Sociala villkor och meningssökande 2

15 min sen

The oscial construction of reality
Berger och Lucmann
1 Externalisering
2 objektivisering
3 internalisering

vi kommer titta på de här faserna. Nu är det osm ni säkert är bekanta med om vi tittar på verkligheten så är det en väldigt komplext verklighet. Vi kan tala om ett stort antal världar osm vi i varje dag rör sig igenom det. Vi brukar inte reflektera över det, för att vi är så skickliga.
t.ex. jag är extremt kunnig och kompetent när jag vaknar i morse så vet jag var jag är. Och jag kunde lokalisera den personen som var brevid mig, jag visste var hon skulle. Jag visste vilka fler röster i tambuern.
De här personerna kunde jag identifiera och bestäma min egen roll och vad som var mitt ansvar. Vmina rättigheter och skyldigheter och mina roller. Och jag agerade det på ett kompetnet sätt, som att jag tog fram yoghurt osv. i och med att jag gjorde det så paserade jag andra världar eftersom jag var tvungna att passera till daghemmet. För att jag vet att jag ska vända mig till en person när jag är där. Jag vänder mig inte till de små utan till dagisfröken. Det kan verka trivialt men det är en kunskap och kompetens inom området.
Jag rör mig då ionom sociala kontexter vilka som har sin speciella sociala struktur. De här världarna kallas för institution. En instutation är en avgränsad social kontext eller sektor av den sociala verkligheten.

Man kan säg att en fotbollsplan är ett exempel på en insiuttion. Det är en social kontext med en bestämd uppsättning regler och man har ett gemensamt spårk. Som att domaren viftar med händerna och blåser i visseplpipa och man vet vad det betyder. Det finns ett antal sociala positioner inom den här instutionen som är viktiga att känna till.
På ena sidan har vi det blå laget och på andra sidan finns det gröna laget.
Vad är då viktigt för att man ska kunna fungera i instutionen och den sociala kontexten? Det finns några aspekter.
Det finns en personlig identiet. Det är väldigt bra om jag vet jag själv är. När jag springer in på plan och tränaren ropar ”ge järnet Jan”, så vet jag att det är jag som hon eller han syftar på. Om jag knallar på bussen så tittar jag inte på busschafören och undrar vad han heter, för det är irrelevant. Men personlig identitet är en aspekt.
Det andra är social identiet, alltså vilket lag tillhör jag. Jag måste veta vilket lag, och jag måste veta vilka andra som tillhör. Jag hade svartvit tv och bulgarien spelade mot sverige. Eftersom det såg ut som de hade samma dräkter. Det såg ut som dagisfotboll att alla på bollen. Vilken kategori man tillhör.
Roll är den tredje. Det syftar på vilken funktion man har inom gruppen. I det här fallet så kan man säga att det har viss betydelse om jag har rollen målvakt eller rollen back eller center eller forward. Eller om jag har en annan roll. det finns någon som också upprätthåller ordning på fotbollsplanen. Då är det medveten om min funktion inom spelet, jag kan inte börja sparka bollen eller göra mål. Då har jag verkligen missuppfatattat totalt. Rollen är funktionen man har i den sociala strukturen.
Slutgiltigen något som jag var inne på sist är typ. En slags föreställning hor oliak föreställningar hänger samman. Man kan tänka sig att man har vissa etablerade typer inom fotbollsvärlden. Man kan tänka sig dykaren, att om man kommer inom 2 meter så faller han. Sedan har man biffiga typer, ”benknäckaren”. Man kan prata om homosexuell livetsordare frikyrkare. Om man använder krokar för att hänga upp kvaliteter eller egenskaper. Det får oss enklare att orientera oss i tillvaron. Man kan bestämma varandras egenskaper mycket snabbare. Men det är inte sannare, men det kan blockera sanningen eftersom våra typer kan vara missvisande.

Man kan ofta ha krokar med föreställningar och värderingar som är antigen positiva eller negativa. Då upptäcker man när tillvaron förändras så att man själv kommer att ha kroken. Det gör det möjligt att typifiera utifrån detta. T.ex. så har man en väldigt negativ syn på arbetslösa, att det bara är slarv, lathet och dumhet. Det är en belastning i samhället. Så krashar företaget och så blir man själv arbetslös. Det blir en kris. Inte bara för inkomst, men nu hamnar man själv i den kategorin som man förknippar med egenskaper. Då kan situationen att då är jag. Då stämmer det inte för att jag är inte.. ibland så träder typifiering i krat så att man förstår sig själv enligt den typen.
Typ kan utgå från personiga egenskaper, sexuell läggning, etnicitet, kön.

