenerna, han vill höra sången som är et ljuvligaste som finns. Men han vet att de som gör det krossas mot klipporna.

Kant hade då sagt att precis så är det. Så går det med böjelserna, du vill njuta. Då säger han tygla ditt förnuft. Gör Odeysses det? Han befallar sina sjömän att fjättra honom vid vasten. Man han sätter öronproppar av bivax så att de inte ska bli förförda. Sen kan ha stå fjättrad. De är dock omutbara. Det är en annan del av morlane, det är en för Kantiansk del av moralen. Man inte ser moralen som ett inre drama utan man ser en yttre kontroll.

Visst så är det med de etiska dygederna och hur etiken utveckla som en yttre kontroll. Det är intressant att jämföras, det är etik inte teologisk etik. Då hade det varit intressant att se hur kristendomen hade orienterat sig mellan dessa. Dessa idéer hos människor som inte har teologiska ambitioner. Men det är lätt att konstantera att kyrkan tagit stort intryck av Kant och producerat en slags kyrlig och kristen variant av detta. Så att kristna etiken går ut på inre självkontroll. Att kontrollera sina böjelser, för den så blir utlevelen det stora hotet.
Att etiken skulle handla om yttre kontroll. Det har inte blivit modellskapande för kristen etik. Men det är en parantes.

Hur får Kant ihop detta med en förnuftig etik som inte är förankrad i religös uppenbarelse eller yttre auktoriteter. Då är vi tillbaka i plikter. Men vad är då en plikt? Jo säger Kant, ”det är min avsikt”. Han går in i människans psykologiska liv och säger att jag kan aldrig motiveras av mina avsikter om jag inte ser det som förpliktande. Plikten är något subjektivt. Kant hade föraktat just precis det preussiska att man håller sig till något för att det är yttre regler och auktoriteter. Det är det ena. Att handla utifrån en plikt och att knyta plikten till avsikten och sen säga att det är bara en sak som är god, nämligen en god avsikt. Det är det som är gott. Det är bara det som har värde. Eftersom konsekvenserna för våra handlingar kan vi aldrig förfoga över. Jag kan se en äldre person lätt rörelsehindrad som tar sig över folkungagatan så hjälper jag den äldre personen över gatan så har jag gjort vad som jag har sett som min plikt. Det ligger ett gott värde även om personen rånar ett postkontor eller om han misshandlar sin familj. Jag kan inte kontrollera konsekvenserna. En god avsikt är det enda goda värdet för Kant. Detta har ett sinneslagsetik. Avsikten sitter i vårt sinnelag.

Tar man en elementär handling att räcka ett glas vatten, var sitter det goda då? Är det i glaset vatten som släcker törsten? Nej säger Kant. Utan det är avsikten hos givaren. Om man gör det som ens egen förtjänst är det en ond handling. Jätteviktigt i den kristna etiken, den var vitkig före kant och han förställer det här språet. Upprinselen är i Paulus teologi gör en stor sak, att när jag tjänar gör jag det inte för att tillskansa sig guds kärlek.

Vi håller på att prata om moralens autonomi att den frikopplar sig från kristna sammanhang, frikopplad från allt utom just avsikten den knyts till. När Kant har kommit så här långt och konstaterat att som förnuftsvarelse. Han vill visa att moralens är förnuftig. Att som förnuftsvarelse så följer vi vår egen plikt. Då blir han lite bekymrad. Om att var och en följer sin egen plikt. Om någon följer med läkare utan gränser eller om någon blir hangaround i mc gäng. Plikter kan bli helt olika. Då formulerar Kant något som i hans uppfattning är helt oklanderligt förnuftig plikt. Den går såhär, handla så att avsikten för din handling kan upphöjas till allmänlag. Det är just till skälet att det goda sitter i avsikten.
Men om jag handlar så att det som jag handlar kan bli en allmän lag så kan jag inte bli del av ett mc gäng. Eftersom då skulle det bli ett laglöst samhälle. men det inbjuder till läkare utan gränser osv. det är det kategoriska imperativet. Imperativ betyder uppmaning. Att det är kategoriskt är att man kan kategorisera kring hela fältet.
En väldigt lättfattlig formulering är , vad skulle hända om alla gjorde likadant. Det är essensen i hans kategoriska imperativ. Då får man en ledstjärna som förklarar varför det är fel att gå med i MC gäng och rätt att bedriva biståndsarbete.

