Sociala villkor och meningssökande 3

Freud och Jung
Han är en av de mest inflytelserika tänkarna som har med hans syn på människans psyke – oavsett om man gillar honom. Han var jude vilket inte var en liten betydelse. Vad man kan säga är att han utvecklade initialt med syfte att förstå den enskilda individen. Men sedan för samhällets uppkomst och religionens uppkomst. Han var en trägen religionskritiker, det kom att prägla hans skrifter på olika sätt. han skrev ett antal arbeten som har religionspsykologisk relevans.
En som kan nämnas är Tvångsneuroser och religionsutövning (1907).
En annan hette Totem och Tabu (1913).
Den som vi ska titta närmare på En illusion och dess framtid (1927).
Moses och urmonoteismen (1938-39).

Han flydde 1939 till london. Han var dock motspänstig, det var många som övertygande honom till att åka. Han framlade argument för att han inte ville resa. Till slut fick han tillstånd och man övertalade honom. I samband med det så ville man att han skulle skriva på ett papper från gestapo att han blivit väl behandlad. Det fanns ett drag hos Freud med mörk humor. Men hur dog han då? Han dog dock av en spruta morfin för att förkorta lidandet.

Generell bild av hans teori. Han presenterade 2 modeller av det mänskliga psyket. Dels en som hette:
Den topografiska modellen. Där ger han distinktion mellan olika delar av psyket, det medvetna osv. han tyckte dock det inte gjorde rättvisa till dynamiska kraftspel i psyket. Han utvecklade därför en annan modell som hette ”strukturmodellen”. Det är den jag tänkte utveckla lite ytterligare. Här gör han en distinktion mellan komponenter i psyket. Han skiljer mellan detet jaget och överjaget. Den mest grundläggande delen i det mänskliga psyket är just detet. Det är den grundläggande delen, det är delen i vårt psyke som först formas. Där finns drifterna. Nu är det inte enkelt att göra rättvisa över hans modelle, dels för att han reviderade den. Men något som är där hela tiden är sexualdriften. Han talade också om aggressionsdriften. Men mer generellt om drifter, det vi upplever att vi vill ha och behöver. Men det finns ingen plants för övervägande och reflektion där. Detet fungerar enligt lustprincipen, man ska ha omedelbar tillfredställelse för sina behov här och nu.
Detet kan man säga representeras av hästan, full av energi och kraft men inte så klok. Det är freud som använder den här bilden av hästen. Samtidigt så är det så att den här hästen eller det lilla barnen, lever i en social miljö där de starka behoven kan komma i konflikt med omvärlden. Med en förmedlande länk mellan drifeterna och omvärlden så uppkommer en annan del dvs jaget. Det liknas med ryttarna. Ryttaren har inte lika mycket kraft, men kan tänka och planera. Han kan tänka att man kan påverka och styra omvärlden. Här finns det läge för intillegent handlnade. Här är det inte bara mostridande intressen. Här är poängen att producera lust och eliminera olust.
Men jaget arbetar på ett mer långsiktigt sätt, ett mer rationellt sett.
Om man säger att lustprincipen är typisk för detet så kan man tala om realitetsprincipen.

Sen tillkommer en till kompnent, nämligen överjaget. Man kan säga att ursprunget ligger i framförallt föräldrarna. Det utger för de flesta barnen, en viktig del av den sociala miljön. Barnet överlever inte utan föräldrarna utan de garanterar barnets existens. Och föräldrarna belönar och bestraffar barnen utifrån vad som händer. De två gestalterna kommer sedan internaliseras och gör del av överjaget.
Man kan tänka sig detta som om man har en hkälpryttare upp med piska.
Framväxten av överjaget är knyten med ett dramatiskt skeende för det lilla barnet. Nämligen 4,5,6 års åldern.

Det finns något man måste säga. Teorierna utgår från mannen, det är samma sak med religonspsykologi. Det finns andra som tänker samma men det finns andra som väljer att ställa modern i centru. Han talar ibland om kvinnan som en mörk kontinent.