Man kan säga att med att gå in i rollerna så finns det ett intimt samband med instuationens fortlevande och min egen palts och görande. Existensen av orller gör det möjligt för mig att komma in i sociala samanhangänget. O andra sedan så kan man se att instutionen lever vidare som en konsekvens av att de enskilda individerna går in och agerar. Det finns inget som hindrar att individerna slår sig ner på planen och diskuterar fiolosifi och existensiella frågor. Dock så är det inte längre fotboll.

När det gäller den här typen av sammanhang så är det så att det bygger på omfattande kunskap som jag inte ens är medveten om som jag inte reflekterar över. Tydligast blir det när man hanmnar i sociala kontext som man inte behärskar. Som en arbetsplats som man inte varit på tidigare. Som om jag skulle gå på en finare middag, när det är 6 eller 8 bestick utlagda. Då skulle jag känna mig väldigt osäker, jag skulle uppleva det som om att jag var betraktad. Som jag nämligen är av mig själv. Man betraktar sig själv noga när man är osäker på vad som förväntas av en. Om man är extremt uppmärksam som skulle se på situationnen. Innan spelet har klarnat. Att det finns 2 metall konstruktioner. De jublar, och nu blev de arga. Och nu gick det bättre. Det är på det sättet vi lär oss genom att iakta reaktioner från omgivningen eller från en mentor.
Nu kan man återknyta fotbollen med externalisering objektivisering och internalisering. Externalisering, vem var det som hittade på fotboll – vem som bestämde hur långt det skulle vara. Det är människan som har bestämt reglerna, vilka osm får ta hand om bollen med händerna.
Objektivering, man uppfattar fotbollen som en objektivverklighet. Det är så det är.
Internalisering, det handlar om dem här små knattarna som står vid sidlinjerna som kans ke följer med mamma ch pappa och som kanske frågar varför gör de så. Så kanske de är ute och springer och här får bara de som spelar fotboll vara. I processen man lär sig vad det är att vara fotboll sspelare som senare gör att man kan springa in på planen. Det är fotbollen objektiv verklighet, och att männiksna är en fotobllig produkt.
Paus

Vi har talat om olika insuttioner osm vi lever i. de här instutioner lever vidare för att vi fortsätter leva vidare enligt dem. Nu har vi små paltar i sidlinjen och sedan återvänder man hem till trädgården. Och då ska man försöka inviga dem i fotbollens konst. De är med problem, för de brukar inte förstå den absoluta saken med fotboll. Jag har en dotter och hon har problme med fotbollen och hon plockar upp fotbollen. Då förklarar jag att hon får inte ta upp bollen med händerna och så sparkar du med henne. Så att lägga band på oppurtunistiska tendenser. Man är fotbollens hädare. Detta måste stävjas. Alltså den sociala verkligheten måste försvaras och förklaras. Framförallt med uppväxande generationer och nykomna grupper. Den här processen kallar man för legitimering. Det är den process som vi förklarar en given social verklighet. Jag sade at det var ganska svårgenomträngligt arbete, men de har underfundiga exmepel. De gör en distinktion av olika nivåer av legitimering. Den mest grundläggnade är mannen. Det är också den som förälder använder mest. När nåogon bryter så säger man att man gör inte så. Man spelar fotboll med fötterna. Man talar om en gemensam överenskommelse att det här gör man inte. Vi har många man som vi fått från uppväxten. Det generar problem när vi flyttar ihop med människor. Jag har diskuterat hur gör man med ost och marmelad. Först tar man marmelad och sedan osten. Eller relationerna mellan damsugning och dammning. Ska man damma först eller sedan dammsuger. Ibland har man regler som har konkreta orsaker, varför skär man av steken på det sättet, för att de gjorde min mamma för karotten var för liten. Men det ligger kvar. Sedan kommer moraliska ordspråk.
man kan tänka sig med hjälp av medicinska rapoprter, att det var en angelägen fråga för socialstyrelse. Vilka effeter man har om en fotboll tryckt mot brökstkorgen att de generar hjärtsvikt och andningsproblem. Att man lutar sig mot vetneskapliga rön, som sätt att legitimera. Dessa studier har visat. Nu talar vi egentligen, vi kan säga att forskning i sin optimala form ska ta reda på hur det är. Den forsknignen finns. Men forskning kan ha strategisk funktion, att i syfte att generera. Så att de stöttar argument som stöttar social ordning. Vi behöver inte gå tillbaka särskilt långt i historien, det var en dokumentär om media under 30 talet i tyskland. Där visade man forskare som visade storleken på huvuden för att mäta storleken på huvudet. I sverige hade det etablierad ställning som rasvetenskap.