Kan man knäcka en etiskt osårbar plikt. Det har diskuterats i all tider. Har Kant verkligen gett det slutliga svaret. Så enkelt är det inte. Även Kant insåg att jag kan fortfarande med vad som skulle hända om alla skulle handla likadant. Låt oss tänka oss en person som tänker att MC gängen är världens framtid. Det är det bästa att agera som dem gör, om alla gör så så blir det bäst. Man kan ha en sån värdering. På något vis är den här plikten/formuleringen. Ändå lite utlämnad åt människans subjektiva värderingar. Det insåg Kant, han insåg att det är ett skal – en form. Det påverkas av innehållet han lägger. Det är ingent universalmedel. Men det har haft ett enormt genomslåg. Det är vad som föräldrarna säger till sina barn.
Det är väldigt inflytelserikt.

Men han anser att det måste komplementeras så att man inte bara kan tro på mc gäng och själviskhet. Då har den andra formuleringen, två varianter av det här. Den ena är att behandla alltid den andra människan som ett ändamål i sig och aldrig som ett medel. Då tänker han sig att bättre än såhär kan det inte bli.

En av de få saker vi vet om Kants privatliv var att han var peitisk. Han var del av en pietisktiska del av Luterdomen. Det skulle senare bli en bredare väckelserörelse. Det är just förinnerligande av tron. Det är en protest av luterdomen att man inte kräver något av hjärtat. Man kan se influenser av att det med ändamål och medel är inte bara yrkesroll utan det handlar om avsikt sinnerlag och vilja och hur jag bemöter människor.

Kant också avslöjar sig som pietist att den goda gärningen ger ingen belöning. Det har att göra med att böjelser och begär och känslor ska ut i etiken då ska det inte bli att jag gör en god gärning och känner att jag gjorde en bra gärning emotionell bekräftelse. Men han är väldigt konsekvent där. Han mjuknar lite med åren. Att man inte får känna någon emotionell tillfredställelse, men han håller kvar med det här som många förknippar med Kantianska etiken. Att det goda får inte ge något tillbaka. Självutgivande, att jag offrar. Men det ska vara det ensida självutgivande. Men han ger ett filosofiskt utryck för det här. Det föder det Preussiska ämbetsmannen som ger och ger och begär inte särskilt hög lön.

Kant är inte den enda pliktetikern det finns också andra utryck för deontisk etik. En annat är theory of justice, de teorierna är gamla i historien. Men han utformar en sån på ett väldigt övertygande sätt. i korthet går hans teori ut på att när man ska utforma ett samhälle eller en lokal gemenskap. Då skan man tänka sig att man själv är en medlem i det samhället, men man har ingen aning om i vilken position man kommer hamna. Man vet bara att man kommer hamna i samhälet. Men frågan är hur vill jag utforma ett samhälle utan att garantera vilken position jag har i samhället. Då är det förnuftigt att utforma ett sånt samhälle med social trygghet och frihet (rimligt både). Även så att de mest utsatta har ett meningsfyllt liv. Han förösker förankra etiken i förnuftet. Han räknar inte med konsekvenser utan ett socialt kontrakt.

Sedan finns det en rättighetseitk att det finns rättigheter som aldrig får kränkas. Men för det fjärde och siste. John Ross heter han. Prima Facie, finns det betyder på första påsende som vi upplever som bindande. Då har Ross en hel lista av plikter. Att tala sanning. Att hålla löften osv. Att vara lojal. Konkreta, etiska ideal som är även dem deontiska och bindande och gäller oavsett konsekvenserna. Det är en översikt av modern deontisk etik.

Om vi nu tänker oss att ett av de absolut bindande plikterna är att inte skada andra människor. Så tänker vi oss att händelserna de 11 september 2001 skulle kunnas undvikas om man kunde gripa dem som skulle terrorhandlat och om man hade torterat honom så hade en människa skadats. Men så hade massa inte behövt dö. Hela världen hade sett annorlunda ut. Då kan man fråga sig om att det är till varje pris är rimligt att hålla fast vid dessa deontiska värden. Finns det inte situationer där man inte ska se till konsekvenesrna. Då är vi över till konsekvensetiken.