Med odeipuscomplexet, så utvecklar han elektra komplexet. I sitt ursprungliga så handlar det om att pojken blir uppfylld av lustan till sin moder. Han ville äga henne och fadern kommer in här och blr hans rival. Det är en skrämmannd espriral. Trots att

Den här situationen måste regleras och där växer överjaget fram. Det som regleras är de grundläggande budet. Det handlar om incest och om mord. Reglera våld och sexualitet. Det tuveclklar freud tillbaka i historien sm. Men så är det också ondivoden som kommer om överjaget. Det betyder att och ger upp sinna anssp. Freud utvecklar med kvinnan. Till skillnad från pojken så inser kvinnan att hon är kasterarad, hon söker sig däröfr till fadern där han säger att det är hans barn.

Man kan inte säga att han övergav den topografiska modellen utan han lät strukturmodellen var aett komploment. Visa i jaget är skrkämmande med röst. Vissa saker är i förmoedvetna planet. Me också saker är omedvetna. Vi kommer tala om försvarsministren. Det somb lev tydligt är att det är få konflikter. Ett ordrsåk varnar en för att hjläpa kvinanna. Det arma jaget har det väre än så ständig trtt på mina skivor. Detta ans
De tre tyrrannerna hette detet, jaget och överjaget.
Människorna har press enligt freud. Överjaget skulle kunna översättas till vad vi bör.
Detet skulle kunna översättas med vad vi vill. Och sedan omvärldens reaktioner som man måste hela tiden ta ähänsyn till.

Detet är det starka – driferna
Överjaget
Och omvärlden.

Det innebär biland att vi har situationer att vi hr total orörliga. Ibland förmrår jag att kunna hantera på olika sätt. ibland så är de så traumatiska.ij

Andra saker som kan nämnas är regressions vilket innebär att man går tillbaka till tidigare sätt att hantera situationerna. Man skulle kunna det för barnsliga tendenser. Reaktionsbildning,ibland kan impulser från detet visa sig. om man bär på väldigt mycket hat. Detta är absolut otilltåna sidor av den enga personen så förösker man tänka på det att an förösker utveckla snällhet osv bland den stora populationen.

Det är inben medveten teater utan man uppla sgig snäll. Men är det stark kan man ha reaktionsbildning. Projektoin om man har det svårt så vill ni framta vidare. I andra utom den isista använder du dig av försvarsministrar. Man kan säga att såna manövrar lblev allvarliga. Man lämnar allvarliga spår till minne för omvärlden.

Om man tänker sig att en linje är psykets vattenyta och halva saken är över och andra halva är under. Man kommer att vara tvugen att anpassaisin rolla tt anpassa sig. en badbomm vill alltid upp, och ju större är desto mer vill de upp. Det är ett begrepp so heter de bortträngdas återkomst. Om man beskriver det som en neuro. Det är när konflikten rör sigpp mog ytan. Det krävs energi mmänniskor kan fråga sv.
Man kan fråga vad som händer individe om man inte har en icke perfek situatoin. Eller omm en själv blir upptagende av vissadelar. Man ha rnågot som räver ens uppmäsamhet och energi. Egentligen så kan man säga sig att det är en sådan situation man försöker makomma. I slyftet för at se hur man fungerar, .

En modell som användes på freuds tid, han hhan hade en Freud upplevde problem med metoder och han ville ha en behandling där fok kunde vara bevaknin mellan 2 personer.senare så kommer den fria associationen för att blottlägga bbadbollen. Här shär andlar det om attt inte reglera . sen är det spyko

Då tolkar man motståndet, ”kan det vara så för att du inte vill prata om så kan det var”. Det kan finnas föreställningar sfrån föräldrarna som projiceras öve rtill psykoanalytikerna. Syftet är att det var en allvarlig konflikt tidigt i livet och får sin. Men får man det över vattenytan blir det

Sedan kanske det kan bli ett vanligt minne eller vad det nu är.

