Sociala villkor och meningssökande 7

Distinktion mellan religösa rörelser

Man är intresserad att hitta kriterer för att kategorisera fenomen som religösa rörelser. I samband med det så söker man också att identifiera vad man själv upplever för viktiga eller centrala kvalitér som man utgår ifrån när man gör typologierna.
Det här har utvecklats i lite olika faser de här modellerna. En av de första var Max Weber som är en klassiker inom religoinssocialiogion. En modell man har landat i nu som utgår från den religösa organisationen relation till överiga samhället. Det är också legitimitet. Man kan säga att när det gäller relation till samhället och övriga religösa organisationer myndigheter. Så kan man dels tala om en positiv relation och en negativ relation.

I legitimet i sanningsanspråk som man gör. Då kan man göra distinktion i unik i pluraistisk. I unik så anser man att man ensam har förmåga att återge sanningen om verkligheten. I pluralistisk så är det så är det också andra osm kan vara korrekta och meningsfulla bilder. Utifårn det här så kan man göra 4 typer av organisationer.

I positiv relation till samhället och unik, där har vi kyrkan.
Pluralistisk och positiv relation till samhället så har vi denomination.
I negativ relation till samhället och unik så har vi sekt.
Pluralistisk relation och negativ till samhället, så har vi kult.

Dessa är de 4. Egentligen kan man säga att kortfattat så är det detta som är det centrala när det gäller de olika typerna. Man kan också utveckla det och se konsekvenserna.
Om man ser på kyrkna. Kom ihåg att de tär renodlade idealtyper. Men det som är karakteristiskt för en kyrka. Är kraven på sanningen. Det innebär att relationen till konkurernade meningssystem och rörelser och profeter. Man tenderar att ignorera dessa anspråk eller integrera på olika sätt. dvs få in i det egna trossstyemet eller organisationen. Detta har skett på olika sätt. eller att man på olika sätt förtrycker konkurerande rörelser. Ser till att de inte får utrymme och inte kommer till tals.
När det gäller relation till samhället så kan det vara ömsesidig relation till myndigheter. Man kan se på lagarna för att legitimera sin makt. På samma sätt så kan kykrna och trossatser vidmakthålla de tyrandes makt. På sammha sätt så är det inte avvikande att man är med i en kyrka. Utan det är noramlt.

Denomination så har de inte samma unika psotion i samhället. De hävdar inte att de har hela sanningen. De är därför inte i konflikt med andra religösa organisatiner utan de kan till och med ha ett visst ekumeniskt samarbete. Man har positivt relation till samhället. Inom samhället i stort är det okej med de här religösa grupperna. Det här är sådant som är bra församhället. Även om inte alla delar föreställningarna. Utan det är bra att de finns. Vi bör värna om dem. Det finns också en hållning att samhället är på det stora hela okej. Det är inte de onda där ute. De tillhör inte vår kyrka. En positiv relation och en möjlighet för kyrkan som organisation så att de kan samerata med socialtjänst sjukhus polis typ.

Man kan säga att på ett sät så befinner sig kyrkan ganska beaglig positoin att man har en bra postion i samhället. Det skiljer sig från sekten att man befinner sig i en utsäatt läge. I sekten hävdar man att man har hela sanningen och det finns ingen sanning utanför den här rörelsen. Men man befinner sig på ett potentioentligt fientligt miljö.

Vi är inne på en kognitiv miniruitet. Hur gör man för att försvara sina egna åskådningar i en sån miljö. Sekt ofta förenad mend ganska fysiska symboliska gränsdragningar mot olika samhället. Men det är eatt vidmakthålla och försvara tron. Detta gör att man gör gemensamt. Man tender att gifta sig inom den egna gruppen. Man kanske startar egna skolor eller dagis. Man uppmans att inte delta i nöjeslivet som finns utanför verksamhäleten. Man skapar så att man kan leva under gruppens gränser. Detta är förenad med en nära interantion med medlemmarerna. Detta får konsekvens att man inte delar en miljö som delar dessa.dd
Dessutoms å finns det en krtisk.

(sovde lite)

kult har en lite mer pluralistisk hållning. Men de har dock en negativ relation till samhället. Inom kult finns ofta en som McGuire beskriver en högre fokus på den egna personens inre andlighet. Man är inte nöjd med det samhälle man lever i. Det kan vara ett religöst samhälle med tydliga dogmer och riter. Man menar sig inte ha tillgång till absolut sanning. Det finns flera vägar till den inre växten. Man kan uppleva sig i spänningsförhållande till övriga samhället.