Konsekvensetiken är en protest mot pliktetiken. Inte generellt, det är rimligt att vara lojal och hålla löften. Men gång på gång i historien hamnar man i situatoiner att det är etiskt befogat att kompromissa med värderna för att uppnå vadå? Just det en bättre konsekvens. Med en filosofisk term så kan man säga att konsekvensetiken är pragmatisk. Att man ser till effekterna. Det är kulturellt sett, ju längre västerut så ju mer pragmastisk blir folkmetanliteten. Under 2a världskriget när amerikanska styrkor kommer på amerikansk mark så ser man att amerikanska generaler offrar sina soldater på ett helt annat sätt. de var mer pragmatiska på militärt framgång.

Konsekvensetiken kan man dela upp i dels etisk egoism och utilitarism.
Den etiska egoismen säger att handla alltid så att allting blir så bra för mig. Utitilarismen är att handla så bra så att det blir så bra för så många som möjligt. Det är skillnaden här. Utitilarismen laborerar med en majoritet. Utitalirismen hade sagt att tortera en människa så hade de kalkylerat lidandet hos en person som under en fas avslöja det här. Utan utfallet skulle bli att det är rätt att plåga människan för att en majoritet slipper att dö och lidande. Man ägnar sig inom etiken för en kalkyl.
Kan man verkligen göra så här. Att beräkna är en svår nöt, att man kvantifierar. Man gör en kalkyl och kvantifierar smärta.

Hos filosofer och etiker och teologer så reser man frågetecken över det här. Den etiska egoismen är lätt att avisa, att den är egocentrisk. Att koncekvenserna ska gynna mig kan också handla om villkor för att jag ska fungera. Man ska inte avisa den för snabbt. De som försvarar etiska egoismen, säger att vi ska vara oss närmast för att vi i andra steget ska kunna göra gott. Man måste få unna sig saker att etisk princip säger att man mår rimligt bra så att man kan ge så att man inte är benrangel och inte får sova.
Man säger att utitilarismen är att man är aldrig nöjd och att det alltid finns kvar.

Väldigt mycket som passerar som oegennytta har den dimensionen att ge stark egentillfredställelse. Hurvida moder Teresa var självutgivande eller om hon gjorde för att få helgonlika rollen, det betyder ingenting sålänge barnen i Calcutta blev hjälpta. Men då säger Kant att det betyder allt.

Utitilarismen är en produkt, vi går från slutet på 1800 talet till mitten på 1750 talet. Jeremy Benthan och John Stewart Mil. Benthan är den som är först ute med att man kan kvantifiera dessa saker som lycka. När utitalirismen formas så är det att lyckan ska maximeras. Han sitter och väger lyckonivåer. John Stewart mill säger dock att det också är kvalitativt.
Men lyckovarianten är inte idag så representativ för utitalirismen. Men man räknar är att man vill maximera välfärd eller t.ex. välbefinnade. Alla utitalirister kretsar kring det här temat. Man kan tänka sig att det är som lycka, men det är som mer komplext än lycka bara.

Vad ska man säga om utitilarismen? Dels kan man säga att den ger inget skydd för individen. Utan individen kan offras för majoritetens skull. Om man tänker sig att det ligger i 5 patienter i ett sjukhus och alla behöver ett organ. Sedan kommer det en frisk människa till sjukhuset, då finns det inget som hindrad att man har 5 organ och offrar honom för att de 5 ska leva. Det är också poängfullt att det inte finns skydd för individen. Vill man skydda individen så måste man bli en deontiskt etiker. Man måste säga att individens integritet är ett deontiskt värde. Men då säger utitilarister att man maximerade lyckan. Man räknar dock med allt men i princip så finns det inget skydd för individen. Men motargument är triviala värden. Om det är välbefinnade som ska gynnas så kan man tänka sig att.
Låt oss säga att jag kommer över alla märkessolglasögon i världen och låser in dem hos mig och ska undanhålla dem för världen. Då kan man enligt utitilarismen döda mig och komma åt 500 000 solglasögon. Och 500 000 människor blir lite lyckligare, men genom att de är 500 000 så höjer de välbefinnande över att jag drabbas som att jag dör.