--

när det gäller psykoanalysens utveckling och framväxt. Det man kan säga är att när freud börjar tänka det omedvetna så var han inte först på plan. Det fanns forskning tidigare, och omedvetna som begrepp var känt. Han försökta utyttja dig på oliaka sätt. det först han hållre poå med är drömtydning. Det är kring cekelskiftet. Det föregick kring egna problem i sina unga år. Sedan fortsatte han att utveckla sin teori fram tills sin död och tillämpa den på olika sätt. Freud fick njuta av sin berömmelse, psykoanalysen kom att få framgång i hans livstid. Det är en modell som liknande kristendomens utbildning. Han träffades regelbundet på onsdagar 1902, han var gestalt och de träffades under onsdagsällskapet. Det kom sedan att omvandlas till psykolanalytiska sällska. Det utvecklades i flera olika städer.
Det kan vara lite besvärligt med en grundare som förändrar sin teori hela tiden. Så småningom kom freud att lägga en ny dimension till sitt arbete. Det är när han började psykoanalysera mer än enskilda individen. Jag nämnde några arbeten med religoinspsykologisk relevans.

Jag ska nämna några ord om de övriga, totem och tabu och moses och urmonoteismen nämner ett historieperspektiv. Det visar hur civilizationen växer fram, vilken roll gud hade i den här processen. Freud menar att vid mänsklighetens gryning så menar han att man levde i hordar, och i varje så fanns en despotisk hanne som konkurrerade ut sönerna. Så var det tills de slog sig samman och mördade sin fader och åt honom för att inkorporera hans kraft. Efter det så kom eftertankens blekhet då man saknade ledargestalten. Totem djuert menar freud att det är en förlroat av den despotiska hannen. På ena sidan är det heligt, och vid andra sidan så dödar man totemdjur och äter man det. Under en lång räcka av generationer så kommer totem att anta nya former, från tat vara totemdjur bli gudar och sedan landa i monoteistiska gudar. Därför är den gud som människor tillber en despotisk hanne, menar freud. Dels ger han en bild hur samhället växer fram och religoinen tar form.
Moses och urmonteismen talar om judendomens framväxt. Han tar fram mosesgestalten. När det gäller en illusion och dess framtid och moses så betraktas han med stor skepsis.
Tvångneuroser och religionsutövning, så försöker han se likheter mellan religionsutövande och detta. Han menar att det finns en gemensam bakomliggande konflikt. Han men aratt man tränger undan sidor av sig själv man inte vill göra medvetna.

En illusion och dess framtid som kom 1927. Då är han lite märkt av sin sjukdom. Han har också gjort förluster i familjen. Det präglar det här arbetet. Det är också arbetet där han ger utryck till religionskritik. Det är mer än religionspsykologi utan mer sekulariseringsprogram. Man tror att det är riktat till en av hans lärjungar som heter Oscar Pfister som var en protestantisk pastor. Han var det när han kom kontakt med psykoanalysen. Han var trogen till freud trots att han var protestantisk pastor. När det gällde frued så kom han i konflikt med nära vänner och medarbeter. Jung är ett sånt exempel som jag ska komma tillbaka sen. Med oscar pfister så förblev han en god vän. Freud meddelande pfister att han skulle skriva en brochyr.
Den grundläggande frågan är funktinen som religösa föreställningar fyller den individen. Här är det snarare den hjälpande fadern som träder i förgrunden. Här konstaterar Freud att människan befinner sig i en svår situation. Hans livsistuaiton präglar detta. Dels är det de inre konflikterna, drifterna etc. dels så är det som han sa. Han kommer i konflikt med nära vänner. Det är lidande som andra människor kan åsanka en. Det allvarligaste hotet av alla är naturen. Det är översvämningar jordbävningar och döden. Det är något som vi alla måste hantera och förhålla oss till. Något som freud beskriver som oerhört hotfullt för den enskilda individen.
När det gäller den här kategorin att relatera till det här. Om man tänker att rymden är tom, så blir det här ett totalt utsatt läge. Men om det finns någon som man kan relatera till så skulle hotet kunan relateras till. Nu talar vi om den vuxna människan som kommer i kontakt med döden. Här aktualiseras här från barndomen referensram. Här talar Freud om regression. Omedvetet gör man resan tillbaka till en tidigare livssituation. Som vuxen upplever man det tydligt. Det finns ytterst ingen som kan hjälpa mig. Det lilla barnet har en annan upplevelse, här finns det någon som tar hand om en som har det svårt. Som motar undan det hotfulla i världen. Representanten för den tryggheten, vem är det? Fadern, han talar här om fadern. Detta förs upp och projiceras på den tomma rymden.