Och den främsta formen av legitimering är symboliska universum. Det kommer begrepp här och där som man inte känner igen. Det är dock en typ av legitimering. Symboliskt är det för att det är språkligt till sin karaktär. Och vad är universum? Universum är något som rymmer allt. Det är en teori som spänner en sorts förklaring över den hela mänskliga verkligheten. Som försöker rymma allt och sätta det till relation till varandra. Man kan t.ex. tänka sig, om man tänker sig ett samhälle. som jag sade så är det ganska komplext. Vi har en mängd olika instutioiner som vi rör oss mellan från och till på olika sätt. vi har ett visst typ av samhälle. Vi har talat om olika sätt att legitimera fotbollen på.
Tänk er följande situation, om barnen frågar varför man ska spelaf otbollen med fötterna. Så läser föräldrarna ur skriftet osv.. alltså som exempel, det här har en religös touch med gud och änglar. En av de vanligaste formerna är just religion. Det vill säga, varför ska vi spela fotboll på det här sättet? För att gud har sagt så. I ett samhälle kan man tänka sig att de aspekterna också legitimerar mer eller mindre tydliga regler beronde på hur samhället ser ut. Vi kan tänka oss ett samhälle där allting kan legitimeras på det sättet. Allt mellan himmel och jord kan regleras. Det finns vissa fördelar bland detta, man kan tänka sig att fotbollsplanen ska vara så lång och bred. Poängen med det här är att för det första, är att den typen av legitimetet som ges är av en absolut karaktär. Man kan tänka sig att reglerna med fotboll är av relativ och temporär kvalité. Vad säger att vi måste. Och så finns det inte plants här då flyttar vi mittpunkten. Och en kille vill me, då är det riten som vi hittar på. Då finns det en frihet men också grund för osäkerhet och förvirring. Finns det inget fast här? Är allting rörligt och flyktigt. Hur ska man veta? På gott och ont skänker religoinen och hur Gud har bestämt en objektiv kvalité att det finns ett sätt att spelap å. de kommer inte förändras för att de är eviga, de är inte mänskliga konstruktioner.
Ett begrepp som de använder. Jag beskrev det här teorin, enligt den ena teorin så är samhället en mänsklig konstruktion. När människan lever i den föreställnigne så kan man förändra det. Om det är ett mänskligt påhitt kan man förändra och ge andra regler. Men om linjen bryts, och om människan upplever som att man inte har bestämt och om en annan grund har bestämt absolut. Så handlar det inte om preferenser utan så som det är. den tidiga upplevelsen som man hade är då falsk kallas då för reifikation att det kommer från en annan grund. Om man får deltagarna att acceptera detta så är det en suverän legitimering och får den sociala verkligheten att bli stabil.
Man länkas då samman med arandra. I oavsett vilken kontext och vilken roll jag har så befinner jag mig i guds värld om jag har en religös. Men att röra sig mellan social världar, att ibland är jag lärare ibland student, ibland är jag kund och ibland är jag resenär och ibland är jag pappa. Det är förvirrnade, vem är jag egenltigen. Då kan man genom symboliskt sfär vara i guds sfär. Allting är inte rörligt eller relativt eller tillfälligt. Det finns något evigt och stabilt i min identiet.