Thomas robertson menar att man kan se mönster på hur religösa rörelser rör sig. de går från kult till sekt till denomination.
Man har något som har kommit på något fantastiskt. Så finns det männsikor som tycker det är intressant. Det är kanske några som letar efter något som är missnöjda med något och som tycker det fattas något och söker något att leva för. Det kan vara relaterat till läraren och gruppen som sådan. Man kan ha diskussioner om hur man träffas. Då träffas man någon gång i veckan. Så har man en till som blir central i gruppen. Han har speciell status och auktoritet. Så kanske man gör månadsblad eller program och skapar en hemsida. Då blir det otydligt vem är med och vem är inte med. då kan man tala om en kult. Då har man något gemensamt som har samlats kring ett budskap, då är det en del av sanningen. I new age så finns det mängder av exempel på detta. Det finns kursgårdar. Eller andliga orakler eller auktoriteter. Människor som anser sig har budskap. Då kanske det samlas en grupp. Då är det inte sekter men de fungerar som drivhus till sekter.

Sekter i denh är menignen när frustration uppstår av mer regler av tydligare sanningar. Vad är sant. Jag hävdar det här men jag hävdar det här. Det kan uppstå kamp om vem som har sanningen. Det kanske sker en form av organisation, du hör inte hit men du hör hit. Då landar man i en formaliserad struktur men också med en tydlig hierarki med tydliga trosssatser. Då kan inledningsfasen, då talar jag om röresleprocessen. Hur är det här vi är sökande, här är det intressant så finns det behov att dra till och sätta ner foten. Detta är sanningen och vi har fått det klargojrt på alla sätt. man har då en rörelse långsamt bortot mot sekt.

Sen menar Thomas Robinson, också vad det kraävs för att vara med och sociala asnkatine rom den som tänker fel eller soma vviker i beteende. Det är inte att man kan tralla in och ut. Här uppstår de dragerna. Tydliga gränser mot samhället. Det är delvis som något nödvändigt för att profilera sig mot det övriga samhället. Och sedan denomination.

Detta har att göra med ett ökat behov att kanske luckra upp de tydliga gränserna mot smahället något. Detta är vilka behov osom uppstår. Man har ett liv utanför. Det finns ett behov att skapa mer ansoända relationer till nyndigheter. Kanske också att man börjar väan sig. det har inte skett en katastrof än
Det kan vara faktorer dels från sektens sida. Att vi drar ner på auktoriteter, man kan tänka på olika sätt. det kan också vara att den karismatiske figuren dör. Då bliur det barn. Man måste kunna vara ute med polarna. Typ. Det lugnar sig med tiden.

Man kan fundera att om det stannar vid denomination. Det vore sekten som skulle försöka göra statskupp att ta kontroll över statsapparaten. Eller statsapparaten funderar på hur man ska legitimera sitt styre och ge dem absolut legitimet. Att samla skaran så att det inte blir hattandet fram och tillbaka. Vi adatpera en sektliknande rörelse och så sätter vi den i fören. Då tänker man instrumentellt. Man kan tänka sig att i den här så finns det personer inom sekten som agerar för.

MC Guire så talar man om deprivation att man anser att sina behov inte är tillgodosetta. Men man kan säga i relation till vilka behov som helst. Om man tänker sig att det finns i samhället i stort ett misnsöje med status quo. Att man inte är tillfreds med sitt liv. Man kan ju tänka sig att det finns läge för en sån här sekt. Att genom olika mediala kampanjner att få med sig det olika folket och göra statskupp.
Detta är också inom politiken. T.ex. nazismerna.

Men man kan fundera sig om man kan tänka sig en tillbakagång när det gäller denomination. Om man lever i en avspänd relation till samhället. Man kan ha en känsla at tman inte får de tman behöver i krykan. Och att man kanske kultliknande uppliver. Att det finns människor som också har ett behov att förnya sig. man kan tänka sig att inom ramen för verksamheten så kan man tänka sig att det är en grupp. Man kanske har studium för sig sjläva. Man kan tänka sig att de tlever kvar en viss kultlkiknande rörelse. Maen man kan ockås ha en sektlinande rörelse. Man kan se att ens kyrka är påväg ut. Det är ingen skillnad på oss och världen osv. då hamnar man på kollisionskurs med denominationer. Det är en rörelse inom rörelsen.

Man kan tänka sig att den utbrytande gruppen drar till sig personer från andra grupper. Här har vi en hemvist och då byggs en ny kyrka fram.