En illusion här. Här kan man tänka att det utrycker att det är något som inte är sant, men det är inte här. Här är det att gudsföreställningar svarar mot funktionella snarare än rationella beaktningar. Om det börjar där så talar freud om illusion. Om man ser i religionens ursprung ska man titta i behoven snarare än sakliga argument. Han säger att människan småste manas att möta verkligheten som den här. Vi måste sluta vända mot den tomma skärmen, vi måste göra av med diabilderna. Med den vinsten att vi får tillgång till vårt rationella jag oanfrätt av styrande behov. Som jag var inne på tidigare väckte den upprördhet. Han var inte så nöjd med arbetet.
Oscar Fister svarar på den här boken med en artikel. Rubriken för den här artikeln är ”illusionen om en framtid, som kommer ut i imago 1928. Han vänder på orden lite grann, han talar om illusionen är inte religionen utan vetenskapen. Egentligen är det inte religionspsykologiska resonmenanget som han vänder sig mot. Utan de vetenskapsteoretiska grundantagande som freud antar. Att han på det här sättet kan nå en absolut sanning och att vetenskapen jkan ge en kunskapsväg till mänsklig lycka. Vetenskap vilar på grundantagande som kan vara felaktiga.

Karl Gustav Jung
Deras livslinje löper samman 1906 (med freud) då var Jung en forskare. Han hade framgång med ord assoication. Och han var docent i psykaiatri. Men det skilde 20 år med honom och freud. Han var intresserad att kontakta freud så han skickade sin egen forskning. De träffade första gången 1907, och de samtalade utan uppehåll i 13 timmar. De hade ett arbete via korrenspodens. Man kan säga att freud satte stora förhoppningar för Jung inledelsevis. Freud var orolig för att hans teori skulle bli inomjudisk. Här såg han Jung som en möjlighet. Här såg han jung som hans kronprins som skulel föra psykoanalysen ut i världen. De gjorde en resa 1909. de blev inbjudna till clark university i usa, de hade en konferens där för att tilldelas hedersdoktorat och att föreläsa. Redan under resan började det knaka. Dels var det så att Freud hade en dröm som Jung kommenterade. Då ville Jung ha mer info om Freuds privata liv. Det ville inte Freud säga, då tyckte Jung att han hade förlorat den. Jung hade också en dröm som handlade om ett hus att han färdades från ner till detta till grottor. Vad kunde det utrycka? Det fanns 2 dödskallaelser. Freud trodde det var dödsönskan. Jung gav väll två namn. Men i själva verket gjorde han en egen tolkning. Han utvecklar något eget, det kollektiva omedvetena. Utifrån det skissar han på en teori som skiljer sig från det psykoanalytiska perspektivet, han ger ut i bok 1911 och 12. han tvekar för detta eftersom det kommer innebära en klyfta mellan dem två. I det här arbetet så dyker tankarna upp om det kollektiva omedvetna. För det mänskligheten gemensam psykisk struktur. Han tyckte sig se att bilderna och berättelserna som dök upp inte var helt utan innebörd utan uppvisade mönster. För att det här var utryck för irrationella beteender så var mönstren intressanta. Han hade antroplogi och religions så tyckte han sig så mönster som återkommer på olika sätt. som handlar om psykiska realiteter för människan. De bryter kontakt 1914. jag talar om krisen för Freud 1896, Jung har en kris från 14-18,19 där han drar sig undan från offentligheten och alla sina uppdrag. Han påbörjar på det som han kallar experimintet med det omedvetna. Han låter sig tidvis övermannas av det inre psykologiska spel. Detta material använder han för att främja psykologiska insikter.