Vad vi har talat om i bräckligheten i sammhällsfördraget och verkligheten. Det främsta hotet mot detta är döden. Medvetenhetn om att man kommer dö, innebär att min temporrära verkligheten. Det symboliska universum tar upp döden som ett hot för sin verkligehet men inom sin ram, att det här mååtse vi ha. Man skulle också kunna tänka sig som inom freud, att det innebär att de ger hot för förlust och därför frukt. Det är olika perspektiv på ett faktum som ger drastiska konsekvenser påaoss att man ska dö.
Tar man som kristen tro, så ser man döden som en port in till en fulländad verklighet. Men allting som genererar kaos måste hanteras. Nu har vi talat om olika former av legitimeringar. Vi talade om
Extenralisering
Objektivisering
Internaliser.
För den lilla personen så är det internalisering osm sker mest. Gneom den processssen som an tar till sig verkligheten till sig. att göra sig hemma i verkligheten. Den process genom vilken barnet lär känna världen kallas för socialisation. Vilket är ett begrepp som ni är bekanta med. Då gör man en distinktion på 3 typer av socialisation.
De skiljer mellan primär socialisation. Sekundär, socialisation. Och som vi senare ska komma till ockås reosicalisation. När det gäller den primära så är det något som sker under de första åren. Där får man grundläggande förståelse för verkligheten. Också ett språk som man lär sig hantera verkligheten. Det är självklart att varje litet barn som föds kommer till ett komplext och mångfacetterat värld. Som har olika tankar och perspektiv och kulturer. Den plats som barnet kommer till är oerhört förenklad. De kommer till en grupp som är en eller två föräldrar som kanske är ytterligare farmor eller syskon. Det är en lite mindre grupp, den skapar förståelse för verkligheten. Det är där de grova penseldragen kommer. När det gäller barnens synn på verkligheten och barnens sym och förståelse poå en själäv. Det här kommer aldrig upprepas att senare så kommer ens verklighetesförståelse inte byggas från scratch. Föräldrarna kommer i allmänhet ha stor betydelse för barnets förståelse. Av fler olika skäl. Dels så komme man att kskapas mellan aktiveter och känslomässiga band.

Det har inte bara med flöde som man befinner sig i utan tankar som man har tillgång itll. Man har språket somd e mest grundläggande verktygen. Med dem så kan man bygga grundläggande värderingar som verkar på en annan nivå. Med dem kan man byggamenigsystem och värdesystem. När man talar om bibliska berättelser så har de en arsenal av begrepp. Men hur man sen kategoriserar föreställningarna om det är sant eller inte. Tror jag på det här. Hur är det med Jesus är det sant? Jag har snackat med föräldrar de har försäkrat. Draken erik, hur är det med han.jan har hittat på historier. Han pratade med bankomatkort, ni får inte gå dit mera. Och ni ska inte vara där så ofta. Det har att göra med filtrering och hantering av flöde. Det inenbär att 2 barn kan växa upp i multikulturerat samhälle som sveirge och de kommer få olika bilder av världen. För familjen kommer ha stor betydelse över hur man ser på verkligheten.
Den sekundära socialisationen är något som vi kommer gneomleva ett visst antal gånger. Det handlar att tillgängna en kunskap om olika instutioner i samhället. Dagis, skolan, första arbetsplatsen, andra arbetsplatsen. Universitetet osv. eller kyrkan för en del, hur funkar det här. Får man stå här, ska man sttta. Vad ska man göra. Vilken typ av språkbruk får man använda. Det är sekundär socialisation. Den primära socilaisaitonen är den grundläggande, men den sekundära är påbyggnad på den grundläggnade. Sedan lär jag av mig det här, och sedan lär jag mig hur det här funkar. Samtidigt som det också ska sägas att det inte finns skapara linjer av primär och sekund är socialisation. Om jag ska göra lumpen typ och kommer från en ordentlig familj med språkbruk. Det är dock inte det som förväntas där. Vad är rätt och vad är korrekt? Det finns inte helt tydliga. Men mer generellt så kan man göra distinktion mellan prmär och sekundärt. Men man kan säga vad som är specifikt för pprimär är att den är grundläggande som äger rum tidigt i liven. I vissa situationer i livet är inte bara att lära sig mer om samhället, utan på djupet i grunden lära sig om hur allting hänger ihop och vem jag ytterst är och vad allting handlar om. vad allting måste rekonstureras och allting måste omtolkas i ljuset av detta. Exempel på detta är en religös omvändelse. Det är en ny fårsteålse av verkligheten.

Omvändelse är ett begrepp som vi känner igen. De begreppet som dem använder är alternation. Växling är ett begrepp som kanske förkommer. En alternation den typen av mer genomgripande förändring av verkligheten kräver en resocliasationsprocess. Då ska.. min tidiga förståelse på djupets demonteras och byggas upp. Det är ofta en ganska omvälvande process.