Paus

Mc guire gör en distinktion mellan official och non official religion som lyder som rubrik till ett helt kapitel.
Official religion:
Etablerat inom en grupp. Vi talade om de olika nivåerna, vi talade om de olika nivåerna även om det inte direkt motsvara.
Doktriner, inom official religion så även om trossatser förändras så kan man sätta ner foten att vi sätter ner foten och tror det. Detta kondenseras i trosbekännelser. Det finns en given bestämd tro som man bestämmer sin tro kring.
Det finns också normer och regler, men också sociala sanktioner om man bryter mot detta.
Det finns bestämda och överenskomna utryck hur man firar gudstjänt eller vilken typ av böner som man använder sig av. Mc guire menar att inom vissa religösa rörelser så hindrar det guds ande att man måste ha spontana utryckssätt. Men också i dessa rörelser så är det spontantintet inom vissa givna ramar. Det finns vissa ordgångar. Det finns vissa mer eller mindre tydligt överenskomliga idéer hur det tar sig till utryck.
Sedan så finns det någon typ av organisation. Det vill säga det finns någon typ av kritera för medlemskap. Det finns vilka är med. sedan finns det en social struktur med olika typer av roller, arbestfördelning. Ibland anställda som har uppgifter. Och ir elation till detta auktoritet. Vem har rätt att göra vad. Det finns etablerat, så här ser vår organisation ut. De här rollerna har vi. De här rituella utrycken har vi.

Mot detta så står non official religion. Det är egentligen motsatsen.
Föreställningar utrycksätt, som inte är reglerade inom ramen för en religös organisation/ grupp. De föreställningar man inte svarar emot och inte är ansvarig för en auktoritet. Detta kallas också för populärreligiositet som utryck för vanlga människors trosföreställningar. Det kan vara viktigt att notera att det inte säger ngåot om innhållet om föreställnign. Det är inte så att det icke officiellt är sämre än det officiella. Men det man kan säga är dock att i och med att dem trosföreställningar som ges utrymme inom den officiella religionen är relaterad till matk och kontroll. Grupper som i samhället inte har positionerna eller möjligheterna kan ändå frjäma föreställningar som inte är organiserade på samma sätt.

Om man tittar på sverige och det religösa landskapet i västvärlden. Så kan man se att det har skett en religös förändring. Detta är en tillbakagång från den officiella religoinen.
Han ger 4 exemepl på förändringar.
Det ena kallar hon. En av de mest etablerade berättelserna om de religösa förändringarna är – sekulariseringen. Det betyde rinte att de står i motsats mot varandra, men de står i olika ljus. Detta kan man beskriva som dels kristna kyrkan i västvärlden. Svenska kyrkan som organisation har förlorat inflytande. De kan man se till 2 fakotrer. Det har skett en ansvarsförändring. Det har kommit instutioner i samhället som har tagit kyrkans roll. svenska kyrkan hade tidigare en viktig roll inom utbildning självård och myndighets utövande så har de gått ifrån detta. Det har skett en diffirentieng av detta och svenska kyrkan spelar inte längre en roll. på ett sätt så kan man säga att de har blivit fråntagna. Men nu kan man uppleva att det är lite tillbaka. Samhället frågar efter kyrkan som en välfärdsaktör som den ska agera som en aktör. Vi får se hur den här utvecklingen sker ut. Men om man ser på en stor historisk tid så är det så.

Privatisering är en annan faktor. Religion i högre grad är inte något för en politisk arena utan en privatsak. Det är något man ägnar sig åt i sin ensamhet men det tillhör inte samhällslivet. Detta betyder att kyrkan har fått mindre inflytande i samhället. Men också i kristna tron så kan man se en nedgång.
Två fakotrer är den pluralistiska miljö som vi lever. Det är svårare att vidmakthålla trosföreställningar när det finns många andra trosssytem. Utifrån vilken auktoritet kan man säga att vi har sanningen.
Pluralismen är en sådan faktor som har underminerat den kristna trons legitimet. Det andra är rationaliseringen att man är utmanad av vetenskapen. Här har vi hela upplysningstanken. Det är en konflikt som ännu är aktuell, kanske inte på svensk mark. Men i usa så har intilligent design så hävdar man och man får viss gehör för detta i utbildningsväsendet. Men om man tittar i ett historiskt perspektiv så är det en fakotr som har underminerat den kristna tron. Detta är sekulariseringsperspektivet. Utifrån man hävdar att människan blir mindre och mindre religös. Det här kan kyrkan förlora inflytnande. Detta kan dock ifrågasättas. Man kan säga om det är etnocentrist. Om det är giltigt för världen i sin helhet, eller europeiskt perspektiv. Det är som vanligt för europeer att det som är giltigt här är giltigt överallt. Religion förlorar inte alls betydelse internationellt. Det är en invändning som man riktar mot den här idén om sekularisering. En annan invändning är att det kanske inte är mindre religös utan är på ett annat sätt. människor söker sig andra vägen och andra språk och uttrycksformer. Ett exempel på detta är new age. Det är ett skifte av religösa föreställningar. Andra rituella utryck osv. ytterligare en invändning som kan resas är att det inte är mindre religös men mindre aktoritär. Man kan inte underordna sig auktoriteter. Man tar kontroll över sitt religösa liv och trossatser. Hur jag ska utrycka min religösa tro, det ska ingen bestämma utan det bestämmer jag själv.