Hur då psykets struktur ut? På samma sätt med freud och jung så stannar han inte i tänkandet utan det utvecklas. Jung är int eenkel med begreppshantering. Han går också in inifrån. Han går in i relgöst språkbruk istället för att stå utanför. Då kan man undra om han menar på riktigt eller om det är en bild. På det sättet kan det vara svårt. Han talade om 3 nivåer i det mänskliga psyket. Jag föredrar att placera det kollektivt omedvetna som innerst. Jag tycker att det blir mer logiskt så, så att ni vet det. Det som är tillgängligt för oss, som Jung tycker är det mest märkliga. Är det medvetna. Om man tänker ett steg till. Ett bord är inte medvetet, men människan har det att man betraktar sin egen kropp. Att vara betraktare av sig själv och av livet. Ändå är det den nivån vi tar för givet. Centralpunkten av det medvetna jaget. Ofta upplever vi ofta jaget, jag lägger det längst ut. Ofta upplever vi att jag är mitten av mig själv och så tittar iv åt olika håll. Men jag känner reflekterar, upplever. Samtidigt konstaterar Jung det, han säger såhär: ”i min bild av världen, så finns det offantligt yttre like och inre like, mellan dessa poler står människan vänd åt ena och den andra”. Vi är inte i centrum utan i mellan. Det är den yttre fantastiska värld och inre fantastisika värld. Det är inte enkelt om Jungs teori. Utan här kommer det om Jungs typlära. Dels så talar han om extrovert, kontra introvert. Han talar om tänknade och om kännande, förnimmelse och intution. Extrovert och intervert är världen man vänder sig mot. Extrovert vänder sig utåt, det är där man har uppmärksahet och energi. Den introverta är int elika intressead av vad som föresigår utot, den introverta vänder sig inåt. Här skiljer vi åt oss i månen vi är introverta eller extroverta. Även om vi är extroverta så finns idden introverta attityden som en outvecklad förmåga inom oss själva. Om vi talar om typer så är de tinte för att bestämma ”vad är vi och evigt bestämda, utan det visar exempel på utveckling”. Den extroverta kan överväldigas av den introverta. Ofta dyker det upp i drömmar. Psyket vill vidare. Det som har fallit i skugga ska ges det utrymmet.