Här har vi en individ som har utvecklat en förståelse om verkligehten och inom ramen för det en religös övertygelse. ”jag tror”. Då kan man fråga sig vad som krävs för att vidmakthålla den här föreställningen. Då postulerar han att för att vidmakthålla föreställningar så krävs en plausibilitetsstruktur. Det är en grupp människor som tror det jag tror. En grupp människor som delar min övertygelse. Vilka skulle detta kunna vara? Jag kan bara gå till mig själv. I mitt fall så är det värderingar som är centrala för mig själv är min fru den som jag litar på och har nära relation till. Kanske också goda vänner. Den lilla krets som står mig nära och jag har förtroende för. Om min fru säger en kväll, att det här är högst privat och personligt men jag tar det som exempel. Om hon börjar prata om sverigedemokraterna, så tänker jag att de har klara riktlinjer säger hon. Då skulle jag känna obehag att vi som delar värderingar inte befinner oss på varje. Det här är något jag tänker självklart, att hur menar jag nu. Till och med så kanske jag blir frustrerad och arg. Det innebär att också min verklighet utmanas, att de personerna som står mig nära. Betyder något för att vidmakthålla min syn på verlkigheten. Inte bara närstående men obekanta människor kan vidmaktahålla den här funktionen. Människor som jag inte känner namnet på.
Ett exempel som jag brukar tala om. om man befinner sig på drottninggatan 11 på lördag förmiddag, det är proppfullt och massa folk rör sig fram och tillbaka. Och så ska man köpa. Och så är det tomt på åhléns. Det finns inga människor. Blir man glad och tänker jag har själv. Jag kan tänka om det är brand filminspelning. Nej man går in, och så frågar man det är inte så mycket folk idag. Så säger hon ja. Men det är öppet då säger hon jag. Jag är inte ens säker på att jag skulle stanna kvar, för att människorna som brukar vara där är som en kör att de bekräftar genom sitt agernade att verkligheten är som den brukar var.

Var som också lyfter fram är ömsesida bekräftelsen är språkets och samtalets betydelse. Att samtala om detta. På Åhléns så behövs inte. Man behöver inte säga att jag ska handla kläder eller jag ska betala. Jag drar slutsatser utan jag ser att de har samma syn på erkligheten utan de kommer bekräfta min syn och min förståelse. Människors agerande i den nära kretsen och de vidare runt kommer bekräfta ens egen förståelse. Det blir väldigt tydligt, när det gäller religösa föreställningar så har man behov av människor som konturneligt bejakar. Det finns ordlösa sätt att uttrycka detta. Bara att människor är i kyrkan. Eller om vi gemensamt i tystnad går till nattvarden eller om man går demonstrationståg. Eller om man har en symbol på sig. ”hon och jag tror samma, det är fler som tror som jag tror.” detta menar författare att det är nödvändigt för att vi ska vidmakthålla vår tro. Det finns symboler men också språk. Att få prata om att det här tror jag på, man kanske har berättelser som man delar om som styrker detta. Vi är övertygade på detta. Detta kan vara en bibelgrupp osv. där vi för varandra konturnenligt bejakar. Eller när vi står och sjunger i kyrkan om vi tar ett religöst sammanhang. Att vi sjunger alla tillsammans. Eller när vi tillsammans trosbekännelsen.
Ens tro tillsmmans blir då utryck för symboliska iuniversumet och folket samlat blir en plausibilitetsstrukturer. det finns vissa situationer där behovet är extra stort, det är i sambandet med en resocialisation. För att den ska kunna genomföras och etableras, då har människan hela tiden en förståelse av verkligehten. Det ska demonteras, för att det ska kunna göra. Och för att man ska kunna ändra på detta så behövs en grupp. Det räknar den primära socialisationen. Det behövs vissa andra som kan fungera som vägvisare som man kan knyta känslomän. I vissa sammanhang så talar man om andliga föräldra.r jag växte upp i karmismatiskt samanhang, då talar man om vägvisare in i andlig verklighet. Man talar om att ofta regelbundet träffas bejaka den här nya tron.