Vi ska konstera om att handlingsteorier så har vi fått fram 2 grova drag. Så har vi samtidigt diskuterat det här, det har kommit upp massa värden. Vi började med Kant, om hans goda avsikter. Sedan har vi fått fram välbefinnande, lycka hos de tidiga utitilaristerna. Vi har fått fram det sociala kontraktet. Och sen kom det prima fachie, det var värden, lojalitet och hålla löften. Det går inte att diskutera rätt handlingar utan att också oberopa värden. Men man kan diskutera värden i sig utan att knyta dem till handlingar. Då brukar man skilja genom ena sidan egenvärden och andra sidan instrumentella värden.

Det instrumentella värdet hör man på namnet. Att det är värdet som ska leda till något ytterligare värde. Det är egenvärdet, har man kommit dit har man kommit till resans slut. Då brukar man tala om värdet som ett värde som inte ytterligare kan motiveras. Men kan jag motivera så finns det ytterligare en nivå. Min cykel kan ha en instrumentellt värde om jag transporteras till stället som badviken. Det är bara en känsla av livets mening eller egenvärde det är inget instrumentellt värde. Man brukar urskilja egenvärde, som är väldigt nyttig att ställa till sig själv.

Vilka är mina egenvärden. Vilka är instrumentella värden, och vilka är egenvärden. Då upptäcker man att det är instrumentella värden. Är ens yrke ett instrumentellt värde. Och så finns egenvärde på min fritid och från den lön jag tjänr. Då kan man yrke vara egenvärde då kan det vara att arbeta.
Man kan inte psykologisera, det betyder inte att det alltid är perfekt på min arbetsplats. Det betyder att det har ett värde för mig som inte ytterligare behöver motiveras. Att ha ett yrke är ett grundläggnade värde, sedan kan det vara jobbiga måndagar.

Det finns mycket forskning till det här, empirisk forskning. Man sitter i intervju soffar så att man mejslar fram vad som är egenvärde för människor, och så samlar man ihop det där. Då är det vanligt att svenska folket säger det här som egenvärde.
Självförverkligande. Det har också fördelen att det avslöjar inte vad det är konkret det som avslöjas. Det är att göra det som jag tycker om. självförverkligande är något potentiellt det gör att det kommer högt upp på listan när man undersöker det här. Man får ofta det svaret.

Ett annat bud är emotionell tillfredställelse, i vardagligt att må bra. Det här kallas inom filosofin hedonism. Hedo betyder njutning, då gör man till sitt livs mål att få emotionell tillfredställelse.

Det finns också ett tredje bud, jag skriver så här. Livsåskådningsmässiga teman som organiserar livet på livet på ett visst sätt.

Man kan tänka sig en människa som är buddist, marxist, existensialist, kristen, muslim. Jag menar väldit brett. Den livsåskådningen är bred, och kan vara religös. Blir ett tema och organiserar livet på ett visst sätt. Det strukturerar livet på ett visst sätt. här finns givetvis en stor grupp människor som säger nej till emotionell tillfredställelse, eller så kan man säga nej till självförverkligande. Man underordnar sig en ideologi en livsoskådling.

Värden förmedlade genom arketypiska berättelser. Om man tar om den barmhärtiga sarmarien, så kan man inte överträda dens position. Den inspirerar många grupper om självutgivande och sjukvård och vad det kan vara. Även bland dem människorna så hittar man såna formuleringar att nu är jag på rätt plats i livet. Jag har fått försaka mycket och den ger inte alltid emotionell tillfredställelse, men det är ett egenvärde att få inspireras av arketypiska berättelser.