Tänkande, kännande. Gemensamt för dessa är att de är rationella funktioner. De har med bedömning att göra. Tänkande har med rationell bedömming, hur förhåller det ena sig med det andra. Kännande här syftar på en värderande grund. Är det vackert/fult viktigt/oviktigt. Det sker efter olika antagande och värderingssystem. Förnimmelse och intution talar han om som irrationella funktioner. Förnimmelser är vad som vi kallar till vardags som perception att vi tar in. Det sker inte genom vanliga sinnerna, det är att vi inser något som kommer till oss. Vi vet int ehur vi vet men vi vet bara. Det krävs ingen kognitiv process men det sker genom förnimmelse. Då menar jung att som människa tenderar vi att använda extrovert/introvert eller tänkande/kännande, förnimmande/intutiv och att de andra hamnar mer i skuggan.
När det gäller det personligt omedvetna, det innehåller alltså material som vi inte har tillgång under vårt livslopp. Utan upplevelser som vi har sett som triviala eller som vi har förträngt eftersom det är för hotfullt eller för laddat. En del av detta borträngda material bildar något som Jung kallar för komplex. Som avspjälkade sidor av vårt personlighet. Det fungerar självständigt eller autonomt. Det har en egen tillvaro i psyket.
Det medvetna jaget var alltså yttersta ringen, sedan kommer det personligt omedvetna, och som en del av detta så finns också komplex.
I den innersta cirkeln så finns det dock det kollektivt omedvetna, här finns arketyperna. Således kan man säga att arketyper, de används i olika samanhang. Här är det i junganska. Ibland kan man uppleva det som flytande i litteraturen också tyvärr. Det man kan säga är att arketyperna är att betraktas som funktioner som är medfeödda, och syftar tilla tt hjälpa oss hantera verkligheten i oliak människospecifika situationer. Det är vad vi är utrustade med från födelseln och ska jälpa oss fungera i verkligheten. Påsamma sätt som djuren har den typen av medfödda funktioner som vi brukar kalla för instinkter. Han talar om arketyper, det är inte avsedd för en medfödd föreställning. Det är inte att jag får en idé och så går den vidare itll mina barn. Et är istället en nedärvd funktionsform. Här får vi åp ett tydligt sätt att arketyperna tillhör vår psykologiska apparat på ett grundläggnade sätt och får oss matt möta livet på ett speciellt sätt. i erfarenhetsflödet så har vi tillgång till redskap för att orientera oss i världen. Barnet kommer inte till världen som ett oskrivet bland. Här finns också ett implicit motsatsförhållnade till behaviourismen som var väldigt aktiv under den tiden. Då tänkte man att människan kom som ett oskrivet blad och byggdes upp genom förstärkning.
När det gäller arketypernas språk så är det att det inte går att nå som interspektion. De skvallarar gneom drömmar och symboler som bilder. Men det är inte så att de enkelt går att betrakta. De viktigaste arketyperna som Jung räknar med är personerna anima, animus, skuggan och självet. När det gäller komplexen åtmintsonde de viktigaste komplexen så organiseras de via arketyperna. De får sin form av arketyperna med sitt innehåll via de erfarenheter och upplevelserna. På det sättet så tillhör komplexen de medvetna. Hur går det till, vad menar det här? Arketyperna ska hjälpa oss att sortera. Som modersarketypen, att jag ska förhålla mig till modersgestalt. Det ska jag hantera och sortera den informationen som är av den karaktären som är modersgestalterna.

Om vi tittar på arketyperna så kan man se på personan först, det gör sig möjlighet att relatera till den sociala omvärlden på ett vettigt sätt. det kan man beskriva med en social mask, för att det sociala samspelet kan löpa på ett friktionsfritt sätt. man lär sig fort vad som är ett lämpligt önskvärt beteende. Vad som hamnar är vad som är där är önskvärt. För det specifika könet också, eller den gruppen. Vad som man anser som ett önskvärt socialt beteende. Det kommer att bilda och lägga grund för vårt agerande utåt. Det innebär att jag är väldigt selektiv hur jag agerar mot er. Utifrån min persona så agerar jag antingen gömma, hålla undan skrämmnade aspekter av mitt jag. Utna jag tar fram det som är socialt acceptabelt. Bäst är det om man har en flexibel persona som kan anpassa sig för nya personliga händelser. Så att den är möjlig med att laboera. Problemet med personan är att man inte har resurser att uppräthålla. Om man ska försöka se ut som ngon man inte är. om man ska försöka se ut som intelligent osv om man inte är. det andra är om man tappar kontakten med övrig adelar av sig själv. Personan blir inte som en mask, utan blir som en frstfrusen steland mask. Att man identifierar sig, med att det är den här jag är. man är int emer för sig själäv än vad man är för andra.
Man kan vara uppe så mycket i sina sociala roller att man förlorar kontakten med sig själv. Skuggan är motsatten till det socialat acceptabla. Det som inte får accepteras. Jung konstaterar, neuros är ett hus som är konflikt med sig själv. Det gör att man inte är medveten om. en viktig del i analytiska terapi är att skapa utrymme för helandet. Här finnns et utrymme för freuds badboll. Han menar att man drömmer i hus att någon försöker ta sig in, så man låser. Personen håller på att rycka. Det här är ett utryck för det här. Här är det ett utryck att huset vill bli helt. Skuggan vill vara närvarande. Här är ett utryck för psykisk komensatorisk tendens. Här har vi också ytterligare en. Vi har flera olika begrepp. Det som Jung talar om, när han talar om processen som man blir hel talar han om individualitionsprocess. Att få kontakt med de här sidorna i sig själv. Det bör betonas att det inte är skuggan som akretyp. Kan man det? Det är ju en del av ens psykiska struktur. Skuggan kommer alltid finnas där som arketyp, det är innehållet i skuggan som man måste integrera. Han talar om anima och animus. Han talade också om en mjukare varmare mer emotionell sida som påminde om en inre kvinna sade han. På samma sätt så sade han att det fanns en motsvarande mer manligt färgat sida hos kvinna. Han menar att subpersonerna var utryck för arketyper. Han menade att den kvinnliga arketypen hos män är anima och hos kvinnor manligt animus. Vissa tycker att det är konserativt men andra tycker det är bra eftersom det skapar utryck för dubbelheten. Detta skulle göra det bättre förhållande mellan män och kvinnor.