Samtidigt så finns det potentiellt problem. Vilka kan då det här vara? Dels har vi dem här som står utanför. När man är i en bräcklig fas i resocialisationprocess så säger de här ”vadå vad sysslar du med det har du inte trott på tidigare, vi har skämtat om tidigare.” Dem här utgör också utmanare, de tillhör kanske den gamla plausibilitetsstrukturer. man delar andra religösa eller sekulära föreställningar. Det var några som tyckte att det var märkligt. Och hur hanterar man dessa. Det allra bästa menar de om att man framförallt kan skapa distans till potentiella utmanare. Dra sig undan lite, och vistas i den nya gruppen. Var försiktig med den man pratar med. Hålla lite distans kanske inte träffas och umgås eller skriva brev. Det har sin tid men det är viktigt att du är här. Man kan tänka strategiskt för individen att jag måste in i en grupp så att jag inte blir lurad bort från det här. Var kan jag vara någonstans. Man kan tänka strategiskt från församlingen, nu har vi en ny person vi måste hjälpa honom kvar. Då har vi ett läger som vi placerar på lite distans. Om du vill så kan du jobba i vår kursgård som ligger i Värmland. Nu spetsar jag till det lite. Om man kan hålla en viss distans så är det bra. Men det är inte alltid det går, ofta lever det kvar i minnet. Jag vet att anton tyckte det var så tokigt. Du har inte pratat med anton. Men jag tänker på anton, han var min bästa vän. Hur gör man med anton. Ett sätt. en sak iv talade om typifierng och stigmatisering. Det begreppet som boken använder är nihilation, det betyder tillintetgörelse. Av vadå då? Spelar det någon roll vad anton och flera tycker för att de har inte fattat någonting, de har inte kunskap eller förståelse. De leer ute i världen. De är moraliskt depraverade. Om de ville se skulle de se men de ser inte. På olika sätt oskadliggör man den här gruppen.
Det här kan också uppstå inom gruppen naturligtvis. Man kan tänka sig att någon börjar ställa frågor eller känner tvekan inför det här. Det är nästan farligare från gruppen. Det är någon som är initierad och som borde veta. Då talar man om terapi och nihilation. Terapi handlar om att få upp personen på rätta tankar igen. Att på olika sätt förmå personen att gå bort från det här. Du ska inte tänka så mycket, du är ute på fel tankebanor. Man kan ge stöd till de rätta tankebanorna. Metoden syfter till att försöka att inordna den här personen åter igen i det rätta sättet att tänka. Det här kan man säga, att jag håller på det här dagligen med mina ungar. Vi har inte haft rejäla kollisioner för den äldsta är 10. terapi är ett sätt, att man sänder en trupp. Det kan vara väldigt milda termer, ”jag har fullt förtroende för dig”. Jag är övertygad om att i ditt ärliga sökande som du befinner dig i det är bra att du befinner dig i den här processen, men förr eller senare. Då säger man att jag har full förtroende för dig och då kan man legitimera. Och då finns det mer skarpa former att om du väljer det så är du på onda vägar.
Nihilation är en typ av utstötning. Det kan vara både fysiskt och psykisgt. Att man kategoriserar den här människan som en som sviker sanningen eller som har fångats av vilseledda krafter eller som aldrig har trott. Det är för att oskadliggöra personen. För att på det sättet skydda gruppens tro. För att göra det ytterligare så kan man göra att man inte hälsar på stan igen. Det är en strategi för att säkerställa gruppens tro.

Det är bara några frågor jag skulle vilja ställa. Om man tänker såhär, här är jag och här är min tro. Den första man kan fråga sig. Anton här borta, han tror inte. Är det ett problem för mig? Egentligne så spelar det ingen roll vad anton tror. Jag kanske inte ens vet att anton existerar. Det viktiga är vad jag tror att anton tror. Jag har föreställningen om att anton inte tror. Det är det som har betydelse. Jag kan ha föreställnignen att den heliga schamanen tror. Det är så vitkigt för att han tror, men det visar sig att han inte har funnits. Han är en fiktion. Han är ett påhitt. Det är ju han och det är därför att. Det är föreställningen om vad tror. Det kanske är alla som har djupgående tvivel men att man tror att andra tror. Det kanske är ett utbrett tvivel som ingen vågar tvista om. det viktiga är att vad man tror att man tror. Då är det en fråga, är det sant att Anton tror? En annan fråga är ”är det relevant vad anton tror.” t.ex. kan jag berätta, men jag sa det sist att min äldsta son när han var 3-4 år hade föreställningar hur inre organen såg ut med propellrar. Men det hade ingen påverkan på min tro. Är anton någon jag ser som trovärdig? En startegi är att eliminera detta. Han säger att han tror, egentligen så är alla männsikor djupt troende. Eller är det relevant? Han har aldrig förstått så mycket. Redan på lågstatidet hade han svårt. Vad anton tror bryr jag mig inte om.
Sista frågan som jag tar upp. Tänker jag på vad anton tror? Här handlar det att ställa fokus på uppmärksamhet. Man kanske inte kan glömma. Man lever i en miljö där man hela tiden påmins om vad de medtroende tror och man tenderar vad de andra. Vi kan plocka med oss det här, finns det inte andra sociala aspekter.
Detta återgår vi vid nästa lektion.