Sista punkten, konkreta inslag i livet. Det är pengar, materialla tillgångar, estetiska värden, ha fint hem, ha musik som är njutbar. Vänskap familjeliv, tillit, att ha ett rent samvete. Det är också ett konkret inslag som kan lyftas fram som ett egenvärde. Egenvärde är lite luriga, det är de som inte kan motiveras. Men det hindrar inte att det finns flera egenvärden. Man kan röra sig med flera egenvärden. För min del anser jag att kunskap har ett egenvärde, men jag anser inte att det är det enda egenvärde. Jag räknra med flera egenvärden. Jag ville påtala att det är det normala att man räknar med flera egenvärden.

Om vi återgår till utitilarismen så har den varit trots invändninganra så är det ingen tillfälighet till att amerikanska flygvapnet sköt ner. Den har rykte om sig att vara den vetenskapliga och självklara etiken, den har gått hand i hand med naturvetenskapens frammarch. Den har varit kring de stora filosoferna. Inte Kant men hans inflytande upphör in på 1900 talet. Men David Huems har haft enormt inflytande in på våra dagar. Kant placeras in på kontinental filosofin.
Vi är väldigt anglifierade och vi talar engelska, men få talar och läser tyska. Men David Hume så kan man väldigt pedagogiskt att med meta etik som vi diskuterade sist jag var igång så var han emotivist. Att etik är känslor, att etiska omdömen handlar om mina känslor inte om yttervärden. Han är emotivismt, och normativ är han utitilarist.
Men i dessa yttersta av dagar så har flera filosofer konstaterat att utitilarister inte något att säga om de icke kvantifierbara. Som relationer och omsorg så är det inget man kan mäta och kvantifiera. Det här har lett till en tredje etisk riktning som inte ställer frågan om rätt och fle handling eller gott och ont värde. Det tredje är:

Dygdetiken.
Dygdetiken handlar helt enkelt om, den är väldigt radikal. Den säger nej till de andra sätten att bedriva etik. Man protesterar mot ambitionen att etiken skulle leta efter det almängiltiga svaret på vad som är rätt eller vad som är gott. Då säger man att etiken bör handla om vilka egenskaper jag ska odla i mitt liv. Detta kallar man för dygder. Istället för teorier så ska etiken handla om personliga egenskaper, som exempelvis omsorg eller oegennytta. Det här innebär ett perspektivskifte, det är en väldigt livaktig rörelse som inte minst får ökad trovärdighet genom att filosofer och etiker med feministiska förtecken har tagit det här till hjärtat. Man menar också att frågor som intresserar kvinnor, men man kan fundera över det också om generaliseringar. Så har dock så varit från 60 talet, att omsorg relationer att det finns på ett speciellt sätt i den kvinnliga verkligheten och det är inte relvant om hur man ska handla rätt eller om hur man ska väga olika värden. Det är mer relevant att täkna på hur relationer och omsorg spelar roll. det är också en proteströrelse. Man kallar det också för omsorgsetik.
Aristotelses har spelat stor roll för den här etiken, vilka dygder är eftersträvansvärda. Det har gjort etikämnet mer intressant och personligt. Plötsligt angår etiken mig, mina personliga förhållningssätt blir mer värda. Det tidigare är mer abstrakta resonemang medans här är det väldigt påtagligt.

Om vi slutar där vi börjar. Kant var frihetens stora filosof. Vi hinner dock inte fördjupa oss i det. En definition är valfrihet. Det är en definition. Om vi tänker att det här är de två stora alternativen, valfrihet eller uppleva sig fri. Valfrihet betyder att jag faktiskt väljer mellan två alternativ, jag väljer och är inte determinerad. Jag är inte determinerad biologiskt utan väljer fritt. Det är gamla klassiska defintioinen. Man vidmakthölde det frma till moderna biologin psykolign, som tyder på att människan är mer determinerad än man kan tro. Dock så kan man fortfarande uppleva sig fri.

Om jag på hämvägen här väljer att ta bussen eller gå till södra station. Om låt oss säga att en otroligt komplcierad dator med tillgång till all infromation om mig finns. Låt oss säga att den kan förutsäga och kan blinka tydligt. Mats kommer gå till södra station, och han gör det så är han fortfarnade fri eftersom han upplever det så. Kant ser det så eftersom han tycker att man är biologiskt terminerad men man är fri att uppleva sig så.