Det står något till i boken som jag inte fattar. Det han menar att anima och animus fungerar som en medlare i jaget och indivdualtionsprocessen. För män så fungerar kvinnliga gestalter som vägvisare och följeslagande. Jag kan inte göra reda på vilket sätt han tänker att det ska fungera.

Sen det sista, självet. Det är arketypens arketyp och den organiserande principen i psyket. Man kan säga att det är den som har uppgift att före individen genom hela levnadscykeln. Och i möjligaste mån realiserade det som finns möjligt. Det finns ett syfte, ett mål att realisera människan. Den processen av självsförverkligande kallar Jung för individuationsprocessen. Egentligen så talar han om indivudationsprocessen som ngåot som har 2 halvor. Dels en extrovert, där man orienterer sig i det yttre verkligheten. Skaffar yrke familj osv. sen den inre rörelsen, den introverta. Det som han menar tar sin början i 35-40 års åldern, men alla går inte igång den processen. Vissa genomför aldrig den andra fasen av processen. Det är en omvälvande och smärtsam fas. Det handlar om att integrera de delar av personligheten som har förträngts. Vi har talat om skuggan och om anima och animus. Också att inse, att det sociala spelet och jaget är en skärva av min fulla person. Det innebär en demonterande av självklarande föreställningar om mig själv och att göra saker tillgängliga för mig själv. En annan sak vad är centrum för mig själv? De tär jaget här lever människan en lögn en falsk föreställning. Det man måste inse att centrum är självet. Inom ramen för indivudaltionsprocessen är en kopernikansk revolution från jorden till centurm till jaget som centurm. Min sikt är begränsad till jämförelse med självet. Här närmar vi det som är tilltalande med new age. Att man har tillgång till en större själv som är förborgad och att den ska blottläggas och träda i funktion. När man har genomfört den här processen. När man steg efter steg blir tillgänglig för själv så handlar det ockås om att träda tillbaka och låta självet bli centrum.

Det är där Jungs psykologi också blir religionspsykologi. Vi rör oss med föreställningar och gudsysmboler. Det är gneom symboler vi kan skapa kontakt med inre verklighet. Det gäller också självet, men det osm har sin storhet. Hur utrycker man detta? En form är mandelan (en fyrkant innanför en cirkel). Just det fyrhörninga återkommer som utryck för självet. Men också den religösa symboliken som gud och kristus. Som människa menar Jung att vi måste hitta former för att kommnunicera med vårt inre, de religösa formerna ger oss det språket. Vi kan inte göra oss av med detta språk menar han därför. Dels den västerländska rörlesen mot den rationella vetenskapliga rörelsen mot paradigm för att den berövar en språket. Men det gör också kyrkan när man har dogmer och knyter med auktorieteen. Här måste man hålla fritt och ha tillgång till religösa symboler. Här menar Jung att kristus är symbol för självet. När paulus säger att vi inte lever i jag utan kristus i mig så skulle det kunna översättas som att jaget inte lever utan självet. De religösa symbolerna pekar åd mot något existerande nämlighen en verklighet.