En berättelse som hon ställer mot detta. Är som skapar utrymme för detta är: religious individualisation. Religös individualisering. Jag kommer tillbaka till den här senare. Man kan koppla sig från den officiella rleigionen där det finns ett socialt samanhang till att man inom icke officiella religoinen lever sitt religösa liv. Jag tänkte ge några siffror på t.ex. svenska kyrkan när det gäller.
Svenska kyrkan är bara en av religösa organisationer i sverige men en viktig sådan. Om man tittar på medlemskaps å omfatta rde en stor del av svenska befolknignen. Man har nergång och en stor verksamet som an inte har kommit nära inom frikyrkan. Man har en möjlighet att ha anställda i väldigt hög grad. Det är relaterat till den inkomst man har haft. Det har fungerat som en folkkyrka. Detta är problem för det innebär minskade intäkter detta betyder att man måste skära i personalen. Samtidigt så är det väldigt.

Det man kan konstatera att man formellt tillhör den officiella. Om det är 6-7 miljoner typ. Men faktumet att man tillhör en kyrka. Innebär inte att man delar alla trosföreställningar som formellt ligger till grund för kyrkan. Det kan vara så att man inte ens känner till det. Man vet inte trossatserna som finns i svenska kyrkan. Det kan vara så att man har integrerat andra föreställningar från andra religösa traditioner som new age. Man kanske har lite föreställningar från kristne tradition och andra från new age. Jag har en släkting till mig, och hon tillhör den kategorin. Hon har en kristen tro, men hon är väldigt intresserat varit hos en astrolog. Hon tycker det är givande. Man kunde få reklamerbjudande att ta ett kort från din hand och skicka in. Och 5 år senare såg att myckte stämde. Det är inte självklart att människorna, det kan finnas en uppblandad form. Även om man har kunskap om officiella tron så delar man inte, eller så betnoar man andra delar.

Ett begrepp som mc guire är the new voulentarism. Man gör det arbetet själv och man vill själv bestämma. Då närmar man sig den officiella religoinen med en annan inställning. Inte minst svenska kyrkan, untan med en annan upplevd frihet. Man kan hämta hem det som passar eller det som känns som relevant. Detta är som en allmän trend.


Dels på organisationer har vi en etikett. Men också trosinehållet och vilka som har rätt att bestämma och styra. I princip så finns det inget som hindra att kyrka a, den kan förändras men ha samma ettikett. Det är ett varumärke. Det är en skylt, inget annat. Men det är hur man agerar inom ramen för verksamheten och hur man accepterar andra inom detta. Här säger man att toppen på organisationen här. Så att självständiga församlingar inte är andra. Episkopal struktur. Säger vi att den här plötslgit, nu tror vi så här. Några till som hakar på i det övre skicktet. Det kan hända massa saker. Det kan bli upprop. Präster, kan agera eller hela församlingen kan agera. För att de ska behålla sin position så kräver det att de har kvar sitt namn på det. Det beror på också vem som har tillgång på saker.
Vad som händer om det ena och andra sker är hur människor agerar men det är svårt att förutsäga.
….

New age
Personligutvecklande och självförverkligande viktigt. Ofta så finns det en föreställning i linje med jung att det finns en inre potential. En andling energi som det gäller att komma i kontakt med. man tror inte på en trancendent gud utan en immanent kraft som gemonsyrar verkligheten. Det ligger i med den personliga utveckligen. Men o andra sidan denna frihet. Man talar iblnad om new age som ett religöst smörgårdsbord. Man kan kalla dem för religionens tågluffare. Det kan hända att charterresnären och tågluffaren träffas i paris. Men han har inte det som gemensamt program för det är platsen de råkade passera. Smörhårdsbordet, att detska vara poäng så måste det vara stort utbun. Så är fallet inom new age. Then här rikedomen är beroende är att man fritt lånar från andra religösa traditioner.
Man tar det man vill ah.